V för Vendetta (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
V för Vendetta
(V for Vendetta)
V för Vendetta
Genre(r) Dystopisk thriller
Regissör James McTeigue
Producent Joel Silver
Larry Wachowski
Andy Wachowski
Grant Hill
Manus Larry Wachowski
Andy Wachowski
Baserad på V for Vendetta
Skådespelare Hugo Weaving
Natalie Portman
Stephen Rea
John Hurt
Originalmusik Dario Marianelli
Fotograf Adrian Biddle
Klippning Martin Walsh
Produktionsbolag Vertigo
Virtual Studios
Silver Pictures
Distribution Warner Bros. Pictures
Premiär 11 december 2005
(Butt-Numb-A-Thon)
13 februari 2006
(filmfestivalen i Berlin)
17 mars 2006
(världspremiär)
Speltid 132 minuter
Land Storbritannien, Tyskland
Språk Engelska
Budget $54 000 000[1]
Intäkter $132 511 035[1]
IMDb

V för Vendetta är en brittisk dystopisk thriller[2] från 2005[3] i regi av James McTeigue och producerad av Joel Silver, Grant Hill och syskonen Wachowski, där de senare även skrev manus.[4] Filmen bygger på den tecknade serien/serieromanen V for Vendetta, skriven av Alan Moore och illustrerad av David Lloyd, som publicerades 1982–1989. Filmen utspelas i London i en nära framtid där det totalitära och fascistiska partiet Norsefire har tagit makten över landet. Hugo Weaving spelar rollen som V, en maskerad och karismatisk frihetskämpe som söker hämnd mot de personer som vanställde honom. Natalie Portman spelar rollen som Evey Hammond, en flicka från arbetarklassen som blir indragen i V:s planer och som måste avgöra om han är god eller ond. Stephen Rea spelar rollen som Eric Finch, en poliskommissarie som är medlem i Norsefire och som har i uppdrag att finna och stoppa V. John Hurt spelar rollen som Adam Sutler, den diktatoriska partiledaren för Norsefire som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom.

Filmen skulle från början ha världspremiär den 4 november 2005 (dagen innan Guy Fawkes Night och 400-årsjubileet av krutkonspirationen), men blev försenad till den 17 mars 2006 istället och mottogs då med främst positiv kritik. Moore, som efter att ha blivit besviken på de två tidigare filmatiseringarna av sina serieromaner From Hell och The League, valde att distansera sig från denna film efter att ha läst igenom manuskriptet. Lloyd var dock mer välvilligt inställd till filmen och har sagt att han tycker att den är "underbar".

V för Vendetta har av många politiska grupper setts som en allegori mot förtryck av regeringen, där libertarianer och anarkister har använt filmen för att främja sina åsikter. Aktivisterna i Anonymous har gjort Guy Fawkes-masken, som används av V i filmen, populär genom att ha på sig den när de protesterar offentligt. Masken har även använts av deltagarna i Occupy-rörelsen. Både Moore och Lloyd har sagt att de är glada över att masken har använts i syfte att protestera mot tyranni och förtryck[5][6].

Handling[redigera | redigera wikitext]

V för Vendetta utspelar sig under antingen 2020- eller 2030-talet när världen är i en ekonomisk kris och Storbritannien (där filmens handling äger rum) styrs av det totalitära och fascistiska partiet Norsefire. Partiet har öppnat koncentrationsläger över hela landet och i dessa fängslar de politiska aktivister, homosexuella personer och andra människor som inte är önskvärda av partiet. Evey Hammond (Natalie Portman), en flicka som arbetar för det statligt ägda televisionsföretaget British Television Network, räddas en kväll från ett våldtäktsförsök utfört av medlemmar av den hemliga polisen. Hennes räddare är V (Hugo Weaving), en vigilant med en Guy Fawkes-mask, som tar med Hammond upp på ett hustak och där ser de tillsammans på när V spränger byggnaden Old Bailey i luften. Partiledningen i Norsefire väljer att förklara bort explosionen med att den var inplanerad sedan länge och de skyller på att byggnaden inte längre var säker att vistas i, men V tar samma dag över kontrollen över sändningen på British Television Network och han avslöjar därigenom partiets lögn. V uppmanar även det brittiska folket att ta strid mot Norsefire och att möta honom ett år senare, den 5 november, utanför Westminsterpalatset som han lovar att spränga i luften. Hammond hjälper sedan V att fly från byggnaden, men hon blir själv slagen medvetslös i processen.

V tar med Hammond till sitt hem, där han sedan berättar för henne att hon måste vistas där fram till den 5 november och att detta är för hennes egen säkerhet. När Hammond får reda på att V har mördat några av Norsefires högt uppsatta medlemmar flyr hon hem till sin chef Gordon Deitrich (Stephen Fry). När Deitrich märker att Hammond litar på honom väljer han att även lita på henne och han visar upp sin hemliga gömma vilken innehåller flera, av Norsefire, förbjudna saker såsom subversiva målningar, en Koran och även homoerotiska fotografi tagna av Robert Mapplethorpe. Deitrich avslöjar att han gömmer sig bakom en fasad; en fasad där han umgås och dejtar yngre kvinnor, men att hans innersta känslor visar på att han egentligen dras till det andra könet. Han håller uppe denna fasad för att inte själv tvingas bli skickad till ett av Norsefires koncentrationsläger. En kväll väljer dock Deitrich att håna partiet i sitt TV-program och detta får som följd att den hemliga polisen fångar in både honom och Hammond. Hammond fängslas och torteras under flera dagar och hon frågas även ut om hon har någon information om V. Hammond finner tröst i ett papper hon hittar i sin cell, som är skrivet av en skådespelerska med namnet Valerie Page (Natasha Wightman). Page blev fängslad för att hon var homosexuell, men hon uppmanar läsaren av pappret att inte ge upp och hon avslutar med att skriva att hon älskar den som läser detta. Under ett av förhören säger förhörsledaren att Hammond nu har två val: berätta vad hon vet om V eller bli avrättad. Hammond säger att hon hellre väljer att bli avrättad och i och med detta släpps hon fri. Hon får reda på att det var V som hade fängslat henne och att han gjorde det för att hon skulle övervinna sina rädslor. Hammond får även reda på att Deitrich blev avrättad när den hemliga polisen fann hans gömma och att Page var en riktig person som satt i cellen bredvid V på Larkhills koncentrationsläger. Till en början hatar Hammond V för vad han gjort mot henne, men hon förstår snart att hon har blivit starkare som person och innan hon lämnar honom lovar hon att återvända till hans hem en sista gång innan den 5 november.

Eric Finch (Stephen Rea), polischefen för Scotland Yard, upptäcker under sin utredning hur Norsefire fick makten över Storbritannien och han får även reda på delar av V:s bakgrund. Fjorton år tidigare hade hela USA gått under på grund av en attack med biokemiska vapen och bakom attacken låg några av de högt uppsatta medlemmarna i Norsefire. USA plågas även av ännu ett inbördeskrig som främst äger rum i mellanvästern. Kaoset som spred sig på grund av detta nådde Storbritannien och landet var i en djup kris. En reaktionär kamp påbörjades av Norsefire och flera av de som inte höll med om partiets värderingar försvann från jordens yta. Folket i Storbritannien led nu på grund av sin förlorade frihet, men strax efteråt ägde tre biokemiska attacker rum i landet: en mot en skola, en mot ett reningsverk och slutligen en mot en tunnelbanestation, vilket resulterade i att 80 000 människor miste livet. På grund av detta spred sig en rädsla bland landets befolkning och detta utnyttjade Norsefire, som vann det efterföljande parlamentsvalet och tog kontrollen över makten. Till partiledare valdes Adam Sutler (John Hurt) och han förvandlade Storbritannien till en totalitär stat där all opposition tystades. Ett botemedel till viruset som släpptes ut under de biokemiska attackerna upptäcktes snart efteråt av ett läkemedelsföretag som hade kopplingar till partiet. Finch kom att förstå att de biokemiska attackerna var planerade av Sutler och hans säkerhetschef Peter Creedy (Tim Pigott-Smith) för att de skulle kunna ta kontroll över makten i landet. Experimenten för botemedlet utfördes på "socialt avvikande" eller politisk dissidenta människor i koncentrationslägerna, där V var en av dem som fanns på Larkhills koncentrationsläger. Till skillnad från de övriga människorna som utsattes för experimenten fick V nästintill övermänskliga krafter och han lyckades fly koncentrationslägret när det förstördes i en rad explosioner. Finch kom även underfund med att de nyligen mördade partimedlemmarna från Norsefire faktiskt hade mördats av V i hans personliga vendetta mot de som utsatte honom för människoexperimenten på Larkhills koncentrationsläger.

Allt eftersom den 5 november närmar sig börjar folket i Storbritannien att göra små uppror mot Norsefire och kaos utbryter. V utnyttjar detta för att skicka ut tusentals Guy Fawkes-masker till befolkningen. Den 5 november besöker Hammond V, precis om hon tidigare lovat, och han visar henne en övergiven tunnelbanestation, där han har ett eldrivet tåg som han har fyllt med sprängmedel och som han tänker använda för att spränga Westminsterpalatset i luften. Han lägger valet att spränga Westminsterpalatset i luften i Hammonds händer eftersom han själv känner att han inte kan fatta detta beslut. V lämnar sedan Hammond för att möta Creedy, som han har en överenskommelse med; om Creedy ger Sutler till V kommer V att överlämna sig till Creedy. Creedy skjuter ihjäl Sutler framför ögonen på V, men V väljer att inte överlämna sig och han blir då kraftigt beskjuten av Creedys män. V överlever tack vare sitt harnesk och han mördar både Creedy och hans män. Dödligt sårad återvänder V till Hammond där han uttrycker sin kärlek för henne och tackar henne för allt hon gjort. V dör sedan i Hammonds armar.

Hammond placerar V:s lik i tåget, men hon upptäcks av Finch. Eftersom Finch har lärt sig mycket om Norsefires bakgrund tillåter han Hammond att skicka iväg tåget. Under tiden har tusentals människor, alla bärandes Guy Fawkes-masker, marscherat fram till Westminsterpalatset där de står och väntar. Militären är där och försöker stoppa dem, men när de inte får kontakt med någon av de högt uppsatta partimedlemmarna tillåter de att de obeväpnade människorna får marschera i fred. Pjotr Tjajkovskijs orkesterstycke Uvertyren 1812 börjar spelas och både Westminsterpalatset och Big Ben sprängs i luften under tiden som Hammond och Finch tittar på. Filmen slutar med att Finch frågar Hammond vem V egentligen var och hon svarar med orden: "Han var Edmond Dantès. Han var min far. Och min mor. Min bror. Min vän. Han var du. Och jag. Han var oss allihop."[en 1]

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Huvudskådespelarna i V för Vendetta.
Övre raden från vänster: Hugo Weaving, Natalie Portman och Stephen Rea.
Nedre raden från vänster: John Hurt, Stephen Fry och Roger Allam.
  • Hugo Weaving som V: Från början var denna roll tänkt att spelas av James Purefoy, men Purefoy lämnade produktionen efter några veckors inspelning eftersom han hade problem med Guy Fawkes-masken och Weaving tog kort därefter över hans plats;[7] det är även möjligt att Purefoy blev avskedad från sin roll efter meningsskiljaktigheter.[8] Några av de dialogfattiga scenerna som Purefoy spelade in användes i den slutgiltiga produktionen. Weaving hade tidigare arbetat med syskonen Wachowski och Joel Silver under Matrix-serien där han spelade Agent Smith[9]. Weaving var faktiskt syskonen Wachowskis första val som V, men han tackade nej till rollen då han istället arbetade med den australiensiska filmen Eucalyptus. När detta filmprojekt senare lades på is valde Weaving att ta över rollen som V från Purefoy[10].
  • Natalie Portman som Evey Hammond: Regissören James McTeigue mötte Portman för första gången under inspelningen av Star Wars: Episod II – Klonerna anfaller, där McTeigue arbetade som regiassistent. Som förberedelse för rollen arbetade Portman med dialektologen Barbara Berkery för att få till en korrekt brittisk accent. Utöver detta studerade hon filmen The Weather Underground och läste självbiografin av Menachem Begin.[11] Portmans skildring av Evey Hammond har många likheter med hennes roll som Mathilda Lando i filmen Léon från 1994[12] och enligt Portman var "relationen mellan V och Evey [Hammond] lika komplicerad som relationen i den filmen."[en 2] Portman rakade även av sig håret i en av filmens scener när hennes rollfigur blev torterad.[13]
  • Stephen Rea som Eric Finch: Finch är poliskommissarien som är ansvarig för utredningen mot V; en utredning som leder till att han får reda på en omstörtande hemlighet om landets regering. Rea är inte främmande för varken politik eller terrorism eftersom han en gång i tiden var gift med Dolours Price, som var en tidigare medlem i Provisoriska IRA och som fängslades för en attack mot domstolsbyggnaden Old Bailey. När Rea fick frågan om det var den politiska faktorn i filmen som lockade honom svarade han: "Nja, jag tror inte att den hade varit särskilt intressant om det bara hade varit ett serietidningstema [i filmen]. Den politiska faktorn var det som gav filmen sitt djup och sin drivkraft och självklart var jag intresserad av det politiska. Varför skulle jag inte vara det?"[14][en 3]
  • John Hurt som Adam Sutler: Sutler är en tidigare parlamentsledamot för det Konservativa partiet och statssekreterare för Storbritanniens försvarsministerium. Numera är han dock grundaren och ledaren för det totalitära och fascistiska partiet Norsefire och han är de facto diktator över Storbritannien. Hurts roll som Adam Sutler upplevdes vara i stor kontrast med hans tidigare roll som Winston Smith i filmen 1984[15][16]. Hurt själv kallade V för Vendetta för en korsning mellan 1984 och Alien.[17]
  • Stephen Fry som Gordon Deitrich: Deitrich är programledare för en pratshow och han är även homosexuell, något han dock håller hemligt då Norsefires politik har fått honom att "tappa aptiten". När Fry tillfrågades vad det var han speciellt gillade med sin roll som Deitrich svarade han: "Att få stryk! Jag hade inte fått stryk i någon av mina tidigare filmer och jag var väldigt uppspelt över tanken att bli ihjälklubbad."[18][en 4] Fry har sagt att han tog sig an rollen som Deitrich eftersom han älskade dystopiska filmer såsom Flykten från framtiden, Zardoz, Fahrenheit 451, Den siste mannen och Soylent Green – USA år 2022.[17]
  • Tim Pigott-Smith som Peter Creedy: Creedy är den egentliga partiledaren över Norsefire (även om Adam Sutler officiellt innehar platsen som partiledare är det Creedy som har makten över folket i Storbritannien). Creedy är även chef för Norsefires säkerhetstjänst och han fungerar som antagonisten i filmen. Det avslöjas under filmens gång att det var Creedy som var hjärnan bakom de biokemiska attacker som drabbade landet och som gjorde att Norsefire kunde ta över makten. Han hotas av Sutler mot slutet av filmen eftersom han anser att Creedy inte gjort ett tillräckligt bra jobb med att försöka fånga V, och detta leder till att Creedy mördar Sutler innan han själv blir strypt till döds av V.[11]
  • Rupert Graves som Dominic Stone: Stone är en biträdande poliskommissarie och Eric Finchs högra hand i utredningen mot V.[19]
  • Natasha Wightman som Valerie Page: Page, som är homosexuell, är en före detta skådespelerska som sätts i cellen bredvid V på Larkhills koncentrationsläger. Imogen Poots spelar rollen som Page i de flashbacks som visas i filmen; detta var hennes första filmroll och hon har sagt att de instruktioner hon fick inför filminspelningen var att hon skulle agera som en "futuristisk homosexuell person"[20]. Pages symboliska roll som ett offer för en orättvis regim togs emot positivt av många HBT-kritiker. Filmrecensent Sarah Warn prisade Pages scener "inte bara för skådespeleriet eller det bra skrivna manuset utan för att det är så ytterst oväntat [i en Hollywoodfilm]."[21][en 5]
  • Roger Allam som Lewis Prothero: Prothero är talesmannen för Norsefire och han har sitt eget TV-program på British Television Network, där han gärna delar med sig av sina värderingar och åsikter. Han är en före detta befälhavare på Larkhills koncentrationsläger och på grund av detta mördas han av V genom en överdos. Vissa recensenter har sett Prothero som en parodi på högervridna TV-personligheter såsom Bill O'Reilly, Morton Downey, Jr. och Rush Limbaugh.[15][22]
  • John Standing som Anthony James Lilliman: Lilliman är en korrumperad biskop som arbetar i Westminster Abbey och han blev tillsatt av Adam Sutler. Han var tidigare verksam som pastor på Larkhills koncentrationsläger. Lilliman, som även är en pedofil, utnyttjar sin makt för att våldta flickor och dessa brott tystas sedan ned av Norsefire. Hammond, utklädd till en prostituerad, varnar Lilliman under ett besök men när han inte lyssnar på henne blir han istället mördad av V. Standing kommenterade sin roll med orden: "Jag njöt verkligen av att spela Lilliman [...] eftersom han var något komisk, men samtidigt fullständigt fasansfull. Underbar att spela."[11][en 6]
  • Sinéad Cusack som Delia Surridge: Surridge arbetade tidigare som läkare på Larkhills koncentrationsläger, då under sitt riktiga namn Diana Stanton, men hon arbetar numera som rättsläkare i London. Surridge valde att arbeta på koncentrationslägret på grund av idealistiska anledningar, men hon märker snart att hon börjar hata de människor som är instängda där. V besöker henne en natt och berättar att det var på grund av hennes undersökningar som all tortyr och död var möjlig i koncentrationslägret. Surridge känner ånger för vad hon gjort och V mördar henne med en smärtfri giftinjektion[23].

Teman[redigera | redigera wikitext]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Remember, remember, the fifth of November, the Gunpowder Treason and Plot. I know of no reason why the Gunpowder Treason should ever be forgot.
— En ramsa med anknytning till krutkonspirationen som läses upp av V i filmen.[24][25]
Den nationella symbol som Norsefire använder sig av i filmen, vilket är en symbol som är snarlik ett Lothringenkors.

V för Vendetta använder sig av krutkonspirationen som V:s främsta inspiration och detta bidrar till hans tidsplanering, ordval och utseende.[11] Till exempel används namnen Rookwood, Percy och Keyes i filmen, vilka hänvisar till tre av konspiratörerna från krutkonspirationen (Ambrose Rookwood, Thomas Percy och Robert Keyes). Filmen drar även paralleller till Alexandre Dumas roman Greven av Monte Cristo där V jämförs med Edmond Dantès; i både berättelserna flyr huvudpersonen från ett felaktigt och traumatiskt infängslande för att sedan tillbringa åratal med att planera sin hämnd mot de personer som fängslade dem.[26][27][28] Filmen väljer även att uttryckligen framställa V som ett förkroppsligande av en tanke snarare än som en individ, vilket märks på hans dialog och sättet han visas upp utan en bakgrund, en identitet eller ett ansikte. Filmens officiella hemsida skrev följande om V: "V:s användning av Guy Fawkes-masken och hans identitet fungerar som både praktiska och symboliska element till hans bakgrundshistoria. Han bär masken för att dölja sina fysiska ärr och genom att han skymmer sin identitet förkroppsligar han själva tanken."[11][en 7] Flera recensenter noterade även ett samband mellan V för Vendetta och Gaston Lerouxs roman Fantomen på Operan. Både V och Fantomen bär masker för att dölja sina fysiska ärr, påverkar andra genom sina inflytelserika fantasier, har tragiska bakgrundshistorier och är drivna av sina hämndbegär. Förhållandet mellan V och Hammond är även snarlikt det som Fantomen och Christine Daaé delar, där han tar med sig henne till sitt underjordiska hem för att lära upp henne.[29][30][31][32]

Filmen handlar om en klassisk kamp mellan staten och friheten, där V för Vendetta hämtar inspiration från både verkliga och fiktiva händelser såsom Nazityskland och George Orwells roman 1984.[11][16] Ett exempel på detta är Adam Sutler som främst syns på stora bildskärmar och på porträtt hemma hos folk, i likhet med Storebror.[16] Ett annat exempel är slagorden som Norsefire använder sig av: "Styrka genom sammanhållning. Sammanhållning genom tro.", vilka är snarlika slagorden "Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka." från Orwells roman. I en av scenerna träffar Hammond på en råtta i sin cell, där just råttor var Winston Smiths (huvudpersonen i 1984) största farhåga.[33] Det förekommer även massövervakning av befolkningen främst med hjälp av övervakningskameror. Valerie Page, en homosexuell skådespelerska i filmen, skickades till ett koncentrationsläger på grund av sin sexuella läggning och där utfördes det medicinska experiment på henne, vilket liknar sättet som judar och homosexuella personer behandlades i Nazityskland.[30] Adam Sutlers namn är inspirerat av Adolf Hitler (i serieromanen gick rollfiguren under namnet Adam Susan). Sutler använder sig även av ett liknande sätt att hålla tal som Hitler även om hans främsta mål inte är judar utan snarare muslimer, där rollfiguren Gordon Deitrich avrättas eftersom han har en Koran i sitt hem. Norsefire ersatte Georgskorset med en nationell symbol som är mer lik Lothringenkorset[34]. Detta kors är ett så kallat "double-cross", vilket bokstavligen betyder ett "dubbelkors" men som även har en djupare mening i och med att det också betyder att man går bakom ryggen på någon.[35] Detta knyts samman med både den korrumperade regeringen i filmen och V:s ställning att vara emot myndigheterna.

Bokstaven V och siffran 5[redigera | redigera wikitext]

Voilà! In view, a humble vaudevillian veteran cast vicariously as both victim and villain by the vicissitudes of fate. This visage, no mere veneer of vanity, is a vestige of the vox populi, now vacant, vanished. However, this valorous visitation of a bygone vexation stands vivified and has vowed to vanquish these venal and virulent vermin vanguarding vice and vouchsafing the violently vicious and voracious violation of volition! The only verdict is vengeance; a vendetta held as a votive, not in vain, for the value and veracity of such shall one day vindicate the vigilant and the virtuous. Verily, this vichyssoise of verbiage veers most verbose, so let me simply add that it's my very good honor to meet you and you may call me "V".
— En allitteration som V använder sig av när han introducerar sig för Hammond.[36]
En av scenerna i filmen visar V som med hjälp av ett stort antal dominobrickor återskapar V-tecknet. I verkligheten tog det fyra professionella dominomontörer 200 timmar att sätta upp de 22 000 dominobrickor som behövdes för detta.

I likhet med serieromanen innehåller filmen flera kopplingar mellan bokstaven "v" och siffran 5 (notera att V har värdet 5 enligt det romerska talsystemet).[37] Till exempel innehåller V:s introduktionstal till Hammond 48 ord som börjar med bokstaven "v" och totalt innehåller talet 52 stycken "v". När Hammond säger sitt förnamn Evey till V upprepar han det som "E... V" (E är den femte bokstaven i alfabetet medan V är den femte bokstaven från slutet i det engelska alfabetet). Det fonetiska uttalet för Eveys namn på latin blir "utgående V"; något som V uppfattar som början på en kedjereaktion som kommer att leda till hans undergång. Under sin tid som fånge på Larkhills koncentrationsläger satt V i cell nummer 5 (där skrivet med den romerska siffran V) och hans Zorro-liknande signatur är även den bokstaven "v". Fyrverkerierna som används av V när han förstör Old Bailey formar ett "v" i luften och i en scen där V och Hammond dansar väljer V låt nummer 5 på sin jukebox. Ett av V:s favoritcitat lyder: "Med sanningens kraft, har jag, under min levnad, erövrat universumet", vilket på latin lyder: "Vi veri veniversum vivus vici". När V konfronterar Creedy i hans växthus spelar han Ödessymfonin (även känd som Ludwig van Beethovens femte symfoni), vars början har samma rytm som bokstaven "v" i Morsealfabetet (•••–).[38][39] Filmens titel V för Vendetta är en referens till "V for Victory".[40] I en scen i filmen ställer V upp ett stort antal dominobrickor i formen av ett "v" och i en annan scen bildar järnvägsspåren samma bokstav. Big Ben visar vid ett tillfälle i filmen klockslaget 11:05 (som är ett klockslag när visarna bildar ett "v" på urtavlan), vilket kan utläsas 11-5 eller (enligt amerikanskt sätt att läsa datum) den 5 november. Under V:s strid med Creedy och hans män använder V sig av fem av sina sex dolkar och han gör ett V-tecken med dem innan han kastar iväg dem. Detta V-tecken återskapas fem gånger i luften innan de träffar sina mål. Creedy skjuter V med fem skott och när V, dödligt sårad, lämnar striden bildas det ett V-tecken av hans blod. Detta V-tecken som V använder sig av har stora likheter med det omringade A-tecknet som är en symbol för anarkism.[32][41]

Samtida oro för totalitarism[redigera | redigera wikitext]

People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.
— Ett citat som V använder sig av i ett samtal med Hammond.[42]
En kombinerad brittisk-amerikansk flagga med en svastika i mitten som användes i filmen. Flaggan har titeln "Coalition of the Willing, To Power", vilket är en referens både till den multinationella styrkan i Irak samt Friedrich Nietzsches koncept om "der Wille zur Macht".[43]

Filmskaparna gjorde ett aktivt val att modernisera berättelsen inför filmatiseringen och de gjorde den mer aktuell för en publik under 2000-talet. McTeigue menade att berättelsen är tidlös och att allt det som händer i filmen kan hända i verkligheten så fort regeringarna slutar lyssna på folket.[11] Tidningen Los Angeles Times skrev att "[m]ed flera nya, verkliga paralleller att dra från till exempel statlig övervakning, tortyr, skräckinjagelse och mediemanipulation (för att inte nämna företagskorruption och religiöst hyckleri) får man förståelse för att filmskaparna hade det lätt att referera till nutida händelser."[en 8] Utöver dessa finns det även referenser till pandemin av fågelinfluensan, som var aktuell under denna tid, samt den utökade användningen av personidentifikation med hjälp av biometri och informationsinsamling av länders regeringar.[33]

Flera filmrecensenter, politiska kommentatorer och andra människor verksamma inom mediebranschen noterade att det fanns flera referenser till händelser kopplade till George W. Bushs kabinett i filmen. Ett exempel är de svarta tygpåsar som används i filmen som starkt refererar liknande tygpåsar som användes av amerikanska soldater när de torterade fångar i Abu Ghurayb-fängelset, men som även har använts på fångar vid Guantánamobasen. Dock ska ett manus som skapades innan Matrix även ha innehållit dessa svarta tygpåsar.[44][45] Ett annat exempel är att London har fått utegångsförbud med gul status, där denna färgkodning liknar den skala som USA använde sig av tidigare kallad Homeland Security Advisory System.[46] En av de förbjudna sakerna i Gordon Deitrichs hemliga gömma var en kombinerad brittisk-amerikansk flagga med en svastika i mitten. Flaggan har titeln "Coalition of the Willing, To Power", vilket är en referens både till den multinationella styrkan i Irak samt Friedrich Nietzsches koncept om "der Wille zur Macht".[43] Filmen använder sig även av ordet "överlämnande", vilket refererar till sättet på vilket länders regeringar gör sig av med oönskade invånare.[47] Filmen innehåller även riktiga klipp från protester mot Irakkriget[48] och George W. Bush nämns vid namn. Krig i Kurdistan, Syrien och Sudan nämns som hastigast i V för Vendetta.

Även om många av referenserna är riktade mot USA har filmskaparna sagt att de problem som tas upp var menade att även sträcka sig utanför USA:s gränser. När McTeigue fick frågan om British Television Network var baserad på Fox News svarade han att så var fallet, men att det fanns fler aktörer som var delaktiga och att British Television Network likväl kunde vara baserad på den brittiska nyhetskanalen Sky News.[16]

Produktion och lansering[redigera | redigera wikitext]

Förproduktion[redigera | redigera wikitext]

Serieromanens författare Alan Moore uppskattade inte manuskriptet till V för Vendetta och har vägrat att se filmen.

Många av filmskaparna som var medverkande under produktionen av V för Vendetta hade tidigare varit inblandade i Matrix-serien. Så tidigt som 1988 hade Joel Silver köpt filmrättigheterna till både V for Vendetta och Watchmen, vilka var två av Alan Moores verk.[49] Efter att filmen Road House från 1989 hade blivit en måttlig framgång valdes manusförfattaren Hilary Henkin ut till att skriva ett första utkast för en filmatisering av serieromanen. Detta utkast, som skrevs under 1990 och/eller 1991, har väldigt få likheter med den färdiga filmen och den innehöll öppet satiriska och surrealistiska element som inte fanns med i serieromanen och tvetydigheten runt V:s riktiga identitet togs mer eller mindre bort.[50] Det första inspelade materialet med rollfigurer från V for Vendetta spelades in tidigt under 2002 och dessa scener kom med i dokumentären The Mindscape of Alan Moore.[51]

Syskonen Wachowski var stora fans av serieromanen och under mitten av 1990-talet, innan de påbörjade arbetet med Matrix, skrev de ett manusutkast som till stor del följde handlingen i V for Vendetta. De valde dock att fokusera mer på relationen mellan V och Hammond än vad serieromanen hade gjort och de gjorde även Hammond till en starkare karaktär istället för att bara låta henne vara en del av V:s spel[17]. Under postproduktion av The Matrix Reloaded och The Matrix Revolutions (båda från 2003) började syskonen Wachowski arbeta med sitt manusutkast igen och de erbjöd McTeigue rollen som regissör. Alla tre var fascinerade av de teman som serieromanen hade och de såg likheter med hur det politiska landskapet såg ut just då. Syskonen Wachowski påbörjade nu arbetet med att modernisera berättelsen samtidigt som de ville behålla serieromanens integritet och teman intakta. McTeigue har sagt att en av hans största influenser vid förberedelserna inför filmandet var Gillo Pontecorvos film Slaget om Alger från 1966.[11]

Scenografen Owen Paterson, tillsammans med klädesdesignern Sammy Sheldon, arbetade fram en grå och dunkel nyans som användes både för att skildra staden och dess invånare. Guy Fawkes-masken, som för övrigt är inspirerad av både Guy Fawkes och harlekiner[52], skapades av skulptören Berndt Wenzel som gjorde sju olika masker innan han fick till den mask som användes i filmen. V:s dräkt skapades av Sheldon, där McTeigues vision var att skapa en dräkt som var ett mellanting mellan Guy Fawkes dräkt och de kläder en revolverman hade burit. Rosorna som V lämnar på de som han mördat kallas i filmen för Scarlet Carson, men i verkligheten är de rosor av slaget Grand Prix. I filmen förekommer även en scen där V välter några dominobrickor så att de bildar ett V-tecken. Dessa 22 000 dominobrickor tog det 200 timmar för fyra professionella dominomontörer från Weijers Domino Productions att sätta upp och hela scenbilden var tvungen att stängas ned för all annan personal eftersom minsta skakning hade fått brickorna att falla i förtid.[53]

Moore har uttryckligen tagit avstånd från filmatiseringen och han har visat missnöje med tidigare filmatiseringar av hans verk.[12][54] Moore avslutade samarbetet med DC Comics då deras moderbolag, Warner Bros., var motvilliga till att dra tillbaka ett uttalande Moore gjort som tolkats som att han gav sitt fulla stöd till filmatiseringen.[55] Moore läste dock igenom filmens manuskript och han kommenterade att det innehöll felaktigheter[56] och han har även sagt att "[filmen] har blivit en liknelse för Bush-eran, skapad av människor som är för fega för att låta den typen av politisk satir utspela sig i sitt eget land. [...] Det är en förhindrad, frustrerad och mestadels impotent amerikansk liberal fantasi av någon med amerikanska liberala värden som står upp mot en stat som är kontrollerad av neokonservatister — vilket inte alls är vad serieromanen V for Vendetta handlade om. Den handlade om fascism, om anarki, om England."[57][en 9] Lloyd var mer välvilligt inställd till filmen och har sagt att "[d]et är en underbar film. Det mest fenomenala för mig var att se de scener jag hade arbetat med i serieromanen, för att skapa maximal effekt, överfördes med samma vårdnad och effekt till filmen. [...] Om du råkar vara en av dem som gillar serieromanen så mycket att du inte kan tänka dig några förändringar av den kommer du nog inte att gilla filmen — men om du gillar serieromanen och kan tänka dig att se en något förändrad version av den, som är minst lika kraftfull som serieromanen, kommer du nog att bli lika imponerad som jag var."[en 10] På frågan hur trogen filmen var serieromanen svarade Lloyd "cirka 80 procent" och han sade även att han inte hade några problem med de ändringar som gjordes i filmen jämfört med serieromanen.[58]

Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Området runt bland annat Trafalgar Square fick stängas av under inspelningen av filmen.

V för Vendetta spelades in i London och i Potsdam, då vid Babelsberg Studio. Totalt användes 89 olika inspelningsplatser[52] och mycket av filmen spelades in i ljudtäta rum och inomhus i olika studior. Tre av scenerna spelades in i Berlin: Norsefires marschscen, Larkhills koncentrationsläger och biskop Lillimans sovrum. Scenerna som ägde rum i tunnelbanestationen spelades in i den nedlagda tunnelbanestationen Aldwych. Själva filmandet av V för Vendetta påbörjades tidigt i mars 2005 och avslutades den 8 juni samma år.[49][59] V för Vendetta blev den sista filmen som filmfotografen Adrian Biddle var medverkande under eftersom han dog av en hjärtattack den 7 december 2005.[60]

För att kunna filma slutscenen vid Westminster i V för Vendetta krävdes det att området från Trafalgar Square och Whitehall upp till parlamentsbyggnaden och Big Ben stängdes av under tre dagar från midnatt till klockan 05.00. Detta var första gången någonsin som det säkerhetskänsliga området runt 10 Downing Street och Storbritanniens försvarsministerium stängts av på grund av en filminspelning.[53] Den dåvarande premiärministern Tony Blairs son Euan Blair var en av medarbetarna under filminspelningen och han ska, enligt en intervju med Stephen Fry, ha hjälpt filmskaparna att få det tillstånd som krävdes för att stänga av området. Detta gjorde att den brittiske konservative politikern David Davis riktade kritik mot Tony Blair mest på grund av innehållet i filmen. Dock förnekade filmskaparna att Euan Blair hade varit inblandad i den process som krävdes för att få tillståndet[61] och de hävdade istället att de hade fått tillståndet genom nio månaders förhandlingar med fjorton olika departement och myndigheter.[53]

Postproduktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen var skapad på ett sådan sätt att den skulle ha en sorts futuristisk retrostil, där de gråa färgtonerna gärna användes för att ge filmen en matt och trist känsla över hur London såg ut. Den största scenbilden som skapades för filmen var Shadow Gallery, vilken var skapad för att kännas som en blandning mellan en källare och en krypta.[62] Shadow Gallery fungerade både som V:s hem och hans hemliga gömma för alla de artefakter som han samlat på sig under årens gång; artefakter som var förbjudna av Norsefire. Några av de artefakter som fanns i hans samling var Makarna Arnolfinis trolovning av Jan van Eyck, Bacchus och Ariadne av Tizian, en filmaffisch av Mildred Pierce - En amerikansk kvinna, St. Sebastian av Andrea Mantegna, The Lady of Shalott av John William Waterhouse och några statyer gjorda av Alberto Giacometti. En av de största utmaningarna för filmskaparna var att få V att verka livfull under sin uttryckslösa mask. Därför lades det ner mycket tid på att skapa rätt stämning i filmen med hjälp av ljussättningen, skådespeleriet och Hugo Weavings röst. För att undvika att masken dämpade Weavings röst placerades det en mikrofon i hans hårfäste för att underlätta vid postproduktionen, när alla hans repliker spelades in igen.[53]

Marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

Både filmskaparna och skådespelarna ställde upp på flera intervjuer och presskonferenser för att diskutera filmens äkthet, Moores reaktion till den och dess politiska budskap. Filmen var menad att vara ett steg bort från serieromanen och Weaving kommenterade det hela med att säga att serieromanen var en sorts respons till ett England styrt av Margaret Thatcher och att filmen istället handlade om den världsbild som var aktuell just då. Angående filmens politiska natur sade filmskaparna att V för Vendetta inte skulle ses som en film som svarade på några politiska frågor utan snarare som en del av den debatt som redan pågick.[16] Flera olika filmaffischer skapades, en 60 sekunders TV-reklam visades under Super Bowl XL och en officiell hemsida lanserades i mars 2005 för att marknadsföra filmen.[63]

Lansering[redigera | redigera wikitext]

Bombdåden i London 2005 spekulerades vara en anledning till att filmens lansering blev uppskjuten.

Filmen har flera referenser till krutkonspirationen, vilket var en sammansvärjning som några katoliker i England ingick i syfte att spränga Westminsterpalatset med den protestantiske kungen Jakob I av England, hans familj, hans ministrar och parlamentets medlemmar i luften samt därigenom bana väg för en mot katolicismen fördelaktig styrelse.[49] Filmen var först tänkt att släppas den 4 november 2005[59] (dagen innan Guy Fawkes Night och 400-årsjubileet av krutkonspirationen), men sköts istället upp till att ha världspremiär den 17 mars 2006. Den officiella anledningen till förseningen var att redigeringen av filmen tog längre tid än väntat, men det spekulerades om att filmen blev uppskjuten på grund av att den innehöll en scen där Londons tunnelbana blev bombad och detta var ett känsligt ämne så pass kort tid efter bombdåden i London 2005.[64] V för Vendetta hade dock smygpremiär den 11 december 2005 under Butt-Numb-A-Thon i Austin, Texas[3] och senare den 13 februari 2006 under filmfestivalen i Berlin.[16]

Lagringsmedium[redigera | redigera wikitext]

V för Vendetta släpptes som en DVD-utgåva om två skivor den 13 juni 2006[65] och senare som en DVD-utgåva om en skiva den 26 juli samma år[66] i Sverige. Filmen släpptes som en blu-ray-utgåva om en skiva den 25 juni 2008 i Sverige.[67] Utöver dessa lagringsmedium har V för Vendetta även släppts som en UMD-utgåva den 31 juli 2006[68] och som en HD DVD-utgåva den 13 december samma år.[69]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Guy Fawkes-masken, som användes av V i filmen, har blivit en känd protestsymbol mycket tack vare denna film.

Kommersiell respons[redigera | redigera wikitext]

I december 2006 hade V för Vendetta dragit in $132 511 035, där $70 511 035 av denna summa var inom USA och resterande $62 000 000 utanför USA. Filmen drog in totalt $1 605 560 i Sverige, varav $249 427 av dessa var under öppningshelgen.[1] V för Vendetta debuterade på plats 1 i Filippinerna, Singapore, Sydkorea, Sverige, Taiwan och USA. Filmen spelades även på 56 stycken IMAX-biografer i Nordamerika, där den drog in totalt $1 360 000 under de första tre dagarna.[70]

Kritisk respons[redigera | redigera wikitext]

Filmrecensenten Roger Ebert gillade filmen och ansåg att den hade en intressant handling och sensmoral.

De flesta recensionerna för V för Vendetta var positiva. På Metacritic har filmen betyget 62 av 100, baserat på 39 recensioner.[71]Rotten Tomatoes har filmen betyget 73 procent, baserat på 233 recensioner (på deras så kallade "Tomatometer") med ett genomsnittligt betyg av 6,8 av 10.[72]

I programmet Ebert & Roeper gavs filmen "två tummar upp" och Roger Ebert ansåg att V för Vendetta hade både en intressant handling och sensmoral.[73] Även filmrecensenterna Margaret Pomeranz och David Stratton från At the Movies ansåg att V för Vendetta var intressant och de nämnde särskilt filmens agenda, vilken de ansåg syftade till anarkism och terrorism. Pomeranz kallade filmen för "2000-talets Spartacus".[74] Harry Guerin på Raidió Teilifís Éireann tyckte att filmen engagerade tittarnas hjärta, hjärna och själ. Guerin ansåg även att skådespeleriet var förstklassigt och han var nöjd med att filmen inte förlitade sig för mycket på specialeffekter.[75] Programledaren Jonathan Ross från BBC var mer kritisk till V för Vendetta och tyckte att filmen var en besvikelse från början till slut. Särskilt hård var Ross mot filmens specialeffekter, som han benämnde som "billiga", och han tyckte att filmen var så undermålig att den borde ha döpts om till "V för Vasektomi".[76] Recensenten Sean Burns från Philadelphia Weekly tyckte att V för Vendetta var amatörmässigt gjord och han skrev att han förstod varför Moore valde att ha sitt namn borttaget från filmen. Burns jämförde filmen med Fight Club, fast han ansåg att den ironi som är närvarande i Fight Club saknades i V för Vendetta och han gav filmen ett D i slutbetyg.[77] Andy Jacobs från BBC tyckte att filmen var något rörig och han ansåg att den hade svårt att engagera tittaren. Jacobs tyckte att scenen med dominobrickorna var spännande, men han skrev även att filmen bakom all dess pyroteknik var ganska tom.[78]

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Jens Peterson från Aftonbladet jämförde filmen med syskonen Wachowskis tidigare film Matrix, där han benämnde V för Vendetta som "en mer pratig film än 'The Matrix'", men han var nöjd med valet av skådespelare och gav filmen 3 av 5 i betyg.[79] Peo Sandholm från Bio.nu sade att filmen var "grymt underhållande" och "kraftfull i sin samhällskritik" och han kallade filmen för "en av senare års bästa filmer baserade på serier". Hans slutgiltiga betyg för V för Vendetta var 4 av 5.[80] Svenska Dagbladet tyckte att filmen förlitade sig alltför mycket på sitt politiska tema och att de skrev att "[s]ådär halvvägs går luften ur filmen", men de gav ändå filmen betyget 4 av 6.[81] Malin Krutmeijer från Helsingborgs Dagblad beskrev V för Vendetta som "en visuellt och bitvis innehållsmässigt suggestiv film som lider av oprecis, babblig dialog framförd med ett tonfall värdigt ett ändlöst tal till nationen". Krutmeijer nämnde även att hon inte tyckte att filmens handlingsförlopp var förutsägbart och att skildringen av homosexuellas rättigheter var sympatiskt gjord och hon gav filmen 3 av 5 i betyg.[82] Mats Bråstedt på Expressen beskrev filmen med orden: "V för Vendetta är rocknroll för synnerven; en fest för ögat som också känns i hjärtat. Här finns nämligen en kyss som redan kvalificerar sig som en av årets mest rörande" och han gav filmen 4 av 5 i betyg.[83] Emma Engström på Göteborgs-Posten skrev att "[p]recis som Matrix är V for vendetta [sic] en intressant studie i hur smärtsamt ett politiskt uppvaknande kan vara", men hon tyckte dock att McTeigue kändes bakbunden av manuset och gav därför filmen betyget 3 av 5.[84]

Utmärkelser och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Graffitimålning av Evey Hammond (spelad av Natalie Portman) i stadsdelen Adurza i Vitoria-Gasteiz, Spanien.

V för Vendetta vann ganska få priser, men Portman fick dock den 10 mars 2007 mottaga en Saturn Award som bästa skådespelerska.[85][86] Portman vann även en SFX Award för bästa skådespelerska samma år och året innan hade Owen Paterson mottagit en SDFCS Award för bästa scenografi. Filmen blev även nominerad för ett Hugopris i kategorin Best Dramatic Presentation (Long Form) 2007,[85] men förlorade mot Pans labyrint. V hamnade på plats 96 på Fandomanias lista "100 Greatest Fictional Characters"[87] och tidskriften Empire placerade V för Vendetta på plats 218 på sin lista över de 500 bästa filmerna någonsin.[88] WatchMojo.com placerade V på plats 9 på deras lista "Top 10 Movie Terrorists".[89]

Politisk respons[redigera | redigera wikitext]

David Graeber, en tidigare professor vid Yale University, ansåg att filmen fortfarande hade kvar vissa anarkistiska element även om andra personer hade kritiserat den för att gå ifrån den anarkistiska anda som fanns i serieromanen.

V för Vendetta behandlar ämnen såsom totalitarism, terrorism, homosexualitet, religionskritik och islamofobi. Filmens handling och teman har både prisats och kritiserats av olika sociopolitiska grupper i samhället. Justin Raimondo, redaktör på Antiwar.com, hyllade V för Vendetta för dess självkännedom och ansåg att filmen kunde fungera mycket bra i antikrigssyfte[22]. I sitt TV-program Ebert & Roeper avfärdade filmrecensenten Richard Roeper den kritik filmen hade fått från den kristna högern i USA. Roeper sade att den terroriststämpel V hade fått var av någon som mer eller mindre var Hitler; en diktator.[90] V för Vendetta uppfattades även positivt av HBT-personer som ansåg att filmen gav en väldigt positiv skildring av homosexuella personer och filmrecensenten Sarah Warn kallade filmen för en av de mest "homosexuellvänliga filmerna någonsin".[21]

V för Vendetta fick negativ kritik från filmrecensenten David Walsh eftersom han ansåg att V:s handlingar var antidemokratiska. Walsh kommenterade även att han ansåg att människorna i filmen hade för liten roll i V:s revolution och på grund av detta kommer de i framtiden inte kunna bygga ett nytt och mer liberalt samhälle.[91] Filmen fick även negativ kritik från vissa anarkister, där New York Metro Alliance of Anarchists anordnade en protestaktion mot DC Comics och Time Warner den 17 april 2006. De ansåg att filmen hade gått bort från serieromanens ursprungliga handling om anarkism för att istället lägga tonvikten på våld och specialeffekter.[92][93] David Graeber, en anarkist och tidigare professor vid Yale University, var dock inte särskilt upprörd över filmen. Graeber sade att filmen hade fortfarande kvar vissa anarkistiska element, men att andra element saknades såsom idén om samhällen som är grundade på demokrati.[92]

Clay Duke, mannen bakom skottlossningen mot flera medlemmar i skolledningen i Panama City den 14 december 2010, sägs ha varit besatt av V för Vendetta.[94] I videon som filmades under den pågående skottlossningen sprejade Duke ett rött V-märke på väggen, en symbol tagen direkt från serieromanen och denna film. Duke lyckades inte mörda någon under sin skottlossning utan blev istället själv träffad av säkerhetsvakten Mike Jones. Kort därefter begick Duke självmord genom att skjuta sig i huvudet. Dukes fru, Rebecca Duke, kommenterade sin makes agerande efteråt med orden: "Ekonomin och världen fick övertaget över honom."[95][en 11]

I december 2012 visades V för Vendetta i Kina av China Central Television (CCTV) på deras kanal CCTV-6. Detta fick mycket uppmärksamhet på bland annat mikrobloggen Weibo eftersom det ryktades om att filmen tidigare hade varit bannlyst i landet.[96] Flera av kommentarerna runt händelsen antydde att i och med att filmen visades på statlig televison skulle det innebära att Kinas censurlagar för filmer skulle lättas upp under den då nyligen utnämnde presidenten Xi Jinpings styre. Piratkopior av filmen hade dock funnits i landet sedan tidigare.[97]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Den 31 januari 2006 släppte förlaget Pocket Star en roman som är baserad på manuskriptet till V för Vendetta.[98] Romanen är skriven av Stephen "Steve" Moore och den har även lästs in som ljudbok av Simon Vance och är då utgiven av Blackstone Audio.[99]

En annan bok, kallad V for Vendetta: From Script to Film, släpptes av Universe den 22 augusti 2006. V for Vendetta: From Script to Film är skriven av Spencer Lamm, som tidigare arbetat med syskonen Wachowski under Matrix-serien, och denna bok innehåller bland annat storyboards, rollfigurernas designer, manuskriptet och fotografier från filmen samt bilder från serieromanen.[100]

Musik[redigera | redigera wikitext]

V for Vendetta: Music from the Motion Picture
Soundtrack av Dario Marianelli
Utgivning 21 mars 2006
Inspelat AIR Studios, Lyndhurst Hall, London, England
Längd 63:05
Skivbolag Astralwerks
Pjotr Tjajkovskijs Uvertyren 1812, här framförd av Skidmore College Orchestra.

Soundtracket till V för Vendetta släpptes av Astralwerks den 21 mars 2006.[101] De flesta av låtarna på albumet är komponerade av Dario Marianelli även om tre av låtarna ("Cry Me a River", "I Found a Reason" och "Bird Gurhl") är helt skrivna och komponerade av andra artister.[102] Alla dessa är en del av de 872 låtar[42] som i filmen är bannlysta och som V har i sin Wurlitzer-jukebox. Låt nummer 13, "Knives and Bullets (And Cannons Too)", innehåller avslutningen på Pjotr Tjajkovskijs orkesterstycke Uvertyren 1812[103], som spelas både i början och slutet av filmen.

Tre av låtarna som spelas under eftertexterna är inte med på detta album.[102] Dessa låtar är "Street Fighting Man" av The Rolling Stones, "Out of Sight" av Spiritualized och en speciell version av låten "BKAB" av Ethan Stoller. Den sistnämnda låten innehåller utdrag ur "On Black Power" (utdraget finns också med i "A Declaration of Independence") av Malcolm X och "Address to the Women of America" av Gloria Steinem. Två andra låtar som finns med i filmen är Antonio Carlos Jobims bossa nova-låtar "Garota de Ipanema" och "Corcovado". Utöver dessa spelas även musikstycket "Yakety Sax", låten "Long Black Train" av Richard Hawley och "The Beginning... At Last" av Black Label Society i filmen.[103]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Alla låtar är skrivna och komponerade av Dario Marianelli, om inte annat anges. 

# Titel Kompositör Längd
1. Remember Remember     6:42
2. Cry Me a River (med Julie London) Arthur Hamilton 2:49
3. ...Governments Should Be Afraid of Their People...     3:11
4. Evey's Story     2:49
5. Lust at the Abbey     3:17
6. The Red Diary     7:34
7. Valerie     8:48
8. Evey Reborn     3:51
9. I Found a Reason (med Cat Power) Lou Reed 2:02
10. England Prevails     5:44
11. The Dominoes Fall     5:28
12. Bird Gurhl (med Antony and the Johnsons) Antony Hegarty 3:17
13. Knives and Bullets (And Cannons Too)   Dario Marianelli och Pjotr Tjajkovskij 7:33
Total längd:
63:05


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V for Vendetta (film), 1 maj 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”V for Vendetta (2006)” (på engelska). Boxofficemojo.com. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110606215126/http://www.boxofficemojo.com/movies/?page=main&id=vforvendetta.htm. Läst 13 april 2012. 
  2. ^ Regissören James McTeigue kallade filmen för en "politisk thriller som faller inom superhjälte-genren" medan producenten Joel Silver benämnde filmen som en "actionfilm, även om den inte är en renodlad sådan."
  3. ^ [a b] ”BNAT: History - The 7th Voyage of Butt-Numb-A-Thon (2005)” (på engelska). Buttnumbathon.com. 10–11 december 2005. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2010. http://web.archive.org/web/20101028121151/http://www.buttnumbathon.com/blog/history/. Läst 11 april 2012. 
  4. ^ ”V for Vendetta (2005)”. Svensk filmdatabas. Arkiverad från originalet den 15 november 2013. http://web.archive.org/web/20131115143419/http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=61874. Läst 5 december 2012. 
  5. ^ Gopalan, Nisha (21 juli 2008). ”Alan Moore Still Knows the Score!” (på engelska). Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110702222429/http://www.ew.com/ew/article/0,,20213004_5,00.html. Läst 12 april 2012. 
  6. ^ Waites, Rosie (20 oktober 2011). ”V for Vendetta masks: Who's behind them?” (på engelska). BBC News. Arkiverad från originalet den 21 januari 2012. http://webcitation.org/64rk7UrSO. Läst 3 april 2012. 
  7. ^ ”James Purefoy Quit 'V For Vendetta' Because He Hated Wearing The Mask” (på engelska). Starpulse.com. 24 februari 2006. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110606173245/http://www.starpulse.com/news/index.php/2006/02/24/james_purefoy_quit_v_for_vendetta_becaus. Läst 12 april 2012. 
  8. ^ Carleton, Kim (2013). ”6 Actors Who Were Fired From Famous Movies” (på engelska). Answers.com. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130727214725/http://celebs.answers.com/scandals/6-actors-who-were-fired-from-famous-movies?utm_source=zergnet.com&utm_medium=referral&utm_campaign=zergnet_68311. Läst 11 juli 2013. 
  9. ^ Murray, Rebecca (2003). ”Hugo Weaving Talks About "The Matrix Reloaded"” (på engelska). About.com. Arkiverad från originalet den 14 november 2007. http://web.archive.org/web/20071114201710/http://movies.about.com/library/weekly/aa050803a.htm. Läst 6 december 2012. 
  10. ^ ”The Matrix - Weaving Blasts Rumours Eucalyptus Script Was Poor” (på engelska). Contactmusic.com. 12 juni 2005. Arkiverad från originalet den 25 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140225182823/http://www.contactmusic.com/news-article/weaving-blasts-rumours-eucalyptus-script-was-poor. Läst 23 april 2012. 
  11. ^ [a b c d e f g h] ”Production Notes for V for Vendetta (på engelska). Warner Bros. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110718002239/http://vforvendetta.warnerbros.com/cmp/prod_notes_ch_02.html. Läst 23 april 2012. 
  12. ^ [a b] Goldstein, Hilary (17 mars 2006). ”V for Vendetta: Comic vs. Film - Was Alan Moore right to disassociate himself from the movie?” (på engelska). IGN. Arkiverad från originalet den 15 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110615073432/http://comics.ign.com/articles/696/696867p1.html. Läst 23 april 2012. 
  13. ^ Murray, Rebecca. ”Natalie Portman and Joel Silver Talk About "V for Vendetta"” (på engelska). About.com. Arkiverad från originalet den 7 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110607035423/http://movies.about.com/od/vforvendetta/a/vendetta072505_2.htm. Läst 23 april 2012. 
  14. ^ Byrne, Paul. ”Film Interview – Stephen Rea / 'V For Vendetta': The Rea Thing” (på engelska). Eventguide (InterArt Media). Arkiverad från originalet den 27 december 2008. http://web.archive.org/web/20081227101134/http://www.eventguide.ie/articles.elive?session_id=114423590894&sku=060313201506. Läst 23 april 2012. 
  15. ^ [a b] Jacobsen, Kurt (2006). ”V for Vendetta – Graphic Enough?” (på engelska). Logosjournal.com. Arkiverad från originalet den 16 december 2010. http://web.archive.org/web/20101216210209/http://www.logosjournal.com/issue_5.3/jacobsen.htm. Läst 12 april 2012. 
  16. ^ [a b c d e f] ”V for Vendetta: Press Videos” (på engelska). Warner Bros. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110718002338/http://vforvendetta.warnerbros.com/cmp/video_press.html. Läst 23 april 2012. 
  17. ^ [a b c] (2006) Sagt som kommentar på DVD-versionen av V för Vendetta i dokumentären Freedom! Forever! Making V for Vendetta. Warner Bros. Pictures.
  18. ^ Utichi, Joe (20 mars 2006). ”Exclusive Interview with Stephen Fry - V for Vendetta” (på engelska). Filmfocus.co.uk. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. http://web.archive.org/web/20070927222040/http://www.filmfocus.co.uk/lookat.asp?FilmbaseID=20636&FeatureID=78. Läst 24 april 2012. 
  19. ^ Blakely, Richard (augusti 2009). ”V For Vendetta” (på engelska). Facing the Challenge. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130727214808/http://www.facingthechallenge.org/vendetta.php. Läst 6 december 2012. 
  20. ^ Smith, Krista (december 2013). ”Photos: Imogen Poots” (på engelska). Vanity Fair. Arkiverad från originalet den 12 januari 2014. http://web.archive.org/web/20140112184208/http://www.vanityfair.com/hollywood/2013/12/imogen-poots-photos. Läst 21 februari 2014. 
  21. ^ [a b] Warn, Sarah (20 mars 2006). ”Review of "V for Vendetta"” (på engelska). Afterellen.com. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100821205452/http://www.afterellen.com/movies/2006/3/vendetta.html. Läst 24 april 2012. 
  22. ^ [a b] Raimondo, Justin (6 april 2006). ”Go See V for Vendetta (på engelska). Antiwar.com. Arkiverad från originalet den 9 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110709111253/http://original.antiwar.com/justin/2006/04/05/go-see-v-for-vendetta/. Läst 24 april 2012. 
  23. ^ ”Quotes for Delia Surridge (Character) from V för Vendetta (2005)” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2007. http://web.archive.org/web/20071021162421/http://imdb.com/character/ch0002910/quotes. Läst 6 december 2012. 
  24. ^ Ramsan är egentligen mycket längre och en nedskrivning av ramsan från 1857 lyder: "Remember, remember, The Fifth of November, Gunpowder Treason and Plot; For I see no reason why Gunpowder Treason should ever be forgot. Guy Fawkes, Guy, 'tis our intent, to blow up the king and his parliament. Threescore barrels, laid below, to prove old England's overthrow. By God's providence he got catched, with a dark lantern and burning match. A stick and a stake, for King George's sake! And a rope and a cart, to hang Bonyparte! Pope, Pope, Spanish Pope! Noody's coming to town. A halfpenny loaf to feed old Pope, and a penn'orth of cheese to choke him; A pint of beer to drink his health, and a twopenny faggot to burn him! Burn his body from his head, and then we'll say, 'Old Pope is dead.' Holla, boys, holla, make your voice ring! Holla, boys, holla, God save the King! Hip, hip, hoor-r-r-ray!"
  25. ^ J.C.R. (3 oktober 1857). ”Minor Notes: The Fifth of November” (på engelska). Notes and Queries: A Medium of Inter-communication for Literary Men, Artists, Antiquaries, Genealogists, etc.: sid. 450-451. 
  26. ^ Andersen, Neil. ”V For Vendetta” (på engelska). CHUM Television. Arkiverad från originalet den 7 december 2006. http://web.archive.org/web/20061207170901/http://www.chumlimited.com/mediaed/guidepage_scanning.asp?studyID=162. Läst 24 april 2012. 
  27. ^ Suprynowicz, Vin (2 april 2006). ”VIN SUPRYNOWICZ: I wanted to like 'V for Vendetta'” (på engelska). Reviewjournal.com. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110629144428/http://www.reviewjournal.com/lvrj_home/2006/Apr-02-Sun-2006/opinion/6487876.html. Läst 24 april 2012. 
  28. ^ Peterman, Eileen (9 april 2006). ”V For Vendetta (R) ***” (på engelska). Boxofficecritic.com. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2006. http://web.archive.org/web/20060826044301/http://www.boxofficecritic.com/reviewsdetail.asp?id=99&pageno=1. Läst 24 april 2012. 
  29. ^ Ebert, Roger (16 mars 2006). ”V for Vendetta (R)” (på engelska). Rogerebert.suntimes.com. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110606115601/http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060316/REVIEWS/60308005/1023. Läst 24 april 2012. 
  30. ^ [a b] Stein, Ruthe (16 mars 2006). ”In 'Vendetta,' disastrous U.S. and British policymaking gives rise to terrorism -- what a shocker” (på engelska). The San Francisco Chronicle. Arkiverad från originalet den 22 januari 2011. http://web.archive.org/web/20110122223350/http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/c/a/2006/03/16/DDGG9HO5VT1.DTL&type=movies. Läst 24 april 2012. 
  31. ^ Travers, Peter (7 mars 2006). ”V for Vendetta” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 24 juli 2008. http://web.archive.org/web/20080724202516/http://www.rollingstone.com/reviews/movie/7222868/review/9440903/v_for_vendetta. Läst 24 april 2012. 
  32. ^ [a b] Chu, Bevin (2006). ”A for Anarchy, E for Execution” (på engelska). Lewrockwell.com. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110629024917/http://www.lewrockwell.com/chu/chu14.html. Läst 25 april 2012. 
  33. ^ [a b] Chocano, Carina (17 mars 2006). ”'V for Vendetta'” (på engelska). Los Angeles Times. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. http://web.archive.org/web/20121105212918/http://www.latimes.com/entertainment/news/movies/cl-et-vendetta17mar17,1,1139774.story. Läst 24 april 2012. 
  34. ^ ”Group 3:6” (på engelska). Symbols.com. Arkiverad från originalet den 5 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110705025714/http://www.symbols.com/old/encyclopedia/03/036.html. Läst 6 december 2012. 
  35. ^ ”Double-cross” (på engelska). Merriam-webster.com. Arkiverad från originalet den 9 april 2010. http://web.archive.org/web/20100409054752/http://www.merriam-webster.com/dictionary/double-cross. Läst 6 december 2012. 
  36. ^ Jakobson, Anders (26 juli 2006). ”Karismatisk och välartikulerad terrorist”. Dvdkritik.se. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100822072706/http://www.dvdkritik.se/recension.php?id=7. Läst 20 september 2012. 
  37. ^ Boudreaux, Madelyn (27 april 1994). ”An Annotation of Literary, Historic, and Artistic References in Alan Moore's Graphic Novel, V For Vendetta” (på engelska). Northwestern State University of Louisiana. Arkiverad från originalet den 16 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110716135725/http://www.enjolrasworld.com/Annotations/Alan%20Moore/V%20for%20Vendetta/V%20for%20Vendetta%20Revised%20-%20Complete.html. Läst 21 mars 2012. 
  38. ^ Moore & Lloyd 2005, s. 59
  39. ^ ”Newswatch” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 28 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110728200526/http://news.bbc.co.uk/2/shared/spl/hi/newswatch/history/noflash/html/1940s.stm. Läst 25 april 2012. 
  40. ^ Moore & Lloyd 2005, s. 6
  41. ^ Scholz, Carter (september 1990). ”In the New Dark Ages” (på engelska). The Comics Journal: sid. 60. 
  42. ^ [a b] ”Memorable quotes for V för Vendetta (2005)” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 4 mars 2011. http://web.archive.org/web/20110304123545/http://www.imdb.com/title/tt0434409/quotes. Läst 25 september 2012. 
  43. ^ [a b] Lamm 2006, s. 241
  44. ^ ”Gunpowder, treason and plot” (på engelska). The Age. 19 mars 2006. Arkiverad från originalet den 3 november 2009. http://web.archive.org/web/20091103050515/http://www.theage.com.au/articles/2006/03/16/1142098594274.html. Läst 25 april 2012. 
  45. ^ Denby, David (20 mars 2006). ”The Current Cinema: Blowup - "V for Vendetta."” (på engelska). The New Yorker. Arkiverad från originalet den 7 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110607035105/http://www.newyorker.com/archive/2006/03/20/060320crci_cinema. Läst 25 april 2012. 
  46. ^ Breimeier, Russ (17 mars 2006). ”V for Vendetta” (på engelska). Christianity Today. Arkiverad från originalet den 12 juni 2010. http://web.archive.org/web/20100612014830/http://www.christianitytoday.com/ct/movies/reviews/2006/vforvendetta.html. Läst 25 april 2012. 
  47. ^ Vineyard, Jennifer (17 mars 2006). ”Rebels Without Pause: Portman and Weaving fight the power in 'V for Vendetta'” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 27 december 2008. http://web.archive.org/web/20081227152857/http://www.mtv.com/shared/movies/features/v/v_for_vendetta_060310/index2.jhtml?epiNum=1. Läst 25 april 2012. 
  48. ^ Graham, Tim (21 mars 2006). ”CNN Headline News Strenuously Ties "V for Vendetta" Dictator to President Bush” (på engelska). NewsBusters. Arkiverad från originalet den 23 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140223155731/http://newsbusters.org/blogs/tim-graham/2006/03/21/cnn-headline-news-strenuously-ties-v-vendetta-dictator-president-bush. Läst 23 februari 2014. 
  49. ^ [a b c] ”V for Vendetta” (på engelska). Warner Bros. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110718001255/http://vforvendetta.warnerbros.com/index2.html. Läst 25 april 2012. 
  50. ^ ”V for Vendetta: The Henkin Script” (på engelska). Shadowgalaxy.net. Arkiverad från originalet den 24 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110724062651/http://www.shadowgalaxy.net/Vendetta/Henkin.html. Läst 25 april 2012. 
  51. ^ ”The Mindscape Of Alan Moore Is Coming To DVD” (på engelska). Flicks News. 24 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 24 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110624041936/http://www.flicksnews.net/2008/08/mindscape-of-alan-moore-is-coming-to.html. Läst 20 februari 2014. 
  52. ^ [a b] (2006) Sagt som kommentar på DVD-versionen av V för Vendetta i dokumentären Designing the Near Future. Warner Bros. Pictures.
  53. ^ [a b c d] ”About the Production” (på engelska). Warner Bros. Arkiverad från originalet den 18 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110718002144/http://vforvendetta.warnerbros.com/cmp/prod_notes_ch_03.html. Läst 26 april 2012. 
  54. ^ Beaty & Weiner 2012, s. 617
  55. ^ Itzkoff, Dave (12 mars 2006). ”The Vendetta Behind 'V for Vendetta'” (på engelska). The New York Times. Arkiverad från originalet den 10 mars 2009. http://web.archive.org/web/20090310021720/http://www.nytimes.com/2006/03/12/movies/12itzk.html?pagewanted=all. Läst 7 oktober 2008. 
  56. ^ Johnston, Rich (23 maj 2005). ”MOORE SLAMS V FOR VENDETTA MOVIE, PULLS LoEG FROM DC COMICS” (på engelska). Comicbookresources.com. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110702100036/http://www.comicbookresources.com/?page=article&id=14937. Läst 26 april 2012. 
  57. ^ ”Alan Moore: The Last Angry Man” (på engelska). MTV. 2006. Arkiverad från originalet den 27 april 2010. http://web.archive.org/web/20100427075256/http://www.mtv.com/shared/movies/interviews/m/moore_alan_060315/. Läst 12 april 2012. 
  58. ^ Diggle, Andy (2006). ”David Lloyd: A Conversation” (på engelska). Newsarama.com. Arkiverad från originalet den 24 maj 2006. http://web.archive.org/web/20060524234747/http://www.newsarama.com/general/DavidLloyd/DavidLloyd.htm. Läst 12 april 2012. 
  59. ^ [a b] Stax (14 juni 2005). ”Re-V-ealed!: Plus, Vendetta finishes filming.” (på engelska). IGN. Arkiverad från originalet den 4 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140304072146/http://www.ign.com/articles/2005/06/14/re-v-ealed. Läst 2 maj 2012. 
  60. ^ Guard, Howard (19 januari 2006). ”Obituary: Adrian Biddle - Cinematographer at the cutting edge of Hollywood style” (på engelska). The Guardian. Arkiverad från originalet den 17 september 2008. http://web.archive.org/web/20080917073526/http://www.guardian.co.uk/news/2006/jan/19/guardianobituaries.film. Läst 26 april 2012. 
  61. ^ ”How E got the V in Vendetta” (på engelska). The Guardian. 23 mars 2006. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. http://web.archive.org/web/20131112151258/http://www.theguardian.com/film/2006/mar/23/news. Läst 26 april 2012. 
  62. ^ ”'V for Vendetta' Unmasked” (på engelska). Warner Bros. 16 mars 2006. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121018215308/http://www.imdb.com/title/tt0775408/. Läst 26 april 2012. 
  63. ^ Thilk, Chris (15 mars 2006). ”Movie Marketing Madness: V For Vendetta” (på engelska). Christhilk.wordpress.com. Arkiverad från originalet den 23 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140223184003/https://christhilk.wordpress.com/2006/03/15/movie-marketing-madness-v-for-vendetta/. Läst 23 februari 2014. 
  64. ^ Griepp, Milton (19 augusti 2005). ”'Vendetta' Delayed: From November to March” (på engelska). Icv2.com. Arkiverad från originalet den 11 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110611073225/http://www.icv2.com/articles/home/7389.html. Läst 11 april 2012. 
  65. ^ ”V för Vendetta (2-disc)”. Discshop.se. 13 juni 2006. Arkiverad från originalet den 1 november 2011. http://web.archive.org/web/20111101055448/http://www.discshop.se/filmer/dvd/v_for_vendetta_2_disc/P61830. Läst 1 maj 2012. 
  66. ^ ”V för Vendetta (1-disc)”. Discshop.se. 26 juli 2006. Arkiverad från originalet den 25 mars 2012. http://web.archive.org/web/20120325202027/http://www.discshop.se/filmer/dvd/v_for_vendetta_1_disc/P51019. Läst 1 maj 2012. 
  67. ^ ”V för Vendetta (Blu-ray)”. Discshop.se. 25 juni 2008. Arkiverad från originalet den 12 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130512080816/http://www.discshop.se/filmer/bluray/v_for_vendetta_blu_ray/P67619. Läst 1 maj 2012. 
  68. ^ ”V for Vendetta [UMD Mini for PSP]” (på engelska). Amazon.com. 31 juli 2006. Arkiverad från originalet den 18 mars 2009. http://web.archive.org/web/20090318041344/http://www.amazon.co.uk/V-Vendetta-UMD-Mini-PSP/dp/B000H5U7II. Läst 1 maj 2012. 
  69. ^ ”V för Vendetta (HD DVD) (Import)”. Discshop.se. 13 december 2006. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130727215333/http://www.discshop.se/filmer/dvd/v_for_vendetta_hd_dvd_import/P59431. Läst 1 maj 2012. 
  70. ^ Desowitz, Bill (21 mars 2006). ”V for Vendetta Posts Strong IMAX Opening” (på engelska). Animation World Network. Arkiverad från originalet den 12 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110612012913/http://www.awn.com/news/visual-effects/v-vendetta-posts-strong-imax-opening. Läst 27 april 2012. 
  71. ^ ”V for Vendetta” (på engelska). Metacritic. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2010. http://web.archive.org/web/20101009045845/http://www.metacritic.com/movie/v-for-vendetta. Läst 3 januari 2013. 
  72. ^ ”V for Vendetta (2006)” (på engelska). Rotten Tomatoes. http://www.rottentomatoes.com/m/v_for_vendetta/. Läst 3 januari 2013. 
  73. ^ Ebert, Robert (15 mars 2006). ”V for Vendetta: Movie Reviews” (på engelska). Chicago Sun-Times. Arkiverad från originalet den 25 september 2012. http://web.archive.org/web/20120925035822/http://www.fandango.com/vforvendetta_89339/criticreviews. Läst 18 november 2012. 
  74. ^ Pomeranz, Margaret; Stratton, David (2006). ”At the Movies: V For Vendetta” (på engelska). At the Movies. Arkiverad från originalet den 18 april 2010. http://web.archive.org/web/20100418203437/http://www.abc.net.au/atthemovies/txt/s1601485.htm. Läst 18 november 2012. 
  75. ^ Guerin, Harry (15 mars 2006). ”Movie Review: V for Vendetta (15A)” (på engelska). Raidió Teilifís Éireann. Arkiverad från originalet den 20 juni 2010. http://web.archive.org/web/20100620090200/http://www.rte.ie/ten/2006/0315/vforvendetta.html. Läst 18 november 2012. 
  76. ^ Ross, Jonathan (14 mars 2006). ”Jonathan on... V For Vendetta” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 10 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090110053924/http://www.bbc.co.uk/films/2006/03/14/film_2006_v_2006_article.shtml. Läst 18 november 2012. 
  77. ^ Burns, Sean (15 mars 2006). ”Capsules: New Releases - V for Vendetta” (på engelska). Philadelphia Weekly. Arkiverad från originalet den 26 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130526030745/http://www.philadelphiaweekly.com/screen/capsules-38412904.html. Läst 18 november 2012. 
  78. ^ Jacobs, Andy (8 mars 2006). ”V For Vendetta (2006)” (på engelska). BBC. Arkiverad från originalet den 11 januari 2010. http://web.archive.org/web/20100111042730/http://www.bbc.co.uk/films/2006/03/08/v_for_vendetta_2006_review.shtml. Läst 18 november 2012. 
  79. ^ Peterson, Jens (17 mars 2006). ”V för Vendetta”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 5 december 2008. http://web.archive.org/web/20081205090447/http://wwwc.aftonbladet.se/puls/film/recension/0,1300,2000050373,00.html. Läst 27 april 2012. 
  80. ^ Sandholm, Peo (2006). ”V för Vendetta”. Bio.nu. Arkiverad från originalet den 13 mars 2008. http://web.archive.org/web/20080313203432/http://www.bio.nu/film/?id=101093. Läst 27 april 2012. 
  81. ^ ”Recension: V for Vendetta”. Svenska Dagbladet. 16 mars 2006. http://www.svd.se/kultur/film/v-for-vendetta_23883.svd?voted=1335548454818. Läst 27 april 2012. 
  82. ^ Krutmeijer, Malin (17 mars 2006). ”S för suggestiv”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/kultur/film/2006/03/17/s-foer-suggestiv/. Läst 27 april 2012. 
  83. ^ Bråstedt, Mats (15 mars 2006). ”"V för Vendetta"”. Expressen. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130727215658/http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/v-for-vendetta/. Läst 1 maj 2012. 
  84. ^ Engström, Emma (17 mars 2006). ”V for vendetta: 3 fyrar”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2007. http://web.archive.org/web/20070825001934/http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=257&a=264980. Läst 1 maj 2012. 
  85. ^ [a b] ”Awards for V för Vendetta (2005)” (på engelska). The Internet Movie Database. Arkiverad från originalet den 27 juli 2010. http://web.archive.org/web/20100727025914/http://www.imdb.com/title/tt0434409/awards. Läst 27 april 2012. 
  86. ^ Cohen, David S. (10 maj 2007). ”'Superman' tops Saturns: 'Heroes,' 'Galactica' top TV winners” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100831181139/http://www.variety.com/awardcentral_article/VR1117964717.html?nav=news&categoryid=1983&cs=1. Läst 27 april 2012. 
  87. ^ Dorough, Jason. ”100 Greatest Fictional Characters #100-96” (på engelska). Fandomania. Arkiverad från originalet den 24 april 2010. http://web.archive.org/web/20100424025237/http://fandomania.com/100-greatest-fictional-characters-100-96/. Läst 27 april 2012. 
  88. ^ ”The 500 Greatest Movies of All Time: 418 - V For Vendetta (2005)” (på engelska). Empire. Arkiverad från originalet den 20 april 2013. http://web.archive.org/web/20130420194957/http://www.empireonline.com/500/16.asp. Läst 27 april 2012. 
  89. ^ Dan (27 augusti 2013). ”Top 10 Movie Terrorists” (på engelska). WatchMojo.com. Arkiverad från originalet den 28 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140228020532/http://www.watchmojo.com/video/id/11823/. Läst 30 augusti 2013. 
  90. ^ RT-News (13 mars 2006). ”Ebert & Roeper: "V For Vendetta" Dark, Thoughtful, And That's Good” (på engelska). Rotten Tomatoes. Arkiverad från originalet den 22 juni 2008. http://web.archive.org/web/20080622110459/http://www.rottentomatoes.com/news/comments/?entryid=303317. Läst 1 maj 2012. 
  91. ^ Walsh, David (27 mars 2006). ”Confused, not thought through: V for Vendetta” (på engelska). World Socialist Web Site. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110606212819/http://www.wsws.org/articles/2006/mar2006/vend-m27.shtml. Läst 1 maj 2012. 
  92. ^ [a b] Launder, William (2 maj 2006). ”"V" stands for very bad anarchist movie” (på engelska). Columbia News Service. Arkiverad från originalet den 13 mars 2008. http://web.archive.org/web/20080313183358/http://jscms.jrn.columbia.edu/cns/2006-05-02/launder-anarchistfight. Läst 1 maj 2012. 
  93. ^ Inducer, Smile (28 september 2006). ”V For Vendetta? A For Anarchy!” (på engelska). New York Metro Alliance of Anarchists. Arkiverad från originalet den 28 mars 2010. http://web.archive.org/web/20100328102745/http://nymaa.org/node/243. Läst 1 maj 2012. 
  94. ^ Green, David (15 december 2010). ”Clay Duke's V for Vendetta Obsession” (på engelska). Gather.com. Arkiverad från originalet den 24 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140224183905/http://www.gather.com/viewArticle.action?articleId=281474978798238. Läst 24 februari 2014. 
  95. ^ Spak, Kevin (16 december 2010). ”Guard Who Took Down Gunman: 'I'm No Hero'” (på engelska). Newser. Arkiverad från originalet den 28 december 2010. http://web.archive.org/web/20101228001941/http://www.newser.com/story/107726/guard-who-took-down-gunman-im-no-hero.html. Läst 12 april 2012. 
  96. ^ Patranobis, Sutirtho (16 december 2012). ”China shocked after 'v for vendetta' aired on national tv” (på engelska). Hindustan Times. Arkiverad från originalet den 24 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140224181012/http://news.yahoo.com/china-shocked-v-vendetta-aired-national-tv-183000484.html. Läst 24 februari 2014. 
  97. ^ Watt, Louise (20 december 2012). ”'V For Vendetta' Airs In China, Stunning TV Viewers” (på engelska). The Huffington Post. Arkiverad från originalet den 20 december 2012. http://web.archive.org/web/20121220151926/http://www.huffingtonpost.com/2012/12/20/v-for-vendetta-china-tv_n_2335144.html. Läst 24 februari 2014. 
  98. ^ Moore, Stephen (31 januari 2006). ”V for Vendetta [Mass Market Paperback]” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 5 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130705104611/http://www.amazon.com/V-Vendetta-Stephen-Moore/dp/1416516999. Läst 1 maj 2012. 
  99. ^ Willis, Jesse (2 augusti 2006). ”Review of V For Vendetta by Steve Moore” (på engelska). Sffaudio.com. Arkiverad från originalet den 9 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130509035840/http://www.sffaudio.com/?p=512. Läst 1 maj 2012. 
  100. ^ Lamm, Spencer (22 augusti 2006). ”V for Vendetta: From Script to Film [Paperback]” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 2 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130702030415/http://www.amazon.com/V-Vendetta-From-Script-Film/dp/0789315033. Läst 1 maj 2012. 
  101. ^ ”Dario Marianelli - V for Vendetta Soundtrack CD” (på engelska). Cduniverse.com. 21 mars 2006. http://www.cduniverse.com/productinfo.asp?pid=7042674. Läst 1 maj 2012. 
  102. ^ [a b] Tillnes, Jorn (9 mars 2008). ”Soundtrack Review: V for Vendetta by Dario Marianelli (2006)” (på engelska). Soundtrackgeek.com. Arkiverad från originalet den 1 december 2010. http://web.archive.org/web/20101201043653/http://soundtrackgeek.com/2008/03/09/soundtrack-review-v-for-vendetta-by-dario-marianelli-2006/. Läst 1 maj 2012. 
  103. ^ [a b] ”V for Vendetta (2006)” (på engelska). Soundtrackinfo.com. Arkiverad från originalet den 2 mars 2013. http://web.archive.org/web/20130302162008/http://soundtrackinfo.com/OST/vforvendetta/. Läst 7 december 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Beaty, Bart H.; Weiner, Stephen (2012) (på engelska). Critical Survey of Graphic Novels: Heroes and Superheroes. Salem Press Inc. sid. 614-617. ISBN 9781587658655 
  • Lamm, Spencer (2006) (på engelska). V for Vendetta: From Script to Film. Universe. ISBN 9780789315205 
  • Moore, Alan; Lloyd, David (2005). V for Vendetta. Egmont Kärnan. ISBN 9172697105 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "He was Edmond Dantès. He was my father. And my mother. My brother. My friend. He was you. And me. He was all of us."
  2. ^ "The relationship between V and Evey has a complication [like] the relationship in that film."
  3. ^ "Well, I don't think it would be very interesting if it was just comic-book stuff. The politics of it are what gives it its dimension and momentum, and of course I was interested in the politics. Why wouldn't I be?"
  4. ^ "Being beaten up! I hadn't been beaten up in a movie before and I was very excited by the idea of being clubbed to death."
  5. ^ "[N]ot just because it is beautifully acted and well-written, but because it is so utterly unexpected [in a Hollywood film]."
  6. ^ "I thoroughly enjoyed playing Lilliman [...] because he's slightly comic and utterly atrocious. Lovely to do."
  7. ^ "V's use of the Guy Fawkes mask and persona functions as both practical and symbolic elements of the story. He wears the mask to hide his physical scars, and in obscuring his identity – he becomes the idea itself."
  8. ^ "With a wealth of new, real-life parallels to draw from in the areas of government surveillance, torture, fear mongering and media manipulation, not to mention corporate corruption and religious hypocrisy, you can't really blame the filmmakers for having a field day referencing current events."
  9. ^ "It's been turned into a Bush-era parable by people too timid to set a political satire in their own country. [...] It's a thwarted and frustrated and largely impotent American liberal fantasy of someone with American liberal values standing up against a state run by neoconservatives — which is not what the comic V for Vendetta was about. It was about fascism, it was about anarchy, it was about England."
  10. ^ "It's a terrific film. The most extraordinary thing about it for me was seeing scenes that I'd worked on and crafted for maximum effect in the book translated to film with the same degree of care and effect. [...] If you happen to be one of those people who admires the original so much that changes to it will automatically turn you off, then you may dislike the film — but if you enjoyed the original and can accept an adaptation that is different to its source material but equally as powerful, then you'll be as impressed as I was with it."
  11. ^ "The economy and the world just got the better of him."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]