Hägerpipare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hägerpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Reiherläufer.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes men se text
Familj Dromadidae
GR Gray, 1840
Släkte Dromas
Paykull, 1805
Art Hägerpipare
D. ardeola
Vetenskapligt namn
§ Dromas ardeola
Auktor Paykull, 1805
Utbredning
Hägerpiparens utbredningsomåde
Hägerpiparens utbredningsomåde
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hägerpipare (Dromas ardeola) är en långbent svartvit fågel som har många likheter med vadare men vars taxonomiska tillhörighet länge varit oklart vilket gör att den ensam placeras i den egna familjen Dromadidae.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

På grund av de morfologiska och ekologiska likheterna har hägerpiparen länge placerats inom underordningen vadare (Charadrii). Dock skiljer den sig så pass mycket från övriga vadare att den placeras i den egna familjen Dromadidae och därmed det egna släktet Dromas. Dess släktband med övriga arter inom ordningen vadarfåglar (Charadriiformes) har förblivit oklar vilket resulterat att vissa taxonomer placerar den närmare tjockfotar eller vadarsvalor, medan andra menar att den är mer släkt med alkor och trutar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den påminner till formen om en strandpipare när den kryper ihop, och som en skärfläcka när den sträcker på sig. Den har mycket långa, grå ben, och en rak, grov dolkformad svart näbb, som påminner om tärnans. Den är långhalsad och har en upprätt kroppshållning. Dess näbb är unik bland vadarna anpassad för hägerpiparens specialiserade diet – krabbor. Dess fjäderdräkt är till största delen vit, förutom svarta fält på ryggen och handpennorna. Det är en högljudd fågel, både på häckningsplatser och i vinterkvarteren.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Hägerpiparen förekommer vid kusten och på öar med flacka, långgrunda tidvattenstränder utmed Indiska oceanen. Den häckar på endast nio kända lokaler runt Persiska viken, Röda havet och i Somalia. År 1996 uppskattade man att det häckade 1500 par i Iran, 300 par i Förenade arabemiraten, 85 par i Oman, 110 par i Saudiarabien och ett okänt antal i Somalia[2]. Efter häckningen sprider de sig till områden runt om Indiska oceanen, ända till Andamanöarna och Sri Lanka i öster och till Tanzania och Madagaskar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hägerpiparen lever i flockar och söker föda i stora grupper. Den har ett något piparaktigt rörelseschema när den löper omkring på stränderna. Dess huvudföda utgörs av krabbor och andra mindre djur. Den födosöker främst under natten samt i skymnings- och morgontimmarna, men även på dagen. Detta skymnings- och nattaktiva beteende är vanligare under häckningsäsongen.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar från april till juli. Till skillnad från de flesta andra vadare bygger den bo i hålor som den själv gräver ut i sandbankar. Den är kolonihäckande och dessa kolonier kan omfatta så många som 1500 häckningspar. Den lägger ett vitt ägg, ibland två, som är stort i förhållande till fågelns storlek. Ungen är också unik inom underordningen vadare i det att den inte kan gå vid kläckningen, utan stannar kvar i boet de första dagarna. Den matas då av föräldrarna, vilka även tar hand om sin unge en längre tid efter att den blivit flygfärdig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Dromas ardeola Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Rands 1996

Källor[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Crab Plover, i mars 2007, där följande källor uppges:

  • BirdLife International, 2004, Dromas ardeola
  • Handbook of the Birds of the World, Volume Three, Hoatzin to Auks; de Hoyo, Elliot and Sargatal, ISBN 84-87334-20-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]