Helge Åkeson
Helge Åkeson, född 1831, död 23 mars 1904, var en pacifistisk baptistpredikant, ursprungligen verksam inom Svenska Baptistsamfundet.
Åkeson hade ursprunligen efter sin frälsning tänkt att bli präst inom svenska kyrkan men övergick år 1857 till baptismen och blev först kolportör vid Helsingborgs Traktatsällskap och sedan predikant. 1872 uteslöts Åkeson ur Baptistsamfundet, på grund av sin förkunnelse. Det gällde bland annat Åkesons undervisning om den subjektiva försoningsläran, och av ändlösa straffdomar efter döden.[1] Åkeson tog även avstånd från vapentjänst och predikantutbildning men höll fast vid den baptistiska dop- och församlingsordningen. Han blev tidigt högt aktad i väckelsekretsar. Åkeson iakttog stor enkelhet och sparsamhet i allt och levde nästan asketiskt.[1]
Han översatte och utgav Bibeln i Helge Åkesons Bibelöversättning (1911).[1][2] Där återgav han konsekvent Gudsnamnet med Jehova,[3] bland annat i Psalm 83:18-19: "Ditt namn, Jehová, är särskilt för dig, den Högste över hela jorden". [1]
Hans anhängare bildade fria församlingar, framför allt i Skåne, Blekinge, Västergötland och på Gotland. Åkesons lära spreds även till andra delar av landet, som Västmanland och Dalarna. Efter hand förenade församlingarna sig, och 1894 bildade de Fribaptistsamfundet,[2] en rörelse som senare gick samman med Helgelseförbundet och Örebromissionen och som numera är integrerad i Evangeliska Frikyrkan (tidigare "Nybygget - kristen samverkan"). Fribaptistsamfundets medlemmar kallades ofta helgeaner, efter sin ledare.[1]
Åkeson avled 1904 i Lindesberg, Örebro län. [1]
