Hopning

Från Wikipedia
Version från den 1 mars 2014 kl. 10.29 av Rex Sueciæ (Diskussion | Bidrag) (alliteration --> allitteration, puts)
Stilfigurer

DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio

JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke

ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma

STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon

TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi

UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi

UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis

ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Hopning är en stilfigur där flera synonymer eller andra närliggande ord placeras i tät följd. Figuren är tydliggörande och förstärkande. Jämför pleonasm.

Det latinska ordet för hopning är accumulatio och betyder just ”att samla”.

Bakgrund

Hopning är en retorisk benämning för upprepande ord i ett svep. I boken Klassisk retorik för vår tid menar författaren Grinde, att när en mängd synonymer eller närliggande ord staplas på varandra kallar man denna retoriska figur för hopning. Figuren tillhör förändringskategorin upprepning. Stilfigurens retoriska uppgift är att med hjälp av varierad upprepning bidra med tyng och kraft i talet.

Alla former av upprepning av ord, ljud, konstruktioner, grammatiska mönster och så vidare kan kallas parallellismer. Enligt Grinde är parallellism en samlingsterm för upprepningar i överlag.

Några exempel på parallellismens underavdelningar är allitteration, rim, assonans, anafor, epifor, pleonasm, hopning, kiasm och trikolon.

Funktion

Hopning kan ha en pedagogisk funktion då den tydliggör och förstärker det som sägs. Stilfiguren kan även späda på en viss känsla på ett sätt som förstärker ärligheten i talet. Det blir därför lättare att relatera till det som sägs då det sätts flera liknande ord efter varandra som håller kvar vid en specifik känsla. Lennart Hellspong som är författaren av Konsten att tala säger att hopningsverkan skulle bli ändå starkare om man radade upp fler led efter varandra, men om det blir för många led kan resultatet bli enformigt och svulstigt.

En röst är konstfull om den är flytande, stark,fyllig, flexibel, stadig, ljuv, uthållig, klar, ren, skär genom luften och fäster sig i örat skriver Quintilianus i en magnifik hopning. Quint inst or 11.3.40

Exempel

  • "När du är elak mot mig blir jag sårad, ledsen, sorgsen, förolämpad, förnärmad och stött."
  • "Doften av sommarens blommor får mig att känna lycka, upprymdhet, eufori, glädje och lust."
  • "Såret värker, smärtar, bultar och bankar, svider och bränner."

Källor

  • Klassisk retorik för vår tid, Janne Lindqvist Grinde (2008)
  • Konsten att tala, Lennart Hellspong (2005)
  • Quint inst or 11.3.40

Se även