IAI Kfir

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
IAI Kfir
DF-ST-87-12683.JPEG
En Kfir C.2 från Ecuadors flygvapen under övningen Blue Horizon 86, 22:a augusti 1986
Beskrivning
Typ jakt- och attackflygplan
Besättning 1 eller 2
Första flygning juni 1973
I aktiv tjänst 1976 – 1996
Versioner Kfir C.1, Kfir C.2, Kfir C.7, Kfir C.10, Kfir C.12, Kfir TC.2, Kfir TC.7, Kfir TC.10, Kfir Tzniut, F-21A
Ursprung Israel
Tillverkare Israel Aerospace Industries
Data
Längd 15,65 meter
Spännvidd 8,22 meter
Höjd 4,55 meter
Vingyta 34,8 m²
Tomvikt 7 285 kg
Max. startvikt 16 200 kg
Motor(er) General Electric J79-J1E
Dragkraft 52,9 kN
79,62 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighet 2 440 km/h
Räckvidd med max. bränsle 768 km
Transporträckvidd 2 600 km
Max. flyghöjd 17 680 m
Stigförmåga 233 m/s
Dragkraft/vikt: 0,78
Vingbelastning 299 kg/m²
Lastförmåga
Lastförmåga 5 775 kg
Beväpning
Vapenbalkar 9
Beväpning 2 × 30mm DEFA automatkanoner
Robotar AIM-9 Sidewinder, Shafrir, Python, AGM-45 Shrike, AGM-65 Maverick
Raketer SNEB 19x68mm raketkapslar
Övrigt 500 l, 1300 l eller 1700 l fälltankar
Elektronik
Radar Elta EL/M 2001 (C.2)
Elta EL/M-2021B (C.7)
Elta EL/M-2032 (C.10)
Ritning
Kfir C-2 0007.jpg
En israelisk Kfir, Madatech museum, Haifa. Canardvingarna är fasta och inte rörliga som på till exempel JAS 39 Gripen.
En F-21A från amerikanska flottans träningsdivision VF-43 i Nevada, 21 november 1986.
En ecuadoriansk Kfir C.10 har en tydligt större nos för att få plats med EL/M-2032-radarn.

IAI Kfir (hebreiska: כפיר, ”lejonunge”) är ett israeliskt jakt- och attackflygplan utvecklat av Israel Aerospace Industries (IAI). Flygplanet är baserat på det franska Mirage 5 fast med General Electrics J79-motor och med israelisk elektronik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

1962 köpte Israel 70 stycken Dassault Mirage IIICJ från Frankrike. Dessa blev de första överljudsflygplanen i det israeliska flygvapnet och dess huvudsakliga jaktplan under hela 1960-talet. Den var ett utmärkt jaktplan, men dess korta räckvidd gjorde den handikappad i rollen som attackflygplan.

De israeliska erfarenheterna av Mirage III gjorde att Dassault Aviation började utveckla Mirage 5, en dedikerad attackversion av Mirage III. 1967 köpte Israel 50 stycken Mirage 5, men dessa kom aldrig att levereras på grund av det vapenembargo som drabbade Israel i samband med sexdagarskriget. Genom Mossad hade dock Israel fått tillgång till stora mängder ritningar och IAI kunde därför börja pirattillverka flygplanet som IAI Nesher.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Efter sexdagarskriget behövde förlusterna i det israeliska flygvapnet ersättas med nya flygplan. Nesher var det flygplan som stod närmast till hands, men från USA började man också köpa in A-4 Skyhawks och F-4 Phantoms. Men att importera amerikanska flygplan var dyrt och av tidigare erfarenheter visste man att leveranser inte gick att förlita sig på i krigstid. Därför förhandlade man också till sig rätten att licenstillverka General Electrics jetmotor J79 (samma motor som i F-4 Phantom). Den motorn var tänkt att användas i en uppgraderad version av Nesher som fick namnet Kfir.

Den första prototypen var en Mirage IIICJ ombyggd med J79-motor och den flög första gången i september 1979. Den andra prototypen var en ombyggd, inhemsk Nesher som flyg i september 1971. De första serieproducerade Kfirerna började levereras till israeliska flygvapnet 1975.

Tjänstgöring[redigera | redigera wikitext]

Första gången Kfir användes i strid var 9 november 1977 under flyganfallet mot Tel Azia i Libanon. Under invasionen i Libanon skötte F-16 Falcon och F-15 Eagle rollen som jaktplan och Kfir användes endast som attackflygplan. Två av flygplanen sköts ner.

Under 1990-talet började israeliska flygvapnet att ta sina Kfirs ur tjänst efter nästan 25 års tjänst.

Export[redigera | redigera wikitext]

USA[redigera | redigera wikitext]

På grund av licensvillkoren för J79-motorn krävdes USA:s godkännande för export av flygplan och/eller motorer. En av kunderna blev också märkligt nog USA. 25 flygplan leasades av flottan och marinkåren för att användas som fingerade motståndare vid luftstridsträning. Dessa flygplan försågs med ett par små, fasta canardvingar på luftintagen som ökade flygplanens manöverförmåga, i synnerhet i låga hastigheter. Upptäckten gjorde att även Israels Kfirs försågs med canardvingar (fast större) från och med Kfir C.2. De amerikanska flygplanen återlämnades till Israel när leasingkontraktet löpte ut 1989. Den amerikanska beteckningen är F-21A Lion.

Kfirs används fortfarande av det privata företaget National Test Pilot School som också flyger till exempel Saab 35 Draken.

Ecuador[redigera | redigera wikitext]

1981 köpte Ecuador tio stycken renoverade Kfir C.2 samt två dubbelsitsiga Kfir TC.2. Dessa flygplan sattes in i Cenepakriget mellan Ecuador och Peru och 10 februari 1995 sköt en ecuadoriansk Kfir ner en peruansk A-37 Dragonfly. 1996 köptes ytterligare fyra Kfirs, men fortsatta försök att köpa fler flygplan stoppades av USA:s utrikesdepartement.

Colombia[redigera | redigera wikitext]

1989 köpte colombianska flygvapnet 12 begagnade israeliska Kfir C.2 som sedermera uppgraderats till C.7. Dessa flygplan har använts i flyganfall mot inhemsk gerilla. 2008 köpte man ytterligare 24 begagnade Kfir C.10 från Israel samt ett uppgraderingsprogram till C.10 för sina tidigare Kfirs. Ett av dessa flygplan kraschade och totalförstördes under en provflygning nära Cartagena. Piloten som var anställd av IAI undkom utan skador. Haveriutredningen visade att kraschen berodde på ett mänskligt fel och IAI erbjöd sig att ersätta flygplanet med ett likadant.

Sri Lanka[redigera | redigera wikitext]

1995 köpte Sri Lanka in sex Kfir C.2 som kompletterades med ytterligare fyra Kfir C.2 och fyra Kfir C.2 år 2000. Dessa flygplan sattes in mot tamilska tigrarna under Inbördeskriget i Sri Lanka. Fem av flygplanen förstördes under kriget, inget av dem i strid.

Argentina[redigera | redigera wikitext]

I januari 2014 uppgavs det i media att Argentina förhandlar om ett avtal med Israel Aerospace Industries, om ett köp av 18 ombyggda och uppgraderade Kfir Block 60.[1]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Kfir C.1 Första produktionsmodellen.
  • Kfir C.2 Modell med förbättrad aerodynamik, bland annat canardvingar.
  • Kfir C.7 Förbättrad modell med starkare motor, ytterligare två vapenbalkar och ny radar.
  • Kfir C.10 Exportmodell av Kfir C.7 med EL/M-2032-radarn.
  • Kfir C.12 Exportmodell av Kfir C.7 utan EL/M-2032-radarn.
  • Kfir TC.2 Tvåsitsig Kfir C.2 för flygutbildning.
  • Kfir TC.7 Tvåsitsig Kfir C.7 för flygutbildning.
  • Kfir TC.10 Tvåsitsig Kfir C.10 för flygutbildning.
  • Kfir Tzniut Spaningsversion av Kfir C.2.
  • F-21A Kfir C.1 leasade av USA och utrustade med mindre canardvingar.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Översättningar
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, IAI Kfir, 19 november 2010.
Noter
  1. ^ ”Argentina seeks Kfir deal with Israel” ((engelska)). flightglobal.com. http://www.flightglobal.com/news/articles/argentina-seeks-kfir-deal-with-israel-394770/. Läst 14 januari 2014.