Ibn Saud
| Ibn Saud | |
|---|---|
 |
|
| Abdul-Aziz bin Abdul Rahman Al Saud | |
|
|
|
| Regeringstid | 14 augusti 1932 - 9 november 1953 (21 år och 87 dagar) |
| Efterträdare | Saud bin Abdul Aziz |
| Barn | |
| Söner (födelseår) 1 Turki (1900) |
|
| Ätt | Al Saud |
| Far | Abdul-Rahman bin Faisal |
| Född | 15 januari 1876 Riyadh |
| Död | 9 november 1953 (ålder 77) Taif |
| Religion | Sunnislam |
Ibn Saud, egentligen 'Abd al-'Aziz ibn 'Abd ar-Rahman ibn Faysal ibn Turki 'Abd Allah ibn Muhammad as-Saud, även känd som Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud, född omkring 1876-1880[1] i Riyadh, död 9 november 1953 i Taif, var Saudiarabiens kung 1932–1953. Han enade de sinsemellan stridande beduinstammarna på Arabiska halvön och grundade kungadömet Saudiarabien.
Ibn Sauds släkt hade 1891 fördrivits från sitt tidigare område i Riyadh av dynastin Rashid och levde i exil i Kuwait. Staden Riyadh återerövrades 1902 av Ibn Saud. Därefter följde erövringen av Najds huvudstad från den rashidiske emiren av Jabal Shammar, bergslandet nordväst om Riyadh, och 1908 hade han i huvudsak återerövrat sina förfäders område. Han försökte stimulera utvecklingen i sitt område och började 1912 anlägga jordbrukskolonier för beduinerna. Samtidigt utvidgade han sitt centralarabiska välde österut till att även omfatta en stor del av Persiska vikens kust.
Han ställde sig vid första världskriget på engelsmännens sida, men besegrades 1915 av den turkisksinnade emiren av Jabal Shammar, och tog sedan inte vidare del i striderna. Efter världskriget utvidgade Ibn Saud betydligt sitt område och införlivade 1921 emiratet Jabal Shammar samt antog titeln sultan av Najd. Redan tidigare hade han befunnit sig i krig med kung Hussein ibn Ali av Hijaz. 1924 utbröt ett nytt krig mellan dem, vilket slutade med Husseins fall. Efter intagandet av Mecka 1925 utsågs Abdul Aziz till kung av Hijaz följande år och 1927 antog han även titeln kung av Najd. Ibn Saud härskade nu över större delen av Arabiska halvön, och 1932 lät han sig utses till kung av det nybildade riket Saudiarabien. Ibn Sauds militära kärntrupp vid erövringen av Arabiska halvön utgjordes av det religiösa wahhabitiska brödraskapet (ikhwan).
Under andra världskriget avbröt han de diplomatiska förbindelserna med Italien och förklarade våren 1945 Tyskland och Japan krig. Ibn Saud tog aktiv del av den panarabiska rörelsen och verkade för den arabiska världens frigörelse och för dess politiska samordnande.
Söner till Ibn Saud som regerat Saudiarabien:
- Kung Saud 1953-1964
- Kung Faisal 1964-1975
- Kung Khalid 1975-1982
- Kung Fahd 1982-2005
- Kung Abdullah 2005-
[redigera] Noter
- ^ I Robert Laceys bok The Kingdom, 1981 (Saudiernas rike), föredrar författaren av olika skäl 1876.
[redigera] Källor
- Svensk uppslagsbok, Lund 1929
- Robert Lacey, The Kingdom, Saudiernas rike (1982, på svenska 1984) ISBN 91-582-0553-5
|
|||||
Denna biografiska artikel om en kunglighet är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
