James Stanhope, 1:e earl Stanhope

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”James Stanhope” leder hit. För andra betydelser, se James Stanhope (olika betydelser).
James Stanhope, 1:e earl Stanhope.

James Stanhope, 1:e earl av Stanhope, född 1673 i Paris, död den 5 februari 1721 i London, var en brittisk militär och politiker (whig), sonson till Philip Stanhope, 1:e earl av Chesterfield, far till Philip Stanhope, 2:e earl Stanhope.

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Stanhope blev 1695 officer i engelska armén, avancerade 1704 till brigadgeneral och deltog under spanska tronföljdskriget från 1704 i striderna i Portugal och Spanien. År 1706 blev han engelskt sändebud hos kung Karl III, påyrkade som sådant med iver en djärvare krigföring mot fransmännen och deras skyddsling Filip V samt utnämndes 1708 till generalmajor och befälhavare för de brittiska trupperna i Spanien. Han erövrade i september samma år ön Menorca med hamnen Port Mahon, varigenom brittiska flottan fick en god övervintringshamn i västra Medelhavet.

Stanhope bidrog även väsentligt till segrarna vid Almenara (27 juli 1710) och Zaragoza (20 augusti samma år), eggade därefter Karl till framryckning mot Madrid (i september), men blev vid det snart nödtvungna återtåget omringad av överlägsna franska trupper vid Brihuega och nödgades kapitulera (9 december). Han frigavs först efter halvtannat års fångenskap i Zaragoza och återvände då till England, där han sedan 1701 var ledamot av underhuset.

Politikern[redigera | redigera wikitext]

Tillbaka i England blev han nu en av whigoppositionens ledare, ivrade för den hannoverska tronföljden och utsågs efter Georgs I:s tronbestigning 1714 till statssekreterare. Stanhope ledde 1715 organiserandet av den jakobitiska resningens bekämpande, blev efter Townshends fall 1717 förste skattkammarlord och skattkammarkansler, men återgick 1718 till sin forna statssekreterarpost. Han upphöjdes 1717 till viscount Stanhope of Mahon och 1718 till earl Stanhope. Från 1716 var han den verklige ledaren av Georg I:s utrikespolitik, åvägabragte 1718 kvadruppelalliansen mellan England, Frankrike, Österrike och Holland samt vann efter Alberonis fall 1719 anslutning till denna allians även av Spanien.

Stanhope genomdrev 1719 avslutandet av fred mellan Hannover och Sverige och sände därpå till Östersjön en eskader under amiral Norris, vilken dock anlände för sent för att hindra de ryska härjningarna på Sveriges östkust. Stanhope angreps häftigt i parlamentet i samband med Söderhavskompaniets affärer, och sinnesrörelse över dessa angrepp uppges ha vållat hans död.

Genom sitt giftermål med Lucy Pitt, en faster till William Pitt den äldre, inledde Stanhope den intima förbindelsen mellan släkterna Pitt och Stanhope.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Stanhope, 1. James S., 1:e earl S., 1904–1926.