Jascha Golowanjuk

Från Wikipedia
Jascha Golowanjuk
FöddJakov-Simcha Romanovitj Golowanjuk
20 februari 1905
Odessa eller Samarkand, Kejsardömet Ryssland
Död25 april 1974 (69 år)
Stockholm
YrkeFörfattare, skådespelare, violinist
NationalitetKejsardömet Ryssland Rysk (1905–1919)
Danmark Dansk (1919–1944)
Sverige Svensk (1944–1974)
SpråkSvenska
Verksam19371974
Jascha Golowanjuk i Helsingfors år 1946 med en skulptör och författaren F. E. Sillanpää (t.v.).

Jakov-Simcha (Jascha) Romanovitj Golowanjuk, född 20 februari 1905 i Odessa[1] eller Samarkand,[2] Kejsardömet Ryssland (nuvarande Ukraina eller Uzbekistan),[a] död 25 april 1974 i Stockholm, var en svensk författare, violinist och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jascha Golowanjuk var son hantverkaren Ruwin Golowanjuk och Sonja, född Glückfraind.[2] Som 9-åring antogs han till Kejserliga Musikaliska Akademien i Saratov, där han studerade violin. Golowanjuk lämnade som 14-åring Ryssland tillsammans med sin adoptivfar 1919 och kom till Köpenhamn i Danmark, där han som dansk medborgare inledde studier vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han kom även att bedriva violinstudier i Wien 1920–21.[3]

År 1929 flyttade han till Sverige, men blev svensk medborgare först 1944.[4] Som vän till Karl Gerhard och Albert Engström kom han in på teaterns bana, och medverkade under sina första år i Sverige i Kar de Mummas revyer, samt i egna konserter på bland annat Blancheteatern.[3] Golowanjuk vistades ofta i Finland, där han kunde slippa antisemitism och homofobi.[5]

År 1937 utkom hans debutroman, tillika mest kända bok, Min gyllene väg från Samarkand. Sedan gav han i stort sett årligen ut nya böcker och blev snabbt en av svenska biblioteks mest utlånade författare.

Hans roman Vägen till stjärnorna (1959) beskrevs som originell och ”sannerligen inte trivial eller konventionell”. Huvudpersonen Ulla beskrivs som ”en typisk golowanjuksk bisarr uppenbarelse” och en ”tämligen homosexuellt inriktad varelse”. Hennes karriär innehåller mer fantasterier än i de flesta skådespelaröden, men ändå får författaren alltsammans att leva med eget liv, och får bipersoner att bli fängslande och huvudsakliga.[6]

Hans roman Stäppens fria fågel (1960) beskrivs som ”en mycket tjusande liten äventyrsberättelse” där författaren ännu en gång visar att ”han är en skarpögd och psykologiskt skicklig berättare när det gäller orientalisk mentalitet”.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Min gyllene väg från Samarkand (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1937)
  • Paraplymakarens barn (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1938)
  • Ett kapitel för sig (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1939)
  • Farmor är galen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1940)
  • Josef den lycklige (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1941)
  • Silkesmattan: sagor från östan och västan, ill. Oskar Bergman (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1941)
  • Främling i eget land (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1942)
  • Livets källa (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1943)
  • Främmande fågel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1944)
  • Den heliga lögnen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1946)
  • En rysk charmör och andra noveller (Helsingfors: Schildts, 1946)
  • Drömmarnas blomma, ill. Viggo Thomsen (Helsingfors: Schildts, 1947)
  • Drömhandlaren (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1948)
  • Lilla Grand hotell (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1949)
  • Svansjön (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1950)
  • Storfursten (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1951)
  • En man till salu (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1952)
  • Mimosan blommar om vintern (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1954)
  • Kärlekens tiggare (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1955)
  • Paradiset (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1956)
  • Silverpopplarna (Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi, 1957)
  • Barnen i skomakarhuset, ill. Georg von Lütken (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1958)
  • Jag minns min blåa Donau (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1958)
  • Skomakarprinsen (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1959)
  • Vägen till stjärnorna (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1959)
  • Stäppens fria fågel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1960)
  • Den skönaste gåvan (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1961)
  • Skomakarprinsen i Moskva (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1961)
  • Fly för livet, Pavel! (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1962)
  • Kärlek på turné (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1962)
  • Mot ljuset (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1963)
  • Det finns en väg (Göteborg: Zinderman, 1964)
  • Farlig tid (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1965)
  • Karavanvägen (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1965)
  • Ende sonen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1966)
  • Romantiker (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1968)
  • Akrobat (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1969)
  • Främmande värld (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1971)
  • Miljonen och andra bagateller (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1972)
  • Och min son heter Daniel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1973)
  • Duvan som ljög (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1976)

Teaterroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1936 Medverkande Hm, sade greven…, revy
Kar de Mumma
Harry Roeck Hansen Blancheteatern[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Födelseåret är omtvistat, efter att han registrerades som född 1903 vid ankomsten till Danmark 1919. Det officiella födelseåret är 1905.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Enerud, Per (2021). Det snöar i mitt hjärta: Jascha Golowanjuk - berättaren som teg. Stockholm: Carlssons. Libris gtcsmgh8d63rk217 
  • Haas Forsling, Jessica (2022). Främmande fåglar: Jascha, mormor och jag. Stockholm: Norstedts. Libris fvq6gttccx3fs3wf 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]