Johann Friedrich Blumenbach

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johann Friedrich Blumenbach

Johann Friedrich Blumenbach, född 11 maj 1752 i Gotha, död 22 januari 1840 i Göttingen, var en tysk antropolog.[1] Han anses vara den fysiska antropologins fader.

Blumenbach studerade medicin vid universitetet i Jena, och tog examen 1775 i Göttingen med De generis humani varietate nativa (Om mänsklighetens naturliga varieteter), som anses vara det mest inflytelserika arbetet om idén om att dela in människor i raser.

Han utsågs till biträdande professor i medicin och föreståndare för det naturhistoriska museet i Göttingen 1776 och ordinarie professor vid samma museum 1778. Senare arbeten var Institutiones Physiologicae (1787) och Handbuch der vergleichenden Anatomie (1804).

Blumenbach utgick från studier av kranier i sina rasstudier, och delade in människosläktet i fem raser som han kallade för.[2]

Det var Blumenbach som myntade begreppet kaukasier om de vita; han ansåg att Kaukasus var människans urhem eftersom människor var så vackra där.

Blumenbachs samtid var dock inte obekant med att särskilja människor utifrån deras utseende, eller rasistiska idéer. I synnerhet svarta ansågs vara underställda. Asiater hade något bättre anseende, men i Europa ansågs de vita vara mest intelligenta, och därtill skarpsinnigare och mer uppfinningsrika, vilket i hög grad berodde på Carl von Linné.

Mellan åren 1790 och 1828 publicerade Blumenbach Collectionis suae craniorum diversarum gentium illustratae decades som var en beskrivning av sextio människokranier.

Hans klassificering av människor, vetenskapliga metoder, samt tillhörande teorier, kom att bli vetenskapligt korrekt i mer än tvåhundra år. Inte förrän i slutet av 1900-talet blev det vedertaget att se människan som monotypisk, d.v.s. att människosläktet inte kan delas in i underarter eller raser.

Personligen var Blumenbach inte så rasistisk som de som senare kom att använda hans forskning. Han kom till konklusionen att de inbördes skillnaderna mellan svarta var större än mellan än de vita. Blumenbach gick därtill till angrepp mot rådande rasism och fastslog att de svarta på intet vis var mindrevärdiga. Tvärt om utmärktes de av hälsosam förståelse, utomordentlig naturbegåvning och stora mentala kapaciteter. Han framhöll vidare att hans raser inte var skarpt åtskilda utan en slags abstraktion. Dessutom träffade han en svart kvinna i Schweiz om vilken han lär ha sagt: "eine zum Verlieben schönen Négresse" (en vacker negress som man lätt förälskar sig i).

Blumenbach invaldes 1813 som ledamot nummer 211 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • De generis humani varietate nativa (1775)
  • Handbuch der Naturgeschichte (1779, 12:e upplagan 1830)
  • Handbuch der vergleichenden Anatomie (1805)
  • Collectionis suæ craniorum diversarum genitum decades (1790–1830)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/friedrich-blumenbach
  2. ^ http://svenskuppslagsbok.se/6557/blumenbach/
  3. ^ http://runeberg.org/nfbs/0165.html
  • Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
  • Huvudsakligen en:Johann Friedrich Blumenbach (versionen 2005.02.10)
  • Friedrickson, George M., Rasism. En historisk översikt (orig. Racism. A Short History, 2002) övers.Christian Thurban (Lund 2003)