Niederösterreich

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Niederösterreich
Niederösterreichs läge i Österrike
Niederösterreich in Austria.svg
Stat Flag of Austria.svg Österrike
Typ av region Förbundsland
Huvudstad Sankt Pölten
Största stad Sankt Pölten
Flagga Vapen
Flag of Lower Austria.svg Niederösterreich CoA.svg
Befolkning
Folkmängd (1 jan 2013) 1 618 592 [1] (2:a)
Befolkningstäthet 84,4 invånare/km²
Geografi
Area 19 186,26 km² [2] (1:a)
Högsta punkt Schneeberg
– höjdläge 2 076 m ö.h.
Lägsta punkt Berg
– höjdläge 139 m ö.h.
Ekonomi
BRP per capita (2011) 29 400 [3] (8:e)
Politik
Landeshauptmann Erwin Pröll (ÖVP)
(sedan 1992)
Styrande partier ÖVP, SPÖ och TS
(samarbetsavtal mellan
ÖVP och SPÖ)
Mandatfördelning i lantdagen
(56 mandat) [4]
ÖVP 30
SPÖ 13
TS 5
FPÖ 4
GRÜNE 4
Senaste val 3 mars 2013
Nästa val mars 2018
Administrativ indelning
(1 jan 2013) [5]
Distrikt 21
4 distriktfria städer
Kommuner 573
Webbplats
www.noe.gv.at
Schneeberg, Niederösterreichs högsta berg

Niederösterreich är ett förbundsland (tyska: Bundesland) i nordöstra Österrike som gränser till Tjeckien och Slovakien samt förbundsländerna Oberösterreich, Steiermark, Burgenland och Wien. Huvudstad är Sankt Pölten. Niederösterreich har 1,6 miljoner invånare (2012).

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Niederösterreich är Österrikes till ytan största förbundsland. Det omsluter Österrikes huvudstad Wien som också är ett förbundsland.

Landskap[redigera | redigera wikitext]

Niederösterreich genomflyts av Donaufloden från väst till öst. Söder om Donaufloden ligger alpernas nordöstliga delar, föralperna och deras utlöpare. Landskapet norr om Donaufloden är kuperat som består av det högre belägna Waldviertel (500-800 m) och det lägre belägna Weinviertel (200-500 m), avskilda genom Manhartsberget. Öster om Wien öppnar sig en lågslätt, det s.k. Wienerbäckenet, längs Donaufloden.

Niederösterreichs högsta berg är belägna i Alperna vid gränsen till förbundslandet Steiermark, där även de två viktigaste bergspass, det 985 m höga Semmeringpasset (motorväg och järnväg) och det 980 m höga Wechselpasset (motorväg) finns.

Niederösterreichs flodsystem domineras av Donaufloden. Alla andra floder mynnar i Donaufloden förutom Lainsitz (Lužnice) som rinner norrut mot Moldau. De viktigaste floderna norr om Donau är Ysper, Kamp, Krems, March, och Thaya, söder om Donau Enns, Ybbs, Erlauf, Melk, Pielach, Traisen, Schwechat, Fischa och Leitha.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Niederösterreich är Österrikes näst folkrikaste förbundsland. Östra Niederösterreich domineras av storstaden Wien som är eget förbundsland, men profiterar av utflytning från storstaden. Niederösterreichs största stad är Sankt Pölten.

Vid folkräkningen 2001 var 79,3% av invånarna katoliker, 3,3% protestanter, 3,2% muslimer och 10,8% utan trostillhörighet.

Andelen utländska medborgare ligger med 6,3% under genomsnittet i Österrike.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Niederöstereichs politiska styre regleras av delstatsförfattningen från 1978. Delstatens parlament är lantdagen med 56 ledamöter. Niederösterreichs regering består av 9 medlemmar (6 ÖVP, 2 SPÖ, 1 TS). Regeringschef (tyska Landeshauptmann) är Erwin Pröll. Niederösterreich har 12 representanter i förbundsrådet och 36 ledamöter i nationalrådet.

Niederösterreichs administrativa indelning består av 25 distrikt med sammanlagt 573 kommuner, varav 4 städer med egen statut.

Distrikt[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fornhistoria och antiken[redigera | redigera wikitext]

Fornhistoriska fynd som t. ex. Gudenusgrottan och Venusfigurinerna från Galgenberg och Willendorf visar att området har varit bebott sedan den senaste istiden. På många orter i Niederösterreich hittades bilar och lansspetsar från bronåldern. Gravplatser från bronsåldern hittades vid Schleinbach, från äldre järnåldern vid Großmugl.

Under århundradena före Kristus bodde kelter i området. 15 f.Kr. införlivades området söder om Donau med romarriket. Niederösterreich ingick i provinserna Noricum och Pannonia. Romarna byggde kasteller längs Donaufloden (bl. a. Ybbs, Melk, Mautern, Zwentendorf, Klosterneuburg) och grundade städer som t. ex. Carnuntum, Vindobona och Aelium Cetium. Befolkningen övertog den romerska livsstilen.

Norr om Donaufloden bodde germanska stammar som t. ex. markomanner och quader som anföll romarriket 166 e.Kr., men besegrades i de s.k. markomannerkrigen. Under 300-talet bosatte sig germanska föderater i området. Vid den här tiden kristnades regionen.

Kring 480 upprättade rugierna en germansk stat med centrum vid Stein bei Krems. Vid den här tiden befann sig den romerska organisationen i upplösning och 488 lämnade romarna området.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Leopold III av Babenberg (kring 1490)

Under folkvandringstiden härskade olika stammar i landet. Under andra hälften av 500-talet kom awarer och slaver till området som så småningom upprättade en stat. I väster bildades samtidigt hertigdömet Bayern som på 700-talet utvidgade sitt herravälde till floden Enns i öster. 788 införlivades hertigdömet Bayern med frankerriket och några år senare besegrades awarerriket av Karl den store. Niederösterreich blev del av en karolingisk gränsmark. Bayerska biskopsdömen som Salzburg, Passau, Regensburg och Freising fick landområden liksom olika orden som grundade kloster. Även adelsätter etablerade sig som jorddrottar. Men 907 kom området under ungerskt herravälde. Efter ungrarnas nederlag i slaget på Lechfeld vid Augsburg år 955 återupprättades ett markgrevskap som 976 gavs i förläning till greve Luitpold, stamfadern till huset Babenberg.

Huset Babenberg regerade fram till 1246 och utvidgade sitt maktområde efterhand mot norr och öster. Ostarrîchi som området även kallades för sträckte sig till Wienerwald kring 991, men redan 1050 bildade floderna Leitha och March den östra gränsen. Utvidgningen mot norr pågick fram till 1200-talet. Under utvidgningen flyttades även residenset mot öster, först från Pöchlarn till Melk, sedan till Klosterneuburg och slutligen till Wien (1142). 1156 upphöjdes markgrevskapet till hertigdöme. Den siste babenbergaren, Fredrik II, stupade 1246.

Fredrik II:s död ledde till en arvstrid vilken vanns av Böhmens kung Ottokar II Přemysl som var gift med Fredriks syster Margarete. Men han förlorade striden mot den nyvalde kejsaren Rudolf av Habsburg och efter nederlaget i slaget på Marchfeld 1278 fick han överlämna alla f d babenbergska besittningar vilka gavs i förläning till Rudolfs söner 1282. Habsburgarna var länsherrar fram till 1918.

Under habsburgarna började en administrativ delning av hertigdömet varvid områdena väster om floden Enns blev alltmer självständiga. Efter Fredrik III:s död 1458 delades landet genom arvfördrag: Ladislaus Postumus fick Österreich unter der Enns (Niederösterreich), medan Albrekt VI fick Österreich ob der Enns (Oberösterreich). Ändock ansågs båda länderna formellt vara två delar av samma ärkehertigdöme fram till 1918.

Under 1400-talet drabbades regionen av många oroligheter. Det började med de habsburgska arvstriderna kring 1400, fortsatte med husiternas infall 1427-30 under husitkrigen, 1451/52 reste sig ständerna mot Fredrik III, på 1480-talet invaderade Ungerns kung Mattias Corvinus landet och ockuperade den östra delen 1482-1490. Många fejder ledde närmast till en upplösning av den allmänna ordningen. Först Ferdinand I lyckades med att återskapa ordningen, men till ett högt pris: Städerna förlorade sin självständighet och protester kvävdes i Wiener Neustadts blodrättegång.

1500- och 1600-talen[redigera | redigera wikitext]

Två händelser var av stor betydelse för Niederösterreich under 1500- och 1600-talen. De osmanska krigen och reformationen.

Efter slaget vid Mohács 1526 och det ungerska kungarikets sammanbrott var Niederösterreich gränsland. 1529 drog en osmansk här in, skövlade landet och belägrade Wien, men besegrades i ett slag. 1532 gjorde osmanerna en ny framstöt, men avvärjdes.

Vid samma tid kom även den lutherska läran till Niederösterreich och fick stort gensvar hos befolkningen. Snart hade största delen av befolkningen gått över till protestantismen. Motreformationen började inte före 1570-talet, men då med stor kraft. För att bevara sin politisk och religiös frihet ingick landets protestantiska ständer ett förbund med kungariket Böhmens ständer som riktade sig mot länsherren Ferdinand II. Protestanternas militära nederlag vid slaget am Weissen Berg 16xx jämnade även vägen för den våldsamt framtvungna rekatoliseringen av Niederösterreich. Befolkningen var tvungen att konvertera till den katolska tron och protestantiska herrar och riddare fick lämna landet. Under det trettioåriga kriget drabbades områdena norr om Donau 1645/46 när en svensk här drog genom norra Niederösterreich mot Wien och därvidlag skövlade landet.

Under andra hälften av 1600-talet ökade hotet från det osmanska riket igen och 1683 drog en stor osmansk här mot Wien och belägrade staden utan framgång. I en stor motoffensiv trängdes osmanerna tillbaka. Men Niederösterreich hade drabbats hårt.

1700- och 1800-talen[redigera | redigera wikitext]

1700-talet var en någorlunda lugn tid för Niederösterreich, där landet utvecklades till ett österrikiskt kärnland. Under Napoleonkrigen 1805 och 1809 då det utkämpades två stora slag i Niederösterreich, slaget vid Aspern-Essling och slaget vid Wagram, drabbades även civilbefolkningen.

Indsutrialiseringen började sätta fart under andra hälften av 1800-talet. Ett omfattande järnvägsnät byggdes med centrum i Wien. Närheten till rikets huvudstad gynnade regionen ekonomiskt. Men även kulturellt och arkitektoniskt återspeglas Wiens inflytande, som till exempel i Baden och dess Biedermeierbyggnader, Jugendvillorna i Neuhaus eller de stora sommarvillorna på Semmering.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter monarkins fall 1918 bildades delstaten Niederösterreich som var den nyfödda republikens största och folkrikaste delstat. För att minska Niederösterreichs dominans i den federala republiken och bryta de politiska motsättningarna mellan den socialistiska huvudstaden och det kristkonservativa landet delades Niederösterreich 1922 i två delstater: Wien och Niederösterreich-Land. Delstatens parlament och regering stannade dock i Wien t o m 1996.

Efter Österrikes anslutning till Tredje riket 1938 och den därpå följande omorganisationen omvandlades Niederösterreich till Reichsgau Niederdonau som utvidgades med norra Burgenland och – efter ockupationen av Tjeckoslovakien – södra Mähren, medan kommunerna kring staden Wien införlivades med Wien. Krems utnämndes till Niederdonaus huvudstad. I området mellan Allentsteig och Döllersheim i nordvästra Niederösterreich tvångsförflyttades människorna för att skapa plats åt det tredje rikets största militära övningsområde. Till Wienerbäckenet förflyttades viktig krigsindustri som till exempel flygplanstillverkning. I anslutning till fabrikerna upprättades arbetsläger. Industriorterna bombarderades intensivt av de allierade under åren 1943-45 med stora förstörelser till följd.

1945 ockuperades Niederösterreich av den röda armén och förblev sovjetisk ockupationszon t o m 1955. Delstaten Niederösterreich återupprättades. En stor del av industrin, oljeutvinningen och många objekt beslagtogs av Sovjetunionen vilket fördröjde delstatens återuppbyggnad och hämmade dess ekonomiska utveckling. Först på 1960-talet började utvecklingsprocessen och inte förrän i mitten på 1970-talet hade man kommit ikapp med de västliga delstaterna. Denna ekonomiska utveckling ledde även till en djupgående förändring i delstatens näringslivs- och socialstruktur. Jordbrukets andel minskade starkt medan industri- och tjänstesektorn ökade stort, främst kring de större städerna.

Avsaknaden av en huvudstad blev allt tydligare och 1986 bestämte lantdagen att lösa denna fråga genom en folkomröstning. Sankt Pölten valdes till ny huvudstad, men det dröjde ytterligare 11 år innan delstatens parlament och regering flyttade från Wien till den nya huvudstaden.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Utgångsläget för Niederösterreichs näringsliv var dåligt efter andra världskriget. Å ena sidan hade förstörelserna varit större än i de andra delstaterna, å andra sidan beslagtog den sovjetiska ockupationsmakten en betydande andel av industriföretag och demonterade fabrikerna. Dessutom lades ytterligare 250 företag och all olje- och gasproduktion under sovjetisk förvaltning (USIA). Redan efter första världskriget hade Niederösterreich blivit gränsland och efter andra världskriget stängdes gränsen till Tjeckoslovakien helt och hållet vilket hämmade utvecklingen i gränsområdena.

Den ekonomiska upphämtningen började på 60-talet. Under 80-talet började en dynamisk utveckling och modernisering inom industrin. Till detta bidrog skapandet av innovations- och teknologicentra, som till exempel forskningscentrumet Seibersdorf, innovationscentrumet Wiener Neustadt och teknologicentrumet Sankt Pölten, samt regionala näringslivscentra av delstatsagenturen ECO Plus. Tillväxtsiffrorna har sedan 80-talet legat över Österrikes genomsnitt.

Jordbruk[redigera | redigera wikitext]

Niederösterreich är Österrikes viktigaste jordbruksland som omfattar hälften av Österrikes åkerjord och mer än 60% av Österrikes vinodlingsområde. Även djurhållningen är med ca 25% av Österrikes produktion av betydelse. När det gäller skogsbruk ligger Niederösterreich på andra plats efter Steiermark.

Industri[redigera | redigera wikitext]

Niederösterreichs viktigaste råvaror är olja och gas i Wienerbäckenet även om utvinningen minskar. Ytterligare fyndigheter är grafit vid Mühldorf, kaolin i Aspag-Zöbern, kalksten och granit.

Industriområdena finns runt Wien och kring större städer i Donaudalen, Wienerbäckenet och Marchfeld. Elindustrin omfattar ett 60-tal vattenkraftverk, däribland de stora Donaukraftverken, 3 kaloriska kraftverk och 3 vindkraftverksparker.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen spelar i Niederösterreich inte samma roll som i de västliga delstaterna, men är ändå av betydelse. Andelen inhemska gäster är nästan dubbelt så stor som andelen utländska gäster, vilket är mycket otypiskt för turismen i Österrike på annat håll. Turistmål är kurorterna som till exempel Baden, Bad Schönau och Harbach, de traditionella sommarvistelserna Semmering, Schneeberg och Rax, där Wiens borgarskap semestrade redan under 1800-talet, Wachau och områdena nära staden Wien.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Semmeringbanan som är en del av Sydbanan

Wien är centrum för de viktigaste vägarna. Motorvägarna A1 (Tyskland-Salzburg-Wien), A2 (Italien-Klagenfurt-Graz-Wien) och A4 (Ungern-Wien) sammanstrålar vid Wien där de sammanbinds av motorvägen A21 (A1 – A2) och motortrafikleden S1 (A2 - A4). Till A2 ansluter nära Wien motorvägen A3 från Burgenland och öster om Wiener Neustadt motortrafikleden S6 från Steiermark resp A9. Av regional betydelse är motorvägen A22 med den anslutande motortrafikleden S5 från Wien längs Donaudalen mot Krems.

Viktiga järnvägsträckor är Franz-Josefsbanan, Nordbanan, Sydbanan, Västbanan och Östbanan. Därutöver finns det ett tätt nät av mindre banor som trafikeras av pendeltåg och regionaltåg, främst kring staden Wien.

Donaufloden är Europas viktigaste vattenled. Niederösterreichs största Donauhamn ligger i Krems. Vid sidan av den dominerade godstrafiken finns regional persontrafik, främst i Wachau.

Vid Schwechat ligger Österrikes största flygplats Wien-Schwechat.

Utbildning och forskning[redigera | redigera wikitext]

Högskolor och universitet[redigera | redigera wikitext]

  • Donau-Universität Krems som uteslutande erbjuder post-graduate-utbildningar
  • Fackhögskolor i Sankt Pölten, Krems och Wiener Neustadt
  • Teoleogisk-filosofisk högskola i Sankt Pölten
  • Militärakademi i Wiener Neustadt

Forskningsinstitutioner[redigera | redigera wikitext]

  • Internationella Atomenergiorganisationens labor i Seibersdorf
  • Agrarbiologiskt institut i Tulln

Kultur[redigera | redigera wikitext]

I Niederösterreich finns det gott om kloster som förr i tiden var viktiga kulturcentra. Mest kända är klostret Melk (grundad 1089), klostret Klosterneuburg (1114) och klostret Heiligenkreuz (1133). Andra kända kloster är Dürnstein, Seitenstetten,, Göttweig, Lilienfeld och Zwettl. De flesta klostren inhyser museer.

Många borgar och slott är idag sevärdheter samt platser för utställningar och konserter som till exempel borgen Schallaburg och slotten Hof, Grafenegg, Thürnta, Wilfersdorf, Amstetten, Rosenau, Greillenstein, Eckartsau, Niederweiden, Laxenburg, Rohrau och Rosenburg.

Viktiga museer är Niederösterrikes delstatsmusum Niederösterreichisches Landesmuseum i Sankt Pölten, arkeologiparken Carnuntum, konsthallen i Krems och Egon-Schiele-museet i Tulln samt museet för förhistoria i slottet Asparn. Vartannat år anordnar delstaten en stor delstatsutställning. Stadsmuseer finns i Sankt Pölten, Krems, Wiener Neustadt, Stockerau, Horn, Tulln, Waidhofen an der Thaya, Waidhofen an der Ybbs och Baden.

Teatrar med året-runt-program finns i Sankt Pölten (Festspielhaus Sankt Pölten och Stadttheater Sankt Pölten) och i Baden (Stadttheater Baden). På somrarna sätts pjäser och musikaler upp på friluftsscener i Berndorf, Stockerau, Langenlois, Felsenbühne Staatz, Weißenkirchen in der Wachau och borgen Liechtenstein. Dessutom arrangeras årligen Donaufestivalen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bevölkerung zu Jahres- und Quartalsanfang” (på tyska). Statistik Austria. 2013-07-16. http://www.statistik.at/web_de/statistiken/bevoelkerung/bevoelkerungsstand_und_veraenderung/bevoelkerung_zu_jahres-_quartalsanfang/index.html. Läst 2013-07-17. 
  2. ^ ”Bundesländer” (på tyska). Statistik Austria. 2013-07-16. http://www.statistik.at/web_de/klassifikationen/regionale_gliederungen/bundeslaender/index.html. Läst 2013-07-17. 
  3. ^ ”Volkswirtschaftliche Gesamtrechnung” (på tyska). Statistik Austria. 2013-12-20. http://www.statistik.gv.at/web_de/statistiken/volkswirtschaftliche_gesamtrechnungen/regionale_gesamtrechnungen/nuts2-regionales_bip_und_hauptaggregate/index.html. Läst 2014-02-27. 
  4. ^ ”Aktuelle Abgeordnete, Ausschüsse & Politiker” (på tyska). Land Niederösterreich. 2013-04-28. http://www.landtag-noe.at/personen-ausschuesse/aktuelle-abgeordnete-ausschuesse. Läst 2013-04-28. 
  5. ^ ”Regionale Gliederung der Bundesländer” (på tyska). Statistik Austria. 2013-04-16. http://www.statistik.at/web_de/klassifikationen/regionale_gliederungen/bundeslaender/index.html. Läst 2013-04-16.