Jungfrutrana

Från Wikipedia
Jungfrutrana
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljTranor
Gruidae
UnderfamiljGruinae
SläkteGrus
men se text
ArtJungfrutrana
G. virgo
Vetenskapligt namn
§ Grus virgo
AuktorLinné, 1758
Synonymer
Anthropoides virgo

Jungfrutrana (Grus virgo) är den minsta fågeln i familjen tranor.[2]

Utseende

Jungfrutranan är mycket mindre än vanlig trana (Grus grus) och skiljer sig också från denna genom sina långa vita örontofsar, förlängda svarta bröstfjädrar och förlängda inre armpennor. Den har en längd på 90–100 centimeter och ett vingspann på 165–185 centimeter. Juvenilerna är grå på huvud och hals samt har mindre, grå örontofsar. I flykten är den svår att skilja från tranan.

Utbredning och biotop

Jungfrutranan är en flyttfågel som häckar i centrala Eurasien från Svarta havet till Mongoliet och nordöstra Kina på torr mark vid öppna slätter och högplatåer.[3] En isolerad population finns även i Turkiet och fram tills nyligen också i Atlasbergen i nordvästafrika där den numera är utdöd.[4] Vintertid flyttar den till Indiska subkontinenten och Afrika söder om Sahara från Tchadsjön till Etiopien där den ses på grässlätter samt i kärr och på fält.[3] Den rastar regelbundet på Cypern.

Jungfrutrana i Sverige

I Sverige är jungfrutranan en mycket sällsynt gäst med fynd av sammanlagt 13 individer, den senaste i Närke och Västmanland 2014.[5]

Ekologi

Häckning

Jungfrutranan häckar på våren, huvudsakligen från april till maj men i norr även så sent som i juni. Boet är mycket spartanskt där de två äggen läggs mer eller mindre direkt på marken, ibland med sällskap av småstenar och lite växtmaterial. Äggen ruvas i 27-29 dagar och ungarna är flygga efter 55-65 dagar.[3]

Föda

Jungfrutranan lever främst av gräsfrön och annat växtmaterial, men äter också sommartid insekter (framför allt skalbaggar) samt maskar, ödlor och andra små ryggradsljus. Stora flockar vid rastplatser födosöker i jordbruksfält och kan på så sätt skada grödor.[3]

Systematik

Traditionellt har jungfrutranan tillsammans med paradistrana placerats i släktet Anthropoides. Analyser av DNA-DNA hybridisering, data från DNA-sekvenser av cytokrom-B och studier av protein indikerar tydligt att de två arterna bör föras till släktet Grus,[6] vilket exempelvis följs av International Ornithological Congress (IOC).[2] Det råder inte konsensus kring denna indelning. Till exempel Clements et al. 2016 istället valt lösningen att behålla dem i Anthropoides men dela upp Grus i tre släkten: Grus, Leucogeranus och Antigone.[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 230.000-261,000 individuals, varav det i Europa tros häcka 9.700-13.300 par.[1]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Anthropoides virgo Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  3. ^ [a b c d] Archibald, G.W., Meine, C.D., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2018). Demoiselle Crane (Anthropoides virgo). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53552 on 7 januari 2018).
  4. ^ Thévenot, M., Vernon, R. & Bergier, P. (2003) The Birds of Morocco. An Annotated Checklist. B.O.U. Check-list 20. British Ornithologists’ Union, Tring, UK
  5. ^ Jungfrutrana, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  6. ^ Ingold et al. 1989, Krajewski, 1989 och Krajewski & Fetzner, 1994
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

Källor

  • Ingold, James L., Vaughin, Jack C., Guttman, Sheldon I & Maxson, Linda R. (1989) Phylogeny of the cranes (Aves: Gruidae) as deduced from DNA-DNA hybridization and albumin micro-complement fixation analyses., The Auk, vol.106, nr.4, sid:596-602
  • Krajewski, Carey (1989) Phylogenetic relationship among cranes (Gruiformes: Gruidae) based on DNA hybridization., The Auk, vol.106, nr.4, sid:603-618
  • Krajewski, Carey & Fetzner, James W. (1994) Phylogeny of cranes (Gruiformes: Gruidae) based on cytochrome-B DNA sequences., The Auk, vol.111, nr.2, sid:351-365

Externa länkar