Kamråttor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kamråttor
Ctenomys haigi
Ctenomys haigi
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Piggsvinsartade gnagare
Hystricomorpha
Parvordning Marsvinsartade gnagare
Caviomorpha
Familj Ctenomyidae
Släkte Kamråttor
Ctenomys
Vetenskapligt namn
§ Ctenomys
Auktor Blainville, 1826
Hitta fler artiklar om djur med

Kamråttor (Ctenomys) är ett släkte i underordningen piggsvinsartade gnagare som förekommer i Sydamerika. Djurgruppen är det enda släktet i familjen Ctenomyidae.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kamråttor når en kroppslängd mellan 15 och 25 centimeter och därtill kommer en 6 till 11 centimeter lång svans. Med en vikt upp till 700 gram[1] blir de tyngre än vanliga råttor (Rattus) men de är inte närmare släkt med dessa. Särskilt påfallande är de stora framtänderna som gör att de liknar kindpåsråttor. Dessutom är de utrustade med långa klor som underlättar grävning av tunnlar. Pälsen är vanligen tjock och har beroende på art på ovansidan en brun, grå eller nästan svart färg, undersidan är ljusare.

Kroppsformen påminner om en cylinder och svansen saknar nästan hår. Huvudet är robust och den korta halsen muskulös. De främre extremiteterna är något kortare än de bakre och vid bakfötterna finns kamliknande borstar som används för att putsa pälsen.[1]

Jämförd men andra underjordisk levande arter har kamråttor stora ögon som sitter högt uppe på huvudet. Därför behöver de bara lyfta en liten bit av huvudet när de sitter vid tunnlarnas ingång. Ytteröronen är särskild små. Tandformeln är liksom hos andra marsvinsartade gnagare I 1/1 C 0/0 P 1/1 M 3/3, alltså 20 tänder.[1]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Kamråttor förekommer i Sydamerika, utbredningsområdet sträcker sig från södra Peru och centrala Brasilien till Eldslandet. De är anpassade till olika habitat från tropikerna till subantarktiska regioner. Kamråttor lever bland annat på gräsmarker, i skogar, på högplatå som till exempel Altiplano samt i bergsregioner upp till 4 000 meter över havet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur lever i torra och växtfattiga områden i Sydamerika. De förekommer under markytan där de gräver större tunnelsystem som innefattar flera kamrar där de vilar. Tunnelsystemet består vanligen av en huvudtunnel som är upp till 14 meter lång med en diameter på 5 till 7 centimeter samt flera sidogrenar. Ett större rum används som sovplats och polstras med gräs. Vid utgångarna som då och då stängs med jord finns ibland jordhögar. Rötter som ligger i vägen när en ny tunnel byggs delas med tänderna.

Kamråttor gräver vanligen på morgonen och senare eftermiddagen. Hos de flesta arterna lever varje individ ensam, bara hos vissa arter registrerades flera honor i samma bo. Hannar har däremot avgränsade revir och är aggressivare mot artfränder.

Hannar har ett varningsläte som låter "tlok-tlok-tlok" och som upprepas över 10 till 20 sekunder. Därför fick de av Sydamerikas ursprungsbefolkning namnet tuco-tuco som även används på engelska.[1]

Kamråttor tar i Sydamerika samma ekologisk nisch i anspråk som mullvadar, kindpåsråttor, guldmullvadar och pungmullvadar i andra regioner.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Kamråttor livnär sig av rotfrukter, rötter och gräs.[1] Under den torra tiden utnyttjar de sina reserver som de har samlat under regntiden och lagrat i tunnelsystemets kamrar. Ofta drar de vid rötterna för att komma åt växternas stjälkar. En del föda hittar de dessutom direkt bredvid tunnlarnas utgångar. Sällan vistas de med hela kroppen utanför tunneln.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet har två parningstider per år, en under våren och en under vintern. Efter dräktigheten som vanligtvis varar i 15 veckor föder honan i regel två till fem ungdjur. Det finns särskilda kamrar som byggs kort före förlossningen för uppfödning av ungarna.

Kamråttor och människor[redigera | redigera wikitext]

I vissa regioner uppsöker kamråttor odlade ställen och de gäller där som skadedjur. Tunnlarna som ligger något under markytan utgör även en fallgrop för hästar och nötkreatur som kan bryta sina ben. Ibland jagas kamråttor i dessa områden intensiv av människor och i en del regioner har de därför försvunnit. Ofta saknas informationer om arternas population.

IUCN listar 2 arter som akut hotade (critically endangered), 6 arter som stark hotade (endangered), 5 arter som sårbar (vulnerable), 3 arter som nära hotade (near threatened) och alla andra som livskraftiga (LC) eller med kunskapsbrist (DD).[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Kamråttornas systematiska ställning är fortfarande omstridd. Vanligtvis räknas de som egen familj. Vissa zoologer listar dem däremot som underfamilj (Ctenomyinae) till familjen buskråttor.

Det äldsta kända fossilet av kamråttor daterades till tidig eocen.[1]

Enligt Catalogue of Life utgörs släktet av 38 arter.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 13 november 2010., där anges följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Myers, P. 2000, Family Ctenomyidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 19 december 2010.
  2. ^ Ctenomys på IUCN:s rödlista, besökt 19 december 2010.
  3. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.