Kemisamiska
|
| Kemisamiska |
|
| Talas i | Finland |
|---|---|
| Region | Kemi lappmark |
| Status | utdött |
| Utdött | över 100 år el. runt 1850 |
| Klassificering | uraliskt finsk-ugriskt finsk-permiskt samiskt östsamiskt kemisamiska |
| Språkkoder | |
| ISO 639-2 | smi |
| ISO 639-3 | sjk |
Kemisamiska var ett uraliskt språk i sydligaste distriktet i finska Lappland, distrikten Sodankylä och Salla (Kuolajärvi tills 1936) och så långt söderut som samebyar (sitor) runt Kuusamo.[förtydliga] Jaakko Fellman var en finländsk präst som skrev en kemisamisk ordbok år 1829, efter att han besökte byarna Salla och Sompio.[1] Finsk nybyggarkolonisation gjorde att kemisamerna (nomader) assimilerade sig, lärde sig finska och blev förfinskade kulturellt eller flyttade till norska Finnmarken.[2] Kemisamiskan dog för över 100 år sedan, några skrivna exempel på kemisamiska har överlevt:
Herrens bön, byn Sompio (Sodankylä kommun)
- Äätj miin, ki lak täivest.
- Paisse läos tu nammat.
- Alda pootos tu väldegodde.
- Läos tu taattot nou täivest, ku ädnamest.
- Adde miji täb päiv miin juokpäiv laip.
- Ja adde miji miin suddoit addagas, nou ku miieg addep miin velvolidäme.
- Ja ale sääte miin kjäusaussi.
- Mutto tjouta miin pahast.
- Tälle tu li väldegodde, vuöjme ja kudne ijankaikisest.
- Amen.
Kemisamisk jojk av Olaus Mattsson Sirma från Johannes Schefferus bok Lapponia. Det här är Olaus Sirmas första dikt Guldnasas njirozan, en samisk kärlekshistoria:
Kemisamiska Svenska¹ Kulnasatz, niråsam, ängås
Joå oudas Jordee skådhe
nurta wåta wålgesz skådhe.
Abeide kockit laidiede,
Faurågåidhe sadiede.
Ällå momiaiat kuckan, kaigawarre,
patså buårest källueiaure tuun,
Mådhe påti millasan,
kaiga wånaide waiedin.
Ågå niråma buårebåst,
nute åtzån sargabåst.
Taide sun monia lij aigåmasz
sarågåin uålgatamasz
josz iuå sarga åinasim
kiurasam katzesim.
Kulnasasz, nirasam,
kätze, åinakåsz tun su salm.Kulnasatj, min lilla vaja!
Det är tid för oss att fara,
ge oss av åt nordanskogen,
skynda över stora myrar,
färdas till de fagras hem.
Håll mig ej länge, Kajgavare,
far nu väl, du Kälvejaure!
Mycket rinner mig i hågen,
när jag far på Kajgas vik.
Ränn nu raskare, min vaja,
så att vi dess förr må hinna
fram till den som Sarak sände,
ödet ämnade åt mig.
Ack, att snart jag såge henne,
finge titta på min älskling!
Kulnasatj, min lilla vaja,
ser du hennes ögon nu?¹Svensk översättning av Björn Collinder ("Lapparna"; Stockholm; 1953)
Kemisamisk jojk av Olaus (Mattsson) Sirma från Johannes Schefferus bok Lapponia. Detta är Olaus Sirmas andra dikt Moarsi favrrot (Orajärvi är finska, Oarrejávri är nordsamiska för ekorresjön); den sjöng han när han var långt borta från sin kärlek, för att värdera hennes skönhet högt.
Kemisamiska Svenska¹ Pastos päivä Kiufwrasist Jawra Orre Jaura,
Jos koasa kirrakeid korngadzim
Ja tiedadzim man oinämam Jaufre Orre Jawre
Man tangasz lomest lie Sun lie,
Kaika taidä mooraid dzim Soopadzim,
Mack taben sadde sist uddasist.
Ja poaka taidä ousid dzim karsadzin,
Mack qwodde roannaid poorid ronaidh.
Kulckedh palvaid tim Suuttetim,
Mack kulcki woasta Jaufrä Orre Jaufrä.
Jos mun tåckå dzim kirdadzim Såäst worodze Såäst.
Ä muste lä Såä dziodgä Såä,
maina tåckå kirdadzim.
Äkä lä Julgä Songiaga Julgä, äkä lä Siebza
fauron Siebza, Maan koima lusad
dzim norbadzim.
Kalle Ju läck kucka madzie wordamadzie
Morredabboid dadd päiwidad, linnasabboid
dadd Salmidadd, liegäsabboid waimodadd.
Jus kuckas Sick patäridzick,
Tanngtied sarga dzim iusadzim.
Mi os matta lädä Sabbo karrassabbo
Ku lij paddä, ia salwam Route salwam,
Käck dziabräi siste karrasistä.
Ja käsä mijna täm Oiwitäm, punie poaka
tämä Jurdäkitämä. Parne miela
Piägga miela, Noara Jorda kockes Jorda.
Jos taidä poakaid läm kuldäläm,
Luidäm radda wära radda.
Oucta lie miela oudas waldäman,
Nute tiedam pooreponne oudastan man kauneman.Må solen lysa varmt på Ekorrvattnet!
Ifall jag stege överst upp i granen
och visste att jag såge Ekorrvattnet,
där hon dväljs i ljungen,
skulle jag fälla alla dessa träden
som här ha vuxit upp på sista tiden;
jag skulle skräda alla dessa grenar,
som bära vacker grönska.
Jag lät mig drivas av de lätta molnen,
som färdades på väg mot Ekorrvattnet.
Jag flöge gärna dit med kråkans vingar,
men jag har inte ens fått knipans vingar
att flyga med dit bort;
ej heller gåsens vingar eller fötter
att ta mig fram till dig.
Visst har du väntat, dina bästa dagar,
med dina milda ögon, med ditt varma hjärta
Ifall så vore, att du flydde fjärran,
skulle jag ändå hinna fatt dig snart.
Vad finns det som kan vara hårdare
än band av senor eller kedjor
som strama hårt, som fjättra huvudet,
förvrida tankarna.
Gossens sinne är vindens sinne,
den unges tankar äro långa tankar.
Ifall jag lyssnar på dem alla,
då slår jag in på orätt väg.
Jag måste välja mig en enda håg
att jag må hitta vägen.
¹Svensk översättning av Björn Collinder ("Lapparna"; Stockholm; 1953)
| ” | Under 1600-talet uppmuntrades nybyggarna att bosätta sig i skattelanden vilket gjorde att samerna förlorade sitt område. | „ |
| — Sameportalen, [3] | ||
Se även [redigera]
Källor [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Äima, F, Itkonen, T.I. 1918: Jacob Fellmanin muistiinpanot Sompion ja Kuolajärven lapin murteista. Suomalais-Ugrilaisen Seuran Aikakauskirja 30 p. 1-91.
- ^ Tuuli Forsgren (september 1990) (på svenska). "...först at inhämta språket, och sedan deruppå lära sin Christendom..." - SCRIPTUM NR 26. Forskningsarkivet vid Umeå Universitet. sid. 9. ISSN 0284-3161. http://www.foark.umu.se/samlingar/scriptum/script26.pdf. Läst 2011-01-09.
- ^ http://www.sameportalen.se - Sameportalen
|
||||||||||||||||||||
