Kikärt
| Kikärt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ärtordningen Fabales |
| Familj | Ärtväxter Fabaceae |
| Släkte | Kikärter Cicer |
| Art | Kikärt C. arietinum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cicer arietinum | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Kikärt (Cicer arietinum) kallas även för garbanzoböna och liknar gul ärta, men har en skrynklig yta. Kikärter härstammar från västra Asien men importeras i dag huvudsakligen till Sverige från Turkiet. De är rika på proteiner, mineraler och kostfiber och har en nötliknande smak. De mosar sig inte vid kokning utan ska kokas väl. Kikärter används i grytor, sallader, soppor, pastejer, hummus och i falafel.
Till skillnad från andra ärtväxter bidrar kikärt inte till att liva upp jorden, utan uttömmer den i stället så att andra växter, även ogräs, får svårt att växa. Denna allelopatiska effekt observerades av Theofrastos redan 300 f.Kr.[1]
Innehåll |
Tillagning [redigera]
Torkade kikärter blötlägges i rikligt med vatten ca 8-12 timmar. Blötläggningsvattnet hälls sedan bort och kikärterna kokas i nytt lättsaltat vatten cirka 1 timme. Ett annat sätt är att koka upp kikärterna, låta stå i 3 timmar och sedan koka dem klart.
Kikärter säljs även konserverade och färdigkokta.
1 dl torkade kikärter = 80 g ger ca 3 dl kokta.
Näringsinnehåll per 100 g [redigera]
| Energi | 1394 kJ (333 kcal) |
| Protein | 21 g |
| Kolhydrater | 51 g |
| Kostfiber | 10 g |
| Fett | 5 g |
| Järn | 7 mg |
| Kalium | 800 mg |
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Kikärt
- Recept för kikärtor
- Baljväxtakademin
Källor [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Zetterlund, Irene Ingvor. ”Allelopati i skogen”. Arkiverad från originalet den 3 december 2010. http://www.webcitation.org/5ugiIV16h.