Kikärt

Kikärt
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ärtordningen Fabales
Familj	Ärtväxter Fabaceae
Släkte	Kikärter Cicer
Art	Kikärt C. arietinum
Vetenskapligt namn
§ Cicer arietinum
Auktor	L.
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Kikärt (Cicer arietinum) kallas även för garbanzoböna och liknar gul ärta, men har en skrynklig yta. Kikärter härstammar från västra Asien men importeras i dag huvudsakligen till Sverige från Turkiet. De är rika på proteiner, mineraler och kostfiber och har en nötliknande smak. De mosar sig inte vid kokning utan ska kokas väl. Kikärter används i grytor, sallader, soppor, pastejer, hummus och i falafel.

Till skillnad från andra ärtväxter bidrar kikärt inte till att liva upp jorden, utan uttömmer den i stället så att andra växter, även ogräs, får svårt att växa. Denna allelopatiska effekt observerades av Theofrastos redan 300 f.Kr.

Tillagning

Torkade kikärter blötlägges i rikligt med vatten ca 8-12 timmar. Blötläggningsvattnet hälls sedan bort och kikärterna kokas i nytt lättsaltat vatten cirka 1 timme. Ett annat sätt är att koka upp kikärterna, låta stå i 3 timmar och sedan koka dem klart.

Kikärter säljs även konserverade och färdigkokta.

1 dl torkade kikärter = 80 g ger ca 3 dl kokta.

Näringsinnehåll per 100 g

Energi	1394 kJ (333 kcal)
Protein	21 g
Kolhydrater	51 g
Kostfiber	10 g
Fett	5 g
Järn	7 mg
Kalium	800 mg

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kikärt
  Bilder & media
• Recept för kikärtor
• Baljväxtakademin