Krematorium
Från Wikipedia
Krematorium (av latin cremo "förbränna", "bränna upp"), anläggning för kremering (eldbegängelse), d.v.s. förbränning av stoftet efter en avliden person. Krematorier är idag oftast inrymda i byggnader tillsammans med gravkapell. Ett av de tidigare krematoriekapellen var det tredubbla kapellet på Skogskyrkogården i Stockholm, som byggdes på 1920-talet. Skogskyrkogården är på grund av sin ovanliga arkitektur upptagen på världsarvslistan.
De flesta kremeringsugnarna drivs med brännolja, och temperaturen i ugnen stiger en bra bit över 1000°C när stoftet förbränns. Av en normalstor människa blir det drygt 3 till 5 kilo aska (efter att eventuella metallproteser silats bort), som samlas i en urna för gravsättning i urngrav eller minneslund. Vid full drift kan i en krematorieugn kremeras fyra till sex stoft per dag.
Under 1990-talet ålades landets krematorier att installera särskilda avskiljare för kvicksilver i och med att man blivit uppmärksam på att amalgamet i de avlidnas tänder kan ge halter av metalliskt kvicksilver som överstiger de allt lägre gränsvärdena. Trots detta oroas många fortfarande för utsläppen från krematoriernas skorstenar.
[redigera] Nazityskland
Under andra världskriget använde nazisterna särskilda krematorier för att bränna liken efter mördade judar och andra för den nazistiska ideologin misshagliga personer. Krematorierna var belägna i anslutning till koncentrationsläger och förintelseläger. Dessa krematorier hade kapacitet att bränna tiotusentals människor per dygn.[1]
[redigera] Noter
- ^ Lengyel, Olga, Five Chimneys: A Woman's True Story of Auschwitz. Academy Chicago Publishers 1995. ISBN 0-89733-376-4
