Kurt Eisner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kurt Eisner

Kurt Eisner (enligt somliga egentligen Kurt Kamonowsky), född 14 maj 1867 i Berlin, Preussen, död 21 februari 1919 i München (mördad), var en tysk socialistisk politiker och revolutionsledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kurt Eisner var son till den judiske fabrikören Emanuel Kamonowsky eller Eisner och Hedwig (född Levenstein). Han studerade litteratur och filosofi och publicerade ett arbete om Friedrich Nietzsche. Därefter var han journalist varvid han antog namnet Eisner, och blev då medlem av Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD). Han anklagade Wilhelm II av Preussen och Tyskland för att ha startat första världskriget. Tillsammans med några andra, lämnade han 1917 partiet för att bilda Oberoende Socialistpartiet. Efter en demonstration i München i januari 1918 fängslades Eisner, och frigavs i oktober. Natten mellan den 7 och den 8 november 1918 utropade han Bayerska rådsrepubliken, en socialistisk republik, och kung Ludwig III av Bayern (av huset Wittelsbach) flydde utomlands. Eisner blev själv Bayerns ministerpresident.

Eisner försökte till en början förverkliga en rent kommunistisk politik, men stötte på starkt motstånd. Under utarbetandet av författningen för Bayern motverkade Eisner den av Hugo Preuss förordnade unitaristiska linjen och försökte till och med sluta separatfred för Bayern med ententen, en tanke som i Frankrike blev föremål för livligt intresse. Situationen i München blev dock snart ohållbar för Eisner, som beslöt sig för att självmant träda tillbaka. Han var på väg att lämna in sin avskedsansökan, då han sköts ned på trappan till parlamentshuset.[1]

Eisner spelade en viktig roll i Socialistinternationalens kongress 1919.

Han mördades av greve Anton von Arco auf Valley, en reservofficer, den 21 februari 1919. Gärningsmannen förmodas ha tillhört en av de militära frikårerna som året 1919 låg bakom flera politiska mord i Tyskland.[2]

Minnesboken Welt werde froh, utgiven på tioårsdagen av mordet på Kurt Eisner, med bland annat material ur hans kvarlåtenskap, brändes under bokbålen i Nazityskland 1933.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärke över Kurt Eisner i München

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  2. ^ Erling Bjöl, Vår tids kulturhistoria 2. De onda åren 1914-1945, Stockholm 1979, s. 95 f
  3. ^ Welt werde froh [Aus d. Nachlaß Kurt Eisners zs. Gest. von Erich Knauf], Berlin, Büchergilde Gutenberg 1929, 213 s.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]