Kvibille

Kvibille
Tätort
Kvibille kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Halland
Län Hallands län
Kommun Halmstads kommun
Distrikt Kvibille distrikt
Koordinater 56°46′55″N 12°49′57″Ö / 56.78194°N 12.83250°Ö / 56.78194; 12.83250
Area 100 hektar (2020)[1]
Folkmängd 974 (2020)[1]
Befolkningstäthet 9,7 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Kvibille
Tätortskod T4016[2]
Beb.områdeskod 1380TB111 (1965–)[3]
Geonames 2698297
Ortens läge i Hallands län
Ortens läge i Hallands län
Ortens läge i Hallands län
Wikimedia Commons: Kvibille
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Gästgivargården, Kvibille Gästis.
Milstenen i Kvibille, CRS - Carolus Rex Svecorum, (Kung Carl av Sverige), IH - Iohan Hård af Segerstads monogram
Tingshuset i Kvibille

Kvibille är en tätort i Kvibille distrikt i Halmstads kommun, Hallands län och kyrkbyn i Kvibille socken i Halland, belägen cirka en mil norr om Halmstad.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kvibille sockens historia sträcker sig lång tid tillbaka. De många gravhögarna från bronsåldern (1500-500 f Kr) visar att människor varit bosatta i området i över 3 000 år. De äldsta delarna av Kvibille kyrka är från 1100- eller 1200-talet.

Namnet Kvibille förekommer i dokument första gången 1314.[4] Det syftar då på socknen, men Kvibille by som namngett socknen är med all förmodan forntida. Sedan omkring 1645 har ett gästgiveri funnits i Kvibille. Halmstads härads tingsplats har åtminstone från 1683 varit förlagt till Kvibille, troligen mycket längre. Det gamla tingshuset från 1734 ligger kvar mitt i samhället. Sista tinget i Kvibille hölls 1889. Tingshuset ersatte en tidigare förfallen byggnad. Sedan 1889 har huset fungerat som bostad, ålderdomshem, kommunkontor och numera som föreningslokal och museum. År 1867 ansökte Kvibille om möjlighet att få hålla två marknader årligen. Marknaden upphörde 1906. Vid mitten av 1800-talet var Kvibille en central by, från 1830-talet fanns här en hållplats för dilligenstrafiken mellan Halmstad och Göteborg. 1861 föreslogs Kvibille som övningsplats för Hallands bataljon, och 1865-1868 låg ett av Hallands småskolärarseminarier här. När diligenstrafiken mellan Halmstad och Göteborg lades ned 1886 minskade dock Kvibilles betydelse. Samtidigt som marknaden lades ned 1906 upphörde brännvinsförsäljningen vid gästgiveriet.[5]
I Steninge, öster om Kvibille vid Suseån/Slissån, fanns tidigt en kvarn. Senare även såg och spånhyvel. Där byggdes även socknens första kraftstation för elproduktion och mörkret kunde skingras i många hem.

Kvibille mejeri[redigera | redigera wikitext]

På orten återfinns Kvibille mejeri som tillverkar cheddar och ädelost. År 1914 föreslog Håkan Jönsson i Fammarp anläggandet av ett mejeri i Kvibille och 1916 stod mejeriet färdigt. Det övertogs 1918 av Alfred H. Wendler. Cheddarosten började tillverkas 1928 och Ädelosten, numera Kvibille ädel, 1933. Den danske mejeristen Marius Boel övertog mejeriet 1934. I takt med att mejerierna i Harplinge, Getinge, Slöinge och Oskarsström lades ned efter andra världskriget blev tillverkningen i Kvibille alltmer omfattande. Arla övertog mejeriet 1972 och sedan dess har det varit ett rent ostmejeri.[6]

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet har orten utvecklats till ett typiskt villasamhälle med förskolor och en grundskola 1-6. Mitt i samhället ligger Gästgivargården, ostbod, dagligvarubutik, pizzeria, kyrka och församlingshem. Ett bibliotek drivs av Kvibille Allförening. Förutom mejeriet finns en mekanisk verkstad och en gruppbostad.

Kvibille Allförening tillsammans med Kvibille Hembygdsförening har skapat en Kulturhistorisk promenad. Den börjar i kyrkan och fortsätter sedan förbi runstenen, tingshuset, häktescellen, milstenen, gästgivargården, mejeriet, avrättningsplatsen, Palms stuga och den stora bronsåldersgraven, även kallad Kungshögen. Promenaden invigdes 2018.

Avrättningsplatsen för det som var Halmstads härad, låg i Kvibille socken, inte långt från tingshuset.

I närheten finns ett naturreservat, bildat 2011, Biskopstorps naturreservat[7] samt ett mindre Kungsladugården Biskopstorp.

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

Kvibilles fotbollsförening heter Kvibille BK och spelar sina hemmamatcher på Björkevi Idrottsplats.
Kvibille Ridklubb startade 1973 och bedriver sin verksamhet på Lundsgård.
År 1950 bildades Kvibille hembygdsförening bland annat för att bevara sadelmakare Johan Palms gamla stuga efter att han avlidit samma år.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kvibille 1960–2020[8][9]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
171 ¤
1965
  
222
1970
  
408
1975
  
693
1980
  
797
1990
  
859 84
1995
  
869 84
2000
  
846 84
2005
  
793 84
2010
  
925 86
2015
  
948 98
2020
  
974 100
Anm.: Ny tätort 1965
 ¤ Som tätortsbebyggelse med 150-199 invånare

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Qvibille - socken och tingsstad, Kvibille hembygdsförening 1975

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 9 november 2013.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [1]
  5. ^ Qvibille - socken och tingsstad, red. Eric Hägge,
  6. ^ Qvibille - socken och tingsstad, red. Eric Hägge, s. 249-252
  7. ^ ”Biskopstorp Naturreservat”. Arkiverad från originalet den 9 september 2011. https://web.archive.org/web/20110909124849/http://www.lansstyrelsen.se/halland/Sv/nyheter/Nyheter-2011/Pages/kvibille-har-far-ett-av-hallands-storsta-naturreservat.aspx. Läst 27 november 2011. 
  8. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  9. ^ SCB Folkräkningen 1960 del 2 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. sida 117 i pdf:en

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]