Lulli Svedin

Från Wikipedia

Gunhild Ebba Elisabet (Lulli) Svedin, född Peyron 24 november 1906 i Danderyds församling, död 7 november 2001 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk dansare, pedagog och dansforskare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Svedin föddes 1906; båda föräldrarna var adliga. Hennes far var kommendörkaptenen Edward Peyron och hennes mor Märtha, född Påhlman. 1929 gifte hon sig med tandläkaren Sven Svedin.[2]

Efter genomgången flickskola studerade hon dans utomlands åren 19251929. Mellan 1929 och 1932 studerade hon dans hos Ronny Johansson och därefter även Gertrude Engelhardt, som båda drev skolor i Stockholm. Mellan 1932 och 1990 studerade Svedin fridans och klassisk balett i Berlin. 1935 öppnade hon en egen studio för konstnärlig dans i Stockholm.[2] Från 1930-talet och framåt var Svedin en framträdande svensk dansare och var aktiv i mer än femtio år. Inledningsvis gav hon soloföreställningar i bland annat Konserthusets stora sal. Efter att ha studerat klassisk balett hos Valborg FranchiKungliga operan började hon även ägna sig åt balett. Hon tog examen vid Royal Academy of Dance i London och diplomerades med högsta betyg. 1963 fick hon dessutom bemyndigande som internationell examinatör.[3]

Svedin var efter 1963 en tongivande pedagog i arbetet med att lägga till dans i skolans obligatoriska schema i Sverige jämte musik, bild och konst. Mellan 1962 och 1968 var hon ordförande i Svenska danspedagogförbundet.[2] Svedin var en av huvudlärarna vid Danshögskolan till sin pensionering och fortsatte därefter att skriva om dans i svenska och internationella tidskrifter. 1978 utgav hon Den klassiska balettens byggstenar, 1982 Små skillnader mellan stora balettsystem och 1986 gav hon ut memoarboken I dansens värld. Mot slutet av sitt liv skrev hon artiklar i Nationalencyklopedin.[3]

1976 mottog hon Carina Ari-medaljen.[4] Lulli Svedin är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]