Lycalopex vetulus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lycalopex vetulus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lycalopex vetulus
Lycalopex vetulus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Lycalopex
Art L. vetulus
Vetenskapligt namn
§ Lycalopex vetulus
Auktor Lund, 1842
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Lycalopex vetulus är ett rovdjur i familjen hunddjur. Tidigare räknades arten på grund av sina små tänder som enda art i släktet Lycalopex och senare flyttades alla andra arter från Pseudalopex till släktet.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Djuret liknar en räv och har gulaktig till svart pälsfärg men färgen varierar mycket mellan olika individer. Öronen och utsidan av extremiteterna kan vara rödaktig eller gulbrun. Svansens spets är svart och kroppens undersida är écru.[3] Tänderna och skallen är jämförelsevis små. Hos vuxna djur ligger kroppslängden (huvud och bål) mellan 49 och 71 cm, svanslängden mellan 25 och 38 cm och vikten varierar mellan 2,5 och 4 kg.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna art förekommer i centrala och södra Brasilien i delstaterna Mato Grosso, Goiás, Minas Gerais och São Paulo. Habitatet utgörs huvudsakligen av savann (cerradon). Ibland uppsöker arten jordbruksmark och tätare trädansamlingar som galleriskogar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur vilar och föder sina ungar i lyor som byggds av andra djur (till exempel bältor). En betydande del av födan utgörs av termiter (ibland upp till 87 procent) och dessutom äter arten andra insekter, gnagare, småfåglar och ödlor. Denna kost kompletteras med olika växtdelar. Det är inget dokumenterad att arten dödar höns eller andra mindre husdjur även om den kan vistas nära människor. Trots allt dödas Lycalopex vetulus ibland av bönder som förväxlar den med krabbätarräven (Cerdocyon thous).[3]

Flocken består av ett monogamt föräldrapar och deras ungar. De har et revir som markeras med urin. Honan föder sina ungar i juli eller augusti, som motsvarar tidig vår på södra jordklotet. Oftast födas 3 till 5 ungar åt gången. Uppskattningsvis slutar honan efter tre månader med digivning och nio till tio månader efter födelsen lämnar ungarna flocken. Livslängden i naturen är okänt.[3]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Detta hunddjur har jämförelsevis bra förmåga att anpassa sig till landskapsförändringar. Artens utbredningsområde är ganska stort. Därför listas Lycalopex vetulus av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Dalponte, J. & Courtenay, O. 2008 Pseudalopex vetulus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2013-11-04.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Lycalopex (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 72-76. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf.