M/S Gripsholm (1925)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra fartyg med samma namn, se M/S Gripsholm.
Flag of Sweden.svg M/S Gripsholm
MS Gripsholm.jpg
Allmänt
Typ Passagerarfartyg
Fartygsnummer Varvnr 999
Historik
Beställd Svenska Amerika Linien SAL
Byggnadsvarv Armstrong, Whitworth & Co, ltd, England
Sjösatt 26 november 1924
I tjänst 7 november 1925
Öde Upphuggen 1966
Tekniska data
Längd 168,55 m
Djupgående 11,49 m
Tonnage Brt 17944 / Nrt 9772 / Dwt. 9000
Maskin 2 st 6-cyl,B&W diesel
Fart 16 knop
Passagerare 1643
Hytter 1643

M/S Gripsholm var ett passagerarfartyg, byggt av Armstrong, Whitworth & Co, Ltd i Newcastle, England. Hon levererades den 27 november 1925 till Svenska Amerika Linien i Göteborg som rederiets första nybygge.

Fartyget[redigera | redigera wikitext]

M/S Gripsholm var Sveriges och världens första dieseldrivna passagerarfartyg i atlanttrafik, med två 6-cylindriga B&W (Burmeister & Wain) dieslar på 13500 hk. Hon tog 1643 passagerare och hade 301 mans besättning. Jungfruresan påbörjades den 21 november 1925. Hon var inte bara svenska handelsflottans största fartyg, utan även internationellt ett av de modernaste fartygen på Atlanten. Att döma av samtida kommentarer var detta fartyg en unik händelse i svensk sjöfartshistoria. Teknisk Tidskrift redogjorde noggrant och entusiastiskt för alla finesser, från skrov till maskineri och gav äran för det förstklassigt utförda projektet åt Svenska Amerika Liniens chef, Filip Lindahl.

Inredningen[redigera | redigera wikitext]

En besvikelse blev tydligen inredningen av M/S Gripsholm, som gjordes av en engelsk arkitekt, A. Durand, som hade kontor i Westminster i centrala London. I tidskriften Byggmästaren gjorde arkitekt Eskil Sundahl en kritisk analys och tyckte att M/S Gripsholms inredning var ett beklagligt exempel på tom hotellgrannlåt i engelsk 1500- och 1600-talsstil. Tydligen skämdes det svenska formetablissementet över att rederiet valt att inreda den nya och tekniskt så moderna amerikabåten i "barock, rokoko och gustaviansk stil". Detta inredningsmisstag reparerades grundligt tre år senare i systerfartyget M/S Kungsholm, som fick en mycket uppskattad interiör i art déco.

Fortsatta öden[redigera | redigera wikitext]

År 1939 chartade den amerikanska regeringen fartyget med uppgift att tjänstgöra som ett internationellt Röda Kors fartyg för utbyte av sårade och krigsfångna. Fram till krigsslutet hade hon transporterad 27 712 personer. 1946 lämnades hon tillbaka till Svenska Amerika Linien. Mellan 1949-1950 byggdes hon om och moderniserades på varvet Howaltswerke i Kiel, bland annat fick hon nya skorstenar och ny för och passagerarantalet reducerades till 976 personer. 1954 såldes hon till rederiet Norddeutscher Lloyd och blev omdöpt till Berlin. Berlin var den första tyska atlantseglaren efter andra världskriget, hon gick på routen mellan Bremerhaven och New York. Till 1966 var hon i tjänst för Norddeutscher Lloyd sedan ansågs hon för omodern. I november 1966 såldes hon till en skrotfirma i Italien för upphuggning. Samma år sjösattes Svenska Amerika Liniens sista nybygge M/S Kungsholm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Slottet Gripsholm som gett namn till fartyget.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ericsson, Anne-Marie (2005). M/S Kungsholm, ett mästerverk i art déco. Lund: Signum 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]