Madame du Barry

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Barry” leder hit. För andra betydelser, se Barry (olika betydelser).
Madame du Barry
Jeanne du Barry av Elisabeth Vigée-Lebrun, 1782, Washington, the Corcoran Gallery of Art.
Jean-Michel Moreau: Fête donnée à Louveciennes le 2 septembre 1771, en fest för vilken Jeanne stod värd, Musée du Louvre, Paris.
Madame du Barry vid sin avrättning av Tighe Hopkins, The Dungeons of Old Paris, 1897.

Jeanne du Barry, född Marie-Jeanne Bécu 19 augusti 1743 i Vaucouleurs, Meuse, död 8 december 1793Place de la Concorde, Paris (avrättad), var en fransk kurtisan som var Ludvig XV:s mätress 1769-1774, efter Madame de Pompadours död.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes som utomäktenskaplig dotter till en sömmerska. Omkring 1748 kom hon till Paris med sin mor, som gifte sig med betjänten N. Rancon. Efter uppfostran i klosterskola, lärde hon till hårfrisörska och arbetade som sällskapsdam och som biträde i en modeaffär. Efter en tid fick hon dock sin försörjning helt av sina älskare, bland vilka främst märktes Jean du Barry, en känd vivör och spelare med goda förbindelser, och hon började umgås med prominenta personer från hovet i Versailles.

Mätress[redigera | redigera wikitext]

År 1768 träffade hon Ludvig XV, som genast fattade tycke för Jeanne, som beskrivs som vacker och spirituell. Hon blev hans älskarinna och, sedan i all hast ett skenäktenskap arrangerats mellan henne och greve Guillaume du Barry (äldre bror till hennes förre älskare), presenterades hon vid hovet den 22 maj 1769 som officiell mätress, maîtresse en titre.

Detta uppfattades som en sensation; aldrig tidigare hade en kvinna av så "låg börd" varit officiell kunglig mätress i Frankrike. Hovet hade blivit chockerat även av Madame de Pompadour, som kommit från den icke adliga överklassen, och Jeannes nya ställning var en chock för hovadeln. Ludvig XV tvingades muta den hovdam som presenterade henne, och hovet besvarade inte hennes inbjudningar förrän de av kungen beordrades till det.

Tiden vid hovet[redigera | redigera wikitext]

Hon kom att intaga en drottnings ställning vid hovet, och hon samlade på sig en stor förmögenhet under sin tid som mätress. Jeanne beskrivs som sexuellt begåvad och skilde sig från sin företrädare, Madame de Pompadour, genom att ha fungerat som hans sexuella partner under hela deras relation och genom att kungen var henne trogen under hennes tid som mätress. Hon fick Ludvig att slappna av genom att ordna en "borgerligt hemtrevlig" atmosfär för honom i sin privata våning på slottet, där hon lagade mat åt honom och serverade honom choklad. Jeanne ansågs inte bara vacker och sexuellt begåvad, utan beskrivs också enligt vittnesmål som en snäll och gladlynt karaktär, som sällan visade någon högfärd över sin favoriserade gunstlingsposition och visade sig tillmötesgående mot supplikanter. Hon var intresserad av smyckedesign, som hon också ägnade sig åt. Liksom sin företrädare hade hon mycket stort inflytande över kungen, men till skillnad från Madame de Pompadour använde hon aldrig detta inflytande för politiska ändamål förutom vid ett tillfälle, då hon år 1771 övertalade kungen att avskeda César Gabriel de Choiseul som premiärminister. Därutöver verkar hon inte ha haft någon politisk betydelse. Däremot spelade hon en stor roll genom att å andras vägnar ofta framföra önskemål till kungen, när människor kom till henne och bad henne om hjälp.

Konflikten mellan henne och den dåvarande kronprinsessan Marie Antoinette är välkänd. Marie Antoinette, som fått en religiös uppfostran av sin mor, Maria Teresia av Österrike, och som också påverkades av kungens döttrar, Adelaide av Frankrike, Victoire av Frankrike och Sophie av Frankrike, avskydde henne för hennes ställning som mätress och vägrade efter sin ankomst till Frankrike år 1770 att tilltala henne. Som kronprinsessa och hovets första dam var det enligt etikettens regler Marie Antoinettes privilegium att öppna samtalet. Detta innebar en social förödmjukelse för Jeanne. Jeanne sårades av detta och klagade hos kungen, och år 1772 kom det till en öppen konflikt. Med hänsyn till den politiska situationen i Europa år 1772, när Österrike skulle delta i delningen av Polen, var detta nära att få allvarliga konsekvenser: kungen blev upprörd och hotade att ingripa i Polens delning om Marie Antoinette inte visade Jeanne respekt. Marie Antoinette tvingades då av sin mor, av politiska skäl, två år efter sin ankomst till Versailles, att hälsa på Jeanne.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Vid sin dödsbädd 1774 förmåddes Ludvig XV att avlägsna Jeanne från hovet. Hon förvisades till ett kloster, men frisläpptes år 1776 efter två år. Hon bosatte sig då på sitt slott Louveciennes, en gåva av Ludvig XV. Här ägnade hon sin tid åt att förvalta sin förmögenhet och att knyta nya kärleksförbindelser.

1789 utbröt franska revolutionen. År 1791 stals ett antal dyrbara juveler från Jeannes slott. De återfanns sedan i London och med anledning därav gjorde Jeanne fyra resor till England. Det uppstod rykten om att juvelstölden skulle ha varit arrangerad för att Jeanne skulle ha möjlighet att emigrera och kunna stödja de franska rojalisternas verksamhet. Hemkommen från sin sista resa till London år 1793 arresterades hon. Hon anklagades för kontrarevolutionär verksamhet och för "bortslösande av folkets pengar" under sin tid som kunglig mätress.

Jeanne du Barry dömdes som skyldig till döden. Hon avrättades med giljotinPlace de la Revolution den 8 december 1793. Jeanne du Barry har kallats Europas sista mätress; under artonhundratalet började kungarna hålla sina älskarinnor hemliga.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stefan Zweig (1992). Marie Antoinette. Juva, Finland: Förlag Forum. ISBN 91-37-10298-2