Magna Charta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magna Charta
Ett av två exemplar som finns i British Library
Ett av två exemplar som finns i British Library
Skapat 10-15 juni 1215
Ratificerat 15 juni 1215
Undertecknare Johan utan land och 25 baroner, biskopar och abbotar.
Syfte Skydd av kyrkans rättigheter, skydd från olagliga fängslanden, snabba och rättvisa rättegångar, begränsningar av skatter och feodala avgifter till kronan.

Magna Charta (enl. korrekt latin "Magna Carta") ("det stora fördraget")[1] kallas det avtal som 1215 slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna. Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor; det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Magna Charta ses som grunden till Englands parlament.

Magna Charta innehåller en del som kan sägas ha inspirerat till i dag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna. Bland annat innehåller den regler mot godtycklig fängsling, det som har det latinska begreppet habeas corpus. I stället får varaktig fängsling enligt dessa regler endast ske efter domstolsbeslut (häktning).

Fyra originalexemplar av Magna Charta finns bevarade: ett vardera i katedralerna i Salisbury och Lincoln i Storbritannien, och två på British Library. Ett senare exemplar av Magna Charta såldes i december 2007 för 21,3 miljoner USD på auktion i New York.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lundberg, Björn, red (2012). ”Magna Charta-original värt många miljoner”. Allt om Historia (2): sid. 5. ISSN 1653-3224. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]