Magna Charta
Från Wikipedia
Magna Charta ("det stora fördraget") kallas det avtal som slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna år 1215. Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor, det tvingade alltså kungen till att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Magna Charta ses också som grunden till Englands parlament.
Magna Charta innehåller också en del som kan sägas ha inspirerat till idag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna. Bland annat innehåller den regler mot godtycklig fängsling, det som har det latinska begreppet habeas corpus. Istället får varaktig fängsling enligt dessa regler endast ske efter domstolsbeslut (häktning).
Fyra exemplar av Magna Carta finns bevarade: ett vardera i katedralerna i Salisbury och Lincoln i Storbritannien, och två på British Library.
Ett exemplar av Magna Charta såldes i december 2007 för 140 miljoner kronor (21,3 miljoner USD) på auktion i New York. [1]
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
