Mayaindianer

Denna artikel handlar om folkgruppen. För den historiska mayakulturen - se detta ord.

Målning vid Bonampak i Mexiko som målats av mayaindianer

Mayaindianer eller Maya syftar på befolkningen i den mest framträdande av de historiska mesoamerikanska civilisationerna, Mayakulturen, och syftar fortfarande på de mayatalande folk som i dag lever i samma områden. Maya var egentligen en rad olika folk med samma religion och kultur som talade något av de 31 olika mayaspråken. De bodde i delar av vad som idag är södra Mexiko, El Salvador, Belize, Honduras och Guatemala i Centralamerika.

Historisk översikt

Mayaindianernas utbredning täckte ett brett område i södra Mexiko där delstaterna Chiapas, Campeche, Yucatan, Quintana Roo och Tabasco ingår. Samt i centralamerikanska länder som Belize, Guatemala, Nicaragua, Honduras. Mayaindianerna var inte ensamma om makten i Mesoamerika, utan delade den med bl.a. manguer och Huastec, azteker, olmeker och chol som var andra mesoamerikanska folk. Dessa folkslag kom troligtvis från Sibirien bland de migrerande asiatiska nomadfolk, som mellan 15000 f.Kr. och 8000 f.Kr. utnyttjade den dåvarande landbryggan över Berings sund mellan dagens Ryssland och Alaska.

Ett ursprungligt mayafolk hade under århundraden kommit att isoleras i olika stammar, som ofta levde under i övrigt skiftande betingelser. Maya hade sin storhetstid under åren 250-950. Då hade man uppnått ett storslaget civiliserat samhälle med mäktiga tempel och pyramider.

För att förstå vad som hände med mayafolket och "mysteriet" bakom deras mystiska försvinnande gör man lättare genom att skilja två slags mayas åt: De arkitektoniska mayas d.v.s. de som byggde de monumentala pyramider som idag fortfarande finns, och de historiska mayas d.v.s. de mayas som Hernan Cortez och de andra conquistadorerna "erövrarna" träffade vid Yucatans kust. Mayaindianerna byggde monumentala pyramider från den förklassiska perioden (ca 1000 f.kr-320 e.kr) som Nakbé, San Bartolo i Norra Peten Guatemala, och vidare genom den klassiska perioden (320-1000 e.kr). De byggde även städerna Tikal, Palenque, Copán, Uaxactún Rio Azul och Ceibal. I den Postklassiska perioden (1000-1687 e.C) började en stor utveckling av navigation bland mayas. Städer som Tulúm, Xel-Há, Polé (Xcaret) fungerade som huvudhamnar och kopplade en stor del av det Karibiska havet till Yucatahalvön samt Belize, Guatemala och det fruktbara området Sula I norra Nicaragua. En avgörande faktor i denna utveckling var det inflytande den indianskgruppen "putunes" gjorde. De var maya-chontales från södra Tabasco i ett område fullt av insjöar och floder som Grijalva och Usumacinta. Detta betydde att mayas var duktiga navigatörer. En gren av putunes kallade Itzaes bosatte sig i Polé Qintana Roo och 918 erövrade de staden Chichén i Yucatan för att bli Chichén Itzá.

Mayafolken försörjde sig på jordbruk, biodling och fiske. Nationalgrödan var majs, men även bönor, tomat, paprika och squash odlades. Majsen var den viktigaste basfödan och hade även en stor kulturell och religiös betydelse. De odlade alla grödor på ett och samma ställe för att undvika att jorden utarmades i det ohälsosamma klimatet.

Mayaindianerna levde under flera tusen år och deras ättlingar finns som sagt kvar än idag, men det löst sammanhållna mayanska "riket" tog definitivt slut i och med den spanska erövringen av Centralamerika på 1500-talet. Det sista mayanska kungadömet intogs dock så sent som 1697. Mayaindianerna drabbades i stor utsträckning av spanjorernas tvångskristnande. Missionärerna brände deras skrifter och förstörde många gamla tempel för att bygga katolska kyrkor ovanpå ruinerna.

Modern tid

Vissa gamla mayanska traditioner lever vidare än idag hos de gamla mayaindianernas ättlingar. Dessa lever kvar på Yucatánhalvön och i Guatemala, där de bor i små byar som ser ut ungefär som för tusen år sedan. De har även kvar delar av sin gamla religion, men den har fått en stark katolsk prägel. I Chiapas rapporteras (2005) spanska muslimer ha bedrivit framgångsrik mission bland mayaindianerna. I Guatemala utgör de 60% av befolkningen.

Dessa urinvånare har under åren protesterat och gjort uppror emot kolonisatörerna - ett exempel är det så kallade Kastkriget på Yucatánhalvön i mitten av 1800-talet.

Många urinvånare känner sig fortfarande förtryckta och diskriminerade. Deras levnadsvillkor är generellt sett mycket sämre än hos den övriga befolkningen. I Guatemala är till exempel deras barnadödlighet mycket högre, 20% emot hela landets 5,6 %. Deras medellivslängd är 45 år mot hos hela befolkningen, 63 år.

År 1992 fick mayaindianen Rigoberta Menchú motta Nobels fredspris för sin kamp för mayaättlingarnas rättigheter i Central- och Sydamerika.

Se även

• Mayakulturen
• Mayaspråk
• Chilam Balam
• Mayaskrift
• Mayakalendern
• Mayansk mytologi
• Indianer
• Zapatisterna

Noter och referenser

• Chiappari, Christopher L. (2002). ”Toward a Maya Theology of Liberation: The Reformulation of a "Traditional" Religion in the Global Context”. Journal for the Scientific Study of Religion 41 (1): sid. 47–67. doi:10.1111/1468-5906.00099. 
• Grube, Nikolai (2006). ”Maya Today - From Indios Deprived of Rights to the Maya Movement”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann Press. Sid. 417–425. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439 
• Mooney, James; Maya Indians
• Restall, Matthew (1997). The Maya World. Yucatecan Culture and Society, 1550-1850. Stanford: Stanford University Press. ISBN 9780804736589.
• Riis-Hansen, Anders (1992). ”Interview with Rigoberta Menchu Tum”. Commission for the Defense of Human Rights in Central America (CODEHUCA). http://www.indigenouspeople.net/menchu2.htm. Läst 3 juli 2006. 
• Warren, Kay B. (1998). Indigenous Movements and Their Critics: Pan-Maya Activism in Guatemala. Princeton: Princeton University Press. ISBN 978-0-691-05882-5 
• Finley, Michael (2002). ”The Correlation Question”. The Real Maya Prophecies: Astronomy in the Inscriptions and Codices. Maya Astronomy. Arkiverad från originalet den 30 maj 2007. http://web.archive.org/web/20070530014051/http://members.shaw.ca/mjfinley/corr.html. Läst 4 juni 2007. 
• Houston, Stephen D. (1989). Reading the Past: Maya Glyphs. London: British Museum Publications. ISBN 0-7141-8069-6. OCLC 18814390 
• Houston, Stephen D.; Oswaldo Fernando Chinchilla Mazariegos, and David Stuart (eds.) (2001). The Decipherment of Ancient Maya Writing. Norman: University of Oklahoma Press. ISBN 0-8061-3204-3. OCLC 44133070 
• Miller, Mary; and Karl Taube (1993). The Gods and Symbols of Ancient Mexico and the Maya: An Illustrated Dictionary of Mesoamerican Religion. London: Thames & Hudson. ISBN 0-500-05068-6. OCLC 27667317 
• Schele, Linda; and David Freidel (1990). A Forest of Kings: The Untold Story of the Ancient Maya. New York: William Morrow. ISBN 0-688-07456-1. OCLC 21295769 
• Voss, Alexander (2006). ”Astronomy and Mathematics”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann. Sid. 130–143. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439 
• Wagner, Elizabeth (2006). ”Maya Creation Myths and Cosmography”. Maya: Divine Kings of the Rain Forest. Cologne: Könemann. Sid. 280–293. ISBN 3-8331-1957-8. OCLC 71165439 

Externa länkar

• SvD om muslimsk mission i Chiapas