Mehmet II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mehmet II

Mehmet II, ibland kallad Muhammed II, mer känd som Fatih Sultan Mehmet eller Mehmet Erövraren, född 30 mars 1432 i Edirne, död 3 maj 1481 i Gebze, Turkiet, var osmanska rikets sultan 1444-1446 samt 1451–1481.

Mehhmed var son till Murad II och under faderns livstid guvernör i Magnisa men tillträdde vid sin faders död 1451 regeringen. Hans regeringstid var helt uppfylld av krig.[1]

Hans främsta mål var att erövra Konstantinopel (Istanbul) och utropa det till rikets huvudstad istället för den dåvarande huvudstaden Edirne.

För att kunna erövra Istanbul behövde han ta kontroll över Bosporen och han lät därför uppföra fästningen Rumelihisari ("romerska fästningen"). Framför denna lät han bygga Anadoluhisari ("anatoliska fästningen") och gjorde det därmed ytterst svårt för fartyg att passera Bosporen utan tillstånd. Den 1 september 1452 återvände han till Edirne där han lät påbörja tillverkningen av kanonpjäser som han själv ritat.

Det bysantinska riket började snart förstå att ett anfall var förestående och bad om hjälp från påve Nicolaus V. Påven ville dock endast ge hjälp på villkor att det ortodoxa Bysans konverterade till katolicismen. Under februari 1453 fördes kanonerna från Edirne till Istanbul, dit de anlände den 5 april. Dagen efter, den 6 april, inleddes anfallet.

För att hindra den osmanska flottan hade Bysans låtit hänga en stor kedja över sundet från Galata till Sarayburnu. Mehmet lät då bygga en slags väg på norra sidan av sundet gjort av hala stockar och rullade skeppen över land. Den 29 maj kapitulerade Bysans. Tiotusentals invånare som hade tagit skydd i Hagia Sofia förblev oskadade fick behålla sina tidigare rättigheter i staden.

Efter erövringen lät Mehmet II återuppbygga staden, men först fick trupperna plundra staden i en dag (inte de tre dagar som tradition tillät om en stad inte kapitulerade självmant). Han såg sig själv arvtagaren till det romerska imperiet och utnämnde sig till romersk kejsare (Kayser-i-Rüm). Med sin västra flank säkrad vände han sig därefter mot de turkiska stammar som försökte göra revolt och stammarna upplöstes.

1455 erövrades öarna Ainos och Lemnos 1455. Han misslyckades dock inta Belgrad i belägringen år 1456, men lade 1459-60 under sig större delen av Serbien och Morea. I Asien tog Mehmet II 1461 Amasra, Sinope och Tapezunt, varefter han återvände till Balkan, där han annekterade delar av Valakiet och Bosnien 1463-64. 1466 underkuvades Karaman i Asien och 1473 den turkmenske hövdingen Uzun Hasan. Av stor betydelse blev att tatarerna på Krim underkastade sig Mehmed III 1475. Bland hans övriga erövringar fram till 1480 märks Kjuja och Skutari i Albanien. Mehmed försökte däremot förgäves inta Rhodos.[2]

Mehmet II försökte även få kontroll över Medelhavet och vann slaget vid Otranto år 1480 men mötte därefter allt hårdare motstånd.

Mehmet II avled i staden Gebze år 1481. Under hans 28 år som sultan besegrade han två imperier, erövrade 14 stater och 200 städer och utökade osmanska rikets yta till 2 214 000 km².

Mehmed var inte bara en betydande krigare, utan även en stor riksbyggare. Hans namn är kopplat till den första lagsamlingen, kanun-name. Bland janitsjarerna lyckades Mehmet återinföra ordning. Han lät bygga flera moskéer i Konstantinopel, bland dem Fatihmoskén och moskén i Ejjub. Mehmed var vidare en stor vän av vetenskap och litteratur och hade till och med intresse för den italienska renässanskulturen.[3]

Han var duktig i matematik och teologi och kunde tala sju språk flytande.

Fatih Sultan Mehmet-bron är namngiven efter honom.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 257 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 256 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 256-57 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Murad II
Osmansk sultan
1451-1481
Efterträdare:
Beyazit II