Albanien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Albanien (olika betydelser).

Koordinater: 41°N 20°Ö / 41°N 20°Ö / 41; 20

Republika e Shqipërisë
Republiken Albanien
Flagga Statsvapen
ValspråkTi Shqipëri më jep nder, më jep emrin shqipëtar
(sv:Du Albanien ger mig ära, du ger mig namnet alban)
Nationalsång: Hymni i Flamurit
Huvudstad Tirana
Största stad Tirana (cirka 420 280 inv.)
Officiellt språk Albanska
Demonym alban[1]
Statsskick Republik
 -  president Bujar Nishani
 -  premiärminister Edi Rama
Självständighet från Osmanska riket 
 -  Deklarerad 28 november 1912 
 -  Erkänd 28 juli 1913 
Yta
 -  Totalt 28 748 km² (139:e)
 -  Vatten (%) 4,7 %
Demografi
 -   års uppskattning 2 831 741 (1 oktober 2011)[2] 
 -  Befolkningstäthet 98,5/km² 
BNP (PPP) 2010 års beräkning
 -  Totalt $23,202 miljarder (112:e)
 -  Per capita $ 7,246 [3] 
HDI (2012) 0,749[4] (70:e)
Valuta Lek (LK)
Tidszon UTC +1
Topografi
 -  Högsta punkt Korab, 2 751[5] m ö.h.
 -  Största sjö Shkodërsjön, 368[5] km²
 -  Längsta flod Drini, 285[5] km
Nationaldag 28 november
Nationalitetsmärke AL
Landskod AL, ALB
Landsnummer 355

Albanien (albanska: Shqipëria), formellt Republiken Albanien,[1] är en republik i SydeuropaBalkanhalvön. Landet gränsar till Montenegro och Kosovo i norr, Makedonien i öst och Grekland i sydost. Adriatiska havet och Joniska havet ligger väster om det albanska fastlandet. Cirka 72 km ifrån Albanien, utmed Otrantosundet ligger Italien.

Den moderna Albaniens territorium var vid olika punkter i historien en del av de romerska provinserna Dalmatien (södra Illyrien), och Moesia Superior. Den moderna republiken blev självständig efter kollapsen av Ottomanska riket i Europa. Albanerna hade under nästan fem århundraden varit i hjärtat av ett spretigt imperium där de hade en privilegierad ställning[6] som administratörer och generaler och spridningen av ottomanska kulturer inom hela Balkanregionen. Albanien blev självständigt 1912, 1914 tog Wilhelm av Wied makten och blev prins av Albanien i några månader. Albanien blev sedan ett republik av Ahmet Zogu som var president från 1925 till 1928. 1928 blev Albanien ett kungadöme av Ahmet Zogu som blev sedan kung,1939 blir Albanien ockupeat av Italien och sedan efter av Tyskland 1943. 1944 blev sedan Albanien räddad av albanska partisaner och befriade landet under ledning av Enver Hoxha. och efter andra världskriget blev en kommunistisk stat under den auktoritära regimen av Enver Hoxha, en period som varade fram till 1991.[7]

I den albanska huvudstaden Tirana bor 421 286 av landets 2 831 741 invånare. Den fria marknadens reformer har öppnat landet för utländska investeringar, särskilt i utvecklingen av energi- och transportinfrastruktur. Albanien är en parlamentarisk demokrati med en övergångsekonomi.[6][8][9]

Albanien är bland annat medlem i Förenta nationerna, NATO och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen CEFTA men också och en av de grundande medlemmarna i unionen för Medelhavsområdet. Albanien ansökte om EU-medlemskap den 28 april 2009 [10]och erhöll den 24 juni 2014 kandidatstatus[11].

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Albanien.

Under medeltiden kallades området Arberia eller Arbania, men det var även länge känt som Epirus, eftersom det motsvarade ungefär samma område som den antika grekiska staten vid detta namn. Ordet arban eller alban härstammar från den illyriska stammen Albanoi som nämns i romerska och helleniska skrifter. Stammen var bosatt i dagens Durrës, där albaner för första gången omnämns i bysantinska källor under 1000-talet. Albania betyder "det bergigaste landet". Albanerna själva kallar sitt land för Shqipëria eller Shqypnia, vilket betyder "örnarnas land". Detta går tillbaka på en gammal sägen, enligt vilken albanerna skulle härstamma från en svart örn. En svart dubbelörn på röd botten antogs som fälttecken redan på 1400-talet av Skanderbeg, vilket avspeglas i dagens nationalflagga. Skanderbeg ville förena alla illyrer som levde i söder under ett och samma namn, istället för att vara uppdelade i olika stammar. Detta blev "shqiptaret", nämligen örnens folk.[6]

Albaniens namn härrör troligtvis från en antik folkstam vid namn albanoi. Turkiska källor hävdar att Albaniens namn härrör från folkstammen arberesjer.

Ett av de tidigaste, skrivna bevisen på användandet av ordet "Albanoi" som namn på en illyrisk folkstam i nuvarande nordcentrala Albanien, återfinns i ett verk av Tolomeo från 130 e.Kr.

"Albanopolis" (av Albani) är en plats på Ptolemaioskartan (3.12.20) och även namnet på en mycket gammal släkt, Epitaph vid Scupi, vilken har identifierats som tillhörande Zgërdhershkullefortet i närheten av Krujë i norra Albanien.

"Arbanon" verkar mer vara namnet på en region – "Mats slättland" har föreslagits – än en specifik plats. Förekomsten av ändelsen -esh i ortnamn kan tyda på en mycket tidig förflyttning från högre belägna områden och härrör troligen från latinets -enisis eller -esis. Dessa används som ändelse i ortnamn i området mellan Shkumbin och Mat, med viss koncentration till området mellan Elbasan och Krujë.

Begreppet "Albanoi" kan med tiden ha spritts till andra illyriska stammar och med tiden kommit att bli synonymt med "det albanska folket". Enligt den albanske forskaren Faïk bey Konitza var "Albania" inte helt liktydigt med "Illyria" före slutet av 1300-talet.

Ordet "Alba", eller "Arba" verkar ha samband med staden Arba (idag Rab i Kroatien), i förhistoriska tider bebott av de illyriska "liburnierna", vilka första gången omnämns år 360 f.Kr. Ursprunget till detta namn finns i det illyriska "Arb", som betyder mörk, grön eller skogslik och återfinns i de antika namnen Arba, Arva och Arbia, vilka alla nämns av den tidens kartografer.

Avledningen av namnet "Albania" har avsevärd ålder och kan kanske härledas till det urkeltiska namnet "alb" ('kulle'; jämför alper) eller till det indoeuropeiska albh ('vit'; jämför albino). Uppskattningsvis ett tusen år senare använde bysantinska skrivare orden "Albanon" och "Arbanon" som beteckning för Krujëregionen. Under Angiò på 1200-talet betecknade namnen "Albania" och "Albaneses" hela landet och hela dess befolkning, vilket framgår av åtskilliga uråldriga, albanska verk av exempelvis Budi, Blanco och Pjetër Bogdani.

Det första som berättas om albanerna i deras ursprungsland, arbaniterna av Arbanon i Anna Komnenaområdet (Alexiad 4) är, att problemen i regionen orsakades av normander under ledning av fader Alexios I Komnenos (1081–1118). I "Historia" skriven mellan 1079 och 1080, är den bysantinske författaren Michael Attaliates först med att referera till albanoierna som del i revolten mot Konstantinopel 1043. Han refererar vidare till arbanitaierna (som föremål för hertigen av Durrachium).

De gamla albanska minoriteterna arberesjer och arvaniter (eller 'arberorer') i Italien och Grekland har benämnts vid olika namn under årens gång: arbënuer, arbënor, arbëneshë, arbreshë.

Det verkar inte finnas något tvivel om att roten alb- eller arb- är yngre än shqip-, till vilket statens nuvarande namn Shqipëria kan härledas, och som endast använts under tiden för det osmanska herraväldet.

Landets albanska namn, Shqipëria, betyder "Örnarnas land" – därav dubbelörnen på landets flagga och statsvapen – och påminner om den rika förekomsten av dessa fåglar i Albaniens bergstrakter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albaniens historia
Ryttarstatyn av Skanderbeg i Tirana.

Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna sägs härstammar ifrån. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins i romarriket. Efter romarrikets delning tillhörde området det östromerska riket. På 900-talet trängde slaverna fram norrifrån, särskilt serberna, som mot slutet av 1100-talet hade bildat ett mäktigt kungadöme, vilket bland annat omfattade hela Albanien. Från mitten av 1300-talet sönderföll det serbiska riket genom osmanernas erövringståg.

Albanerna blev alltmer självständiga i och med att den serbiska statsbildningen blev allt svagare men de tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastrioti, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Efter den osmanska erövringen tvingades en tredjedel av albanerna på massflykt till södra Italien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482–1908 var albaner. Albanien var osmanskt i mer än 450 år men behöll under hela denna tid sina egna seder, bruk, kultur och språk.

År 1912 uppnådde Albanien sin självständighet. Drygt 50 procent av albanerna hamnade dock i grannländerna. Albaniens självständighet skulle säkras av en internationell kontrollkommission, som 1914 satte den preussiske prinsen Wilhelm av Wied att styra landet, men ett folkligt uppror tvingade honom att lämna landet redan efter ett halvår.

Efter första världskriget hotades Albanien att ånyo delas upp. Albanerna var emellertid förvarnade och kunde avstyra detta vid en fredskonferens i Paris 1920. Efter interna stridigheter övertog Ahmet Zogu, en klanledare från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han utropade Albanien till ett kungarike och gjorde sig själv till kung år 1928.

Andra världskriget och efter[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget ockuperades landet av italienska och tyska trupper. De kommunistiska partisanerna, under ledning av Enver Hoxha, förde en motståndskamp och i slutet av 1944 hade landet av egen kraft befriat sig från utländska styrkor. Albanien förvandlades till en socialistisk folkrepublik och det enda tillåtna partiet var det albanska arbetets parti. Redan efter några år blev relationerna till Jugoslavien och Sovjetunionen mycket spända. På 1970-talet upprätthölls goda förbindelser endast med Kina, men dessa försämrades dramatiskt efter några år. Diktatorn Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992. Flerpartisystemet återinfördes men drabbades av en kris efter rapporter om valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder ("pyramidspel") utarmade 1997 en stor del av befolkningen och i slutet av mars det året utbröt ett uppror, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och sammanbrott. Därefter har Albanien stabiliserats.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albaniens ekonomi
En sedel föreställande Ismail Qemali med valören tvåhundra lek.

Albaniens ekonomi är omodern, vilket har fått många albaner att under senare år emigrera till Västeuropa. Hälften av befolkningen är lantbrukare och en femtedel av befolkningen arbetar utanför landets gränser. Omkring 17 procent av befolkningen lever på mindre än 16 kronor per dag.[12] Albanien har hög arbetslöshet (14%), utbredd korruption på alla nivåer och utbredd organiserad brottslighet. Albanien mottar stöd från utlandet, främst från albaner bosatta i Grekland och Italien. [12]

Jordbruket är den viktigaste sektorn och sysselsätter cirka 58% av arbetskraften och upptar cirka 21% av BNP. Albanien producerar stora mängder vete, majs, tobak, fikon (13: e största producenten i världen)[13] och oliver. Exporten uppskattades 2007 av CIA World Factbook till 1 miljard US-dollar. Italien tar emot merparten av den albanska exporten (72 %). Albanien importerar betydligt mer för att klara sina behov, för 4 miljarder dollar 2007. Mest från Italien (28 %) och Grekland (15 %).[14]

Japan är ett av de länder som assisterat Albaniens ekonomiska övergång till en marknadsekonomi.

Remittering, hemsändande av pengar från albaner som lever utomlands, är en viktig del av ekonomin som utgör minst en tiondel av Albaniens totala BNP, närmare bestämt en miljard euro.[15]

I mitten av 2000-talet låg tillväxten på i medel sex procent årligen men bromsades under Finanskrisen 2008–2009. Dock hade Albanien som ett av få länder i Europa fortfarande positiv tillväxt.[15]

Albaniens BNP är beroende av turismen som växer med besökare varje år.[16]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albaniens demografi

Folkräkningen 2011 gav ett resultat på 2 831 741 invånare, en nedgång med 7,7 procent (eller 237 534 invånare) sedan folkräkningen 2001.[2] Som förklaring till nedgången anges omfattande emigration och en nedgång i födelsetalen.[2]

Befolkningen i landet utgörs till övervägande delen av albaner. Enligt en folkräkning uppgick de till 98% av befolkningen, vilket gör Albanien till ett av Europas mest befolkningsmässigt homogena länder.[17] Minoritetsinslagen utgörs av i söder av greker och ett mindre antal slaver, i huvudsak makedonier som återfinns i östra Albanien, vid gränsen mot Makedonien. En del vlaker och romer finns också samt judar. Den sistnämnda folkgruppen lever i Albanien på grund av att Albanien var det enda land i Europa under andra världskriget där befolkningen vägrade utlämna judarna till ockupationsmakten.[18]

Spädbarnsdödligheten är med europeiska mått hög.[källa behövs] På 1990-talet var medellivslängden för män 68,5 år; för kvinnor 74,9 år. Nativiteten var 2,7 barn/fertil kvinna.

Den albanska befolkningen är uppdelad i två huvudgrupper: geger i norr (ned till floden Shkumbin och tosker i söder. Gegerna utgör två tredjedelar av befolkningen. Blandning med andra folkgrupper är inte lika vanligt förekommande hos dem som hos tosker. Gegerna har ofta ljusare hudfärg än toskerna och har oftast blont hår och grå ögon. Gegerna och toskerna talar varsin dialekt av albanskan: gegiska respektive toskiska.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albaniens geografi
Theth, Shkodër.
Ksamil, Sarandë.

Albanien består främst av mycket bergig terräng. Det högsta berget är Korab som mäter 2 751 meter över havet.[5] Kustslättens klimat är av medelhavstyp med het, torr sommar och sval, regnig vinter. Bergsområdet har stora variationer i fråga om såväl temperatur som nederbörd. De högsta delarna får ofta över 2 000 mm regn och snö årligen. Bergen är delvis skogbeklädda. Karavasta är en lagun i södra Albanien.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Counties of Albania

Infrastruktur och kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Väg- och järnvägsnätet är relativt väl utbyggt, men bergsområdena, speciellt i norr, är fortfarande (2010) svårtillgängliga.[19]

Vägnätet[redigera | redigera wikitext]

Typiska hus längs vägarna i Albanien.

Efter kommunismens fall år 1991 började Albanien förnya sin väginfrastruktur. Sedan 2000-talet har de senare förbättrats avsevärt, vägarna har uppgraderats till nära europeiska standarder.[20][21] Större städer är kopplade till nya singelkörbanor eller med väl underhållna vägar ärvda från kommunismen. Det finns tvåfiliga förbindelser mellan hamnstaden Durrës, Tirana, Vlorë och Kukës. Landsbygdens statliga segment fortsätter att vara av dålig kvalité eftersom deras rekonstruktion har bara börjat i slutet av 2000-talet. Under 2010 fick den albanska regeringen från EBRD 50 miljoner euro för återuppbyggnaden av vägar på landsbygden.[22] Det största vägprojektet i Albaniens historia är byggandet av Albanien-Kosovo-motorvägen (Durrës-Kukës-Morinë) som förbinder Albanien med Kosovo och en del av motorväg A1. Segmentet innebar sniding av en bergig terräng, och byggandet av en 5,6 km lång tunnel och dussintals broar.[23]

I oktober 2010 meddelade premiärminister Sali Berisha planer på att bygga flera stora motorvägar.[24] Den första stora prioriteringen är slutförandet av motorvägsförbindelsen Tirana-Elbasan. Den andra prioriteringen är avslutandet av Motorvägen Arbër (Rruga e Arbërit), den ska förbinda Tirana med Makedonien. Så småningom kommer denna väg bli en del av den europeiska korridoren 8 förbinder Albanien med Republiken Makedonien och Grekland [25]. Den tredje prioriteringen är byggandet av den södra axeln Albanien (Boshti i Jugut) som passerar över centrala och södra delen av landet. När alla tre korridorerna är klar kommer Albanien att ha uppskattningsvis 759 kilometer landsväg som förbinder den med sina grannar. Ett annat pågående projekt är slutförandet av den östra Ring Albanien (Unaza Lindore) går från Valbone, Kukes, Krume och Bulqize till Librazhd.

Alla vägar tillhör albanska vägverket. Regeringen planerar att skapa några avgiftsbelagda motorvägar inom en snar framtid. Albaniens asfalt från Selenice i södra Albanien är känd för sin hållbarhet, eftersom den har använts på vissa schweiziska motorvägar.[25].

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Järnvägar finns i Albanien men även de är bristfälligt uppbyggda. Tågen är också gamla och hårt nedslitna. Under 1960- och 1970-talen köptes det in tåg tillverkade i Kina. De är idag helt utslitna och har ersatts med begagnade tåg från framförallt Italien och Österrike. Dessa var i dåligt skick redan när Italien och Österrike sålde dem och de har sedan dess ytterligare slitits hårt. Det albanska järnvägsnätet har endast en anslutning med övriga Europa. Från början var det albanska järnvägsnätet helt isolerat från övriga länder och ingen bana nådde ut över gränsen. Under 1980-talet byggdes en bana från Shkodra som går över gränsen till Montenegro och slutar i Podgorica. När denna bana öppnades för trafik tilläts inte persontåg att trafikera den, vilket innebar att järnvägen i Albanien fortsatte att vara isolerad. Endast godståg har trafikerat linjen och trafiken stoppades 1997 men återupptogs 2002. En öppning av persontrafiken på banan till Montenegro skulle kunna vara en möjlighet att öppna Albanien för fler turister.

Elektricitet[redigera | redigera wikitext]

Den elektriska spänningen i Albanien är rent teoretiskt 220 volt växelström, men den är betydligt lägre i småstäder. De elektriska uttagen i väggen är normalt av samma modell som i övriga europeiska länder, men äldre typer kan också förekomma. Dessa äldre modeller har då två hål som är mycket nära varandra. De är ovanliga på hotell.

Internet[redigera | redigera wikitext]

I nästan alla storstäder i Albanien har allmänheten tillträde till internet. Man hittar där ett förhållandevis stort antal internetcaféer. Eftersom telenätet är underutvecklat och följaktligen för långsamt, sker anslutning till internet via satellit. Oavsett typ av system ligger priset per åtkomsttimme omkring 150–200 LEK i dessa caféer.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Albanien har varit mer eller mindre isolerat från resten av Europa i flera hundra år, synnerligen under kommunisttiden, som har bidragit till bevarandet av äldre albansk kultur och traditioner. I viss bemärkelse är Albanien ett levande museum från det förflutna, i norra Albanien till exempel är spåren av det hederskultursamhället fortfarande märkbara.[källa behövs]

Kulturen i Albanien undertrycktes av den kommunistiska regeringen, som även förföljde albanska författare och intellektuella. Ur detta uppstod ett litterärt och kulturellt vakuum i syfte att skapa en ny nationell identitet baserad på den kommunistiska ideologin.[källa behövs]

Den albanska kulturen är rik på gammal mytologi med gott om sagoväsen. Men den är relativt okänd för västerländsk publik.[källa behövs]

En urgammal albansk tradition som än idag lever kvar är blodshämnd. Traditionen infördes av den nordalbanska klanledaren Lekë Dukagjini som var en av Skanderbegs samtida. Reglerna förmedlades muntligen från generation till generation och nedtecknades av en munk, Shtjefen Gjeqoui, 1929 och översattes till italienska 1941.[källa behövs]

Det har framhållts att denna tradition säkert hjälpte folk att inte ljuga, stjäla eller förolämpa varandra och skapade sålunda ett slags solidaritet inom de enskilda klanerna och mellan klanerna. Å andra sidan kunde små oförrätter utvecklas till långvariga blodsfejder, som kunde sträcka sig över flera generationer. Främst män är offer eftersom kvinnor omnämns i nedsättande ordalag i de nertecknade Kanun-sedvänjorna och anses därför ovärdiga som hämndobjekt.[26] År 2014 ansågs omkring 3000 Albanska familjer vara involverade i blodsfejder och sedan kommunismens fall har detta lett till cirka 10 000 mord.[26]

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

Albanska köket[redigera | redigera wikitext]

Albansk tarator.

Många av det albanska kökets lokala maträtter är typiska för Balkan och Medelhavsområdet men några är albanska specialiteter. Det traditionella albanska huvudmålet är lunchen som vanligtvis äts tillsammans med en sallad på färska grönsaker: tomater, gurka, grön paprika, oliver, vinäger och salt.

Konsthantverk[redigera | redigera wikitext]

Albanskt broderi är präglat av turkiskt inflytande. Karakteristiskt är broderi med guld- och silvertråd och kulörta pärlor.

Besa[redigera | redigera wikitext]

Besa är ett kulturellt albanskt hedersord, som direkt översatt betyder "tro" eller "att hålla löftet" och "hedersord". Ordet kommer ursprungligen ifrån Kanun av Lekë Dukagjini, som är en samling av albanska traditionella seder och kulturella sedvänjor. Besa är en viktig del av en albansk familjs ståndpunkt. Ordet används ofta som ett exempel på "albanianism". Den som bröt sin Besa kunde bli avvisad ifrån sitt samhälle.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Fotboll och basket är de två stora sporterna i Albanien.

Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albaniens statsskick
Albanskans utbredning.

Statsöverhuvudet kallas president och väljs av folkförsamlingen (kuvendi på albanska). Folkförsamlingen innefattar 140 deputerade, varav 100 väljs direkt genom absolut majoritet av rösterna och 40 tillsätts av partierna enligt proportionalitetsprincipen. Presidenten utser dess ordförande, premiärministern. De andra ministrarna nomineras av presidenten efter ordförandens rekommendationer. Ministerrådet måste slutligen godkännas av folkförsamlingen.

Albanien har befunnit sig i ett politiskt dödläge sedan valet i juni 2009 då Sali Berisha utropade sig som segrare [27]. Socialistpartiet förlorade valet knappt. De vägrar delta i arbetet i parlamentet, eftersom Demokratiska partiets ledare, premiärminister Sali Berisha vägrar gå med på Socialistpartiets krav på att rösterna räknas om [28][29]. I slutet av april 2010 inledde 22 av Socialistpartiets folkförsamlingsledamöter samt ett 100-tal anhängare en 19 dagar hungerstrejk i protest mot det politiska dödläget [30]. EU-parlamentariker försöker nu medla mellan de olika politiska partierna. Det politiska dödläget hindrar Albanien i dess strävan att bli EU-medlem och att uppnå visumfrihet till Schengenområdet.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det dominerande och officiella språket är albanska, bestående av två huvudsakliga dialekter, Gheg och Tosk. Shkumbinfloden i centrala Albanien är skiljelinjen mellan de två dialekterna. I de områden som bebos av den grekiska minoriteten, är en annan dialekt av moderna grekiskan. Andra språk som talas av etniska minoriteter i Albanien är arumänska, serbiska, makedonska, bulgariska, romska och gorani.[31]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Albanien är ett av de få länderna i Europa med en muslimsk majoritet. Men bland albanerna finns också kristna minoriteter och människor som är ateister.

Vid den officiella folkräkningen 2011 bekände sig 57 % till islam, 10 % var katolskt kristna, 7 % ortodoxt kristna, 2 % bektashier och 12 % övriga. Dessa inkluderade både övriga religiösa samfund och ateister. Nästan 14 % procent av invånarna avstod att svara på frågan om religionstillhörighet.[32]

En annan internationell ickestatlig statistisk undersökning (IPSOS) från 2011, där kategorierna inte var förbestämda, gav en något annan procentfördeling: Islam (inklusive bektashi) 70 %, ortodox kristendom 17 %, romersk-katolsk kristendom 6 % samt icke-religiösa och ateister 3,8 %. Trots skillnaderna, inte minst vad gäller storleken på gruppen ortodox kristna, visar båda undersökningarna att andelen kristna totalt har gått ned sedan tiden före kommunismen. 1945 hade landet 73 % muslimer, 17 % ortodoxa och 10 % katoliker.[32]

Kristendomen introducerades under perioden 50-100 e.Kr. Under det osmanska väldet kom en majoritet av befolkningen att övergå till islam, förutom de katolska albaner som på 1400-talet flydde till Italien. Där kallas de än idag för arbëresher och talar en ålderdomlig albanska. Senare kom olika dervischordnar till Albanien, däribland bektashi, som fick ett starkt fäste i landet. När Turkiets förste president Kemal Atatürk förbjöd alla dervischordnar 1925 flyttade bektashiledarna sitt högkvarter till Albaniens huvudstad Tirana. Enver Hoxha, som styrde landet mellan åren 1944 och 1985, levde upp till Pashko Vasas motto på ett bokstavligt sätt genom att 1967 utropa Albanien till världens första ateistiska stat, och därmed förbjöds all offentlig religionsutövning. Religionsförbudet upphävdes 1990.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Turism i Albanien
Sjön Komani i Nordalbanien.

Turismen är en av Albaniens största och snabbast växande näringar. Turistsektorn svarade för en tiondel av bruttonationalprodukten. Albanien stängde länge sina gränser för turismen. Albanien öppnades någorlunda för turism på 1980-talet. Inledningsvis tilläts endast få att besöka landet, men denna begränsning har senare tagits bort. Turismen upphörde 1997 till följd av folkliga oroligheter, men sedan dess har sektorn återhämtat sig. Turismen påverkades också negativt av Kosovokriget 1999. Regeringen har tagit flera initiativ för att locka fler turister, bland annat har man genomfört skatteminskningar. Stora investeringar har gjorts inom turistsektorn sedan början av 2000-talet. Staten försöker marknadsföra landet som turistmål. Albanien är ett av de mest populära målen för invånare i de närbelägna länderna på Balkanhalvön, men även många västerlänningar semestrar i landet. Den västerländska turistströmningen borde öka drastiskt med ett medlemskap i Europeiska unionen.

Albaniens turism är på ett tidigt stadium i utvecklingen men det finns en avsevärd potential för turismutveckling. Albanien är internationellt sett ett land med konkurrenskraftig fördel inom turistnäringen. Flera internationella turistanläggningar är projekterade. Utländska investerare har varit snabba att undersöka utvecklingsmöjligheter i hotellbranschen vid kusten. Den vidsträckta albanska kusten är en av de mest attraktiva delarna i Albanien och är 479 km lång och i stort sett oexploaterad av turismen. Den albanska staten är engagerad i att utveckla turismen längs kusten på en miljövänlig väg. De nordalbanska bergen och den albanska landsbygden uppvisar potential för vintersportturism respektive agroturism.

Albanien har brister i skidanläggningar men har potential att bli en betytande vintersportcenter och bergen kan locka även sommarturister. Albanien erbjuder besökaren en unik flora och fauna, en mycket bevarad sådan enligt europeiskt mått. I Lonely Planets lista över de tio bästa resemålen för år 2011 listar man Albanien som etta.[33]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Den 9-åriga grundskolan (6–14 år) är gratis och obligatorisk.[34] För vidare studier finns gymnasium, fackskola, yrkesskola och flera högskoleutbildningar. Universitetet i Tirana grundades 1957.

Analfabetismen i Albanien, som länge har varit hög, sänktes dramatiskt av kommunisterna. I början av 1990-talet beräknades runt 10% av befolkningen vara analfabeter. Skolgång är obligatorisk för barn mellan sex och fjorton års ålder. År 1990 gick 96% av alla barn i skolålder i grundskolan och 70% valde att vidareutbilda sig. Albanien har flera universitet, däribland Tiranas universitet (grundat 1957).

Kommunisterna uppmuntrade utbildning för kvinnor och 1990 utgjorde kvinnor 45% av de som vidareutbildade sig (i jämförelse med 40% 1970) och 50% av studenterna vid högre utbildning (i jämförelse med 33% 1970). Under kommunisternas styre var utbildning också ett sätt att indoktrinera studenterna i den kommunistiska ideologin. Innan man började i gymnasiet var man tvungen att arbeta ett år. När man var klar med sin utbildning var man tvungen att arbeta ännu ett år för att sedan göra militärtjänst. När kommunistregimen föll tog man bort den politiska och ideologiska skolningen från utbildningarna och ämnen som demokrati och mänskliga rättigheter tillkom.[34] Dock fick skolorna fortfarande stora stöd från staten. Man tog också bort arbets- och militärtjänstgöringskraven.

Vård[redigera | redigera wikitext]

Enligt Euro Health Consumer Index 2009 är det lättare att komma i kontakt med en läkare i Albanien än i Sverige [35] Standarden på sjukvård i Albanien utanför de större städerna och på akutsjukvården är dock jämförelsevis låg.[36]

Storalbanien[redigera | redigera wikitext]

Storalbanien är hos vissa albaner en strävan att grunda en nationalstat som inrymmer alla albanska invånare på Balkanhalvön.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 62 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2009 88 av 175
Transparency International Korruptionsindex 2009 95 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2012 70 av 186

Se även[redigera | redigera wikitext]

Flag of Albania.svg Albanienportalen

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 65. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b c] INSTAT, Albanien; Preliminary Results of the Population and Housing Census 2011 (pdf-fil) Läst 15 januari 2012.
  3. ^ International Monetary Fund
  4. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?mode=window. Läst 2013-04-04. 
  5. ^ [a b c d] INSTAT, Albanien; Albania in Figures 2010 (pdf-fil) Läst 19 januari 2012.
  6. ^ [a b c] https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/al.html
  7. ^ http://www.enverhoxha.info/
  8. ^ http://www.nasdaq.com/article/reports-poverty-decreases-in-albania-after-years-of-growth-200904231403dowjonesdjonline000935
  9. ^ http://web.archive.org/web/20120113203352/http://www.forbes.com/feeds/afx/2009/04/23/afx6330798.html
  10. ^ http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8023127.stm
  11. ^ European Commission. MEMO/14/439 24/06/2014 http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-14-439_en.htm
  12. ^ [a b] Sida [1]
  13. ^ http://www.fao.org/economic/ess/en/
  14. ^ CIA World Factbook
  15. ^ [a b] ”Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar”. Landfakta. Sveriges ambassad Tirana. http://www.swedenabroad.com/Page____112795.aspx. Läst 2011-03-17. 
  16. ^ http://euft.eu/en/2011/04/14/%E2%80%9Cthe-importance-of-tourism-for-the-albanian-economy%E2%80%9D/
  17. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet EB
  18. ^ Ullmar Qvick: Mera hjältemod än vete: en dokumentärskildring om albanernas historia och samhällsliv under 1900-talet, kap. Judarna och Albanien under andra världskriget. Drita, 2004. ISBN 91-631-5616-4
  19. ^ ”Albania – næringsliv”. Store norske leksikon, snl.no. CC-BY-SA. 2010-01-18. http://www.snl.no/Albania/n%C3%A6ringsliv. 
  20. ^ http://www.dsdc.gov.al/dsdc/pub/strategjia_sektoriale_e_transportit_165_1.pdf
  21. ^ http://siteresources.worldbank.org/INTALBANIA/Resources/Albania_National_Transport_Plan.pdf
  22. ^ http://ebrd-stories.com/video/improving-local-roads-in-albania/
  23. ^ http://www.bechtel.com/albanian-motorway.html
  24. ^ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/roundup/2010/10/15/roundup-bs-04
  25. ^ [a b] http://web.archive.org/web/20120327204930/http://www.corridor8.org/atti_convegno_tirana/yllka_zaloshnja.pdf
  26. ^ [a b] 'We'll Get You': An Albanian Boy's Life Ruined by Blood Feuds”. Spiegel Online (Spiegel Online GmbH). June 06, 2014. http://www.spiegel.de/international/world/blood-feuds-still-prevalent-in-albania-a-973498.html. Läst 12 June 2014. 
  27. ^ ”Sali Berisha utropar sig som segrare. SvD 2009-07-01”. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/valresultatet-omstritt-i-albanien_3150133.svd. 
  28. ^ ”Krav på röstomräkning i Albanien, SvD 2009-11-21”. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/krav-pa-rostomrakning-i-albanien_3829323.svd. 
  29. ^ ”Tiotusentals i albansk protest. SvD 2010-04-30”. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/tiotusentals-i-albansk-protest_4646123.svd. 
  30. ^ ”EU medlar i Albaniens politiska kris, SvD 2010-05-20”. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eu-medlar-i-albaniens-politiska-kris_4742567.svd. 
  31. ^ http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=albania
  32. ^ [a b] Endressen, Cecilia. ”Religion i Albania”. Store norske leksikon. CC-BY-SA. http://snl.no/Religion_i_Albania. Läst 7 september 2013. 
  33. ^ ”Lonely Planet’s top 10 countries for 2011”. Lonely Planet. 31 oktober 2010. http://www.lonelyplanet.com/albania/travel-tips-and-articles/76164#.  (engelska)
  34. ^ [a b] Welle-Strand, Anne. ”Albania – skole og utdanning”. Store norske leksikon, snl.no. http://www.snl.no/Albania/skole_og_utdanning. Läst 2010-11-24. 
  35. ^ Om läkartätheten i Albanien jmf med Sveriges”. Svenska Dagbladet. 2009-09-29. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lattare-att-fa-traffa-doktorn-i-albanien-an-i-sverige_3580565.svd. 
  36. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Sveriges_Ambassad

[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :0