Fysikaliskt arbete

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mekaniskt arbete)
Hoppa till: navigering, sök
Fysikaliskt arbete
TravailForce2.png
Grundläggande
Definition Energimängden som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft
Storhetssymbol(er) W
Härledningar från andra storheter W = F · s
W = τ θ
Enheter
SI-enhet J = N·m = kg·m2·s−2
SI-dimension L2·M·T−2
CGS-enhet erg
CGS-dimension L2·M·T−2
Anmärkningar

Arbete är inom fysiken den energimängd som omvandlas när en förflyttning sker under inverkan av en kraft.

Den härledda SI-enheten för arbete är joule (J) = N·m = W·s = kg·m²/s². Andra enheter är bland andra kilowattimme (kWh), kalori och elektronvolt.

Det arbete som utförs av en konstant kraft med storleken F på en punkt som rör sig en förskjutning s i riktningen för kraften är produkten

 W = F\,s

Om exempelvis en kraft av 10 newton (F = 10 N) verkar i en ​​punkt som färdas två meter (s = 2 m), utförs ett arbete W = (10 N) (2 m) = 20 Nm = 20 J, vilket ungefär är arbetet att lyfta en 1-kilos vikt från marken till 2 meters höjd mot tyngdkraften. Arbetet fördubblas antingen genom att lyfta dubbla vikten samma avstånd eller genom att lyfta samma vikt dubbla avståndet. Exempel på en lyftanordninig:

Work-pulleys.png

Om linan dras en sträcka s med kraften F, lyfts lasten sträckan s/2, men kraften som verkar på vikten är 2F, varför det fysikaliska arbetet är detsamma i båda fallen.

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Den verkande kraften är projektionen av kraften på den vektor som anger banans riktning i en given punkt
Om kraften varierar enligt en funktion, kan arbetet beräknas med integralen \scriptstyle{W=\int_a^b{F(x)\,dx}}
När hjulet roterar utövar linan ett positivt arbete på den vänstra vikten och ett negativt på den högra

Inom mekaniken definieras arbete som skalärprodukten av kraft och avstånd integrerad över en bana enligt

W=\int_{\mathrm s_1}^{\mathrm s_2} \mathrm F(\mathrm s)\cdot\mathrm d \mathrm s

där s1 är banans startpunkt och s2 är banans ändpunkt.

För en rätlinjig rörelse och konstant kraft kan uttrycket förenklas till

W=\mathrm F \cdot \mathrm s = |\mathrm F| \, |\mathrm s|  \, \cos\theta = F s

där s är avståndet. Om kraftens storlek är konstant och alltid riktad i banans riktning är

W = \int_C F\,ds = F\int_C ds = F\,s

där s är den sträcka över vilken kraften verkar.

Om kraften F kan beskrivas av en potential, till exempel som

\mathrm F = -\mathrm{grad}\, \mathrm V

där V är en potentialfunktion, sägs F vara en konservativ kraft och det av F uträttade arbetet är oberoende av vägen mellan start- och slutpunkt. Är en potentialfunktion tillgänglig är det möjligt att direkt använda denna enligt

W = \mathrm V(\mathrm s_2) - \mathrm V(\mathrm s_1)

där arbetet är skillnader i potentiell energi. De elektrostatiska och gravitationella fälten är exempel på konservativa fält.

Om kraften inte är konservativ sägs den vara banberoende och har en dissipativ karaktär, det vill säga en större eller mindre del av arbetet är en omvandling till värme. Friktion är ett exempel på det slaget av kraftverkan. En process som innefattar dissipativa krafter är irreversibel.

Arbete räknas med tecken som beror av kraftens och rörelsens relativa riktningar.

Positivt och negativt arbete

Om kraften har en komponent i rörelsens riktning räknas arbetet som positivt. Om kraften har en komponent i motsatt riktning räknas arbetet som negativt enligt

W = |\mathrm F||\mathrm s|\,\cos\theta

det vill säga, om |θ| < 90 grader är arbetet positivt. Om vinkeln mellan vektorerna alltid är rät, är banan en cirkel och inget arbete uträttas (kraften har ingen komponent i rörelsens riktning).

Om ett föremål lyfts verkar kraften i rörelsens riktning och det utförda arbetet är positivt.

Vridmoment och rotation[redigera | redigera wikitext]

Ett kraftpar ger vridmomentet \scriptstyle{\tau=2rF}. Momentvektorn \scriptstyle{\Tau} är vinkelrät mot kraftplanet och riktningen kan bestämmas med högerhandsregeln

Ett vridmoment är resultatet av två lika och motsatta krafter (ett kraftpar), som verkar på två olika punkter i en stel kropp. Summan av dessa krafter är noll, men deras effekt på kroppen är vridmomentet T. Vridmomentets arbete beräknas som

\Delta W = \mathbf{T} \cdot \boldsymbol{\omega} \Delta t

där T ⋅ ω är kraften över tiden Δt . Summan av dessa små mängder arbete för hela banan för den stela kroppen ger arbetet

 W = \int_{t_1}^{t_2}\mathbf{T} \cdot \boldsymbol{\omega}\, dt

Integralen beräknas längs banan för den stela kroppen med en vinkelhastighet ω som varierar med tiden.

Om vinkelhastighetens vektor bibehåller en konstant riktning, ges den i formen

 \boldsymbol\omega = \frac{d\phi}{dt}\mathbf{S}

där φ är vinkeln för vridning kring den konstanta enhetsvektorn S. I detta fall är momentets arbete

 W = \int_{t_1}^{t_2} \mathbf{T} \cdot\boldsymbol{\omega}\, dt = \int_{t_1}^{t_2} \mathbf{T} \cdot \mathbf{S} \frac{d\phi}{dt}\, dt = \int_C \mathbf{T} \cdot \mathbf {S}\, d \phi

där C är banan från φ(t1) till φ (t2). Denna integral beror på rotationsbanan φ(t) och är därför vägberoende.

Om momentvektorn T är parallell med vinkelhastighetsvektorn, så att

 \mathbf{T} = \tau \mathbf{S}

och både vridmoment och vinkelhastighet är konstanta, har arbetet formen

 W = \int_{t_1}^{t_2} \tau \dot {\phi}\, dt = \tau (\phi_2- \phi_1)
En kraft med konstant storlek som alltid är vinkelrät mot hävarmen

Resultatet kan enklare förstås genom att betrakta det vridmoment som härrör från en kraft av konstant storlek F, vilken anbringas vinkelrätt mot en hävarm på avståndet r, såsom visas i figuren. Denna kraft kommer att verka över avståndet längs cirkelbågen s = rφ, så arbetet är

 W = Fs = Fr \phi

Introducera vridmoment \scriptstyle{\tau = Fr}, för att erhålla

 W = Fr \phi = \tau \phi

vilket är i enlighet med ovanstående.

Endast den del av vridmomentet som verkar i vinkelhastighetsvektorns riktning bidrar till arbetet.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Baseball pitching motion 2004.jpg
  • Kast: en basebollspelare utövar ett positivt arbete på bollen
  • Lyft: arbetet som måste utföras på en stationär kropps massa m i ett homogent gravitationsfält med gravitationsaccelerationen g, för att lyfta kroppen sträckan h:
 W_h = m\, g\, h
  • Acceleration: en massa m ges en hastighet v:
W_a = \frac{1}{2}\, m\,v^2
  • Töjning: att töja ett elastiskt föremål (som följer Hookes lag, till exempel en fjäder) sträckan s:
W_T = \frac 1 2\, k\, s^2
där k är fjäderkonstanten
  • Elektricitet: vid förflyttning av den positiva laddningen Q från en punkt till en annan, mellan vilka spänningen är U, måste arbetet
 W_E = -\,Q \,U
utföras
  • Friktion: i det enklaste fallet och med makroskopiska kroppar, är arbetet produkten av friktionskraften och sträckan. Detta arbete är en omvandling till värme i föremålet och underlaget