Monorail

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tama Toshi i Tokyo, byggd av Hitachi-Alweg Division
Dortmund H-Bahn station "Dortmund Universität"
Kuala Lumpur Monorail närmar Bukit Bintang

'Monorail, enskensbana[1] eller balkbana är en bana för tåg som går på en balk, istället för två parallella räler. Monorailtåg är bredare än spåret de går på.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Det finns två huvudtyper av monorailsystem. I de hängande tågen löper tåget hängande under spåret – en sådan hängbana Schwebebahn finns i Wuppertal i Ruhrområdet i Tyskland. Systemet konstruerades 1897-1900 under ledning av Eugen Langen och öppnades för trafik 1901. Den andra huvudtypen grenslar spåret och täcker det på båda sidorna. Den sistnämnda typen populariserades av svensken Axel Wenner-Gren med sitt ALWEG-tåg. Den mest kända banan med ALWEG-tåg körs i Disneyland och invigdes redan 1959.

De flesta system av den andra typen går högt ovanför marken på pelare. Anledningen är att det ser mer attraktivt ut med en sådan bana jämfört med en konventionell järnväg på pelare när man vill ha den ovanför marken. En rälsjärnväg på pelare är ganska bullrig, medan monorail går på gummihjul och är ganska tyst. Att bygga monorail på marken är mindre vanligt eftersom det anses bli bättre och billigare med konventionell räls.

Den första kommersiella monorailbanan byggdes 1888 i ListowelIrland, den kallas Lartigue efter konstruktören Charles Lartigue. Det finns år 2006 minst ett 50-tal monorailbanor i trafik i världen. Det finns dock ingen i Sverige. Det var diskussioner under 1990-talet om en sådan i Göteborg längs Skånegatan, men man byggde istället en traditionell spårväg på marken.

Tekniska synpunkter på olika system[redigera | redigera wikitext]

Moderna monorailsystem drivs av elmotorer. De är vanligtvis försedda med gummidäck i stället för metallhjul som finns på vanliga tåg, tunnelbanetåg och spårvagnar. Dessa hjul rullar längs ovansidan och sidorna på spårbalken för att driva och stabilisera tåget. De flesta moderna monorailsystemen använder växlar för att skifta mellan flera banor eller för att tillåta trafik i båda riktningarna. Några tidiga monorailsystem – särskilt det upphängda systemet i Wuppertal i Tyskland, från 1901 och fortfarande i drift – har en konstruktion som gör det svårt att byta från en bana till en annan. Denna begränsning av Wuppertalmonorailsystemet kommer fortfarande upp i diskussioner om monorail trots det faktum att man för både det upphängda och det grenslande systemet har löst problemet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "monorail". NE.se. Läst 19 november 2013.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Murray, John. Bortglömt system med stora fördelar: monorail spar plats och ger flexibilitet. s. 51-52, 54-55. I: Transport & hantering, nr. 5 1993

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]