Axel Wenner-Gren
Axel Leonard Wenner-Gren (ursprungligen Wennergren), född 5 juni 1881 i Uddevalla, död 25 november 1961 i Stockholm, var en svensk företagsledare och finansman. Han var VD i Electrolux 1920-25 och styrelseordförande 1926-39. Under många år var han majoritetsägare i Svenska Cellulosa AB och största aktieägare i Bofors. Han utnämndes till medicine hedersdoktor i Uppsala 1954 och promoverades 1957 till teknologie hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.[1]
Biografi [redigera]
Axel Wenner-Gren var jordbrukarson från Uddevalla som efter hemstadens läroverk reste till Göteborg 1897 för att praktisera på ett kontor. Från 1902 studerade han i Berliner Handelsakademie i Tyskland och efter examen stannade han kvar som försäljare åt Alfa Laval. Han reste runt i hela Europa och sålde separatorer tills han en dag hamnade framför ett skyltfönster i Wien och såg det nya amerikanska underverket - en dammsugare. Han blev nu representant för dammsugare i det amerikanska företaget. Wenner-Grens uppgång kom när han insåg dammsugarens möjligheter även på den svenska marknaden och 1917 köpte han firman Lux som sålde belysning och grundade Electrolux. För produktion av hushållsapparater i stor skala bildades 1919 AB Elektrolux med Wenner-Gren som huvudägare fram till 1956, då han sålde sin andel till Wallenbergsfären. Under Wenner-Grens ledning utvecklades Electrolux till landets mest ledande företag med tillverkning av dammsugare och kylskåp. Senare kom Wenner-Gren att bredda sitt industriella ägande inom andra områden, dessutom finansierade han tidningen Nya Dagligt Allehanda, chefredaktör var då Harald André.
I London gifte han sig 1909 med den amerikanska operasångerskan Marguerite Gauntier. De bosatte sig i Sverige men hade även andra bostäder runt om i världen, däribland en våning i Paris. I hoppet att samla en krigshotad värld till förnuft skrev han boken "Vädjan till envar" som utgavs 1937. Genom sina tyska kontakter träffade han Hermann Göring och innan andra världskrigets utbrott försökte han inleda ett fredsprojekt och skapa en dialog mellan Göring och den engelske ministern Chamberlain, likaså andra statsmän var involverade. Det misslyckades totalt och han fick en gedigen dossier hos den amerikanska underrättelsetjänsten. Anledningen var bland annat att en affär mellan Bofors och tyska Krupp väckte misstankar om spioneri och han svartlistades fram till 1946 i USA och England varmed alla hans ekonomiska tillgångar blev frysta.[2]
I samband med krigsutbrottet lämnade han och hustrun Sverige för en världsomsegling med deras lustjakt Southern Cross, efter den långvariga resan med expeditioner i Bortre Orienten och Sydamerika, vistades de sedan i sin bungalow på Bahamas, men när de blev förvisade 1942 efter Englands svartlistning flyttade de över till Mexico. De återvände inte till Sverige förrän kriget var slut. Efter kriget utvecklade han ett intresse för ett enspårigt järnvägssystem som fick namnet Alweg efter hans egna initialer. Mest omfattande var dock hans allra sista projekt i British Columbia. Där i den kanadensiska provinsen med stora, orörda naturområden skulle världens största kraftverk anläggas för en halv miljard dollar i kostnad, förutom alla järnvägar och industrier.
Wenner-Gren donerade stora summor till olika kulturella och vetenskapliga ändamål, som exempel donerade han pengar till bildandet av Wenner-Grens institut, Wenner-Grenska Samfundet och Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research. I Stockholm har hans minne mest blivit stadfästat vid norra änden av Sveavägen, där höghuset Wenner-Gren Center står tack vare hans omfattande donation på åtta miljoner kronor, en för tiden ansenlig summa.
Paret Wenner-Gren bodde från 1924 i Tillbergska villan på Laboratoriegatan 10 i Diplomatstaden, Stockholm[3], senare även kallad Wennergrenska palatset. De var även ägare av Van der Nootska palatset på Söder i Stockholm och de övertog Häringe slott i Västerhaninge efter Torsten Kreuger och från 1942 var de dessutom bosatta i Mexico City för att där utvidga sina intressen. I deras fyra fasta och lyxbetonade bostäder ingick också hemmet Changri-La i Nassau på Bahamaöarna.
Axel Wenner-Gren avled efter en tids sjukdom i cancer den 24 november 1961 klockan 20.35 på Röda korsets sjukhem i Stockholm. När bouppteckningen blev klar visade det sig att dödsboet var konkursmässigt[4].
Hustrun Marguerite Wenner-Gren avled 12 augusti 1973 i sviterna av en lunginflammation på sin ranch i Mexico, fullständigt utblottad. De ligger begravda under ett stenblock på kullen framför Häringe slotts östra flygel, där inhuggna namn och data markerar graven[4]. Intill står runsten Sö 239.
Källor [redigera]
- Axel Wenner-Gren - en vikingasaga, Bonniers, av Gunnar Unger 1962
- Sagan om Wenner-Gren, artikel i Dagens Nyheter, 30 nov 1962
- Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
- Nationalencyklopedin, 2007
- Men vem var Axel Wennergren? - DN
- ^ Chalmers: Hedersdoktorer, läst 14 april 2009
- ^ Vem var Axel Wenner-Gren? (1975)
- ^ Stockholms adresskalender, se även Tillbergska villan
- ^ [a b] Dalaröleden, Skärgårdsstiftelsens årsbok 1998, ISBN 91-972284-51, sidorna 188-197
