Mullbärssläktet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mullbärsträd)
Hoppa till: navigering, sök
Mullbärssläktet
Vitt mullbär (M. alba)
Vitt mullbär (M. alba)
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Mullbärsväxter
Moraceae
Släkte Mullbärssläktet
Morus
Vetenskapligt namn
§ Morus
Auktor L., 1753
Arter (urval)
Hitta fler artiklar om växter med

Mullbärssläktet (Morus) är ett växtsläkte i familjen mullbärsväxter med 12 arter. Mest känt är mullbär för att vara de träd som man kan odla silke i.

De är lövfällande träd och kan vara sambyggare eller tvåbyggare. Bladen sitter strödda och är enkla, hela eller flikiga, tandade. De fyrtaliga blommorna är enkönade och sitter i ax i bladvecken. Frukterna är egentligen fruktförband som består av köttiga, uppsvällda foderdelar.

Träden trivs nordligt i tempererade områden samt i tropiska bergstrakter. De i Europa vanligaste träden Svart mullbär och Vitt mullbär föredrar torra, varma, vindskyddade växtplatser med kalkhaltig jordmån.[1]

Rött mullbär är vildväxande i Nordamerika och förekommer i Europa främst som prydnadsträd.[1]

Odlingar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under 1700-talet började mullbärsträd planteras i större omfattning i Sverige, bland annat anlade kronprinsessan Lovisa Ulrika en plantering vid Drottningholm. Planteringarna stöddes av Hattpartiet med bidrag och försöksplanteringar anlades runt om i landet, t o m så långt norrut som i Skellefteå. När Mössorna tog makten drogs bidragen in och intresset avtog för mullbärsträden. Istället ersattes planteringarna av mullbärsträd av tobaksodling.

Under 1830-talet tog silkesodlingen fart igen. År 1830 bildades Sällskapet för inhemsk silkeodling som kom att stå under konungahusets särskilda beskydd. Återigen gjordes planteringar runt om i landet, bland annat i Stockholmstrakten, på Öland, i Visby, på Omberg och på Visingsö. Det var mestadels vitt mullbär (M. alba) som planterades då dessa har en något högre härdighet än svart mullbär (M. nigra).

Från de större planteringarna kom en hel del silke, men träden tog skada av de bistra vintrarna och maskarna angreps av allehanda sjukdomar. Man kämpade dock på fram till 1898 då Sällskapet för inhemsk silkeodling beslöt att lägga ner verksamheten helt.

Odling på Visingsö[redigera | redigera wikitext]

Den första planteringen av mullbär på Visingsö anlades 1840 på hovjägmästare af Ströms initiativ. Av ca 40 g frö fick man fram 1 500 plantor som sattes ut efter bladfällningen. Planteringen drogs med flera olika problem, de försökte med att på vintern täckta plantorna med löv, med resultatet att flera plantor hade ruttnat. Vintern därpå användes istället myrstackar, som visade sig vara ett bättre alternativ. Dock hade de även problem med råttor och sork.

Några större mängder silke gav inte odlingen, även om det ett år producerades 24 kg på Visingsö. Då de större framgångarna uteblev, lades emellertid verksamheten ned på ön.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 268 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]