Nöteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°57′N 31°2′Ö / 59.950°N 31.033°Ö / 59.950; 31.033
Schlüsselburg (Шлиссельбург)
Nöteborg, Pähkinälinna
Stad
Fästningen Nöteborg.
Fästningen Nöteborg.
Coat of Arms of Shlisselburg (Leningrad oblast).png
Stadsvapen.
Land  Ryssland
Federalt distrikt Nordvästra federala distriktet
Rajon Kirovskij rajon
Koordinater 59°57′N 31°2′Ö / 59.950°N 31.033°Ö / 59.950; 31.033
Area 16,41 km²[1]
Folkmängd 13 776 (1 januari 2012)[2]
Befolkningstäthet 839 invånare/km²
Nöteborgs läge i europeiska Ryssland.
Red pog.svg
Nöteborgs läge i europeiska Ryssland.
Nöteborgs läge i Leningrad oblast.
Red pog.svg
Nöteborgs läge i Leningrad oblast.
Webbplats: http://www.moshlisselburg.ru/
Nöteborg tas av ryssarna 1702.
Gamla Ladogakanalens slussar i Nöteborg.

Nöteborg, ryska Шлиссельбург (Schlüsselburg, transkribering: Sjlisselburg, translitterering: Šlissel'burg), tyska Schlüsselburg, finska Pähkinälinna eller Lyyssinä är en stad vid floden Nevas utflöde ur Ladoga i Ryssland. Folkmängden uppgår till cirka 14 000 invånare.

Staden har och har haft flera namn på flera språk, på finska Pähkinälinna (vilket är en direktöversättning av det svenska namnet). Det ryska namnet var Орешек, Oresjek (vilket betyder nöt) till 1612 och därefter 1612–1702 Нотебург, Noteburg. Från 1702 var namnet Schlüsselburg ("nyckelborgen", ryska Шлиссельбург). Perioden 1944–1992 hette staden Петрокрепость, Petrokrepost. Sedan 1992 heter staden på ryska Шлиссельбург (Schlüsselburg), fästningen går dock fortfarande under benämningen Орешек (Oresjek) på ryska.

Idag finns det bland annat ett skeppsvarv i staden. Delar av den gamla staden samt fästningen finns kvar och ingår i Unescos världsarvslista. Fästningen skadades svårt under kriget 1941–1943 men delar, däribland en del av muren och tre torn, har restaurerats efter 1966.

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Den första befästningen på platsen anses ha varit anlagd av svenskarna under Torgils Knutsson 1299, men redan 1301 gått förlorad till novgoroderna. I rysk historieskrivning sägs den ha anlagts av knjaz (prins) Juri Danilovitj av Novgorod. Namnet Nöteborg är härlett från ryskans Opex [arech] som betyder nöt eller kärna, och kan ha inspirerats av att hasselbuskar var vanliga på ön.

Den 12 augusti 1323 undertecknades den så kallade Nöteborgstraktaten i Nöteborgs slottsön, ett traktat som fastställde den första kända gränsen mellan Sverige och stadsrepubliken Novgorod, som småningom blev till Ryssland. Nöteborg som tillhörde Novgorod blev säte för Narimont, en novgorodisk lydfurste av litauisk ätt som 1333 fått Kexholms, Nöteborgs och Ladoga-området samt hälften av Koporie län i Ingermanland som ärftlig förläning. Narimont och hans son Alexander förtryckte invånarna så att dessa redan 1337 gjorde uppror med stöd från Viborg. År 1348 intog den svenske kungen Magnus Eriksson Nöteborg sjövägen, men förlorade den inom ett år. 1352 byggdes de första stenmurarna runt fästningen. I slutet av 1400-talet hade den tio torn, ett citadell och en inbyggd kanalhamn. Narimont och hans arvingar härskade över området fram till 1478, då landet efter den novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva.

År 1555 belägrade Gustav Vasa fortet under två veckor, med en flotta under Jakob Bagges ledning tillsammans med landtrupp. Försöket att erövra fästningen lyckades dock inte, liksom kung Johan III:s erövringsförsök 1581 och 1582.

Svensk stormaktstid[redigera | redigera wikitext]

I maj 1612, under Ingermanländska kriget, intogs fästningen i Nöteborg av svenska hären under Klas Slang efter en nio månader lång belägring. Vid fredsslutet fick Sverige behålla Nöteborg, och staden blev snart huvudort i ett eget län. Detta län omfattade Nyens stad och skans samt socknarna Kuivas, Jeroselskj, Loppis, Kieltis, Korboselskj, Ingris (Ingerskoj) och Spaskoj.

Svenskarna förstärkte det erövrade Nöteborgs befästningar. Ryssarna belägrade fästningen från juni till 17 november 1656, men lyckades inte erövra den. Vid de reparationer som behövdes efter striden gjorde även tillbyggnader, däribland den så kallade "svarta rundeln" på sjösidan. Arbetet med befästning av fastlandet fick avbrytas under det Stora nordiska kriget, när ryska styrkor anföll befästningen under befäl av Boris Sjeremetiev (med den blivande tsaren Peter den store som artillerikapten). Den svenske befälhavaren överstelöjtnant G.V. Schlippenbach försvarade fästningen med cirka 250 man under tio dagars beskjutning av ryssarna, som förlorade 6 000 man. Den 13 oktober 1702 tvingades svenskarna kapitulera, då antalet försvarare nere i 40 man och fästningen förstörts alltför mycket varför 116 svenskar avtågade från fästningen med fyra kanoner.

Staden åter under Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Peter den store döpte om Nöteborg till Schlüsselburg ("nyckelborgen") efter tyskans schlüssel = nyckel, som en "nyckel i försvaret mot väster". Snart anlades också staden med samma namn på floden Nevas östra strand.

William Coxe besöker i september 1778 Schlüsselburg 7 mil från Petersburg. Han beskriver i sin berömda reseskildring stad så här:

-Denna lilla Stad har ungefär 300 trädhus och 2800 inwånare. Fästningen ligger på en holme i Neva, som där med häftighet kastar sig utur Ladoga Sjön. Den anlades 1324 af Georg Danilovitch; intogs af Swenske Konungen Magnus och kallades Nöteborg; återtogs af Ryssarne, men eröfrades under Gustaf Adolph 1614 och blef widare befästadt.

Coxe skriver vidare, Ryske Prints Michail Golitsyn stormade 1702 borgen, mot Czar Peters order, och återbördade den till rysk ägo. Czaren ska ha sagt att som belöning för denna bedrift kunna begära vad som helst, utom Moscau och Catharina. Han begärde dock bara benådning för Prints Repnin som blivit degraderad från fältmarskalk till menig. (Detta har dock Coxe förväxlat med ett senare slag 1708, det finns ytterligare 4 sidor om Nöteborg i Coxes rese berättelse)

När Ryssland flyttade sin gräns västerut förlorade fästningen sin betydelse som gränsförsvar. Det användes då som fängelse för politiska fångar, däribland medlemmar av tsarfamiljen. Detta fängelse brändes ned under Oktoberrevolutionen 1917. 1928 inrättades Proletära Revolutionsmuseet i den gamla fästningen. Under andra världskriget blev staden den 8 september 1941 efter hårda strider intagen av tyskarna. Fästningen intogs dock aldrig. Staden återtogs av Röda armén den 18 januari 1943. Året efter byttes det gamla tyska namnet ut mot Petrokrepost ("Petersfort") efter Peter den store.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Federalnaja Sluzjba Gosudarstvennoj Statistiki; Baza dannych pokazatelej munitsipalnych obrazovanij Databas över ryska administrativa enheter. Läst 31 augusti 2012.
  2. ^ Численность населения Российской Федерации по муниципальным образованиям на 1 января 2012 года (komprimerad fil, .rar) Invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2012. Läst 31 augusti 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]