Fossilgas

Från Wikipedia
Version från den 5 december 2017 kl. 20.17 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.6.1))
En cistern för naturgas

Naturgas, fossilgas, äldre benämning jordgas, är en blandning av gaser, främst lätta kolväten såsom metan, som finns i fickor i jordskorpan. Naturgas utvinns ur separata gasfyndigheter, eller i samband med oljeutvinning.

Användning

Naturgas används framförallt som bränsle i t.ex. kraftverk och värmeverk, men även som råvara till produktion av kemikalier som t.ex. metanol, syntesgas och ammoniak.

Naturgas är världens tredje viktigaste energikälla efter olja och kol.[källa behövs] Den förekommer naturligt djupt under jordskorpan på många ställen i världen. Naturgas svarar idag för 20–25 procent av den globala energiförsörjningen, men bara runt 3,5 procent i Sverige.[källa behövs]

Naturgas är en gasblandning som till största delen består av metan. Naturgas utvinns från källor på land eller på havsbotten.

Andelen metan vid utvinningen kan variera från omkring 70 procent och uppåt. Ofta avskiljs andra gaser, till exempel etan, propan, butan, innan gasen går vidare till slutanvändare. En viss mängd av bland annat etan och propan finns vanligen kvar även efter avskiljningen. I det svenska nätet innehåller naturgasen 90 procent metan, 6 procent etan och 2 procent propan.[källa behövs] Sammansättningen varierar något från land till land.

Naturgas är osynlig och luktfri. För att lättare kunna upptäcka läckor tillsätts ett luktämne (tetrahydrotiofen). Naturgas är lättare än luft, vilket är en fördel från säkerhetssynpunkt genom att gasen snabbt blandas med luft om utsläppen sker i det fria.

Naturgas mäts vanligen i kubikmeter (m3). Ibland används beteckningen normalkubikmeter (Nm3) för att markera att det är en kubikmeter vid ett bestämt, ”normalt”, tryck och temperatur. Naturgas fortsätter att vara i gasform även om gasen utsätts för mycket höga tryck. Om naturgasen kyls ner till minus 163 grader Celsius övergår den till flytande form.

Naturgaskondensat (etan, propan, butan och lättbensin nafta) används som råvara till s.k. ångkrackrar, som producerar främst eten och propen, som i sin tur används för tillverkning av polyeten-, PVC-, polypropen-plast och etenoxid.

Naturgas ingår numera ofta i stadsgas för gasspisar och gaspannor. Exempel är Malmös, Göteborgs och Stockholms stadsgasnät.

Naturgas kan även användas som fordonsbränsle, exempelvis för stadsbussar, taxi- och personbilar. Svenska exempel är bussar och taxibilar i Malmö och Göteborg (I Stockholm går däremot bussarna på biogas, som också är metan, men till skillnad från naturgas ett förnybart drivmedel). I Sovjetunionen experimenterade man med flygplan (Tupolev Tu-155) och helikoptrar (som Mil-17) drivna med naturgas.

Miljöbelastning

Huvudmolekylen i naturgas - det enklaste kolvätet metan - innehåller endast en kolatom (den kemiska formeln är CH4), vilket gör att koldioxidutsläppen vid förbränning av naturgas är cirka 30 till 40 procent lägre jämfört med förbränning av råolja/råoljeprodukter som till exempel bensin och dieselolja. Många miljövänner vill använda benämningen fossilgas istället för naturgas, för att markera att gasen är ett fossilt bränsle med samma grundläggande miljöpåverkan som för andra kolvätebaserade bränslen som t.ex. kol och petroleum. Bensin och dieselolja innehåller tyngre kolväten som har betydligt fler kolatomer per molekyl bränsle (Källa: Svenskt Gastekniskt Center (SGC) i Malmö). Dock är metan också en växthusgas som är mycket mer potent än koldioxid, och som omvandlas till koldioxid i atmosfären.

Det finns många skäl att intressera sig för naturgasen. Den har stora fördelar framför andra fossila energikällor – inte minst att naturgasen ger lägre oönskade utsläpp (t.ex. inga utsläpp av svavel och tungmetaller vid förbränning). Men också för att naturgasen är effektivare och skonsammare[förtydliga], mot motorer, maskiner och producerade varor i fabriker, än de andra fossila bränslen som idag används inom industri, sjöfart och landtransporter. Vid petroleumutvinning följer även naturgas med och är en svårhanterlig restprodukt som kan vara olönsam att ta vara på. Därför bränns den ofta upp i atmosfären genom så kallad gasfackling. 2006 facklades motsvarande 168 miljarder normalkubikmeter naturgas upp globalt. Om denna mängd gas omvandlades till elektricitet, skulle den räcka till en kvarts årsförbrukning av el i USA.[1][2] Samma år var världens totala utvinning av naturgas 2,865 miljarder m³.[3]

Tillgångar

Med ny borrteknik hittas nya stora gasfyndigheter djupt ner i marken på flera håll i världen, bland annat i USA. Där kallas sådan här ny sorts naturgas för skiffergas och gasen utvinns med hydraulisk spräckning. Det är därför logiskt att i framtiden delvis ersätta råolja med naturgas i transportsektorn, med hjälp av CNG och LNG i gasfordon, LNG i dieselfordon utrustade med dual fuel-teknik[4], samt genom att GTL-drivmedel delvis ersätter råoljebaserad dieselolja.

Det stora lyftet för naturgas i USA kan bli den ”nygamla” tekniken att kondensera den till flytande naturgas (LNG = Liquified Natural Gas) under kylning till -163 °C. I flytande form upptar naturgas bara 1/600 av den volym den har i gasform. Den kan därför transporteras och lagras effektivare. USA har idag mer tillgång på naturgas än efterfrågan. Detta faktum utgör grundbulten till det låga priset på naturgas i USA.

I övriga delar av världen betalas naturgasen till betydligt högre priser än i USA.[källa behövs]

Distribution

Naturgas transporteras i huvudsak genom rörnät (så kallade pipelines), eller i flytande form (LNG) i speciella tankfartyg eller lastbilar. För att kondensera gasen till vätskeform krävs stora och avancerade anläggningar. Gasen komprimeras och kyls i flera steg, tills gasen är minus 163 grader C och flytande. Komprimeringen drar mycket el. Denna metod används främst för transport över långa avstånd. Transporten kräver specialfartyg, som kan fortsätta att kyla gasen under transporten, vilket drar energi. Exempel på vanligt förekommande LNG-transporter: Transport från Arabiska halvön till Sydkorea och Japan, transport från Indonesien till Japan, transport från Hammerfest i Nordnorge och från Algeriet till Centraleuropa, m.m.

Inom Europa finns ett internationellt sammankopplat rörnät med naturgas, som utgår ifrån importhamnar, och från grova naturgasledningar från Ryssland (Sibirien) och Mindre Asien/Mellanöstern/Kaukasus.

För mindre mängder används även en metod där man transporterar gasen under tryck, så kallad CNG. Gas ombord på gasfordon med gasmotor, oftast stadsbussar och taxibilar, är oftast en gastub, där gasen är under 200 eller 400 bars tryck. Det är ytterligare ett exempel på CNG.

Ytterligare ett sätt att distribuera naturgas/fackelgas på, är att konvertera naturgasen till kemikalier i fast eller i flytande form. Sådana kemikalier är billigare, enklare och energisnålare att transportera över hav, ofta interkontinentalt. Exempel är: Handelsgödsel (naturgas → ammoniak → urea eller ammoniumnitrat) i fast form, metanol i flytande form och flytande, syntetiska paraffiner, s.k. GTL-drivmedel. Om naturgasen ändå ska användas som energi, är det här ett praktiskt sätt att "omförpacka" naturgasen på. Naturgasen får samtidigt en ny marknad, då GTL-drivmedel kan användas direkt i helt vanliga dieselfordon, och/eller blandas med vanlig dieselolja, baserad på råolja[5]. Metanol används ofta i produktionen av bensinkomponenten metyl-tert-butyl-eter (MTBE) som är vanlig i bensin[6]. Exempel på sådan här indirekt distribution av naturgas är: Metanol och handelsgödsel från Trinidad-Tobago till hela världen[7][8], handelsgödsel, metanol och GTL-drivmedel från Mellanöstern, m.m.[9][10][11]

EU

Europaparlamentet och Rådet har genom direktiv 2003/55EG sökt ta ett samlat grepp om el- och gasdistributionen i Europa.[12] Direktivet syftar till att de europeiska medborgarnas frihet ska säkras genom en fullständigt öppnad marknad.(punkt 4 i preambeln till direktivet). Genom Rådets direktiv 2004/67/EG har bland annat beslutats att medlemsstaterna senast den 19 maj 2006 ha införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning, vilket för Sveriges del skedde ganom naturgaslagen.[13]

Historik

Groningenfältet i norra Nederländerna öppnades på 1960-talet med ledningar till Belgien, Tyskland och Frankrike. I slutet av 1990-talet sträcker sig ett rörledningssystem, med Groningen som centrum, över hela Europa, som då också hade leverantörer från Ryska federationen, Algeriet, Norge, Libyen och Storbritannien. År 2009 utmärkte sig Norge som den näst största tillverkaren av naturgas i Europa efter Ryska federationen. Stora rörledningar har konstruerats under framförallt 1990-talet under Engelska kanalen, Gibraltar sund, Irländska sjön och från Nordsjön och Norska havet till Frankrike, Belgien och Tyskland. Langeled 2007 är en 120 kilometer lång rörledning i Nordsjön och Norska havet som tillkommit på 2000-talet. [14]

Beroendet av gasleveranserna från Ryska federationen till EU har varit en viktig fråga, först efter att störningar av leveranserna inträffade åren 2005 och 2008, och än mer i samband med Ukrainas avståndstagande till rysk dominans 2014.

Sverige

Naturgaslagen (2005:403) innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall och om trygg naturgasförsörjning.[15]

Sveriges naturgasstamnät sträcker sig endast från västra Skåne upp till Stenungsund i mellersta Bohuslän. Huvudstaden Stockholm är ännu inte ansluten, utan försörjs istället med naturgas i flytande form (LNG) via tankfartyg/tankbilar. Flytande GTL-drivmedel säljs i Sverige av bl.a. Göteborgsföretaget Ecopar.

En naturgasledning får inte byggas eller användas utan koncession av regeringen.[16]

Noter

  1. ^ http://bridge.redeye.se/aktiebloggen/opcon/opcon-erovrar-ryssland
  2. ^ http://www.ne.se/lang/metan
  3. ^ http://www.mbendi.com/indy/oilg/gas_/p0005.htm[död länk]
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618055631/http://www.cleanairpower.com/dualfuel.php. Läst 26 maj 2012. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110111171005/http://www.shell.com.qa/home/content/qat/products_services/pearl/. Läst 29 november 2010. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930125131/http://www.qafac.com.qa/about/products. Läst 29 november 2010. 
  7. ^ http://www.ttmethanol.com Arkiverad 10 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ http://www.methanex.com
  9. ^ http://www.adnoc.ae/content.aspx?newid=37&mid=37[död länk]
  10. ^ http://www.sabic.com/corporate/en/ourcompany/manufacturingaffiliates/ibnsina.aspx
  11. ^ http://www.qatcom.com/listings/qatar-search/methanol-manufacturers
  12. ^ http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:176:0057:0057:SV:PDF
  13. ^ Artikel 11 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:127:0092:0092:SV:PDF
  14. ^ Nationalencyklopedins nätupplaga, Sökord: Naturgas, 2014-05-25
  15. ^ https://lagen.nu/2005:403#K1P3#K1P1
  16. ^ https://lagen.nu/2005:403#K1P3#K2P1

Se även

Externa länkar

  • www.energigas.se Läs mer om naturgas och de andra energigaserna på branschorganisationen Energigas Sveriges webbplats.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fossilgas&oldid=42188698”