Norrlands trängbataljon
| Norrlands trängbataljon (Trängbat/I 5) | |
 Vapen för Norrlands trängbataljon tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Norrlands trängbataljon |
| Datum | 1893–2005 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Trängtrupperna |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | Milo NN (1942–1993) Milo N (1993–2000) I 5 (2000–2005) |
| Storlek | Bataljon |
| Högkvarter | Stockholm (1893-1898) Sollefteå (1898-2000) Östersund (2000-2005) |
| Färger | Blått och vitt |
| Marsch | "Norrlands trängkårs marsch" (Smith)[1] |
| Dekorationer | NorrltrkSM/BM (1994) NorrltrkMM (1997) |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Förbandsfana m/1961 |  |
| Minnesmedalj |  |
| Tilläggstecken |  |
Norrlands trängbataljon (Trängbat/I 5), ursprungligen Norrlands trängkår (T 3) var ett trängförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1893–2005. Förbandet var förlagt huvuddelen av sin aktiva inom Sollefteå garnison, för att sedan verka den sista tiden inom Östersunds garnison.[2][3][4]
Historia
Förbandet sattes upp 1893 som Norrlands trängbataljon och förlades till en början till Fredrikshovs slott i Stockholm. Under tiden byggdes nya kaserner i Sollefteå och flytten dit skedde 1898. År 1902 omorganiserades bataljonen till att bli Norrlands trängkår (T 3).
Genom försvarsbeslutet 1948 beslutade riksdagen att avveckla Tygtrupperna och Intendenturtrupperna som truppslag. De ingående förbanden i truppslagen uppgick under åren 1948 och 1951 i trängtrupperna. Genom den omorganisationen upphöjdes kåren den 1 juli 1949 till regemente, och tilldelades namnet Norrlands trängregemente (T 3). Den 1 juli 1951 tillkom Tredje intendenturkompaniet (Int 3). [2]
I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Västernorrlands regemente (I 21) med Västernorrlands försvarsområde (Fo 23) och bildade 1974 försvarsområdesregemente I 21/Fo 23. Detta medförde att Norrlands trängregemente som ingick i Västernorrlands försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Västernorrlands regemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).
Den 1 juli 1983 uppgick regementet i Sollefteå armégarnison (SAG), vilken var en försöksorganisation bestående av Västernorrlands regemente (I 21), Försvarsområdesstaben (Fo 23) och Ångermanlandsbrigaden (NB 51). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation, och Norrlands trängregemente blev åter ett självständigt förband.[5]
Som ett led i försvarsutredning 1988 föreslog regeringen i sin proposition 1989/90:9 att Norrlands trängregemente skulle avvecklas, men att en underhållsenhet skulle bibehållas i Sollefteå, för att istället ingå i Västernorrlands regemente. Vidare ansågs att något av arméförbanden i Boden borde ges ansvaret för den del av utbildningen vid T 3 som flyttas till övre Norrland.[6]
Någon avveckling av Norrlands trängregemente blev aldrig verklig, istället beslutades att Norrlands trängregemente skulle lämna sina kaserner på Trängvägen, för att samlokaliseras med Västernorrlands regemente (I 21) på Reglementsvägen. Inför försvarsbeslutet 1992 hade ÖB föreslagit att avveckla hela garnisonen, men regeringen ansåg då att de regionalpolitiska konsekvenserna vägde tyngre än de operativa och försvarsekonomiska konsekvenserna, och ansåg att ÖB:s förslag framstod som mindre lämpligt. Med försvarsbeslutet kom samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller benämnas som regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen.[7] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Norrlands trängkår (T 3).
Inför försvarsbeslutet 2000 stod det klart att en av de två trångkårerna, Göta trängkår (T 2) och Norrlands trängkår (T 3), skulle avvecklas. Regeringen ansåg att trängkåren i Skövde hade bäst förutsättningar till att utvecklas till en försvarsmaktsgemensam huvudenhet för underhållstjänst. Detta dels på grund av att regeringen även föreslog en avveckling av Västernorrlands regemente (I 21) samt Ångermanlandsbrigaden (NB 21). Vilket då skulle lämna Norrlands trängkår ensamt inom Sollefteå garnison. Till Göta trängkårs fördel ansåg regeringen närheten inom Skövde garnison till mekaniserade förband, militärområdesverkstaden, mekanikerskola samt närhet till Försvarsmedicincentrum samt ett flertal större sjukhus. Dock ansåg regeringen att det borde finnas underhållsutbildning med vinterutbildning i norra Sverige. Vilken då skulle förläggas till Östersunds garnison och samlokaliserades med Arméns tekniska skola (ATS) och Motorskolan (MS).[8]
Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades Norrlands trängkår den 30 juni 2000 som självständigt förband. Och från den 1 juli 2000 uppgick kåren som en utbildningsbataljon under namnet Norrlands trängbataljon (Trängbat/I 5) i Jämtlands fältjägarregemente (I 5). I samband med försvarsbeslutet 2004 avvecklades bataljonen tillsammans med Jämtlands fältjägarregemente den 31 december 2004. Den officiella avvecklingen genomfördes i Östersund den 8 april 2005.
Förläggningar och övningsplatser
När förbandet bildades 1893 var det de första åren samgrupperade med Svea trängbataljon i Marieberg, Stockholm. I maj 1894 omlokaliserades förbandet till Fredrikshovs slott. Den 7 maj 1898 flyttade förbandet in officiellt in i ett nyuppfört kasernområde vid Trängvägen i Sollefteå. Kasernområdet kom under åren att utökas med två kasern, vilka uppfördes 1941 samt 1960. Den 1 juli 1992 lämnades kasernområdet på Trängvägen, och förbandet samlokaliserades med övriga förband i staden på Regementsvägen. Den 1 juli 2000 omlokaliserades förbandet en sista gång, då man lämnade Sollefteå och samlokaliserades med Jämtlands fältjägarregemente på Fältjägargränd i Östersund.[4]
Heraldik och traditioner
Förbanden inom trängtrupperna saknade till en början en egen fana. Men vid trängtruppernas 50-årsjubileum den 1 september 1935, överlämnade chefen för Östra arméfördelningen Gösta Lilliehöök en fana till Norrlands trängkår. Den 10 september 1961 överlämnades förbandets andra fana, då av Arméchefen Thord C:son Bonde. Den 21 oktober 1995 mottog kåren sin sista fana, vilken överlämnades på Artillerigården i Stockholm av Arméchefen Åke Sagrén.[2]
År 1994 instiftades Norrlands trängkårs hedersmedalj i silver och brons (NorrltrkSM/BM), och vid avvecklingen av kåren i Sollefteå instiftades år 2000 Norrlands trängkårs minnesmedalj i silver (NorrltrkMM). Vid avvecklingen 2005 kom förbandets traditioner att överföras och förvaltas av Trängregementet (TrängR), som sedan den 1 januari 2005 är det enda aktiva trängförbandet i Sverige.
På västra sidan av Fredrikshovs slott sitter en minnesplatta över förbandets tid i Stockholm. På Sollefteå kyrkogård har kåren en egen gravplats.[2]
Förbandschefer
Regementschefer samt bataljon- och kårchefer verksamma under perioden 1893–2005:
- 1893–1897: Henric Albin Stiernspetz
- 1897–1903: Nils Gustaf Hallström
- 1903–1907: Per Reinhold Georg Wolhelm von Heideman
- 1907–1908: Eudard Kraak
- 1908–1916: Berndt Reinhold Martin Festin
- 1917–1918: Richard Teodor Berg
- 1919–1924: Karl Erik Erhardt
- 1924–1929: Gösta Frössén
- 1929–1936: Carl Hilding Carlsson
- 1936–1944: Axel Joseph Einar Qvarnström
- 1936–1944: Sten E:son Camitz
- 1948–1955: Bjarne Hemming Natt och Dag
- 1955–1958: Jarl Yngve Diurlin
- 1958–1963: Sigurd S:son Melin
- 1963–1972: Dag Nordenskjöld
- 1972–1974: Börje Wallberg
- 1974–1984: Per-Anders Herbert Lindespång
- 1984–1993: Björn Eklund
- 1994–1996: C-G Urban Staaf
- 1996–1998: Jan Bergström
- 1998: Leif Östberg (tillförordnad)
- 1998–2000: Per Lennerman
- 2000–2005: Anders Andersson
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 207
- ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 277-279
- ^ Kjellander (2003), s. 293-294
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 42
- ^ Holmberg (1993), s. 42
- ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 7 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 7 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 11 maj 2016.
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 277-279. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. sid. 293-294. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Vidare läsning
- Kjellander, Bo, red (1993). Norrlandsträngen: Fredrikshov - Remsle mo : 1893-1993. Sollefteå: Fören. Norrlandsträngen 100 år. Libris 7449378. ISBN 91-630-1682-6
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Norrlands trängbataljon.- Sollefteå museum
- T 3 kamratförening
- Bebyggelseregistrets anläggningspresentation - Remsle 13:64, NORRLANDS TRÄNGREGEMENTE/T3, Kasernetablissemang
| ||||||||||||||||||||
