Försvarsbeslutet 1992 (även benämnt FB92) proposition 1991/92:102.[1] När regeringen Carl Bildt tillträdde hösten 1991 med Anders Björck som försvarsminister hade den avgående socialdemokratiska regeringen Carlsson II – med Roine Carlsson som försvarsminister, sedan en längre tid förberett försvarsbeslutet 1992.
Socialdemokratiska förslaget[redigera]
Inför försvarsbeslutet lade Socialdemokraterna fram en motion (motion 1991/92:Fö28)[2] där de motsatte sig nya målsättningar för civilförsvaret där de ville behålla civilförsvaret gör "upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna", medan Regeringens förslag byggde på ett nytt Civilförsvar "på ett enklare och tydligare sätt". Den militära delen av Totalförsvaret föreslogs att minskas och ersättas av ett "kärnförsvar, karaktäriserat av hög materiell och personell kvalitet, tillgodoser såväl kravet på beredskap som möjlighet att växa på längre sikt". Med en minskningen av det militära försvaret föreslogs det att avveckla Militärområdesstaberna. Och istället skulle markstridskrafterna ledas av två armékårsstaber.
- Inom Armén ansåg Socialdemokraterna att en avveckling av Värmlands regemente (I 2), Hallands regemente (I 16), Västerbottens regemente (I 20) kunde göras. Dock så motsatte man sig regeringens förslag om att omlokalisera Wendes artilleriregemente (A 3) på grund av dess närhet till skjutfält. Man motsatte sig även omlokalisering av Göta luftvärnsregemente (Lv 6) på grund av att man ansåg att luftvärnet skulle tappa kompetens vid en flytt. I förlängningen ville Socialdemokraterna undersöka om Lv 6 kunde organisatoriskt sammanföras med Älvsborgs regemente (I 15), för att sedan omlokaliseras till Borås, detta i samband med övergång till nytt luftvärnssystem.
- Övriga förslag i Socialdemokraternas motion var att beställning av vapensystem som Bonus, Bamse, Ps890 samt Arthur borde ske. Vidare ansåg Socialdemokraterna att det borde utredas om stridsvagnsanskaffning samt att riksdagen borde få granska avtalet för JAS delserie 2 innan avtal träffas. Den föreslagna höjda pensionsåldern för officerare avvisades helt av Socialdemokraterna.
Bakgrund och förändringar[redigera]
Inriktningen i direktiven då till Överbefälhavaren var att Försvarsmaktens freds- och krigsorganisation skulle minska, samtidigt som en omfattande materiell förnyelse och modernisering planerades. Armén skulle bland annat mekaniseras genom tillförsel av nya, samt modernisering av gamla, stridsvagnar. Nya stridsfordon i form av Stridsfordon 90 skulle också tillföras. Flygvapnet skulle ersätta sina 35 Draken- och 37 Viggen-system med JAS 39 Gripen. Marinen å sin sida skulle fullfölja införandet av de nya kustkorvetterna av typen Göteborg, nya minjaktfartyg och beställa nya ubåtar av Gotlandsklassen. Ubåtar av Västergötlandsklassen hade just levererats. Andra större materielprojekt som fanns med i planeringen var till exempel beväpning till JAS, artillerilokaliseringsradarn ARTHUR, flygspaningsradarn PS 890 (ERIEYE), luftvärnsroboten BAMSE med mera.
I det av regeringen begärda underlaget (ÖB 92) som överbefälhavaren lämnade till regeringen den 27 juni 1991, nästan fyra månader före regeringsskiftet och 2 ½ månad före valet 1991, uppgav överbefälhavaren ett behov av beställningsbemyndiganden för anskaffning av materiel till Försvarsmakten (armén, marinen och flygvapnet) på 92 miljarder kronor för perioden 1991 - 1997. Äskandet för betalningsmedel låg på 82 miljarder kronor.
Den kände försvarspolitikern Hans Lindblad, som var folkpartist beskrev 1992 armén:
| ” |
Likt ett jättelikt föråldrat slagskepp förtöjt vid kaj ligger Sveriges armé skyddslös i den nya militära verkligheten. Storleken har effektivt förhindrat den materiella förnyelse som skulle ha gjort armén till en slagkraftig och högeffektiv del av det moderna svenska försvaret. |
„ |
I 1992 års försvarsbeslut avdelades enligt den tidigare gjorda inriktningen resurser för anskaffning av nya stridsvagnar under femårsperioden till ett par pansarbrigader. Samtidigt skulle Stridsfordon 90 inhandlas och en del av det äldre stridsvagnsbeståndet, Centurion, genomgå REMO, en förkortning för renovering och modifiering, och därmed livstidsförlängas. REMO:n var kostnadsberäknad till 1,2 miljarder kronor.
I samband med beslutet 1994 att inhandla 120 stycken Leopard 2S från Tyskland, erbjöds Sverige att för 0,5 miljoner D-mark per vagn överta 161 begagnade Leopard 2 från Bundeswehr. Vagnarna var inte lika moderna som de nybeställda, men ändå avsevärt modernare och slagkraftigare än de stridsvagnar som svenska armén då förfogade över. Beslutet att acceptera det tyska erbjudandet och att inte genomföra REMO av äldre stridsvagnar, frigjorde på en och samma gång 733 miljoner kronor för andra ändamål. 161 vagnar à 0,5 miljoner D-mark blev 80,5 miljoner D-mark och med en kurs på 5,80 kronor för D-marken blev det 467 miljoner kronor att dra från de 1,2 miljarder kronor som avsatts i planeringen för REMO.
Detta möjliggjordes genom inköp av bättre begagnade stridsfordon av typen MTLB och BMP-1 från den då nyligen i Bundeswehr integrerade östtyska Volksarmee. Trots att 1992 års Försvarsbeslut medförde en reducering av antalet brigader i den mobiliserade fältarmén från 21 till 16, innebar stridsfordonsbesluten ändå att grunden lades för en modern och avsevärt slagkraftigare armé än vad svenska försvarsmakten tidigare haft.
I detta försvarsbeslut så fanns även bestämda planer på nedläggning av ett antal bergsfort i Bodens garnison. Så detta år utgick Södra Åbergsforet, Gammelängsfortet samt Degerbergsfortet ur krigsorganisationen.
Krigsorganisation[redigera]
Nedan återges hur Försvarsmaktens krigsorganisation såg ut innan de förändringar och avvecklingar som skulle vara genomförda senast den 30 juni 1994.[3]
| Operativ ledning |
1992 |
| Högkvarteret |
1 |
| Militärområdesstaber |
5 |
| Rörlig militärområdesstab |
1 |
| Militärområdesförstärkningsstab |
5 |
| Försvarsområdesstaber |
23 |
| Marinkommandostaber |
4 |
| Rörlig marin ledningsstab |
1 |
| Marindistrikt |
3 |
| Flygeskaderstab |
1 |
| Luftförsvarssektorstaber |
4 |
|
| Armén |
1992 |
| Infanteribrigader |
10 |
| Norrlandsbrigader |
5 |
| Pansarbrigader |
5 |
| Mekaniserad brigad |
1 |
| Fördelningshaubitsbataljoner |
21 |
| Luftvärnsbataljoner |
22 |
| Territorialförsvar (antal soldater) |
230 000 man |
| Hemvärnet (antal soldater) |
100 000 man |
| Notering: 1992 hade samtliga Infanteribrigader organisation IB 66 avvecklats |
| Marinen |
1992 |
| Helikopterdivisioner |
3 |
| Kustkorvettdivision |
1 |
| Robotbåtdivisioner |
2 |
| Patrullbåtsdivisioner |
4 |
| Vedettbätsdivisioner |
3 |
| Ubåtar |
12 |
| Minkrigsavdelningar |
4 |
| Spärrbataljoner |
19 |
| Amfibie-/rörliga spärrbataljoner |
6 |
| Tungt kustrobotbatteri |
1 |
| Rörliga kustartillerbataljoner |
3 |
| Territorialförsvar (antal soldater) |
10 000 man |
|
| Flygvapnet |
1992 |
| Stridslednings- och luftbevakningsbataljoner |
11 |
| Basbataljoner |
30 |
| Jaktflygdivisioner (J 35 J) |
3 |
| Jaktflygdivisioner (JA 37) |
8 |
| Attackflygdivisioner (AJ 37) |
5,5 |
| Spaningsflygdivisioner (SH/SF 37) |
6 |
| Lätta attackflygdivisioner (SK 60) |
4 |
| Transportflygdivision (Tp 84) |
1 |
| Territorialförsvar (antal soldater) |
10 000 man |
| Notering: Av de totalt 27,5 flygdivisionerna var det endast 24,5 som var fredsorganiserade |
Enheter som avvecklades[redigera]
Försvarsområdesregementen[redigera]
Infanteri/pansarbrigader[redigera]
Ingenjörstrupperna[redigera]
Enheter som omlokaliserades[redigera]
Inrättande enheter[redigera]
Den stora förändringen med försvarsbeslutet var att krigsorganisationen blev synlig, det vill säga att Försvarsmaktens grundorganisation speglade krigsorganisationen. Genom denna förändring som trädde ikraft den 1 juli 1994 avskildes arméfördelningarna och brigaderna från regementen, och blev från 1 juli 1994 kaderorganiserade krigsförband inom respektive militärområde. Dessa nya förband hade tidigare enbart funnits i krigsorganisationen. Vidare så reducerades samtliga utbildningsförband inom luftvärnet, ingenjör- och trängtrupperna från regemente till kår. Detta i samband med att regementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek ej heller skulle benämnas regemente.[3]
Arméfördelningar[redigera]
Ingenjörtrupperna[redigera]
Inom Flygvapnet kom sektoransvaret att omorganiserades. Något som tidigare legat direkt under fyra stycken flottiljer, benämnda "Storsektorflottilj". Den nya organisationen var en regional ledningsorganisation och bestod av tre stycken flygtaktiska kommandon. Under en kort övergångsperiod ingick kommandona i flottiljerna innan dom den 1 juli 1994 blev självständiga och operativa enheter. Kommandona kom genom försvarsbeslutet 2000 att avvecklas och ersättas av ett Flygtaktiska kommandot (FTK) ingående i Operativa insatsledningen (OPIL).
- Noter
- ^ riksdagen.se (1992-02-13) Proposition 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 Läst 16 december 2011
- ^ Riksdagen.se (1992-03-16) Motion 1991/92:Fö28 med anledning av prop. 1991/92:102 Läst 20 juli 2011
- ^ [a b] Riksdagen.se Regeringens proposition 1991/92:102 Läst 29 september 2010
- ^ Riksdagen.se Betänkande 1992/93:FöU14 Lokalisering av Försvarets internationella centrum m.m. Läst 28 september 2010
- Online
- Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.)
- Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.)
- Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)
|
|
|
| 1900-talet |
|
|
| 2000-talet |
|
|
| Övriga beslut |
|
|
