Ormbär
| Ormbär | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Liljeordningen Liliales |
| Familj | Trebladsväxter Trilliaceae |
| Släkte | Ormbärssläktet Paris |
| Art | Ormbär P. quadrifolia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Paris quadrifolia | |
| Auktor | Linné, 1753 |
Ormbär (Paris quadrifolia) är en ört som är ganska olik alla andra växter i Sverige.
Den har brett elliptiska blad, som alla (normalt 4, sällan 5–7), är samlade i en krans högt uppe på stjälken, ett kort stycke nedanför den ensamma, toppställda blomman, och blombladskransarna är alltid fyrtaliga. Man kan inte riktigt urskilja foderblad och kronblad i blommorna. Men kalkbladen är långa och smala, de fyra inre (övre) är trådsmala, och alla något vridna i en rotationsriktning och till färgen gulgröna. Ståndarknapparna är vridna i samma riktning och är till färgen gulgröna. De är utdragna till långa sylar. Pistillen är svartbrun. Bäret är gråblått. Barn kan tro att det är blåbär. Växten innehåller irriterande ämnen, som kan ge magbesvär.[1] Rena förgiftningar är ovanliga, men om fler än fem bär förtärts bör Giftinformationscentralen kontaktas för råd.
Ormbärsörten kan förefalla dyster och paradoxal i jämförelse med de vackra blommorna i den närbesläktade familjen liljeväxter. De täta bestånden inne i lundens mörkare skrymseln gav förr i tiden vidskepelsen åtskilligt att tala om. Knappt kan man, skrev en författare, förmå en man av allmogen att ta denna avskydda växt i sin hand.
Trots att den är en utpräglad lundväxt i södra Skandinavien är denna art utbredd över hela Norden och på fjällen ända upp till trädgränsen.
Namngivning
Etymologi
Släktnamnet Paris kommer eventuellt av latinets par ("par", "likadan", "kompanjon") eller av prins Paris från Troja.[2]
Artnamnet quadrifolia betyder "med fyra blad" och kommer av latinets quattor ("fyra") och folium ("blad", "löv").[3]
Vetenskapliga synonymer
- Paris dahurica Fisch. ex Turcz.
- Paris obovata Ledeb.
- Paris pentaphylla Renault nom. nud.
- Paris quadrifolia var. angustiovata D. Z. Ma & H. L. Liu.
- Paris trifolia Renault nom. nud.
Äldre svenska namn
Arten har förutom "ormbär" också burit ett antal andra svenska trivialnamn:
- Bläcken (i Blekinge)
- Fyrling
- Hållbär (av att arten inom naturmedicinen ansetts kunna bota "håll" (mjälthugg). Den sägs även kunna användas mot ögonsjukdomar.
- Korsört (i Blekinge)[4]
- Parört
- Soögon, solögon (av det att det ensamma bäret kan se ut som ögat på en so, alltså hona av gris)
- Trollbär, trollbärs-ört(stod tidigare som svenskt huvudnamn i stället för ormbär).[5]
- Vargbär (i Finland)
Referenser
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 83. ISBN 91-20-04445-3
- ^ Odhner, Einar (1963). Växternas namn: deras betydelse och ursprung (ett). Stockholm: Bokförlaget Liber. Libris 728681
- ^ Anderberg, Anna-Lena (30 mars 2009). ”Ormbär – Paris quadrifolia L.”. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet. http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/trillia/paris/pariqua.html. Läst 24 februari 2013.
- ^ En helt annan art, Senecio vulgaris, kallas också korsört.
- ^ Palmstruch, Johan Wilhelm; Venus, Carl Wilhelm (1815). Svensk Botanik. "1" (två). Stockholm: Carl Delén. Libris 1415203
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Ormbär i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Ormbär.
