Paldiski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°21′N 24°3′Ö / 59.350°N 24.050°Ö / 59.350; 24.050
Paldiski
Rågervik · Rogervik · Baltischport
Stad
Flag of Paldiski.svg
Flagga
Paldiski coatofarms.png
Stadsvapen
Land  Estland
Län Harju
Höjdläge 18 m ö.h.
Koordinater 59°21′N 24°3′Ö / 59.350°N 24.050°Ö / 59.350; 24.050
Area 101,8 km²[1]
Folkmängd 4 154 (1 januari 2008)[1]
Befolkningstäthet 41 invånare/km²
Grundad 1783[2]
Borgmästare Kaupo Kallas
Tidszon EET (UTC+2)
 - sommartid EEST (UTC+3)
Postnummer 76806
Paldiskis läge i Estland.
Red pog.svg
Paldiskis läge i Estland.
Järnvägsstation
Sankt Georg kyrka
Sandnejlika

Paldiski (tidigare svenskt namn Rågervik, även känd som Rogervik och Baltischport (ryska:Балтийский Порт)) är en liten hamnstad på Estlands västkust cirka fyra mil sydväst om Tallinn.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Paldiski ligger på halvön Packer vid Östersjön. Utanför staden ligger Lilla och Stora Rågö.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Paldiski grundades under namnet Rågervik som en fiskehamn av estlandssvenskar. Efter att Peter den Store erövrat Baltikum, började man 1718 bygga en hamn för den ryska flottan på platsen, under namnet Rogervik. Arbetet var klart 1770. 1761 döptes staden om till Baltischport (ryska: Валтийский Порт/Baltijski Port) av Katarina II. Från det namnet kommer det estniska namnet Paldiski, som blev officiellt 1933. 1783 erhölll Paldiski stadsrättigheter.

Paldiski var huvudhamn för Tallinn och Sankt Petersburg, särskilt under vintern, eftersom den inte frös till. Därför byggdes Estlands äldsta järnvägslinje hit, den så kallade Baltiska järnvägen (ryska: Балтийская железная дорога). Den öppnades 1870 och förband Paldiski med Tallinn, Narva och Sankt Petersburg.

Frihetstiden 1922-1939[redigera | redigera wikitext]

Under Estlands självständighet var Paldiski en frihamn och en omtyckt kurort, framför allt bland konstnärer.

Övergivet sovjetiskt militärområde i Paldiski (1999)

Sovjettiden[redigera | redigera wikitext]

Bostadsområde.

1939 byggde de sovjetiska myndigheterna en militärbas i Paldiski. 1941-1944 var staden ockuperad av tyskarna. Under Sovjettiden låg här en ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal med två kärnreaktorer. Basen byggdes 1965-68 och Paldiski blev en sluten militärstad, vilket innebar att civilbefolkningen fick flytta.[3] Sovjetmilitären lämnade basen 1994 och demonterade kärnreaktorerna. Basen blev jämnad med marken i 2007.

Självständigheten till idag[redigera | redigera wikitext]

Efter det att ryssarna lämnade landet 1991 avfolkades staden kraftigt, dels därför att de många ryssarna flyttade därifrån, dels därför att också många ester flyttade framför allt beroende på att hamnområdet är kontaminerat av radioaktivt avfall.

Statens strålskyddsinstitut har hjälpt till att sanera området.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

I närheten av Paldiski ligger den gamla ryska borgruinen Rogervik. Här satt fångar efter bondeupproren 1755–1756 och 1773–1775. Några av de mest kända fångarna var Jemeljan Pugatjov och Salawat Julajev.

Från den sovjetiska ockupationen finns ett stort antal övergivna militära byggnader i Paldiski och dess omgivning.

Stora delar av staden består av sovjetiska bostadshus i betong, men det finns även gamla bevarade trähus från 1800-talet, bland annat järnvägsstationen och Amandus Adamson-museet.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Det estniska rederiet Tallink drev tidigare färjetrafik mellan Paldiski och Kapellskär i Sverige, numera endast frakt/gods. Även Baltic Scandinavian Line har trafik på rutten.

Kända personer från Paldiski[redigera | redigera wikitext]

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Paldiski har blivit relativt känt i Sverige tack vare "Killinggängets" film Torsk på Tallinn. Även delar av filmen Lilja 4-ever spelades in i området.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistics Estonia; Population number, area and density by administrative unit or type of settlement, 1 January Läst 24 juli 2011.
  2. ^ Toivo Miljan, Historical Dictionary of Estonia (Lanham, Md.: Scarecrow Press, 2004), s. 10.
  3. ^ Külvi Kuusk och Maivi Kärginen, Stop! Border Zone! (Rannarahva museum, 2013), s. 37. ISBN 978-9949-9527-0-0
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Baltisch-Port, 1904–1926.
  • Estland, Lettland & Litauen: [arkitektur, natur, nattliv, kyrkor, slott, museer, stränder, folkmusik, nationalparker, sjöar. Första klass reseguider 99-2094271-5. Stockholm: Reseförlaget. 2009. Libris 11235025. ISBN 91-7425-030-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]