Paldiski
| Paldiski | |||
| Rågervik · Rogervik · Baltischport | |||
| Stad | |||
.jpg) Paldiskis järnvägsstation 2011
|
|||
|
|||
| Land |  Estland |
||
|---|---|---|---|
| Län | Harju | ||
| Höjdläge | 18 m ö.h. | ||
| Koordinater | |||
| Area | 101,8 km²[1] | ||
| Folkmängd | 4 154 (1 januari 2008)[1] | ||
| Befolkningstäthet | 41 invånare/km² | ||
| Borgmästare | Kaupo Kallas | ||
| Tidszon | EET (UTC+2) | ||
| - sommartid | EEST (UTC+3) | ||
| Postnummer | 76806 | ||
 |
|||
Paldiski (tidigare svenskt namn Rågervik, även känd som Rogervik och Baltischport(ryska:Валтийский Порт)) är en liten hamnstad på Estlands västkust cirka fyra mil sydväst om Tallinn.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Paldiski ligger på halvön Packer vid Östersjön. Utanför staden ligger Lilla och Stora Rågö.
[redigera] Historia
[redigera] 1700- och 1800-talet
Paldiski grundades under namnet Rågervik som en fiskehamn av estlandssvenskar. Efter att Peter den Store erövrat Baltikum, började man 1718 bygga en hamn för den ryska flottan på platsen, under namnet Rogervik. Arbetet var klart 1770. 1761 döptes staden om till Baltischport (ryska: Валтийский Порт/Baltijski Port) av Katarina II. Från det namnet kommer det estniska namnet Paldiski, som blev officiellt 1933. 1783 erhölll Paldiski stadsrättigheter.
Paldiski var huvudhamn för Tallinn och Sankt Petersburg, särskilt under vintern, eftersom den inte frös till. Därför byggdes Estlands äldsta järnvägslinje hit, den så kallade Baltiska järnvägen (ryska: Балтийская железная дорога). Den öppnades 1870 och förband Paldiski med Tallinn, Narva och Sankt Petersburg.
[redigera] Frihetstiden 1922-1939
Under Estlands självständighet var Paldiski en frihamn och en omtyckt kurort, framför allt bland konstnärer.
[redigera] Sovjettiden
1939 byggde ryssarna en militärbas i Paldiski. 1941-1944 var staden ockuperad av tyskarna. Under Sovjettiden låg här en ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal med två kärnreaktorer. Basen byggdes på 60-talet, Paldiski blev en sluten militärstad och civilbefolkningen fick flytta. Sovjetmilitären lämnade basen 1994 och demonterade kärnreaktorerna.
[redigera] Självständigheten till idag
Efter det att ryssarna lämnade landet 1991 avfolkades staden kraftigt, dels därför att de många ryssarna flyttade därifrån, dels därför att också många ester flyttade framför allt beroende på att hamnområdet är kontaminerat av radioaktivt avfall.
Statens strålskyddsinstitut har hjälpt till att sanera området.
[redigera] Sevärdheter
I närheten av Paldiski ligger den gamla ryska borgruinen Rogervik. Här satt fångar efter bondeupproren 1755–1756 och 1773–1775. Några av de mest kända fångarna var Jemeljan Pugatjov och Salawat Julajev.
Från den sovjetiska ockupationen finns ett stort antal övergivna militära byggnader i Paldiski och dess omgivning.
Stora delar av staden består av sovjetiska bostadshus i betong, men det finns även gamla bevarade trähus från 1800-talet, bland annat järnvägsstationen och Amandus Adamson-museet.
[redigera] Kommunikationer
Det estniska rederiet Tallink drev tidigare färjetrafik mellan Paldiski och Kapellskär i Sverige, numera endast frakt/gods. Även Baltic Scandinavian Line har trafik på rutten.
[redigera] Kända personer från Paldiski
- Amandus Adamson - känd estländsk skulptör och målare
[redigera] Populärkultur
Paldiski har blivit relativt känt i Sverige tack vare "Killinggängets" film Torsk på Tallinn. Även delar av filmen Lilja 4-ever spelades in i området.
[redigera] Källor
- ^ [a b] Statistics Estonia; Population number, area and density by administrative unit or type of settlement, 1 January Läst 24 juli 2011.
[redigera] Externa länkar
|
||||||||
|
|||||||||||||||||
