Paul Verlaine

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Verlaine
Netsurf17 - Paul Verlaine.png
Född 30 mars 1844
Metz, Frankrike
Död 8 januari 1896
Paris, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Frankrike Fransman
Verksam 1865-1895
Paul Verlaines dikt Chanson d'automne som väggdikt i Leiden.
Porträtt gjort av Gustave Courbet 1865
Paul Verlaine på ett café

Paul Verlaine, född 30 mars 1844 i Metz, Frankrike, död 8 januari 1896 i Paris, Frankrike, var en fransk poet, son till en ingenjörskapten.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Paul Verlaine studerade vid École polytechnique, men ägnade sig efter någon tid endast åt litteraturen. Hans utgångspunkt och ursprungliga litterära skola var Les parnassiens (parnassen). Debutdiktsamlingen Poèmes saturniens (1865) skrevs under inflytande av dem. Med Fetes galantes (1869) och ännu mer La bonne chanson (1870) började han frigöra sig från dem. 1870 gifte han sig.

Efter Pariskommunens nederlag fick han avsked från sin post inom stadsförvaltningen, på grund av sitt öppna stöd av kommunen. I sällskap med den tio år yngre skalden Arthur Rimbaud företog han 1871 vandringar och färder genom Frankrike, Belgien och England. Det var ett vagabondliv som tog ett snöpligt slut genom ett pistolskott som Verlaine riktade mot sin följeslagare och som han 1873 fick plikta för med två års fängelse. Det är allmänt vedertaget att Verlaine och Rimbaud hade en stormig kärleksrelation. De båda poeternas förhållande skildrades 1967 i en teaterpjäs av Christopher Hampton, en pjäs som senare blev hollywoodfilmen Total Eclipse (1995). Samlingen Romances sans paroles (1874) är det konstnärligt värdefulla resultatet av detta reseliv. Han återvände 1875 till Frankrike, där hans hustru lät skilja sig från honom. Dyspepsi och stark nervositet, försvårad genom hans kringflackande och oroliga levnadssätt, tärde på hans krafter. Sedan hans mor, vid vilken han var ömt fäst, hade avlidit och flera anställningar som lärare både i Frankrike och England fått ett hastigt slut, var alla band med det ordnade samhällslivet slitna. Verlaine levde i armod och sjukdom; små caféer, sjukhus, häkten var hans hemvist. Medan hans berömmelse stadigt steg var han själv allt hopplösare hemfallen åt nöd och elände.

Verlaines diktning speglade direkt och oförbehållsamt hans liv och hans känslolivs skiftande stämningar. Pendlandet mellan den mest ohämmade sinnlighet och en lidelsefullt ödmjuk religiositet är utmärkande för hela hans produktion efter 1880. I sitt frigörande från parnassiens ordprakt och den franska poesiens traditionella retorik, verkade Verlaine som en förnyare av versens språk genom enkelheten och den musikaliskt lyriska skönheten i sin framställning. Ruelse och ångest, förtvivlad syndabikt, kroppsliga och själsliga lidandens rop, barnsligt tillitsfull gudstro och mystisk hänförelse, de mest eteriska stämningar och den övermodigaste levnadstörst, våldsamt överdrivna angrepp mot människor och levnadsformer, hån och ursinne, allt får hos honom sitt poetiska uttryck. Av Verlaines diktsamlingar kan även nämnas: Sagesse (1881), Jadis et naguère (1884), Amour (1888), Parallèlement (1889), Dédicaces (1890), Chansons pour elle (1891), Bonheur (1891), Élégies (1893), Épìgrammes (1894), Ghair (1896) och Invectites (1896). Les poètes maudits (1884) är essäer ägnade bl.a. Mallarmé och Rimbaud. Vidare utgav han prosaskildringar som Mémoires d'un veuf (1886), Mes hópitaux (1891), Mes prìsons (1893), Confessions (1895) och Quinze jours en Hollande (1895). Verlaines Œuvres complètes och Œuvres posthumes omfattar sex band (1898-1903).

Ett monument över skalden restes 1911 i Luxembourgträdgården i Paris.

1993 uppfördes Paul Verlaines dikt Chanson d'automne som väggdikt på Pieterskerkhof 4 i Leiden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Verlaine, Paul, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]