Skarvar
- För andra betydelser, se Skarv (olika betydelser)
| Skarvar | |
Storskarv av underarten P. c. lucidus som ibland behandlas som den egna arten vitbröstad skarv.
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae Reichenbach, 1850 |
| Släkte | Phalacrocorax se text Brisson, 1760 |
| Synonymer | |
|
Australocorax Lambrecht, 1931 |
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter. Skarvar benämndes tidigare även kormoraner.
Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb och deras fjäderdräkt går främst i mörka färger. De har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.
I Sverige häckar storskarv och på västkusten även sällsynt toppskarv.
Innehåll |
Taxonomi[redigera]
Skarvarnas taxonomi är mycket omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae), men kanske även pelikanerna och/eller pingvinerna, än några andra av dagens fåglar.[1][2]. Molekulära och morfologiska studier har visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[3]. Förslagsvis har därför skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[4]
Det förekommer främst tre olika förklaringsmodeller över skarvarna inbördes släktskap. Antingen placeras de i det enda släktet Phalacrocorax, eller också placerar man vissa arter, som atriceps-komplexet, och kanske även Galapagosskarven, i släktet Leucocarbo. Alternativt delas arterna upp i en rad olika släkten, och i extremfall ingår bara storskarv, vitbröstad skarv och japansk skarv i släktet Phalacrocorax.[1][5][6]
Vingtorkning[redigera]
Skarvarna har en fjäderdräkt som delvis inte är vattenavstötande som hos många andra vattenlevande fåglar, som änder och gäss. Visserligen har skarvarna ett undre skikt av fjäderdräkten som är vattentätt och isolerande men den yttre fjäderbeklädnaden tar in vatten.[7] Detta gör att fågeln tyngs ned vilket gör det enklare att dyka.[7] För att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar. Detta har dock aldrig observerats hos antarktisskarv (Phalacrocorax bransfieldensis).[7] Det har även lagts fram teorier om att skarven sitter och värmer sig med utbredda vingar för att värma upp den kalla fisken som den ätit, men en forskningsstudie motbevisar detta.[7] Dock breder skarvar ibland ut sina vingar även när de inte är blöta, vilket tyder på att de utbredda vingarna även kan ha andra funktioner.[7]
Skarvfiske[redigera]
Tama skarvar har i Sydostasien använts vid fiske under århundraden. En snara knyts kring fågelns hals som endast tillåter att skarven sväljer mindre fiskar som den fångar. När fågeln fångar en stor fisk fastnar den i halsen som fiskaren sedan kan avlägsna ur skarvens hals. I Kina och Japan förekommer fortfarande denna fiskemetod men den är ovanlig bland yrkesfiskare.
Arter i taxonomisk ordning[redigera]
Denna taxonomi följer Handbook of Birds of the World från 1992
- Öronskarv (Phalacrocorax auritus)
- Amazonskarv (Phalacrocorax brasilianus)
- Sotskarv (Phalacrocorax sulcirostris)
- Storskarv (Phalacrocorax carbo)
- Vitbröstad skarv (''P. c. lucidus) - ibland behandlad som egen art
- Phalacrocorax carbo novaehollandiae - ibland behandlad som egen art
- Indisk skarv (Phalacrocorax fuscicollis)
- Kapskarv (Phalacrocorax capensis)
- Sokotraskarv (Phalacrocorax nigrogularis)
- Vitgumpad skarv (Phalacrocorax neglectus)
- Japansk skarv (Phalacrocorax capillatus)
- Blåstrupig skarv (Phalacrocorax penicillatus)
- Toppskarv (Phalacrocorax aristotelis)
- Pelagisk skarv (Phalacrocorax pelagicus)
- Beringskarv (Phalacrocorax urile)
- Magellanskarv (Phalacrocorax magellanicus)
- Guanoskarv (Phalacrocorax bougainvillii)
- Australskarv (Phalacrocorax varius)
- Svartmaskad skarv (Phalacrocorax fuscescens)
- Kungsskarv (Phalacrocorax carunculatus)
- Stewartskarv (Phalacrocorax chalconotus)
- Chathamskarv (Phalacrocorax onslowi)
- Aucklandskarv (Phalacrocorax colensoi)
- Campbellskarv (Phalacrocorax campbelli)
- Bountyskarv (Phalacrocorax ranfurlyi) - Ofta behandlad som underart till Phalacrocorax campbelli.
- Kejsarskarv (Phalacrocorax atriceps)
- Phalacrocorax atriceps albiventer
- Antarktisskarv (Phalacrocorax bransfieldensis) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
- Sydgeorgisk skarv (Phalacrocorax georgianus) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
Australskarv (Phalacrocorax varius). - Heardskarv (Phalacrocorax nivalis) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
- Crozetskarv (Phalacrocorax melanogenis) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
- Kerguelenskarv (Phalacrocorax verrucosus) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
- Macquarieskarv (Phalacrocorax purpurascens) - Ibland behandlad som underart till Phalacrocorax atriceps.
- Rödfotad skarv (Phalacrocorax gaimardi)
- Fläckskarv (Phalacrocorax punctatus)
- Pittskarv (Phalacrocorax featherstoni)
- Svartvit skarv (Phalacrocorax melanoleucos)
- långstjärtad skarv (Phalacrocorax africanus)
- Kronskarv (Phalacrocorax coronatus)
- småskarv (Phalacrocorax niger)
- dvärgskarv (Phalacrocorax pygmaeus)
- galapagosskarv (Phalacrocorax harrisi)
Referenser[redigera]
Noter[redigera]
- ^ [a b] Kennedy et al. (2000)
- ^ Mayr (2005)
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-01-15
- ^ Siegel-Causey (1988)
- ^ Orta (1992)
- ^ [a b c d e] White et al 2008
Källor[redigera]
- Kennedy, M.; Gray, R.D. & Spencer H.G. (2000): The Phylogenetic Relationships of the Shags and Cormorants: Can Sequence Data Resolve a Disagreement between Behavior and Morphology? Molecular Phylogenetics and Evolution 17(3): 345-359. doi:10.1006/mpev.2000.0840 PDF fulltext
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, cd-rom
- Mayr, Gerald (2005): Tertiary plotopterids (Aves, Plotopteridae) and a novel hypothesis on the phylogenetic relationships of penguins (Spheniscidae). Journal of Zoological Systematics 43(1): 67-71. PDF fulltext
- Orta, Jaume (1992): Family Phalacrocoracidae. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.): Handbook of Birds of the World, Volume 1 (Ostrich to Ducks): 326-353, plates 22-23. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-10-5
- White, Craig.; Martin, Graham.; Butler, Partick (2008) Wingspreading, wing-drying and food-warming in great cormorants Phalacorocorax carbo., Journal of Avian Biology, vol.39, sid:576-578
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Skarvar