Pippi Långstrump (film, 1949)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pippi Långstrump
(Pippi Långstrump)
Regissör Per Gunvall
Producent Rune Waldekranz
Manus Per Gunvall
Skådespelare Viveca Serlachius Benkt-Åke Benktsson Tord Ganmark
Berit Essler
Originalmusik Per-Martin Hamberg
Produktionsbolag AB Sandrew-Produktion
Premiär 1949
Speltid 89 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
IMDb

Pippi Långstrump är en svensk film från 1949 baserad på Astrid Lindgrens barnböcker om Pippi Långstrump.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Inledningsvis skildrar filmen den numera välkända berättelsen om hur Pippi flyttar in i Villa Villekulla, lär känna Tommy och Annika och bjuder dem på pannkakor. Senare besöks Pippi av tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom, som är ute efter Pippis guldpengar. Nästa sekvens är när Pippi gör ett misslyckat försök att börja skolan för att kunna få lov precis som Tommy och Annika. I motsats till 60-talsversionen av Pippi rör det sig här dock om sommarlov och inte jullov.

Därefter börjar filmen avlägsna sig från Astrid Lindgrens original. Visserligen kommer två poliser för att ta Pippi till ett barnhem - men i helt nyskrivna scener sköter Pippi därefter en skivaffär bara för att innehavarens dotter Birgit ska kunna träffa sin pojkvän Magnus. Pippi gör handfasta hållbarhetstester av de ömtåliga stenkakorna och lämnar butiken full med skärvor.

Därnäst kommer åter välbekanta scener där Pippis pappa återvänder med "Hoppetossa" från de sju haven för att hämta hem sin dotter till Kurre-Kurreduttön. Efter tårdrypande farväl som igenkänns från andra filmatiseringar slutar filmen dock med att Tommy och Annika följer med Pippi till Söderhavet. Möjligen kan man här ana planer på en uppföljare.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades på biograf Royal Stockholm 9 december 1949. Som förlaga har man Astrid Lindrgrens böcker Pippi Långstrump (1945), Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Lindgren protesterade mot att i filmen Pippi Långstrump tillkommit några gestalter, som ej finns med i böckerna, bland annat ett ungt kärlekspar, Birgit och Magnus. Även det faktum att Pippi spelades av en vuxen skådespelerska har kritiserats. Då filmen blev hårt kritiserad av Astrid Lindgren, valde hon att själv skriva manus i de andra filmerna baserade på hennes böcker. [källa behövs]

Rollista (urval)[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

  • Pippis visa, kompositör Per-Martin Hamberg, text Per Gunvall, sång Viveca Serlachius, violin Svend Asmussen
  • Schottis (Hamberg), kompositör Per-Martin Hamberg, dans Viveca Serlachius, Sigge Fürst och Carl Reinholdz
  • Polis-potatisgris, kompositör Per-Martin Hamberg, text Per Gunvall, sång Viveca Serlachius
  • Visan på kalaset, kompositör Per-Martin Hamberg, text Per Gunvall, sång Viveca Serlachius
  • Stycke, piano, op. 32. Frühlingsrauschen, kompositör Christian Sinding, instrumental
  • Jon Blund den lille med paraplyn, kompositör Maurice Karkoff, text Peter Lemche, instrumental
  • Diddeli-Diddela-Diddelej, kompositör och text Povel Ramel, sång Siv Larsson och Maj Larsson
  • Brev från Afrika, kompositör Per-Martin Hamberg, text Per Gunvall, sång Svend Asmussen
  • Nu är det jul igen, sång Benkt-Åke Benktsson, Viveca Serlachius, Tord Ganmark och Berit Essler

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]