Bröderna Lejonhjärta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bröderna Lejonhjärta
Författare Astrid Lindgren
Originalspråk Svenska
Illustratör Ilon Wikland
Land Sverige
Genre Barn
Fantasy
Äventyr
Förlag Rabén & Sjögren
Utgivningsår 1973
Antal sidor 227
ISBN (inbunden) ISBN 91-29-40865-2
Huvudpersoner Jonatan och Skorpan (Karl)

Bröderna Lejonhjärta är en fantasy-/äventyrsroman av Astrid Lindgren som publicerades hösten 1973. Den klassificeras som en barnbok i likhet med Lindgrens andra böcker, men många teman i berättelsen är ovanligt tunga och mörka jämfört med genren i gemen: sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck som kräver uppror. De ljusa och varma temana är dock också starka: syskonkärlek, lojalitet, hopp, mod och pacifism.

Romanen handlar om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta. Ursprungligen hette bröderna Lejon, men efter att de avlidit kommer de till Nangijala, ett land bortom stjärnorna där de får sitt nya efternamn. I Nangijala upplever bröderna äventyr och tillsammans med andra motståndskämpar för de kampen mot den ondskefulle Tengils förtryck och draken Katla. Boken är illustrerad av Ilon Wikland och översatt till 46 språk.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Jonatans och Skorpans död[redigera | redigera wikitext]

Nioårige Karl Lejon, som kallas Skorpan eftersom hans storebror Jonatan tycker om skorpor, är kroniskt sjuk och har fått veta att han ska dö. Hans avgudade storebror, trettonårige Jonatan, lugnar honom och berättar om livet efter döden. Då hamnar alla människor i ett land på andra sidan stjärnorna, Nangijala, och "där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid". Jonatan försäkrar att tiden är annorlunda så 90 år kommer bara att kännas som några få dagar: "Två dagar kan du väl stå ut ensam." En brand utbryter dock i huset, och Jonatan tar sin lillebror på ryggen och hoppar ut genom fönstret. Vid hoppet skadar sig Jonatan så allvarligt att han dör. Det sista han säger till sin lillebror är "Gråt inte, Skorpan, vi ses i Nangijala!". När en vit duva en kväll landar på fönsterbrädan tolkar han det som en bekräftelse.

Karl dör två månader efter branden. Rätt som det är står han utanför en liten stuga. Han är frisk och springer ned till ån där hans bror sitter och metar. Jonatan berättar att de ska bo tillsammans i Ryttargården i Körsbärsdalen. De har varsin häst, Grim och Fjalar. Karl får möta Sofia, vars rosenträdgård Jonatan sköter om. På andra sidan bergen ligger Törnrosdalen och den har ockuperats av den onde envåldshärskaren Tengil som har kommit ned från landet Karmanjaka med sina män och byggt en mur runt Törnrosdalen, vars invånare hålls i slaveri. Han är till synes oövervinnerlig eftersom han har Katla. Vem Katla är vill Jonatan inte berätta. "Katla vill jag inte tala om, för då sover du inte inatt." Folket i Körsbärsdalen, ledda av Sofia, hjälper motståndsrörelsen i Törnrosdalen men det finns en förrädare som hjälper Tengil. Karl misstänker snabbt den buttre och vresige jägaren Hubert. Sofias vita duvor flyger hemliga budskap mellan dalarna men Sofia har hittat flera duvor skjutna med pil.

Jossis förräderi och byggnation av en underjordisk gång[redigera | redigera wikitext]

Jonatan måste bege sig till Törnrosdalen där motståndsledaren Orvar har gripits och sitter fängslad i Katlagrottan. Karl står ut med ensamheten i några dagar innan även han ger sig upp i bergen för att komma till Törnrosdalen. När han en natt gömmer sig i en grotta stannar två av Tengils män utanför för att träffa förrädaren. Det är inte Hubert utan den glade värdshusvärden Jossi som har förrått sina vänner för att kunna bli ledare när Tengil en dag har ockuperat Körsbärsdalen. På morgonen upptäcks Karl av de två soldaterna. Karl har sagt till dem att han bor hos sin farfar och soldaterna kräver att han visar dem sitt hus och sin farfar. Karl kastar sig i famnen på sin farfar och soldaterna låter nöja sig. Mattias är också motståndare till Tengil och inne i hans hus ligger Jonatan och sover. Mattias hus ligger precis vid den höga muren där Tengilsmännen håller till. Jonatan håller på att gräva en underjordisk gång från Mattias hus, under den höga muren och som slutar i skogen på andra sidan. När Tengil själv kommer till Törnrosdalen har alla samlats på torget, för att välja ut vilka som ska föras till Karmanjaka för att bära sten åt Tengil som håller på att bygga en ointaglig fästning.

Snart är den underjordiska gången färdig och Jonatan och Karl lyckas smita från dalen. När de senare slår läger vid Karmafallet får Karl för första gången se Katla, den eldsprutande drake som Tengil använder för att terrorisera folket. Med hjälp av ett horn kan Tengil få Katla att lyda hans minsta vink. Ingången till Katlagrottan vaktas av Tengils soldater men Jonatan hittar en andra ingång. Långt inne i berget kommer de fram till Katlagrottan där Orvar hålls fången. De lyckas släppa ut Orvar men flykten upptäcks mycket snabbt. I full fart rider de tillbaka men de efterföljande soldaterna tar in på Karl och Jonatan som båda rider på Grim. Karl slänger sig av hästen och gömmer sig i diket, så att Jonatan ska kunna komma undan.

Folkresning, Katlas död och Nangilima[redigera | redigera wikitext]

När allt är lugnt vandrar Karl vidare till platsen där de badade och gömmer sig i ett träd. I skymningen kommer Sofia, Hubert och förrädaren Jossi dit. När han berättar att Jossi är en förrädare blir Sofia först arg för att Karl anklagar någon som hon litar fullt ut på, men efter att ha tvingat av honom skjortan och sett Tengilsmärket kastar sig Jossi i en roddbåt nere vid vattnet. Strömmen är alldeles för stark och för honom mot en säker död i Karmafallet.

En folkresning mot Tengil och hans män skall därefter äga rum. Portarna erövras men Tengil kommer dit med Katla. Jonatan lyckas dock rycka hornet ur händerna på Tengil och Katla går till anfall mot Tengil och hans män. Efter att kampen är vunnen ber Orvar Jonatan att föra Katla tillbaka till Katlagrottan. När Jonatan och Karl ska rida över hängbron blir hästen Grim skrämd och Jonatan tappar hornet ned i floden. De gömmer sig högt uppe på en klippa och Jonatan knuffar ned ett stort stenblock på Katla. Katla ramlar baklänges ned i floden där det blir en strid mellan Katla och lindormen Karm som slutligen dödar varandra. De slår läger vid samma klippa vid Karmafallen där de stannade första gången de färdades till Karmanjaka. Jonatan berättar att Katlas eld har bränt honom och att han nu kommer att bli förlamad. Jonatan vill helst dö men berättar om vad som händer då: om landet Nangilima där det endast finns glada äventyr. Karl vill inte skiljas från sin bror utan bär honom på ryggen fram till ett stup och hoppar sedan: "Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!"


Persongalleri[redigera | redigera wikitext]

Karl[redigera | redigera wikitext]

Karl är 9 år, och han kallas Skorpan av sin storebror. Han bor med sin storebror Jonatan och sin mamma Sigrid i ett hus två trappor upp i en mindre stad. När boken börjar har han inte gått i skolan på ett halvår, på grund av att han är dödligt sjuk i TBC.[2]

Berättelsen om Tengil gör Karl rädd men inspirerad av sin bror lyckas han övervinna rädslan. Först när han lämnar Körsbärsdalen för att leta efter sin bror som ropat efter hjälp i drömmarna, andra gången när hoppar av hästen när han och Jonatan jagas av Tengils män och tredje gången när han tillsammans med sin bror hoppar mot Nangilima. Det sista dödshoppet visar att han upprepar Jonatans hjältedåd i början av boken och blivit en Lejonhjärta på riktigt, menar litteraturvetaren Vivi Edström.[3]

I filmatiseringen gestaltades Skorpan av Lars Söderdahl.[4]

Jonatan[redigera | redigera wikitext]

13-årige Jonatan ser ut som en sagoprins och redan i första kapitlet utför han ett hjältedåd: han räddar sin lillebror men dör själv. Han tröstar och han ger vård. I Nangijala tar han hand om Karl och berättar endast långsamt om Tengil och den kamp som förs. Hans pliktkänsla gör att han en dag måste lämna sin bror och förklarar att det ibland finns saker alla människor måste göra, annars är de bara "en liten lort". Jonatan är en hjälte men ingen motståndsledare, på grund av sin pacifism. Vid färden mot Karmanjaka räddar han en av Tengils soldater från att föras bort av den kraftiga strömmen, trots att han, som är efterspanad, riskerar att gripas. Dagen innan det stora upproret förklarar han för Orvar att han inte kan döda, inte ens för att rädda sitt eget liv. "Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort", säger han.

I filmatiseringen gestaltades Jonatan av Staffan Götestam.[4]

Sofia[redigera | redigera wikitext]

Sofia bor på Tulipagården nära de höga bergen. Där har hon ett duvslag med massor av vita duvor, sina bin och sina getter. Hon har en stor blomsterträdgård som Jonatan arbetar i. Med hjälp av sina brevduvor kan hon skicka och ta emot meddelanden från Törnrosdalen (att sända samma duvor i båda riktningarna mellan två platser är en konst som utvecklades på 1800-talet[5]). Tengil vet om vad hon sysslar med och har utlyst en belöning på 15 vita hästar till den som kan enlevera henne.

I filmatiseringen gestaltades Sofia av Gunn Wållgren.[4]

Jossi[redigera | redigera wikitext]

Jossi är värdshusvärd på Guldtuppen i Körsbärsdalen. När Karl möter honom första gången blir han upplyft på ett bord och Jossi förklarar att de två ska bli bästa vänner. Nästa gång ger Jossi honom kakor som tröst när Jonatan är borta. Chocken blir därför desto större när han får veta att det är Jossi som är förrädaren, hur han hoppas att Jonatan snart ska gripas och hans önskan att Tengil ska göra honom till ledare i Körsbärsdalen när den har ockuperats.

I filmatiseringen gestaltades Jossi av Folke Hjort.[4]

Hubert[redigera | redigera wikitext]

Hubert är jägare i Körsbärsdalen. Han har lockigt rött hår och borstigt rött skägg. Han verkar arg och ställer konstiga frågor, vilket Skorpan tycker är misstänkt. Skorpan upptäcker Hubert ute i stallet där han har gömt hemliga meddelanden från Törnrosdalen. Att han tycker om vita hästar ser Skorpan som en bekräftelse på att han är förrädaren. Därför blir förvåningen desto större att det är den glade och trevlige Jossi som är det, vilket lär Skorpan att inte döma hunden efter håren.

I filmatiseringen gestaltades Hubert av Tommy Johnson.[4]

Mattias[redigera | redigera wikitext]

Mattias blir Karls farfar när Tengils soldater eskorterar honom till Törnrosdalen. Karl måste snabbt hitta en passande farfar när han får se Mattias sitta och mata duvor, däribland Sofias duva Bianca. Han bor i ett litet vitt hus precis vid den mur Tengil låtit uppföra runt dalen. Mattias, som till en början blir förvånad, hjälper mer än gärna Karl och låtsas bli sträng. När soldaterna till slut ger sig av, tröstar han Karl som börjar snyfta. Han accepterar Karls önskan att kalla honom Skorpan, trots att han blir lite fundersam. Inne i köket finns en skänk och där bakom finns ett hemligt rum där Jonatan gömmer sig. Mattias har blivit ledare för motståndet mot Tengil efter att Orvar gripits och det är till honom Sofias vita duvor flyger med hemliga meddelanden.

I filmatiseringen gestaltades Mattias av Allan Edwall.[4]

Katla[redigera | redigera wikitext]

Katla är en drakhona från tidernas begynnelse, vars eld dödar eller förlamar den som träffas. I tusentals år har hon sovit i Katlagrottan men vaknade och gick till anfall mot Tengils borg. Men hennes anfall avbröts när Tengil blåste i ett horn och nu lyder Katla den som har hornet. Tengil håller henne kedjad i en grotta nära Karmafallet. Där spanar hon över vattenytan efter lindormen Karm, som hon hatar. Katla är ett fornnordiskt kvinnonamn och betyder "Kitteln" eller "Kokaren". Det är även namnet på en vulkan på Island.

Inför inspelningen av filmen Bröderna Lejonhjärta (1977) tillverkades en modell av Katla vid Pinewood Studios utanför London. Inuti modellen, fyra meter hög och åtta meter lång, rymdes tre personer: en vid varje framben samt en person vid ett litet manöverbord. Den kunde blinka, spruta eld och smälla med svansen. Modellen kostade 100 000 svenska kronor (vilket motsvarar lite drygt 400 000 SEK i 2010 års penningsvärde [6]). Regissören Olle Hellboms dotter Tove Hellbom tyckte först inte att modellen var skräckinjagande nog utan såg till att den smutsades ned. Efter filmen försökte han göra en uppföljare som fokuserade på Katlas tidigare år men fick inget stöd av svenska filminstitutet. Bröderna Lejonhjärta blev det mekaniska filmmonstrets enda roll. 2004 fanns modellen i ett rekvisitaförråd hos bolaget Filmdekor i "Trollywood".[7]

Tengil[redigera | redigera wikitext]

En av Tengils soldater på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, 2014.

Tengil bär titeln "Riddare av Karmanjaka, Herre över Törnrosdalen". Han har erövrat Törnrosdalen och förslavat dess invånare.

Tengil träffar man på för första gången när han sitter på en svart häst på torget i Törnrosdalen. Han är klädd i en svart mantel och har en brynja med en röd brinnande flamma på bröstet. På huvudet bär han svart hjälm med en lila fjäderbuske. Tengil väljer ut män som skall föras som slavar över Karmafallet för att tjäna som slavar i Tengils land Karmanjaka, där han bygger sin nya fästning i de Uråldriga Bergens Berg. Tengils makt vilar på hans soldater, samt på kontrollen av draken Katla som han kontrollerar genom en lur.

I berättelsens slutskede, i striden mellan Tengils soldater och Törnrosdalens folk, förefaller Tengils styrkor att vara besegrade. Plötsligt dyker dock Katla upp, och läget ser plötsligt ut att vändas till Tengils fördel. Jonatan går i envig med Tengil, som förlorar och blir dödad av Katla. Hans namn är hämtat från det gammelsvenska namnet "Tengil" som har sitt ursprung i det fornnordiska namnet "Thengill" vilket betyder "herre".

I filmatiseringen gestaltades Tengil av Georg Årlin.[4]

Platser[redigera | redigera wikitext]

Nangijala[redigera | redigera wikitext]

Den gamle by i Århus fick föreställa staden i Törnrosdalen när boken filmatiserades

För att lindra Skorpans dödsrädsla berättar hans bror för honom om livet efter döden, då människorna hamnar i Nangijala, "på andra sidan stjärnorna". Nangijala är ett land som ännu befinner sig i "lägereldarnas och sagornas tid".

Två områden i Nangijala omnämns: Körsbärsdalen och Törnrosdalen.

Körsbärsdalen är ett paradis som har allt som en 10-åring kan önska sig: fisk att meta, egna kaniner och en egen häst. Där kan Skorpan göra allt det han inte kunde förut, springa, simma och rida galopp. Människorna i Körsbärsdalen lever i en bytesekonomi där allt är gratis och de hjälper varandra vid behov: Jonatan är trädgårdsdräng åt Sofia som i sin tur förser pojkarna med mat. Skorpans inträde i detta samhälle symboliseras av han måste byta till kläder av ett mer medeltida snitt.

På andra sidan bergen ligger Törnrosdalen, som Tengil och hans män ockuperat. Dalens invånare har tvingats bygga en hög mur runt hela dalen och det finns endast två portar, en mot bergen och en mot floden. Här härskar våldet och invånarna får jobba som slavar. Ingen kommer ut eller in utan att kunna lösenordet som är "All makt åt Tengil, vår befriare".

Från Nangijala slingrar sig De Uråldriga Flodernas flod mot De Uråldriga Bergens berg där det mörka och dystra Karmanjaka ligger och där Tengil har sin borg. I Karmanjaka finns också draken Katla.

Nangilima[redigera | redigera wikitext]

Nangilima är ett land bortom Nangijala och dit kommer de som dör i Nangijala. I Nangilima kan ingen dö, där finns ingen ondska.

Inspirationkällor och tolkningar[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Redan 1946 kom Astrid Lindgrens roman Mästerdetektiven Blomkvist där riddarleken mellan den Röda och Vita rosen är ett viktigt element. Även Mio, min Mio från 1954 är en sagoberättelse i fantasy-genren som utspelar sig i ett fjärran medeltida land, även om sagan är mer lyrisk än äventyrlig.[8]

Om bokens tillkomst har Lindgren berättat flera gånger. En tågresa längs sjön Fryken söder om Torsby en vinterdag 1972 med ett fantastiskt gryningsljus gav henne impuls att skriva om ett land långt borta: "Det var en sådan där fantastisk morgon med rosa ljus över sjön - ja, det var något överjordiskt vackert, och då fick jag plötsligt en så stark upplevelse, ett slags vision av mänsklighetens gryningsljus, och då kände jag hur någonting tändes. Det här kanske det blir någonting av, tänkte jag". [8]

Vid ett besök på kyrkogården i Vimmerby fastnade Lindgren framför ett järnkors med texten Här vila späda bröderna Johan Magnus och Achates Phalén, döde 1860. Det gav henne inspiration att skriva en historia med två unga bröder och döden: "Då visste jag plötsligt att min nästa bok skulle handla om döden och om dessa två små bröder."[8]

Ytterligare en impuls fick hon när hon närvarade vid en presskonferens inför filminspelningen av Emil i Lönneberga 1971 och såg hur den unge huvudrollsinnehavaren Jan Ohlsson satte sig i knäet på sin storebror Dick.[8]

Religiöst symbolspråk[redigera | redigera wikitext]

Oavsett om det var författarens avsikt eller ej, har likheter identifierats mellan bokens och kristendomens symboler. Boken behandlar, liksom Bibeln, livet efter detta och kampen mellan ont och gott.

Liksom i Bibelns Uppenbarelsebok och Jobs bok beskrivs draken som uteslutande ond. Draken binds i Uppenbarelseboken i 1000 år och ingången förseglas. Drakhonan Katla är fylld av ilska efter att ha sovit i 1000 år i en grotta, och hålls fastkedjad i en håla, som en fortsättning på Bibelns berättelse om odjuret. Bokens två odjur Katla och Karm förgör slutligen varandra, där den senare liksom Biblens andra odjur, Leviatan i Jobs bok, har formen av en orm som regerar över havet.

Liksom Kristus offrar Jonatan sitt liv, förespråkar ickevåld och jämförs med ett lejon (dock med hänvisning till Rickard Lejonhjärta) för hans mod och genomgoda hjärta. Den helige Ande är i Bibeln en hjälpare och budbärare som de kristna får som gåva, och som uppenbarar sig som en duva, och även i denna bok är den vita duvan ett hemligt tecken som utmärker den goda sidan, exempelvis Mattias. Jossi är, liksom Judas Iskariot, en förrädare, och får Katlamärket inbränt, såsom alla icke-kristna skall få odjurets märke i pannan eller på högra handen enligt Uppenbarelsebokens profetia.

I franska målningar från 1300-1500-talet illustreras paradiset med körsbärsträd istället för äppelträd, och Nangijalas Körsbärsdal beskrivs i boken som ett litet paradis. I slutet av boken talar pojkarna om äppelträd och äppelblom i Nangilimas Apeldal, och Nangilima framställs som det fullbordade paradiset där ondska aldrig har eller kommer att regera.[9]

Den dubbla himmelsfärden har fått en del recensenter att associera Nangijala och Nangilima till skärselden respektive paradiset inom katolicismen och i Dantes Den gudomliga komedin.[10]

Tolkning som möjlig verklighetsskildring[redigera | redigera wikitext]

Berättelsen är dubbelbottnad, och för den som ogillar bokens metafysiska inslag och inte vill läsa den som en saga har journalisten Bo Lundin i en recension 1973 formulerat en tolkning där bokens "själavandring" och andra övernaturliga händelser utspelar sig i Karls feberdröm före hans död. Därefter fick Lundin ett brev från Lindgren, där hon bekräftade att det var så hon hade menat, med orden att “några metafysiska spekulationer och själavandringsteorier är det sannerligen inte fråga om”. Hon förmanade Lundin i skämtsamma ordalag: ”men säg det inte för nån, för jag vill inte att någon enda unge ska behöva avstå från att uppfatta en saga som en saga där allt kan hända.”[10]

Lundins tolkning innebär att boken kan läsas som en möjlig verklighetsskildring, förutom att jagberättaren på okänt sätt meddelar eftervärlden sina sista drömda upplevelser. Jonatan dör i romanens början utan att komma till Nangijala. Sagorna om landet Nangijala har Jonatan hittat på för att trösta sin bror. Ljuset från Nangilima upplever Karl när han slutligen dör i sin säng. Enligt Astrid Lindgrens privata kommentar är ljuset från Nangilima “ett medicinskt fenomen … som har med blodtrycket att göra, när det sjunker häftigt då man dör”.[10] Bokens yttre handling slutar efter andra kapitlet. Den enda icke drömda händelse som skildras därefter är Karls död på bokens sista rad.

Även i Matthias Dieters recension nedan görs en liknande tolkning baserad på Karls dagdrömmande. En strikt tolkning som icke saga motsägs dock av Fortsättningen från 1974 om livet i Nangilima.

Ilon Wiklands teckningar[redigera | redigera wikitext]

Ilon Wikland hade illustrerat flera av Lindgrens berättelser när hon fick i uppdrag att illustrera Bröderna Lejonhjärta. Lindgren var fortfarande inte klar med berättelsen och Wikland fick rita vartefter kapitlen blev färdiga. Till den svenska upplagan ritade Wikland omslaget och ett 30-tal teckningar kom med. Som ung flydde Ilon Wikland från Estland till Sverige, och hon berättade "I många år efter kriget hade jag mardrömmar om att det var krig och jag var jagad av soldater. Att ha varit så nära kriget har hjälpt mig mycket i illustrationerna.".[11]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

När boken publicerades på hösten 1973 etablerade sig Astrid Lindgren som en av de första barnboksförfattarna som belyser döden som ämne. Emellertid har hon fått kritik, å ena sidan för att ämnet är för allvarligt för att kunna beskrivas i barnböcker, å andra sidan för att det är problematiskt att beskriva döden som ett så enkelt alternativ, eftersom bröderna genom det avslutande självmordet får möjlighet att fly sina problem:

Det finns bara ett sätt att bli fri från sjukdomen och det är att lillebror Skorpan tar Jonatan på ryggen och hoppar ner för ett stup och dör. I dödens land Nangilima blomstrar den eviga lyckan. [...] Naturligtvis vore det mig främmande att sticka ett höttande pekfinger in bland hennes hyss och påhitt, men jag kan inte låta bli att fundera över hur ett handikappat barn upplever Jonatan Lejonhjärtas dödslängtan. Griper kanske en handlingsförlamande eld omkring sig i barnets hjärta. Funderingar om livsberättigande och livskvalité. Gunnel Enby i Aftonbladet 16 december 1973
But the subjectively emotional, often ecstatic tone of Karl's firstperson narrative may make young readers uneasy; the book's preoccupation with death and its hints about transmigration of souls may be confusing; and the final, cool acceptance of suicide, too shocking. Ethel L. Heins i Horn's Book Magazine, Boston, december 1975, s. 594-595.

Andra kritiker ansåg att Lindgren målade sagans värld i alltför svart och vitt:

Hade inte denna världsbild med dess romantiskt-deterministiska önskedröm passat bättre i det kalla krigets dagar? Är inte denna vackra saga om den sköna frihetskampen mot en oförklarat metafysisk ondska en förolämpning mot befrielserörelser i världen? Kerstin Stjärne i Arbetet 26 oktober 1973
Skildringen av ondskan blir i boken oerhört schematisk och skräckfylld. Borde inte en bok som behandlar kampen mellan ont och gott noggrant och ärligt undersöka roten till det onda? [...] Ett farligt och förljuget uttalande i en tid som så klart visar upp diktaturers komplicerade politiska mönster och också svårigheten att bekämpa dem. Barnboksgruppen i Göteborg, publicerat i Dagens Nyheter 22 december 1973.[12]

Å andra sidan reagerade läsarna positivt: "Det är tydligt att barn har en stor längtan efter sagor och gärna såna här lite spännande sagor. Just nu översvämmas jag med brev från barn - i olika länder - som älskar Bröderna Lejonhjärta. Aldrig har jag fått en så stark och spontan reaktion på någon bok" skriver Lindgren i ett brev 1975.[13]

Den tyska recensenten Matthias Dieter och författaren Eva-Maria Metcalf lovordade den tröst Lindgrens positiva bild av döden kan ge. Den skrämda, döende Skorpan lär sig att använda dagdrömmande om Nangijala för att förbereda sig för döden. I det ögonblick då han säger: "Jag ser ljuset" dör han full av tillförsikt, eftersom hans dröm om Nangijala övervinner rädslan för döden och gör att han accepterar densamma. De menar att upplösningen inte ska tolkas som ett självmord, utan som ett övervinnande av rädslan för den oundvikliga döden. Boken kan uppmuntra barn, eftersom den ger ett möjligt svar på den eviga frågan om vad som kommer efter döden.[14]

I andra medier[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (film)

Olle Hellbom hade gjort film av en mängd av Lindgrens böcker när arbetet med en filmatisering inleddes 1976. Den 11-årige Lars Söderdahl hade spelat Lillebror i filmerna om Karlsson på taket och fick rollen som Skorpan medan rollen som storebror Jonatan gick till den 25-årige skådespelaren Staffan Götestam. Inspelningen ägde rum i Brösarps backar och de blommande körsbärsträden i Körsbärsdalen var i själva verket äppelträd som försett med plastblommor i Källagårdens fruktodling som angränsar till backarna.[15] Det ödsliga landskapet i Karmanjaka spelades in i området Þingvellir nationalparkIsland.

Statens biografbyrå gav filmen en 11-årsgräns vilket väckte debatt där även Lindgren deltog. Utbildningsminister Jan-Erik Wikström såg till att en 7-årsgräns infördes från den 1 januari 1978, Lex Lejonhjärta, men Biografbyrån sänkte inte åldersgränsen vid omgranskningen.[7] 1989 prövade Statens biografbyrå filmen ytterligare en gång. Den fick då åldersgränsen 7 år.[16]

Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (film, 2014)

I maj 2012 uppgavs att regissören Tomas Alfredson köpt rättigheterna till filmen och planerar att göra en ny filmatisering som troligen kommer att ha premiär någon gång under 2015.

Teateruppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (teater)

Inläsningar[redigera | redigera wikitext]

Astrid Lindgren läste även in sagan, och inläsningen utkom på kassettband 1988[18] och på CD 2002[19] samt 2004.[20] Ellen Hillingsøs inläsning på danska gavs 2002 ut på CD.[20]

Fortsättningen[redigera | redigera wikitext]

Många av läsarna skrev brev till Astrid Lindgren och bad att hon skulle skriva en bok om hur det gick för Karl och Jonatan i Nangilima. I ett öppet brev som publicerades i Expressen 1974 berättade hon hur det gick: De två bosatte sig i Mattisgården i Äppeldalen tillsammans med Mattias. Karl och Jonatan kunde nu bygga kojor, rida omkring i skogarna och sova vid lägereldar. Karl fick en egen hund, Mecke. Den onde Tengil och förrädaren Jossi hamnade inte i Nangilima utan i ett annat land som heter Lokrume (vilket för övrigt också är namnet på en socken på Gotland).[21]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Astridlindgren.se, accessdatum 2013-01-06.
  2. ^ http://www.astridlindgren.se/verken/filmerna/broderna-lejonhjarta
  3. ^ Edström (1992), s. 250-251
  4. ^ [a b c d e f g] ”Bröderna Lejonhjärta (1977)”. Imdb.com. http://www.imdb.com/title/tt0075790/. Läst 25 januari 2012. 
  5. ^ Evolution of the carrier pidgeon, Popular science 1897.
  6. ^ http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx
  7. ^ [a b] Karlsson/Erséus (2004), s. 196-219
  8. ^ [a b c d] Edström (1992), s. 222-224
  9. ^ Sandra Tapper, Sandra Eriksson, "Biblisk symbolism - En undersökning om den bibliska symbolismen i Bröderna Lejonhjärta", B-uppsats, religionsvetenskap, Högskolan i Gävle, juni 2001.
  10. ^ [a b c] Bo Lundin, "Skorpans slut blir välbelyst", Expressen 26 oktober 2009, http://www.expressen.se/kultur/skorpans-slut-blir-valbelyst/ (läst 19 februari 2014)
  11. ^ Birgitta Westin (2001). Susanna Hellsing. red. Kapitlet "Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor" i Allrakäraste Astrid - En vänbok till Astrid Lindgren. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 104-107. ISBN 91-29-65285-5 
  12. ^ Mary Ørvig (1977). En bok om Astrid Lindgren. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 172-177. ISBN 91-29-47547-3 
  13. ^ Edström (1992), s. 222
  14. ^ Recension av Matthias Dieter. Boken Astrid Lingren av Eva-Maria Metcalf. Refererade på Tyskspråkiga Wikipedia, accessdatum 2012-01-24.
  15. ^ Karin Wrangborg (14 maj 2004). ”Körsbärsdalen ska göra skäl för namnet”. Ystads Allehanda: s. 14. http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/article680589/Koumlrsbaumlrsdalen-ska-goumlra-skaumll-foumlr-namnet.html. 
  16. ^ Statens Biografbyrå, granskningsnummer 128918, beslutsdatum 18 december 1989 (länk)
  17. ^ Bröderna Lejonhjärta för kvartersteatern, Sundsvalls tidning 2013-04-16
  18. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001481650. Läst 6 april 2011. 
  19. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001549854. Läst 6 april 2011. 
  20. ^ [a b] ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001433160. Läst 6 april 2011. 
  21. ^ Expressen 26 februari 1974

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]