Pjotr Wrangel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pjotr Wrangel

Pjotr Nikolajevitj Wrangel (på ryska: Пётр Николаевич Врангель), även känd som Svarte Baronen, född 15 augusti 1878 i Zarasai i guvernementet Kovno, Kejsardömet Ryssland, död 25 april 1928 i Bryssel, var balttysk baron, kavallerigeneral och kontrarevolutionär ledare.

Efter bergsingenjörsexamen och någon tids verksamhet vid sibiriska gruvfält deltog Wrangel i rysk-japanska kriget samt ägnade sig därefter åt officersyrket. Han utmärkte sig i första världskriget och steg till divisionsgeneral vid kosacktrupperna. Efter oktoberrevolutionen deltog Wrangel i Kornilovs och Denikins kontrarevolutionära fälttåg i Sydryssland. Denikin utnämnde honom till underbefälhavare. Efter Denikins nederlag föråret 1920 övertog Wrangel den 4 april 1920 befälet över den sydryska delen av Vita armén och lät kalla sig riksföreståndare. Under våren och sommaren 1920, samtidigt med det polsk-sovjetiska kriget, vann Wrangel framgångar och ådagalade en otvivelaktig ledarförmåga, men sedan stillestånd slutits mellan Sovjetregimen och Polen i oktober 1920 kunde bolsjevikerna sätta in överlägsna krafter mot Wrangels front. Längst höll Wrangel sig på Krim, men efter genombrottet i början av november 1920 av näset vid Perekop måste han rymma fältet. Den 14 november lämnade Wrangel med större delen av sin armé samt talrika flyktingar Sevastopol. Resterna av Wrangels armé var därefter under några år förlagda i Jugoslavien och Bulgarien men upplöstes definitivt 1926. Wrangel slog sig därefter ner i Bryssel, där han avled 1928.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk uppslagsbok, 29 (1936)