Malmbanan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malmbanan
IORE beim Torneträsk.jpg
Ett IORE-draget malmtåg vid Torneträsk.
Allmänt
Plats Sverige
Norge
Sträcka LuleåNarvik
Anslutande järnvägslinjer Ofotbanen
Svappavaarabanan
Inlandsbanan
Haparandabanan
Stambanan genom övre Norrland
Organisation
Invigd 14 juli 1903
Ägare Svenska staten
Banoperatör Trafikverket
Trafikoperatör SJ, MTAB, Green Cargo
Biljettoperatör SJ
Tekniska fakta
Längd 473 kilometer
Antal spår enkelspår med mötesspår
Spårvidd 1435 millimeter (normalspår)
Största tillåtna axellast 30 ton
Största tillåtna vikt per meter 12 ton/m
Största lutning 10 - 15 
Minsta kurvradie 300 meter
ATC Ja
Fjärrblockering System H
Hastighet 135 km/h
Elektrifierad hela sträckan sedan 1915
Tekniska fakta hämtade från [1]
Karta över Malmbanans sträckning

Malmbanan är en cirka 500 kilometer lång järnvägslinje som går mellan Narvik och Luleå (egentligen Riksgränsen-Boden). Malmbanan är världens nordligaste elektrifierade järnväg och är en av världens äldsta malmjärnvägar.[2] Den del som går i Norge mellan Riksgränsen och Narvik heter officiellt inte Malmbanan utan Ofotbanen. Delen mellan Boden och Luleå hör formellt inte heller till Malmbanan utan till Stambanan genom övre Norrland.

Gruvbolaget LKAB transporterar sin järnmalm från gruvorna i Kiruna och Malmberget till hamnarna i Narvik och Luleå för export längs banan. Enligt Sveriges officiella statistik fraktades 29 miljoner ton malm på Malmbanan under 2012, eller 44 procent av den sammanlagda godsmängden på alla järnvägar i Sverige. Räknat i tonkilometer på den svenska sidan var det 21 procent av godstransportarbetet i hela Sverige.[3] På sträckan mellan Kiruna och Narvik körs 15,9 milj. ton gods per år (mer än alla andra banor i Norge tillsammans)[4].

Järnvägen tillåter en tågvikt på upp till 8 600 ton samt 30 tons axeltryck. Båda siffrorna är högre än någon annan järnväg i Skandinavien. Banan har max 10 ‰ uppförslutning i västlig riktning och max 15 ‰ i östlig riktning (endast väster om Kiruna). Det finns mellan Björkliden och gränsen samt på norska sidan snögallerier, vilket är tak och väggar över banan byggda av trä. De finns på utsatta ställen för att skydda mot snö som annars skulle driva in.

Sträckan mellan Torneträsk och Riksgränsen har valts till Sveriges vackraste järnvägssträcka.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ett av det största hindren för att utvinna järnmalm i Norrbottens län var transportproblemen. 1826 kom en riksdagskommitté med det första förslaget om att bygga en kombinerad kanal- och järnvägsled mellan Bottenviken och Gällivare för malmtransporter men fraktkostnaderna ansåg bli för höga och det blev inget av förslaget. Sedan följde flera liknande projekt som kom olika långt. 1882 godkändes en ny koncessionsansökan för banan och mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan från Luleå till Gällivare. Det första malmtåget lämnade Gällivare 12 mars 1888 med 1000 ton malm, men därefter avstannade bygget av banan på grund av kapitalbrist. Regeringen gav då finansmannen K. A. Wallenberg i uppdrag att förhandla med bolaget och 1890 övertog staten Gällivarebanan som överlät den till SJ. Stegvis öppnades banan för trafik mellan 1891 och 1892. Dock var malmfyndigheterna i Kiirunavaara utan järnvägsförbindelser så SJ påbörjade 1898 bygget av järnvägen mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, då en sådan bana ansågs ha riksintresse. Cirka 4000 arbetare var involverade och banan öppnades för trafik 15 november 1902 men invigdes först 14 juli 1903 av Oscar II, då kungen inte ville resa dit under den mörka vintern. [2]

Malmbanan mellan Kiruna och Riksgränsen var den första längre järnväg i Sverige som elektrifierades, vilket skedde redan 1915. Elektrifieringen blev klar ända till Narvik 1923.

Malmbanan hade en avgörande betydelse under andra världskriget, eftersom Nazityskland var beroende av svensk järnmalm, och ockuperade Norge. Se vidare svensk järnmalm under andra världskriget.

Före 1984 fanns ingen genomgående väg mellan Kiruna och Narvik, endast järnväg. Innan nuvarande E10 blev klar åkte biltrafiken på biltåg över gränsen och det förekom kuriösa spårfordon som t.ex. en ambulansdressin som införskaffades 1959.[6] Det behövdes många hållplatser när ingen väg fanns, och de finns kvar än idag.

En mötesstation, klar våren 2011, har anlagts vid Sunderby sjukhus mellan Luleå och Boden. Kapacitetsutnyttjandet är högt och därför har stationen byggts om så att två persontåg ska kunna mötas.[källa behövs]

En ny sträcka har byggts förbi Kiruna, eftersom malmbrytningen orsakar svåra sättningar i marken. Den nya sträckan är cirka 15 km lång och går väster om Kirunavaara. Den blev klar 2012[7] och kostnaden för sträckan var cirka 2 miljarder kronor[8]

Framtid[redigera | redigera wikitext]

Flera projekt pågår utmed Malmbanan:

  • Förlängning av mötesstationer. Godstrafiken körs uteslutande med 750 meter långa godståg men avsaknaden av tillräckligt många mötesspår som kan ta emot så långa tåg gör att förseningar sker rätt så ofta. Därför håller trafikverket på med förlängning av ett flertal mötesstationer.[9]
    • Ombyggnation av Abisko Östra station, blev klart 2012. Trafikverket byggde om bangården för att klara 750 meter långa malmtåg med 30 tons största tillåtna axellast där bland annat en ny mellanplattform och nytt stationshus ingick. Utöver detta stängdes befintliga plankorsningar och ersattes med en vägport vid stationshuset för bil-, gång- och cykeltrafik.[10]
    • Förlängning av mötesstationerna i Rensjön, Kaisepakte och Kopparåsen. Mötesstationen i Kopparåsen beräknas vara klar år 2011, och i Rensjön planeras för genomförande år 2016-2021. Mötesstationen i Kaisepakte är för närvarande[när?] ej tidsplanerad då den inte finns med i nationella transportplanen.[11]
    • Förlängning av mötesspåret i Gammelstad (förstudie).[12]
  • Notviken bangårdsombyggnad. En ny mötesstation med resandeutbyte anläggs i Notviken, cirka 1 km från Luleå tekniska universitet. Blev klart i oktober 2010.[13]
  • Godsspår har byggts till Aitikgruvan, Järnvägen Koijuvaara-Aitik, klart i slutet av 2010.[14]

På längre sikt, men ännu inte beslutat:

Lok[redigera | redigera wikitext]

För att klara av de mycket tunga malmtransporterna fick man först införskaffa Sveriges starkaste ånglok och sedan mycket starka ellok, varav det mest kända är det tredelade koppelstångsloket Dm+Dm3+Dm, numera betecknat Dm3. Då dessa trotjänare idag är runt fyrtio år gamla, så har nya tvådelade malmtågslok, IORE, tagits fram i Tyskland åt LKAB:s transportbolag MTAB, och dessa lok ska successivt efterträda Dm3. Även en variant på det vanliga Rc-loket har använts på Malmbanan. Varianten, som hade högre dragkraft och i övrigt var anpassad till Malmbanan fick littera Rm, byggdes i sex exemplar och kördes tre och tre, men lösningen blev inte långvarig. Man behövde färre lok och Rc-loken kunde användas på andra håll. Malmbanan är populär bland järnvägs- och lokfantaster, och de mäktiga Dm3-loken, som länge var den starkaste permanent sammansatta dragenheten i världen, lockar fotografer från hela världen. De nya IORE-loken är starkare (effekten är 10 800 kW för ett par).

Loktyper[redigera | redigera wikitext]

Lokomotiv
Namn Tjänstgöring Effekt Antal
SJ litt Ma/Mb (ånga) 1902-? 34
SJ litt R (ånga) 1908-? 18 ton dragkraft 8
SJ O 1914-195?
NSB El 3 1925-67 2x 2,134 kW 10
NSB El 4 in Narvik 2.jpeg NSB El 4 1925-63 2x 2,088 kW 5
Dm3 electric locomotive.jpg SJ Dm3 1953- 7,200 kW
95 ton dragkraft
19
El 12.2113 Luleå 12.08.04 (2).jpg NSB El 12 1954-92 2x 2,398 kW 8
161-106-0 Hallsberg 2006 SRS.jpg NSB El 15 1967-2004 2x 5,400 kW 6
SJ Rm-1258.JPG SJ Rm 1977-85 3x 3,600 kW 6
IORE 110+109 Gällivare 11.08.04.jpg IORE 2000- 2x 5,400 kW
2x70 ton dragkraft
18 (+8 beställda)

Järnvägen har även passagerartrafik samt vanliga godståg med varor till och från Norge, de dras av vanliga lok som RC

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Trafikverket
  2. ^ [a b] Lars-Erik Edlund, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. [Lapp-Reens]. "Band 3". Tore Frängsmyr. Umeå: Norrlands universitetsförlag. sid. 112-113. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X 
  3. ^ ”Bantrafik 2012” (PDF). Sveriges officiella statistik. Trafikanalys. sid. 50. http://trafa.se/PageDocuments/Bantrafik_2012.pdf. Läst 30 juni 2014. 
  4. ^ Källa: Länk från no:Ofotbanen
  5. ^ Banverket: Malmbanan - Sveriges vackraste järnvägssträcka
  6. ^ Järnvägen 150 år, Informationsförlaget, 2006 ISBN 91-7736-540-2
  7. ^ Trafikverket, Kirunaprojektet
  8. ^ SVT Nordnytt: Kirunas nya järnväg invigd 31 augusti 2013 Läst 13 september 2014
  9. ^ Malmbanan - Förlängning av mötesstationer
  10. ^ Abisko bangårdsförlängning
  11. ^ http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Norrbotten/Malmbanan/Bangardsforlangning-Rensjon-Kaisepakte-och-Kopparasen/ Förlängning av mötesstationerna i Rensjön, Kaisepakte och Kopparåsen]
  12. ^ Gammelstad - Förlängning av mötesspår
  13. ^ Notviken - Ny station
  14. ^ Dokument om spåranslutning till Aitik
  15. ^ SVT Nordnytt: Sista tåget har gått 30 augusti 2013 Läst 13 september 2014

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]