Potemkinkuliss

Potemkinkuliss (egentligt uttal Potjomkinkuliss) eller Potëmkinby [patjå'mkin-] är en beteckning på ytbehandling för att dölja någots verkliga utseende eller syfte. Namnet sägs ha kommit från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim 1787 lät bygga kulisser av byar för att ge intryck av det välstånd han snabbt åstadkommit på den nyerövrade halvön. Enligt Simon Sebag Montefiore som har skrivit biografin Potemkin och Katarina den stora - en kejserlig förbindelse, är "Potemkinkulisserna" en myt uppfunnen av Potemkins politiska fiender.

Modern tid

En Potemkinkuliss är också benämningen på Sovjetunionens försök att vilseleda utländska besökare. Regimen tog ofta dessa besökare, gärna anhängare till kommunism eller socialism, till utvalda byar, fabriker, skolor eller områden som om de var typiskt sovjetiska och inte speciellt utvalda. Genom de hårda restriktionerna kunde besökarna inte se andra områden än de utvalda.

Detta förfarande var absolut inte unikt för Sovjetunionen utan förekom regelmässigt i flera kommuniststater. "The Big Fish" är en berömd historia från Kina som handlar om besökare på en marknad under tidigt 1970-tal. (Chen: 135-150).

Exempel på potemkinfasader

• Gettot och staden Theresienstadt kallades paradisghettot under andra världskriget - när det förevisades för Röda Korset putsades fasader och gator och blommor planterades. Det var dock en potemkinfasad, verkligheten var svält, usla förhållanden och den grymma hemligheten att det var en mellanstation till Auschwitz-Birkenau.
• I förintelselägren i östra Polen, t.ex. Treblinka, fanns potemkinfasader i form av trevliga stationshus.
• Gijeong-dong, Nordkorea