Propithecus edwardsi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Propithecus edwardsi
Status i världen: Starkt hotad[1]
P edwardsi AGrandidier.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Primater
Primates
Familj Indrier
Indriidae
Släkte Sifakor
Propithecus
Art Propithecus edwardsi
Vetenskapligt namn
§ Propithecus edwardsi
Auktor A. Grandidier, 1871
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Propithecus edwardsi är en primat i släktet sifakor som förekommer på östra Madagaskar. Den räknades tidigare som underart till diademsifaka och godkänns nu oftast som självständig art.[2][1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 42 till 52 cm och en svanslängd av 41 till 48 cm. Vikten varierar mellan 5 och 6,5 kg. Arten har huvudsakligen en mörkbrun päls. På låren och på stjärten är pälsen vit eller de mörka håren har bara silvergråa spetsar. Huden i ansiktet har nästan inga hår och är svartaktig. Som kontrast har ögonen en orangeröd färg.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet ligger i centrala delen av provinsen Fianarantsoa. Propithecus edwardsi vistas där i kulliga områden och låga bergstrakter upp till 1600 meter över havet. Habitatet utgörs av tropiska regnskogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna sifaka är aktiv på dagen och vistas nästan uteslutande i träd. Individerna bildar familjegrupper av ett föräldrapar och deras ungar med 3 till 9 medlemmar. Flocken har ett revir som är 40 till 250 hektar stort. För kommunikationen finns olika läten och ömsesidig pälsvård förstärker det sociala bandet.[3]

Propithecus edwardsi äter främst frukter samt några blad, blommor och frön.[3]

Honor parar sig allmänt vartannat år. Efter 17 till 22 veckor dräktighet föds i juni eller juli ett eller ibland två ungar. Ungdjuren håller sig fast i pälsen vid moderns mage och senare klättrar de även på moderns rygg. Efter cirka två månader slutar honan med digivning. Bara 50 procent av ungarna överlever första året.[3] Könsmognaden infaller för honor efter fyra år och för hannar efter fem år. Honor kan ibland stanna i flocken medan hannar alltid flyttar till en annan flock.[4]

Arten kan de bli 35 år gammal.[4]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Fossan (Cryptoprocta ferox) är artens största naturliga fiende. Beståndet hotas dessutom av skogsavverkningar, av svedjebruk och av jakt. IUCN uppskattar att hela populationen minskade med 50 procent. Arten listas därför som starkt hotad (EN).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Andrainarivo, C. et al. 2008 Propithecus edwardsi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-02-14.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Propithecus edwardsi (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] Negron, L. & R. Weber (2009). Propithecus edwardsi (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Propithecus_edwardsi/. Läst 14 februari 2014. 
  4. ^ [a b] R. Edwards (2010). ”Milne-Edwards' sifaka”. ARKive. http://www.arkive.org/milne-edwards-sifaka/propithecus-edwardsi/. Läst 14 februari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]