Röd flugsvamp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Röd flugsvamp
Status i världen: Livskraftig (lc)
Amanita muscaria tyndrum.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Stam Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Agaricales
Familj Amanitaceae
Släkte Flugsvampar
Amanita
Art Röd flugsvamp
A. muscaria
Vetenskapligt namn
§ Amanita muscaria
Auktor (L.) Hook.

Den mykologiska karaktären hos röd flugsvamp:

Gills icon.png
hymenium:
skivor

Flat cap icon.svg
hatt:
plan

Free gills icon.png
skivtyp:
fria

Poisonous toxicity icon.png
ätlighet:
giftig

Psychoactive toxicity icon.png

psykoaktiv

Ring and volva stipe icon.png
fot:
ring och strumpa

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Röd flugsvamp (Amanita muscaria) är en vanligt förekommande svamp. Hatten är röd med vita prickar. Liksom många flugsvampar är den röda flugsvampen giftig och skall därför inte användas som matsvamp.

Traditionella användningsområden är som insektsgift och som drog.[1] Sibiriska schamaner använde svampen i ritualer vars syfte var att etablera kontakt med andevärlden. Linné beskrev hur sönderstött röd flugsvamp kunde användas för att fördriva vägglöss.[2]

Enligt en rätt spridd uppfattning använde vikingar röd flugsvamp för att framkalla tillräckligt mycket vrede för att kunna gå bärsärkagång. Det finns dock inga historiska bevis för detta, utan uppfattningen bygger på en hypotes av en enskild 1700-talsforskare, Samuel Ödmann.[2]

Den röda flugsvampen innehåller bland annat de cellskadande gifterna ibotensyra, muskazon och muscimol.[3] Typiska förgiftningssymtom är bland annat illamående, kräkningar, förvirring, yrsel, synrubbningar och hallucinationer. Svampen är inte lika giftig som lömsk eller vit flugsvamp – ända in på 1950-talet beskrevs den i en del svampböcker som god efter förvällning och avdragning av hatthuden – men kan i vissa fall vara dödlig och betraktas numera som oätlig.[2]

Förgiftningar är ovanliga i Sverige och drabbar vanligen personer som velat uppnå en berusningseffekt, som blivit betydligt obehagligare än väntat. Enstaka fall gäller barn som lockats av utseendet eller invandrare som förväxlat den med den bland annat i södra Europa växande matsvampen kejsarflugsvamp.[2]

Röd flugsvamp har egenheten att ur normal mark ta upp betydande mängder vanadin (upp till några hundra mg/kg torrvikt) som i svampen binds i anjonkomplexet amavanadin.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enligt Siikala 1978: 44 ff (även Goodman 1989)
  2. ^ [a b c d] Dicte Helmersson (2004-08-30). ”Svampdags: Vikingar och svampar”. http://www.ne.se/rep/svampdags-vikingar-och-svampar. Läst 2012-08-13. 
  3. ^ Giftsvampar och svampgifter
  4. ^ http://www.amanitaceae.org/?Trace%20Elements

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]