Raoul Nordling

Från Wikipedia
Raoul Nordling
Raoul Nordling
Född11 november 1882
Paris, Frankrike
Död1 oktober 1962 (79 år)
Paris, Frankrike
Yrke/uppdragAffärsman, konsul


Raoul Nordling, född 11 november 1882 i Paris, död 1 oktober 1962 i Paris, var en svensk affärsman och konsul i Frankrike. 1908 blev Nordling invald som styrelsemedlem i Alfa-Laval och var styrelseordförande från 1932 och fram till sin död 1962.

Yngre dar

Det var hans far, Carl Gustav Nordling, som kom från Sverige till Frankrike vid slutet av 1870-talet och som skapade företaget Gustav Nordlings Pappersmassa. Fadern gifte sig med en fransyska. Sonen Raoul studerade vid Lycée Janson-de-Sailly, och fick anställning i faderns företag. Han efterträdde denne och blev vid 24 års ålder utnämnd till svensk vicekonsul 1905. Han blev konsul 1917 och generalkonsul 1926, vid sin fars frånfälle.

Raoul var utan tvivel svensk, men han kände sig framför allt som « Parisisk medborgare ». Han pratade betydligt bättre franska än svenska, ett språk han tvingats "lära sig", när han skulle göra sin svenska militärtjänst.[1]. Den unge Nordling tränade upp sin svenska hos familjen Glimstedt under sommarloven i Jörlanda norr om Göteborg, vilket skulle komma till nytta, när han åtog sig sina svenska diplomatiska uppdrag.

Under första världskriget, då den tyska marina överlägsenheten på Östersjön hindrade det diplomatiska utbytet mellan Frankrike och Ryssland, kom Nordling att organisera en svensk väg via Stockholm genom vilken kuriren kunde ta sig mellan Paris och Moskva.

Genom hela sitt verksamma liv spelade Nordling en viktig roll i att jämka och medla mellan svenska och franska intressen, och därefter i ansträngningar att medla mellan tyska och franska motsättningar, för vilka han är mest ihågkommen.[2].

Bedrifter

Under andra världskriget kom Nordling att medverka till att franska Röda korset kunde befria över 4 000 fångar, genom att ha förhandlat med den tyska Paris-kommendanten, general Dietrich von Choltitz. Han hade även stor del i Paris befrielse från nazisterna 1944, något som han tar upp i sin memoar Mannen som räddade Paris. Under denna tid var han bosatt i Cepoy, vilket skaffat Dals Ed i Dalsland rangen av vänort.[3].

Senare visade Paris sin tacksamhet genom en medalj. Han blev också, tillsammans med Dwight D. Eisenhower och Winston Churchill, hedersmedborgare i Paris. Han tilldelades även den, för en civil utlänning, högsta militära utmärkelsen av Hederslegionen, Croix de guerre avec palme (Krigskorset med palm).[4]

Han blev även utnämnd till hedersmedborgare i Sainte-Maxime, där han bodde mycket under de senare åren av sitt liv och en infartsväg är uppkallad efter honom. I förorten till Paris Neuilly-sur-Seine är en gata uppkallad efter honom och ett torg i Paris XIe arrondissement, nära kyrkan Sainte-Marguerite, är också uppkallat efter honom.

Nordling har gestaltats av Orson Welles i filmen Brinner Paris? (1966) och av André Dussollier i Volker Schlöndorffs Diplomatie (2014).

Filmografi

Källor

Noter

  1. ^ Gustav Forssius; En poste à Paris sous l'occupation, s. 104
  2. ^ Källan är diplomatisk rapportering från Svenska ambassaden i Paris om Nordlings liv
  3. ^ Bengt Ohlsson; Vad är väl en bok mot att rädda Paris?, DN (2013-12-20).
  4. ^ Jean-Pierre Lacroix, Svensken som räddade Paris, i DN (2012-01-18).

Litteratur

Vidare läsning

Illustrationsbehov svensk svensk Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Raoul_Nordling&oldid=42318172”