Relationer mellan Ryssland och Sverige
  | |
 | |
Rysslands och Sveriges bilaterala relationer går tillbaka till 900-talet, då en grupp svenska vikingar, varjager, antas ha skapat nya stater som senare utvecklades till att bli Ryssland.
Relationshistoria
Ryssland och Sverige har en långvarig historia krig; totalt utkämpades 11 stycken mellan 1400-talet och 1809. Under Stora nordiska kriget skickades vissa svenska krigsfångar till Sibirien, där de utgjorde runt 25 % av befolkningen i Tobolsk, Sibiriens huvudstad, och vissa bosatte sig där sedan permanent. Estland var under svenskt styre 1558–1710, territoriet gavs till Ryssland 1721. Alla estlandssvenskar från ön Dagö tvingades flytta till Nya Ryssland (nuvarande Ukraina) av Katarina II av Ryssland, där de skapade sin egen by, Gammalsvenskby. Då sista rysk-svenska kriget slutade 1809, gavs Finland över till Ryssland, innan Finland blev självständigt 1917.
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg delade mellan juli och december 1944 ut skyddspass och gömde judar, och räddade livet på tusentals judar i Ungern. 1944 arresterades han i Ungern och sattes i fängelse i Moskva, där han antas ha dött.[1][2] Även om detta hände på Sovjetunionens tid har frågan senare även diskuterats mellan Ryssland och Sverige.
Relationerna mellan Ryssland och Sverige förvärrades då Moskva 2009 motsatte sig planer på ett stort toppmöte med EU och Ryssland i Stockholm. Rysslands president Dmitrij Medvedev önskade att toppmötet skulle hållas i Bryssel, då han ansåg att det var en mer neutral plats för ändamålet.[3] Andra spänningar i de rysk-svenska relationerna är Rysslands erkännande av de två utbrytarregionerna, Abchazien och Sydossetien, som bröt sig loss från Georgien efter kriget i Georgien 2008. Sveriges utrikesminister Carl Bildt fördömde Rysslands handlingar, och jämförde med Adolf Hitler.[källa behövs]
Naturgasledningen Nord Stream i Östersjön var ämnet för Sveriges försvarsforskningsmyndighets Robert L. Larssons 110 sidor långa studie Nord Stream, Sweden and Baltic Sea Security (2007) som innehåller flera aspekter i Nord Stream-projektet.[4] Försvarsberedningen tog däremot i december 2007 inte upp några militära aspekter av gasledningen utan betonade en önskan om strikta miljökrav och samarbete mellan Östersjöstaterna om övervakning.[5][6] Den svenska regeringen gav sitt godkännande till projektet i november 2009.[7]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ^ ”Raoul Wallenberg”. Yad Vashem. Arkiverad från originalet den 7 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070207032351/http://www1.yadvashem.org/search/index_search.html. Läst 12 februari 2007. ”who saved the lives of tens of thousands of Jews in Budapest during World War II ... and put some 15,000 Jews into 32 safe houses.”
- ^ ”Raoul Wallenberg, Life and Work”. New York Times. 6 september 1991. http://www.nytimes.com/1991/09/06/world/soviet-turmoil-kgb-chief-to-let-agents-break-silence-about-wallenberg-s-fate.html. Läst 12 februari 2007. ”The K.G.B. promised today that it would let agents break their vow of silence to help investigate the fate of Raoul Wallenberg, the Swedish diplomat who vanished after being arrested by the Soviets in 1945.”
- ^ Relations between Sverige and Ryssland get frosty
- ^ Nord Stream, Sweden and Baltic Sea Security. Robert L. Larsson. Mars 2007
- ^ ”Försvarsberedningen om gasledningen”. Gotlandsnytt. Sveriges Radio. 4 december 2007. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=1755579. Läst 22 november 2011.
- ^ ”Ds 2007:46 Säkerhet i samverkan” (pdf). Försvarsberedningen (Sverige). 4 december 2007. Arkiverad från originalet den 6 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140106073032/http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/35/89/61dcc195.pdf. Läst 22 november 2011.
- ^ ”Regeringen säger ja till Nord Streams gasledning”. Miljödepartementet (Sverige), Näringsdepartementet (Sverige). 5 november 2009. Arkiverad från originalet den 28 november 2009. https://web.archive.org/web/20091128141814/http://www.regeringen.se/sb/d/12328/a/134822. Läst 11 november 2011.
