Carl Bildt
Wikipedia
| Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
- Denna artikel handlar om utrikesministern och före detta statsministern Carl Bildt. För författaren och ledamoten av Svenska Akademien, se Carl Bildt (1850-1931).
|
|
|
| Ämbetsperiod: | 4 oktober 1991– 7 oktober 1994 |
| Företrädare: | Ingvar Carlsson |
| Efterträdare: | Ingvar Carlsson |
| Födelsedatum: | 15 juli 1949 |
| Födelseplats: | |
| Maka: | Anna Maria Corazza |
| Politiskt parti: | Moderata samlingspartiet |
| Ministärer: | Regeringen Carl Bildt |
| Namnteckning: | |
Nils Daniel Carl Bildt , född 15 juli 1949, är en svensk politiker (moderat) och diplomat. Han var riksdagsledamot 1979–2001, partiledare för Moderata samlingspartiet 1986–99 samt statsminister 1991–94. Sedan 2006 är han Sveriges utrikesminister.
Bildt var 1974–75 gift med Kerstin Zetterberg, 1984–97 med Mia Bohman (dotter till statsrådet och partiledaren Gösta Bohman) och är sedan 1998 gift med den italienska grevinnan Anna Maria Corazza. Han har tre barn: dottern Gunnel (född 1989), sonen Nils (född 1991) samt sonen Gustaf (född 2004), varav de två första är med Mia Bohman och den yngste med Anna Maria Corazza.
Bildt är sonsons sonson till tidigare statsministern och riksmarskalken, friherre Gillis Bildt (1820–1894).
Innehåll |
[redigera] Biografi
Carl Bildt föddes i Halmstad i Hallands län, som son till Daniel Bildt[1] och Kerstin Andersson-Alwå. Hans bror och enda syskon, Nils Bildt, föddes 29 april 1952. Bildt tog studenten på Östra Real, och under lärarstrejken 1966 tog han över kommandot och utnämnde sig själv till tillförordnad rektor för att undervisningen skulle fortgå trots strejken.
Bildt studerade vid Stockholms universitet utan att ta examen och var ordförande i Fria Moderata Studentförbundet 1973–74. Han var även politisk sekreterare i Moderata samlingspartiet 1973–76. Åren 1976–78 var han sakkunnig för samordningsuppgifter inom regeringen och 1979–81 statssekreterare i regeringens samordningskanslier. I riksdagen var Bildt sitt partis utrikes- och säkerhetspolitiske expert.
Under år 1983 reste Bildt till USA och diskuterade säkerhetspolitiska frågor med bland annat företrädare för CIA. Detta ledde till hård kritik från Olof Palme eftersom Sverige var involverade i en notväxling med Sovjetunionen angående den dåvarande Ubåtskommissionens slutsatser. Bildt försvarade sitt agerade och fick stöd av moderaterna; historien bidrog till att göra Bildt till en välkänd offentlig person.
[redigera] Tiden som partiledare och statsminister
- Se även Regeringen Carl Bildt
Som partiledare från 1986 befäste han moderaternas ställning som största borgerliga parti och kunde 1991 bilda fyrpartiregering tillsammans med Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Regeringen liberaliserade regelverk, sålde ut statliga företag, inledde och slutförde förhandlingarna om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och startade byggandet av Öresundsbron. Bildt var själv ordförande i den it-kommission regeringen bildade för att stimulera den nya informationstekniken.
Den ekonomiska krisen, som orsakades av en kombination av 1980-talets missgrepp och krisen i det europeiska monetära systemet under främst 1992, skapade svåra problem. Hösten 1992 förhandlade regeringen Bildt fram flera krispaket tillsammans med det största oppositionspartiet, socialdemokraterna, men i likhet med vad som var fallet med de flesta motsvarande valutor tvingades den svenska kronan att överge sin fasta kurs. Efter det borgerliga nederlaget i valet 1994 avgick hans regering.
Bildt verkade energiskt för svensk anslutning till EU, och undertecknade vid det europeiska toppmötet på Korfu i Grekland den 23 juni 1994 fördraget om Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Hans utrikespolitiska kunnande har senare lett till prestigefyllda internationella uppdrag.
Efter valnederlaget 1994 arbetade Bildt internationellt som EU:s medlare samtidigt som han stannade kvar på sin post som moderaternas partiledare. Efter ytterligare ett valnederlag i valet 1998 avgick Bildt som partiledare i augusti 1999. Han efterträddes då av f.d. skatteminister Bo Lundgren.
[redigera] Internationella uppdrag
I juni 1995 utsågs han till EU:s medlare i jugoslaviska kriget.
Carl Bildt anslöt sig under Bosnienkriget till doktrinen som gjorde gällande att kriget i Bosnien var ett inbördeskrig och att det därför var rätt att Bosnien belades med ett vapenembargo. Denna doktrin som resulterade i 3 år av fruktlösa förhandlingar, och ibland rent av hade destruktiva konsekvenser (såsom splittringen mellan Bosniska regeringen och bosnienkroaterna eftersom förhandlingarna i praktiken belönade de etniska rensningarna med territoriella eftergifter) har i efterhand kritiserats skarpt. Bland annat i den engelska boken "Unfinest hour" av Oxford-professorn Brendan Simms. Domstolen i Haag har slagit fast att konflikten i Bosnien var en internationell konflikt i Bosnien men Carl Bildt säger sig inte dela domstolens "uppfattning". Carl Bildt tog under hela Bosnienkonflikten konsekvent ställning för bosnienserberna och delar deras syn på bosnienkonfliktens historiska orsaker. Efteråt har Carl Bildt lyft fram den för krigsförbrytelser anklagade Slobodan Milosevic som den som åstadkom fred under de förhandlingar i Dayton som resulterade i fredsfördraget som avslutade Bosnienkonflikten. I Carl Bildts bok "Uppdrag fred" kan man läsa hur Carl Bildt skriver att den serbiske krigsförbrytaren Dusko Tadic är mer förståelig på grund av vad dennes mor fick genomlida under det 2:a världskriget under tiden i koncentrationslägret Jasenovac.
Han var en av ordförandena för fredsförhandlingarna i Dayton i november samma år och utsågs därefter till högste chef (hög representant, High Representative) för det politiska och civila förverkligandet av fredsavtalet i Bosnien-Hercegovina, och var därmed den mäktigaste civile befattningshavare i landet, efter fredsavtalet i Dayton, Ohio, 1995. Han återkom 1997 till Sverige för att driva valrörelse 1998, men då de borgerliga inte kunde återta regeringsmakten avgick han som partiordförande i augusti 1999. Han hade då utsetts till FN:s generalsekreterare Kofi Annans specialrepresentant på Balkan och fortsatte i den befattningen till och med 2001. I egenskap av internationell diplomat blev han erbjuden att hålla The Tanner Lecture on Human Values, vilken han gav vid Cambridge University i mars 2005: Peace after War: our Experience, där han presenterade sju "läxor" om hur man bygger upp en stat efter en väpnad konflikt. År 1998 utkom han med en bok om sina erfarenheter i Balkan: Peace Journey: The struggle for Peace in Bosnia.
Han har sedan dess haft olika internationella uppdrag för bland annat ESA (Europeiska rymdorganisationen), Europakommissionen och ICANN. Förutom uppdrag i olika företagsstyrelser är han bland annat styrelseledamot i International Institute for Strategic Studies i London, European Policy Center i Bryssel, Apen Italia i Rom, Centre for European Reform i London och RAND Corporation i Washington och Santa Monica.
I början av sin tid som partiledare för Moderata samlingspartiet var Bildt ifrågasatt och i sitt första val, 1988, fick han inga höga förtroendesiffror, men mot slutet var Bildt väldigt populär och ansågs av såväl meningsmotståndare som partikamrater som en skicklig strateg. Han var ordförande för International Democrat Union 1992–99.
Carl Bildt är medlem i Trilateral Commission (grundad av David Rockefeller), tillsammans med bland andra Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. Han är hedersdoktor vid University of St. Andrews i Skottland, där han är medlem av rådet för Center for the study of Terrorism and Political Violence. Han har också ett engagemang i det slutna elitsällskapet Bilderberggruppen.[2] Han har även erhållit många dekorationer och hedersutmärkelser från flera länder.
Bildt var även programledare för tv-programmet Middag med Bildt som visades i TV8 2004–05.
[redigera] Tiden som utrikesminister
Bildt gjorde 2006 politisk comeback och inträdde i regeringen Reinfeldt som utrikesminister den 6 oktober. Han har därefter fått utstå omfattande kritik, från framför allt oppositionen, som menar att Bildts handlande som utrikesminister skulle styras av hans privata affärsintressen, intressen i Ryssland och Sudan via aktier och optioner i företagen Lundin Petroleum och Vostok Nafta. Bildt tillbakavisade kritiken och har även sålt sina aktier i företagen. Optionsinnehavet i Vostok Nafta medförde att han blev KU-anmäld av en socialdemokrat. Bildt har också blivit kritiserad för sin medverkan i styrelsen för Committee for the Liberation of Iraq, en internationell organisation som förespråkade invasionen av Irak 2003. Även Per Ahlmark och tidningen Expressen har varit starkt kritiska till Bildt, bland annat för hans ställningstagande i Palestinakonflikten.[3] Bild har även kritiserats av bland annat folkpartipolitikern Fredrik Malm för att inte erkänna det armeniska folkmordet[källa behövs] . Programmet Uppdrag Granskning har kommit ut med ett mycket kritiskt reportage om ubåtskommissionen 1983 som följde ubåtsjakten 1982. Bildt var framstående medlem av kommissionen. [4]
[redigera] Utmärkelser
Carl Bildt erhöll den 6 juni 2003 H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med kedja, med motiveringen "För en synnerligen framstående politikergärning".[5] Medaljen finns i olika utföranden i stigande skala, där 12:e storleken är den största. Den kan bäras i band eller i en guldkedja, där guldkedja innebär den högre värdigheten. Sedan ordensväsendet avskaffades 1975 är detta den näst högsta svenska utmärkelsen efter Serafimermedaljen.
[redigera] Bibliografi
- (1972) Landet som steg ut i kylan
- (1976) En framtid i frihet
- (1991) Hallänning, Svensk, Europé
- (1994) Den enda vägen
- (1997) Uppdrag Fred
- (2003) Uppdrag Europa
[redigera] Externa länkar och källor
Wikiquote har citat av eller om Carl Bildt
Wikimedia Commons har media som rör Carl Bildt
- Alla dessa dagar - Carl Bildts blogg på svenska
- Alla dessa bilder - Carl Bildts bildblogg
- bildt.net - Officiell webbplats
- Bildt Valkommentar 2006
- Bildt Comments - Carl Bildts tidigare engelskspråkiga blogg
- Carl Bildt, ”Peace after War: our Experience”, The Tanner Lectures on Human Values, Cambridge university, 2 mars 2005.
- Artikel i Svenska Dagbladet om Bildt
- University of St. Andrews i Skottland
- [1]
| Företrädare: Carl Cederschiöld |
Fria Moderata Studentförbundets förbundsordförande 1973–1974 |
Efterträdare: Mats Svegfors |
| Företrädare: Ulf Adelsohn |
Moderaternas partiledare 1986–1999 |
Efterträdare: Bo Lundgren |
| Företrädare: Ingvar Carlsson |
Sveriges statsminister 1991–1994 |
Efterträdare: Ingvar Carlsson |
| Företrädare: Jan Eliasson |
Sveriges utrikesminister 2006– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
Statsministerns ställföreträdare, departementschef: Maud Olofsson (c)
Statsråd, departementschefer: Beatrice Ask (m) • Carl Bildt (m) • Sten Tolgfors (m) • Göran Hägglund (kd) • Anders Borg (m) • Jan Björklund (fp) • Eskil Erlandsson (c) • Sven Otto Littorin (m) • Nyamko Sabuni (fp) • Andreas Carlgren (c) • Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Statsråd, övriga: Cecilia Malmström (fp) • Tobias Billström (m) • Ewa Björling (m) • Gunilla Carlsson (m) • Maria Larsson (kd) • Cristina Husmark Pehrsson (m) • Mats Odell (kd) • Lars Leijonborg (fp) • Åsa Torstensson (c)
[redigera] Noter
- ^ "80 år fyller den 9 juli Daniel Bildt, Helsingborg", Helsingborgs Dagblad 8 juli 2000, s. 18
- ^ Clas Svahn. ”Bildt deltar i hemligt möte”. (Svenska) Dagens Nyheter, 2007-06-01. Läst 2008-02-22.
- ^ http://www.expressen.se/1.565039
- ^ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=75452
- ^ Kungahusets hemsida

