Nord Stream

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nord Stream består av två parallella stålrör för naturgastransport som läggs på botten av Östersjön och Finska viken.

Nord Stream (tidigare den nordeuropeiska gasledningen eller NEGP[1], Östersjöledningen, ryska: Северный поток, Nordströmmen) är en naturgasledning som anläggs mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön. Gasledningen anläggs av konsortiet Nord Stream, vars ägare är ryska Gazprom 51%, tyska Wintershall Holding 15,5%, tyska E.ON Ruhrgas 15,5%, holländska Gasunie 9% samt franska GDF Suez 9%.[2]

Nord Stream består av två parallella stålrör för naturgastransport med ca 120 cm diameter som läggs på botten av Östersjön och Finska viken. Totala längden per ledning är 1220 kilometer. Ledningarna är invändigt och utvändigt belagda med ytskikt för att skydda och isolera ledningen mot korrosion. Gastrycket i ledningen varierar men uppgår som högst till 220 bar (22 MPa).[3] Varje rör är dimensionerat för att transportera 27,5 miljarder m3 gas per år vilket tillsammans motsvarar 590 TWh energi.[4][5] Sveriges energitillförsel 2009 var 568 TWh.[6]

I Sveriges ekonomiska zon lades de första rören ner 2010-04-06, och officiell start av bygget skedde 2010-04-09 i närvaro av den ryska presidenten Dmitrij Medvedev och EU:s energikommissionär Günther Oettinger.[7] Projektets miljökontrollrapport för 2010 visar att det inte orsakat någon oförutsedd miljöpåverkan.[8]

Den första ledningen invigdes 2011-11-08 i Lubmin, Tyskland, i närvaro av förbundskansler Angela Merkel, president Dmitrij Medvedev, EU-kommissionär Günther Oettinger, premiärminister François Fillon och premiärminister Mark Rutte.[9][10][11]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den första ledningen invigdes 8 november 2011 i Lubmin, Tyskland, i närvaro av förbundskansler Angela Merkel, president Dmitrij Medvedev, EU-kommissionär Günther Oettinger, premiärminister François Fillon och premiärminister Mark Rutte

Naturgas står för en fjärdedel av världens totala energianvändning och de kommersiellt utvinnbara reserverna beräknas räcka 63 år med dagens användning, teknik och priser. 31% av reserverna finns i de gamla Sovjetrepublikerna.[12]

De största naturgasfyndigheterna i Ryssland finns koncentrerade på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Den ryska naturgasproducenten Gazprom har planerat omfattande projektering och utvinning där. I Nord Stream-ledningen kommer naturgas från Jamal-fälten att ledas för vidare export till Västeuropa. Inom EU har naturgasen en roll i arbetet för att minska miljöfarliga utsläpp, främst genom att ersätta kol och olja.[12]

Ryssland planerar tillsammans med Italien, Grekland, Serbien och Bulgarien även en naturgasledning under Svarta havet i sydöstra Europa. Det här projektet kallas South Stream.[13] Ledningen skulle dras från den ryska Svarthavskusten, tvärs över Svarta havet, på dess botten, till en hamn i Bulgarien. På så vis skulle Ryssland kunna exportera stora mängder naturgas till södra Europa, utan transitavgifter till Ukraina och Turkiet. Den naturgas som Ryssland exporterar till södra Europa går idag genom ledningar som passerar Ukraina.

Ansökan om att dra ledningen[redigera | redigera wikitext]

Sträckningen går förbi flera av Östersjöns biologiskt viktiga områden och frågan om ledningen har skapat debatt. Ledningen passerar Rysslands, Danmarks och Tysklands territorialvatten samt de ekonomiska zonerna för Sverige och Finland. Därtill påverkas indirekt övriga Östersjöländer. Det var därför nödvändigt att genomföra ett samråds- och informationsförfarande med samtliga berörda länder. Av ledningens hela längd går drygt 500 kilometer över svensk ekonomisk zon.

Nord Stream lämnade i december 2007 in en ansökan om att få bygga gasledningen genom Sveriges ekonomiska zon. Den svenska regeringen svarade i februari 2008 att ansökan var ofullständig i fråga om framför allt miljökonsekvensbeskrivning och alternativ till dragning genom Östersjön och begärde kompletteringar.[14][15][16] Bolaget lämnade in en omarbetad ansökan i oktober 2008.[17] Den svenska regeringen lämnade sitt tillstånd 2009-11-05, liksom den finländska regeringen samma dag.[18][19][20] Sveriges miljöminister Andreas Carlgren framhöll vid beslutet att:

Nu finns flera villkor och åtaganden från bolaget för att säkra bl.a. Östersjöns miljö, fisket och sjöfarten. Påverkan på miljön i Östersjön är enligt de nationella myndigheterna ytterst begränsad och detta under en kort tid i samband med anläggningsarbetet. Regeringen bedömer därmed att den sökta sträckningen är förenlig med Sveriges förpliktelse att skydda och bevara den marina miljön.[21]

Läggandet av rörledningen[redigera | redigera wikitext]

Den del av Nord Stream som ligger på botten av Östersjön består av 200 000 rördelar som svetsats ihop. Rörledningen går från Viborg i Ryssland till Greifswald i Tyskland. Ett stort antal fartyg deltog i rörläggningsarbetet, men det mesta av arbetet gjordes av Castoro Sei, som tillhör det italienska företaget Saipem.[22]

Två av 200 000 rör som utgör naturgasledningen Nord Stream svetsas ihop ombord på det italienska rörläggningsfartyget Castoro Sei 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Pipeline through the Baltic Sea is a Priority Energy Project for the European Union” (på Engelska). Nord Stream AG. 2006-10-04. http://www.nord-stream.com/press-info/press-releases/the-pipeline-through-the-baltic-sea-is-a-priority-energy-project-for-the-european-union-125/. Läst 2011-11-24. 
  2. ^ ”Aktieägare”. Nord Stream AG. http://www.nord-stream.com/sv/om-oss/aktieaegare/. Läst 2011-11-22. 
  3. ^ ”Nord Streams naturgasledning ett steg närmare färdigställande”. Nord Stream AG. 2011-05-11. http://www.nord-stream.com/sv/press-information/pressmeddelanden/nord-streams-naturgasledning-ett-steg-naermare-faerdigstaellande-330/. Läst 2011-11-22. 
  4. ^ ”Så går det till: från rör till rörledning”. Nord Stream AG. http://www.nord-stream.com/sv/gasledningen/konstruktion/. Läst 2011-11-22. 
  5. ^ Lars O Grönstedt (2010-09-09). ”Säker naturgasförsörjning till Europa” (pdf). "Maritime Safety and Security", Karlskrona. Nord Stream AG. http://www.bth.se/com/maritim.nsf/bilagor/Lars_O_Grönstedt_maritime_safety_security_pdf/$file/Lars_O_Grönstedt_maritime_safety_security.pdf. Läst 2011-11-22. 
  6. ^ ”Energitillförsel”. Energimyndigheten (Sverige). 2010-10-26. http://energikunskap.se/sv/FAKTABASEN/Energi-i-Sverige/Energitillforsel/. Läst 2011-11-22. 
  7. ^ ”Celebrating the Start of Construction” (på Engelska). Nord Stream AG. 2010-04-09. https://e-facts.nord-stream.com/app/article/index.cfm?aoid=2441. Läst 2011-11-22. 
  8. ^ ”Gasledningar har inte påverkat miljön”. Nyheter P4 Blekinge. Sveriges Radio. 2011-03-31. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=4431439. Läst 2011-11-22. 
  9. ^ ”Kranen öppnas för kontroversiell gas”. Dagens Nyheter. 2011-11-07. http://www.dn.se/nyheter/varlden/kranen-oppnas-for-kontroversiell-gas. Läst 2011-11-22. 
  10. ^ ”Merkel, Medvedev inaugurate new gas pipeline” (på Engelska). Associated Press. 2011-11-08. http://hosted2.ap.org/APDEFAULT/f70471f764144b2fab526d39972d37b3/Article_2011-11-08-EU-Germany-Russia-Pipeline/id-29b2134dc69349edaa07024b2aa284b9. Läst 2011-11-22. 
  11. ^ ”Le gazoduc Nord Stream ouvre l'Europe à Gazprom” (på Franska). L'Express. 2011-11-08. http://lexpansion.lexpress.fr/economie/le-gazoduc-nord-stream-ouvre-l-europe-a-gazprom_269513.html. Läst 2011-11-22. 
  12. ^ [a b] ”Energiläget 2010” (pdf). Energimyndigheten. http://webbshop.cm.se/System/TemplateView.aspx?p=Energimyndigheten&view=default&cat=/Broschyrer&id=6792e3736ce045c4a41f2c397b1eff97. Läst 2011-11-22. 
  13. ^ ”Russia's South Stream Project Gets a Boost” (på Engelska). Spiegel Online. 2009-05-19. http://www.spiegel.de/international/business/0,1518,625697,00.html. Läst 2011-11-22. 
  14. ^ ”Nord Stream får bakläxa”. Svenska Dagbladet. 2008-02-12. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nord-stream-far-baklaxa_864707.svd. Läst 2011-11-24. 
  15. ^ ”Kompletteringar krävs för att regeringen ska pröva ansökningarna om gasledning i Östersjön”. Miljödepartementet (Sverige). 2008-02-12. http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/97912. Läst 2011-11-24. 
  16. ^ ”Begäran om komplettering av ansökan om tillstånd till utläggande av rörledningssystem enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och ansökan om tillstånd till uppförande och användning av en serviceplattform enligt lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon” (pdf). Miljödepartementet (Sverige), Näringsdepartementet (Sverige). 2008-02-12. http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/79/12/6cc00a53.pdf. Läst 2011-11-24. 
  17. ^ ”Nord Stream-processen och projektet”. Nord Stream AG. 2008-10-31. http://www.nord-stream.com/sv/press-information/pressmeddelanden/nord-stream-processen-och-projektet-200/. Läst 2011-11-22. 
  18. ^ ”Svenskt ja till Nord Streams gasledning”. Ekot. Sveriges Radio. 2009-11-05. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3216906. Läst 2011-11-24. 
  19. ^ ”Regeringen säger ja till gasledningen”. Rapport. SVT. 2009-11-05. http://svt.se/2.22620/1.1758857/regeringen_sager_ja_till_gasledningen. Läst 2011-11-24. 
  20. ^ ”Regeringen gav Nord Stream grönt ljus”. Nyheter. YLE. 2009-11-05. http://svenska.yle.fi/nyheter/sok.php?id=171706&lookfor=&sokvariant=arkivet&advanced=yes&antal=10. Läst 2011-11-24. 
  21. ^ ”Regeringen säger ja till Nord Streams gasledning”. Miljödepartementet (Sverige), Näringsdepartementet (Sverige). 2009-11-05. http://www.regeringen.se/sb/d/12328/a/134822. Läst 2011-11-22. 
  22. ^ http://www.svd.se/naringsliv/slutspurt-i-ostersjon_6418918.svd

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Knorring, Hans von. Den rysk-tyska gasledningen. S.11-18. I: Internationella studier : IS / Utrikespolitiska institutet. 2007. Nr 1