Ringo Starr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ringo Starr
Ringo Starr (2007).jpg
Ringo Starr 2007.
Födelsenamn Richard Starkey
Pseudonym(er) Ringo, Billy Shears
Född 7 juli 1940 (74 år)
Bakgrund Storbritannien, Liverpool, Storbritannien
Instrument trummor, slagverk
År som aktiv 1957 - i dag
Skivbolag Parlophone, Capitol, Apple, Vee-Jay, Polydor, Atlantic, RCA, Mercury, Koch Private Music, Boardwalk Records, Rykodisc
Artistsamarbeten The Beatles, Rory Storm and The Hurricanes, Ringo Starr and His All-Starr Band, John Lennon/Plastic Ono Band
Webbplats ringostarr.com

Richard Starkey, mer känd under artistnamnet Ringo Starr, född 7 juli 1940 i Liverpool, är en brittisk musiker, sångare och skådespelare, mest känd som trummis i popgruppen The Beatles under 1960-talet. Såväl då som under sin därpå följande solokarriär har han också skrivit egen musik kombinerat med en del skådespelande.

Starr gifte sig 1965 med Maureen Cox med vilken han fick tre barn: Zak, Jason, och Lee. Paret skildes 1975 och i april 1981 gifte Starr om sig med skådespelerskan Barbara Bach.

I TV-serien Kurage, den hariga hunden gjorde han rösterna åt Bröderna Anka (The Duck Brothers).

2011 blev Ringo utsedd till den 5:e bästa trumslagaren genom tiderna av musiktidskriften Rolling Stones läsare. [1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ringo Starr föddes den 7 juli 1940 på 9 Madryn Street, Dingle, Liverpool, Lancashire, England. Han är son till Elsie (född Gleave] och Richard Starkey, en konditor. Starrs föräldrar separerade när han var tre år gammal, och hans mor gifte sig därefter med Harry Graves, som uppmuntrade Ringos intresse för musik. Ringo var allvarligt sjuk i den tidiga barndomen. När han var sex år fick han blindtarmsinflammation, som försvårades så djupt att han föll i koma. Vid tretton års ålder drabbades han av tuberkulos och fördes till ett sanatorium i två år. Efter detta sjukhusbesök återvände han aldrig till skolan. Ringo slutade alltså skolan vid 13 års ålder. Liksom de andra Beatles-medlemmarna började Ringo i ett skiffleband. Ringo bildade 1957 en grupp tillsammans med en vän. 1959 blev han medlem i Raving Texans. Härifrån hämtade Ringo sitt smeknamn, beroende på att han bar många ringar och eftersom hans trumsolon fakturerade som "Starr Time". I oktober 1960 döptes gruppen om till Rory Storm And The Hurricanes, och i samma veva träffade de gruppen Beatles i Hamburg, Tyskland. Den 16 oktober hörde Lennon, McCartney och Harrison Rory And The Hurricane och Ringos trumspel för första gången.

Efter återkomsten till Storbritannien spelade Ringo trummor för The Beatles mellan den 16 augusti 1961 och 5 februari 1962. Den 18 augusti 1962 började Ringo jobba som trummis på heltid för The Beatles efter att Pete Best fått sparken.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Starr fick posten som trumslagare i The Beatles först 1962, efter det att gruppen fått skivkontrakt, som ersättare för Pete Best som inte ansågs tillräckligt kompetent av producenten George Martin. Vid tiden hade Starr varit medlem i ett annat band, Rory Storm and The Hurricanes, som han nu lämnade.

Beatles första singelskiva, Love me do, spelades först in med Starr vid trummorna men då producent Martin inte var nöjd med hans insats spelades låten in på nytt med studiomusikern Andy White på trummor och Starr på tamburin. Versionen med Starr vid trummorna gavs trots allt ut på originalupplagan av gruppens första singel, men på albumet Please Please Me och senare upplagor av singeln användes "tamburinversionen". Efter denna inledande besvikelse för Starr blev han dock fullt accepterad och spelade trummor på alla Beatleslåtar, utom tre spår ( Back in the USSR, Dear Prudence och The Ballad of John and Yoko) där Paul McCartney i stället gör det.

Starr sjöng också en låt på varje Beatlesalbum (med undantag för A Hard Day's Night, "Magical Mystery Tour" och "Let It Be"). Två av dessa låtar skrev han själv - "Don't Pass Me By" (på White Album) och "Octopus's Garden" (på Abbey Road). Han var även medkompositör till några spår på gruppens övriga skivor såsom Flying (Lennon/McCartney/Harrison/Starkey) och What Goes On (Lennon/McCartney/Starkey).

Efter att 1970 gett ut sina två första egna album - Sentimental Journey och Beacoups of Blues - fick Starr 1971 sin första riktiga pophit med singeln It Don't Come Easy (#4 i både Storbritannien och USA). Samma år deltog han i välgörenhetskonserten Concert for Bangladesh som arrangerades av George Harrison. År 1972 kom singeln Back Off Boogaloo, där vännen Marc Bolan (T-Rex sångare) spelade gitarr (#2 i GBR och #9 i USA). År 1973 gav Starr ur LP:n "Ringo" som till dags dato är hans kommersiellt mest framgångsrika. Den sålde platina i USA och av de tre singlar som släpptes från den blev två av dem #1 på den amerikanska Billboard-listan (Photograph och You're Sixteen). På albumet medverkar de tre andra Beatlesmedlemmarna som låtskrivare och musiker, dock inte på samma låtar.

Starr spelade trummor också på några soloalbum av de andra Beatlarna: John Lennons John Lennon/Plastic Ono Band och Imagine, George Harrisons All Things Must Pass samt Paul McCartneys Pipes of Peace och Flaming Pie.

Starr har haft alkoholproblem, men är numera nykter och vegetarian.[2] Från 1989 och framåt har han varit ute på flera turnéer med sitt All Starr Band och även spelat in flera album.

Ringo är den enda Beatlesmedlemmen som inte valts in i Rock and Roll Hall of Fame som soloartist. Sedan 2007 är han dock med på valsedlarna som soloartist. Tillsammans med The Beatles valdes han in som grupp i Hall of Fame 1988.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Beatles i New York 1964: John, Paul, George och Ringo.
  • Ringo lades akut in 1964 för att operera bort tonsillerna och ersattes tillfälligt av Jimmie Nicol på Europa/Australien turnén.
  • Under hela Beatlesepoken gjorde Ringo Starr endast ett trumsolo på skiva - i låten "The End" på albumet Abbey Road.
  • Under inspelningarna av White Album lämnade Ringo gruppen. Han tyckte inte att han spelade tillräckligt bra och kände sig utanför gemenskapen. Efter två veckor lät han sig till slut övertalas att komma tillbaka. Under hans frånvaro spelades Back in the USSR och Dear Prudence in med Paul McCartney bakom trummorna.
  • Han medverkade 1971 i Frank Zappas film 200 Motels.
  • Ringo Starr har medverkat på ett antal av Peter Framptons album.
  • Ringo Starr invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1988 med The Beatles.
  • Ringo Starr fick en stjärna på Walk of Fame 2010.
  • Tilldelades liksom de övriga medlemmarna i Beatles 1965 Brittiska Imperieorden av graden MBE för sina musikaliska framgångar. Den 25 november 1969 återlämnade dock John Lennon sin medalj i protest mot Storbritanniens agerande i Biafrakriget samt landets stöd för USA under Vietnamkriget.[3]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 1970 - Beacoups Of Blues
  • 1971 - It Don't Come Easy
  • 1972 - Back of Boogaloo
  • 1973 - Photograph
  • 1974 - You're Sixteen
  • 1974 - Oh My, My
  • 1974 - Only You (And You're Alone)
  • 1974 - No No Song / Snookeroo
  • 1975 - (It's All Down To) Goodnight Vienna / Oo-Wee
  • 1976 - A Dose of Rock'n'Roll
  • 1976 - Hey! Baby
  • 1977 - Drowning in the Sea of Love
  • 1977 - Wings
  • 1978 - Tonight (UK)
  • 1978 - Lipstick Traces (On A Cigarette)
  • 1978 - Heart On My Sleeve
  • 1981 - Wrack My Brain
  • 1981 - Private Property
  • 1992 - Weight Of The World
  • 1998 - La De Da
  • 1999 - Come On Christmas, Christmas Come On
  • 2003 - Never Without You
  • 2005 - Fading In and Fading Out
  • 2008 - Liverpool 8
  • 2009 - The Official BBC Children In Need Medley
  • 2009 - Walk With You
  • 2012 - Wings

Album[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.rollingstone.com/music/photos/rolling-stone-readers-pick-best-drummers-of-all-time-20110208/5-ringo-starr-0875383
  2. ^ ”IC Liverpool, vegetarian”. http://icliverpool.icnetwork.co.uk/0800beatles/0050news/tm_objectid=17116556&method=full&siteid=50061&headline=ringo-braves-the-weather-to-get-ahead-in-the-gardening-stakes-name_page.html. 
  3. ^ [1] www.telegraph.co.uk om Lennons återfunna medalj