Runsvensk grammatik

Huvudartikel: Runsvenska

Denna artikel beskriver grammatiken i runsvenska.

Språket i Sverige under runsvensk tid (omkring 800–1225 e. Kr.) är huvudsakligen känt genom runinskrifter. Beteckningen runsvenska är en konventionell beteckning på språket i Sverige, innan böcker började skrivas i Sverige med latinska alfabetet. (När vi skriver ”Sverige” i denna artikel, menar vi ungefär det nuvarande området Sverige; under tidig runsvensk tid var Sverige troligen inte ett enat rike.)

Under runsvensk tid fanns inga större skillnader mellan språket i Sverige och språket i övriga Norden. Detta gemensamma språk kallas fornnordiska. De rikaste källorna till fornnordiska är fornvästnordiska handskrifter från Island och Norge. Även om tungomålen i Norden var dialekter av samma språk, talar man om ”runsvenska” för att betona de små särskiljande drag, som ändå fanns i runsvenska jämfört med fornvästnordiska, och för att betona, att man syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet.

Eftersom runinskriftsmaterialet är begränsat, är det inte möjligt att skriva en grammatik baserad på runinskrifterna i Sverige. Runsvenskans grammatik måste till stor del rekonstrueras med hjälp av fornvästnordiska. En runsvensk grammatik är i grunden en fornvästnordisk grammatik, som man har modifierat på de punkter, där man kan visa, att språket i Sverige skiljde sig från fornvästnordiska.

En runsvensk grammatik är därför snarast ett praktiskt hjälpmedel för dem, som vill läsa om hur språket torde ha varit, när runinskrifter gjordes i Sverige. I en runsvensk grammatik samlar vi alla välgrundade slutsatser om den tidens språk i Sverige inom ramen för en allmän fornnordisk grammatik.

Denna artikel beskriver främst, hur runsvenskan kan antas ha talats under äldre runsvensk tid, vikingatiden.

Fonologi

Framställningen grundas på Ragnvald Iversen och Elias Wessén. Inom vinkelparentes har i några fall angivits skrivtecken, som inte är de gängse symbolerna från Internationella fonetiska alfabetet (IPA), men används i litteratur om runsvenska.

Vokaler

Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta. Långa och korta vokaler var skilda fonem. Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem; alltså fanns 27 vokalfonem.

	främre		bakre
	orundad	rundad	orundad	rundad
hög (sluten)	/i/	/y/		/u/
mellanhög (mellansluten)	/e/	/ø/		/o/
låg (öppen)	/ɛ/ ⟨æ⟩		/a/	/ɔ/ ⟨ǫ⟩

Konsonanter

Konsonantfonemen /ɸ/ (ofta skrivet /f/), /þ/, /g/ och /n/ hade allofoner i vissa positioner.

	labial		dental		alveolar	postalveolar	palatal	velar		labiovelar
	tonande	tonlös	tonande	tonlös				tonande	tonlös
plosiver (klusiler)	/b/	/p/	/d/	/t/				/g/ (allofon [ɣ])	/k/
frikativor	/ɸ/ (allofon [β])		/þ/ (allofon [ð])						/x/ ⟨h⟩
nasaler	/m/		/n/					(allofon [ŋ] av /n/)
sibilant					/s/
vibrant (tremulant)					/r/
approximant						/ɻ/ ⟨R⟩	/j/			/w/
lateral approximant			/l/

Bilabial frikativa (/ɸ/ med allofonen [β]) utvecklades senare till /f/ (allofon [v]). Tecknet /f/ används oftare än /ɸ/ för detta fonem i litteratur, även om äldre tid, när realisationen av fonemet troligen varit bilabial snarare än labiodental.

Fonemen /f/ och /v/ är annorlunda jämfört med nutida svenaka. Fonemet /f/ fanns i början av ord (fiskR – ”fisk”), då det uttalades [f], eller mellan vokaler (hafa – ”hava”), då det uttalades [v]. Fonemet som betecknas /v/ som i vinna och svanR (”svan”) uttalades ursprungligen [w]. I nutida standardsvenska har det gamla fonemet /v/ och allofonen [v] av fonemet /f/ smultit samman till det moderna fonemet /v/.

I translitterering och normalisering (transkribering) av runinskrifter används symbolen R för ett fonem, som utvecklats ur urnordiskans /z/. Uttalet av detta slags r‑ljud är svårt att rekonstruera med säkerhet, och IPA‐symbolen i tabellen är en gissning.

Morfologi

Substantiv

Substantiven i runsvenska böjs efter genus och kasus.

a- stammar

Maskulinum

	víkingr
	viking, sjökrigare
	Sing.	Plur.
Nominativ	víkingr	víkingar
Genitiv	víkings	víkinga
Dativ	víkingi	víkingum
Ackusativ	víking	víkinga

Fler ord som böjs som víkingr:

• víkingr - viking, sjökrigare
• konungr - konung
• stafr - stav
• karl - karl (rlr > rl)
• stæinn - sten (nr > nn)
• svæinn - sven, ung man (nR > nn)
• gárðr - inhägnad (gård)
• haugr - hög
• ulfr - ulv, Ulf
• íss - is (sR > ss)
• dagr - dag
• Gunnarr - Gunnar
• Svæinn - Svenn
• Þórrstæinn - Torsten (nR > nn)
• Oláfr - Olof
• Ingvarr - Ingvar
• Þórr - Tor (gudanamn)

	kætill
	kittel
	Sing.	Plur.
Nominativ	kætill	kætlaR
Genitiv	kætils	kætla
Dativ	kætli	kætlum
Ackusativ	kætil	kætla

Fler ord som böjs som vikingR

• himil - himmel
• hamarr - hammare
• kætill - kittel
• Óðinn - Oden (gudanamn)

Neutrum

	land
	land
	Sing.	Plur.
Nominativ	land	lǫnd
Genitiv	lands	landa
Dativ	landi	lǫndum
Ackusativ	land	lǫnd

De flesta neutrala ord som inte slutar på -i böjs så här. Bland annat:

• land - land
• skíp - skepp
• gull - guld
• giald - gäld
• kuml - kummel, röse
• ví - vi, helig plats
• haf - hav
• bó - bo, hem
• fæ - boskap, lös egendom (-aR i genitiv singularis)
• líf - liv
• oðal - odal, fast egendom

ia- stammar

Maskulinum

Denna klass innehåller bland annat egennamn och agentnomen.

	ÞóriR
	Tore
	Sing.	Plur.
Nominativ	Þórir	Þórar
Genitiv	Þóris	Þóra
Dativ	Þóri	Þórum
Ackusativ	Þóri	Þóra

Neutrum

Så här böjs neutrer som slutar på -i (nusv. -e)

	mærki
	märke
	Sing.	Plur.
Nominativ	mærki	mærki
Genitiv	mærkis	mærka
Dativ	mærki	mærkum
Ackusativ	mærki	mærki

ja- stammar

Maskulinum

Förutom de former som omnämns nedan finns vid några ord enstaka belägg för former på -ir i nominativ plural.

	drængR
	ung man
	Sing.	Plur.
Nominativ	drængr	drængjar
Genitiv	drængjar	drængja
Dativ	drængi	drængjum
Ackusativ	dræng	drængja

Som drængr böjs ett flertal maskuliner på g, gh och k, såsom bækkr "bäck", drykkr "dryck", læggr "ben", lænkr "kedja", ryggr "rygg", sækkr "säck", strængr "sträng", særkr "särk, skjorta" och ælghr "älg".

	býR
	gård
	Sing.	Plur.
Nominativ	býr	býjar
Genitiv	býjar	býja
Dativ	bý	býjum
Ackusativ	bý	býja

Som býr böjs byrr "medvind", hærr "här" och þyn "tunna". Det senare böjs dock i nominativ plural þynir och i ackusativ plural þyni (eller ibland, efter räkneord, þyn).

	væfR
	väv
	Sing.	Plur.
Nominativ	væfr	væfjar
Genitiv	væfs	væfja
Dativ	væf	væfjum
Ackusativ	væf	væfja

Som væfr böjs några få ord, såsom gudanamnet Frør (endast i singular), folkgruppen Nærikjar samt þæfr "smak".

Neutrum

	kyn
	släkt
	Sing.	Plur.
Nominativ	kyn	kyn
Genitiv	kyns	kynja
Dativ	kyni	kynjum
Ackusativ	kyn	kyn

Som kyn böjs många enstaviga neutrala substantiv, såsom bær "bär", myrk "mörker", næs "näs", næt "nät", ský "moln", skæg "skägg", væþ/vaþ "vad" och æg "ägg".

ô- stammar

Femininum

	ǫnd
	kön, sort, släkte
	Sing.		Plur.
Nominativ	ǫnd	ev. u-omljud	andar
Genitiv	andar		anda
Dativ	andu		andum
Ackusativ	ǫnd	ev. u-omljud	andar

Andra ord som böjs likadant:

• orost - strid
• sal - själ
• ǫnd - ande
• braut - väg
• rún - runa
• bró - bro
• sól - sol
• borg - borg
• giof - gåva
• víking - viking, sjökrigståg
• Oluf - Olof (ett kvinnonamn, alltså inte det samma som OlafR!)

io- stammar

Femininum

	øx
	yxa
	Sing.	Plur.
Nominativ	øx	øxar
Genitiv	øxar	øxa
Dativ	øxi	øxum
Ackusativ	øxi	øxar

Få ord i den här gruppen, mest personnamn.

• Hildr - Hildur
• Holmfriðr - Holmfrid
• Þórrgærðr - Torgerd
• Sigríðr - Sigrid
• Gerðrúþr - Gertrud
• Gúðlaugr - Gudlög

jô- och vô- stammar

Femininum

Jô-stammarna skiljer sig från ô-stammarna enbart i det att de har ett /j/ mellan stammen och ändelsen om ändelsen börjar på /a/ eller /u/. Vô-stammarna utskiljer sig på samma sätt genom att ha ett /v/ före ändelser som börjar på /a/ eller /i/.

vô-stam:

• ǫr - pil

i- stammar

Maskulinum

	vinR
	vän
	Sing.	Plur.
Nominativ	vinr	vinir
Genitiv	vinar	vina
Dativ	vini	vinum
Ackusativ	vin	vini

• vinr - vän
• gæstr - gäst
• staðr - ställe
• ælgr - älg
• Hakonn - Håkan
• ǫnundr - Anund
• Frøyr - Frej (gudanamn)

Femininum

	iorð
	jord
	Sing.	Plur.
Nominativ	iorð	iorðir
Genitiv	iorðar	iorða
Dativ	iorðu	iorðum
Ackusativ	iorð	iorði

• færð - färd
• iorð - jord
• nauð - nöd ; kan ha -r i nom.sing.

u- stammar

Maskulinum

	vårþr
	vakt, väktare
	Sing.		Plur.
Nominativ	vǫrðr	ev. u-omljud / u-brytning	iorðir
Genitiv	vǫrðar	(a-brytning)	iorða
Dativ	vǫrði	i-omljud	iorðum
Ackusativ	vǫrðu > vǫrð		iorði

Det finns ett fåtal substantiv som böjs såhär.

• vǫrðr - vakt, väktare
• ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu
• mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu
• ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu
• knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru
• sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu
• biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu
• tigr - tiotal; tigr, tigar, tigi, tig, tigir, tiga, tiugum, tiugu

n- stammar

Maskulinum (an-stamm)

Många maskulina substantiv böjs såhär.

	landboi
	arrendator
	Sing.	Plur.
Nominativ	landbói	landbóar
Genitiv	landbóa	landbóa
Dativ	landbóa	landbóum
Ackusativ	landbóa	landbóa

Alla maskuliner som slutar på i (utom jan-stammarna nedan och nd-stammarna) räknas hit.

• landbói - "arrendator"
• Fasti - Faste

Neutrum (an-stamm)

	auga
	öga
	Sing.	Plur.
Nominativ	auga	augun
Genitiv	auga	augna
Dativ	auga	augum
Ackusativ	auga	augun

jan- stammar

Maskulinum

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Några få ord på -i.

• bryti - förman
• hǫfþingi - hövding

ôn-stammar

Femininum

	kona
	kvinna, maka
	Sing.	Plur.
Nominativ	kona	konur
Genitiv	konu	kvenna
Dativ	konu	konum
Ackusativ	konu	konur

Bara kona har den underliga formen kvenna i genitiv pluralis! De andra har bara ändelsen -na. kona; kvinna, maka

• Inga - Inga
• Ása - Åsa

jon- stammar

Femininum

Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.

Femininer på -ja.

• kyrkia - kyrka

in- stammar

Femininum

Dessa ord har ingen pluralform, p.g.a. sina abstrakta betydelser.

	ælli
	ålderdom
	Sing.
Nominativ	ælli
Genitiv	ælli
Dativ	ælli
Ackusativ	ælli

(Oftast abstrakta) femininer på -i (nusv. -e). Till exempel:

• ælli - ålderdom

Rotnomen

Maskulinum

	maðr
	människa, man
	Sing.	Plur.
Nominativ	maðr	mænn
Genitiv	manns	manna
Dativ	manni	mannum
Ackusativ	mann	mænn

Inga ord böjs som maðr.

• maðr - människa, man

	fótr
	fot
	Sing.	Plur.
Nominativ	fótr	fótr
Genitiv	fótar	fóta
Dativ	fóti	fótum
Ackusativ	fót	fótr

Som fótr böjs några få ovanliga verb.

• fótr - fot

Femininum

	hand
	hand
	Sing.	Plur.
Nominativ	hand	hændr
Genitiv	handar	handa
Dativ	hand	handum
Ackusativ	hand	hændr

r- stammar

Bara fem ord ingår i klassen. Vanligtvis släktskapsord.

	faðir
	fader
	Sing.	Plur.
Nominativ	faðir	fæðr
Genitiv	faður	fæðra
Dativ	faður / fæðr	fæðrum
Ackusativ	faður	fæðr

Bara dessa fem ord böjs så här:

• faðir - fader
• móðir - moder
• bróðir - broder
• dóttir - dotter
• systir - syster

nd- stammar

Böjs som an-stammar i singular.

Maskulinum

	bondi
	bofast, bessutten man, make
	Sing.	Plur.
Nominativ	bóndi	bóndr
Genitiv	bónda	bónda
Dativ	bónda	bóndum
Ackusativ	bónda	bóndr

	fiandi
	fiende
	Sing.	Plur.
Nominativ	fíandi	fíandr
Genitiv	fíanda	fíanda
Dativ	fíanda	fíandum
Ackusativ	fíanda	fíandr

Som bondi böjs bara ett ord till:

• bóndi - bofast besutten man, make
• frændi - frände, släkting

Som fiandi böjs alla presensparticip som används som substantiv, till exempel:

• fíandi - fiende

Adjektiv

Starkböjning

	Singular
	Mask.	Fem.	Neutr.
Nom.	langr	lang	langt
Gen.	langs	langrar	langs
Dat.	langum	langri	langu
Ack	langan	langa	langt
	Plural
	Mask.	Fem.	Neutr.
Nom.	langir	langar	lang
Gen.	langra
Dat.	langum
Ack	langa	langar	lang

Som langr böjs enstaviga adjektiv som:

• langr - lång
• miorr - smal
• halfr - halv
• sniallr - duglig
• stórr - stor
• glaðr - glad
• rikr - rik, mäktig
• vitr - klok

	Singular
	Mask.	Fem.	Neutr.
Nom.	hæiðinn	hæiðin	hæiðit
Gen.	hæiðins	hæiðinnar	hæiðins
Dat.	hæiðnum	hæiðni	hæiðnu
Ack	hæiðinn	hæiða	hæiðit
	Plural
	Mask.	Fem.	Neutr.
Nom.	hæiðnir	hæiðnar	hæiðin
Gen.	hæiðinna
Dat.	hæiðnum
Ack	hæiðna	hæiðnar	hæiðin

Som hæiþinn böjs tvåstaviga adjektiv och perfektparticip av starka verb:

• fæghinn - glad; nom.sing.: nR > nn
• hæiðinn - hednisk; nom.sing.: nR > nn

Prepositioner

som styr ackusativ

gønum genom
um om

som styr dativ

af av
át åt
frá från
gen mot
mót mot
mæþ med
úr ur

som styr genitiv

bland bland, i bland (+ styr ibland dativ)
innan inom ( + styr ibland dativ)
mællum mellan, emellan
til till
útan utom (+ styr ibland dativ)

som styr ackusativ eller dativ

í i (+ när frasen betecknar rörelse in i objektet + när frasen beskriver befintlighet inne i objektet)
á på (+ när frasen betecknar rörelse upp på objektet + när frasen beskriver befintlighet uppe på objektet)
fýri för
undir under
við vid
yfir över
æftir, aft, át efter

Se även

• Runsvenska ord