Runsvensk grammatik
- Huvudartikel: Runsvenska
Denna artikel beskriver grammatiken i runsvenska.
Språket i Sverige under runsvensk tid (omkring 800–1225 e. Kr.) är huvudsakligen känt genom runinskrifter. Beteckningen runsvenska är en konventionell beteckning på språket i Sverige, innan böcker började skrivas i Sverige med latinska alfabetet. (När vi skriver ”Sverige” i denna artikel, menar vi ungefär det nuvarande området Sverige; under tidig runsvensk tid var Sverige troligen inte ett enat rike.)
Under runsvensk tid fanns inga större skillnader mellan språket i Sverige och språket i övriga Norden. Detta gemensamma språk kallas fornnordiska. De rikaste källorna till fornnordiska är fornvästnordiska handskrifter från Island och Norge. Även om tungomålen i Norden var dialekter av samma språk, talar man om ”runsvenska” för att betona de små särskiljande drag, som ändå fanns i runsvenska jämfört med fornvästnordiska, och för att betona, att man syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet.
Eftersom runinskriftsmaterialet är begränsat, är det inte möjligt att skriva en grammatik baserad på runinskrifterna i Sverige. Runsvenskans grammatik måste till stor del rekonstrueras med hjälp av fornvästnordiska. En runsvensk grammatik är i grunden en fornvästnordisk grammatik, som man har modifierat på de punkter, där man kan visa, att språket i Sverige skiljde sig från fornvästnordiska.
En runsvensk grammatik är därför snarast ett praktiskt hjälpmedel för dem, som vill läsa om hur språket torde ha varit, när runinskrifter gjordes i Sverige. I en runsvensk grammatik samlar vi alla välgrundade slutsatser om den tidens språk i Sverige inom ramen för en allmän fornnordisk grammatik.
Denna artikel beskriver främst, hur runsvenskan kan antas ha talats under äldre runsvensk tid, vikingatiden.
Runor
Fonologi
Framställningen grundas på Ragnvald Iversen[1][2] och Elias Wessén.[3] Inom vinkelparentes har i några fall angivits skrivtecken, som inte är de gängse symbolerna från Internationella fonetiska alfabetet (IPA), men används i litteratur om runsvenska.
Vokaler
Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta.[1] Långa och korta vokaler var skilda fonem.[1] Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem; alltså fanns 27 vokalfonem.[1]
främre | bakre | |||
---|---|---|---|---|
orundad | rundad | orundad | rundad | |
hög (sluten) | /i/ | /y/ | /u/ | |
mellanhög (mellansluten) | /e/ | /ø/ | /o/ | |
låg (öppen) | /ɛ/ ⟨æ⟩ | /a/ | /ɔ/ ⟨ǫ⟩ |
Konsonanter
Konsonantfonemen /ɸ/ (ofta skrivet /f/), /þ/, /g/ och /n/ hade allofoner i vissa positioner.
labial | dental | alveolar | postalveolar | palatal | velar | labiovelar | ||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
tonande | tonlös | tonande | tonlös | tonande | tonlös | |||||
plosiver (klusiler) | /b/ | /p/ | /d/ | /t/ | /g/ (allofon [ɣ]) | /k/ | ||||
frikativor | /ɸ/ (allofon [β])[4] | /þ/ (allofon [ð]) | /x/ ⟨h⟩ | |||||||
nasaler | /m/ | /n/ | (allofon [ŋ] av /n/) | |||||||
sibilant | /s/ | |||||||||
vibrant (tremulant) | /r/ | |||||||||
approximant | /ɻ/ ⟨R⟩ | /j/ | /w/ | |||||||
lateral approximant | /l/ |
Bilabial frikativa (/ɸ/ med allofonen [β]) utvecklades senare till /f/ (allofon [v]). Tecknet /f/ används oftare än /ɸ/ för detta fonem i litteratur, även om äldre tid, när realisationen av fonemet troligen varit bilabial snarare än labiodental.
Fonemen /f/ och /v/ är annorlunda jämfört med nutida svenaka. Fonemet /f/ fanns i början av ord (fiskR – ”fisk”), då det uttalades [f], eller mellan vokaler (hafa – ”hava”), då det uttalades [v]. Fonemet som betecknas /v/ som i vinna och svanR (”svan”) uttalades ursprungligen [w]. I nutida standardsvenska har det gamla fonemet /v/ och allofonen [v] av fonemet /f/ smultit samman till det moderna fonemet /v/.
I translitterering och normalisering (transkribering) av runinskrifter används symbolen R för ett fonem, som utvecklats ur urnordiskans /z/. Uttalet av detta slags r‑ljud är svårt att rekonstruera med säkerhet, och IPA‐symbolen i tabellen är en gissning.
Morfologi
|
Den här artikeln uppfyller inte Wikipedias riktlinjer och behöver:
Motivering: Stycket ”Morfologi” har brister. Det företer en blandning av runsvenska och fornvästnordiska. Stycket behöver mer förklaring, inte blott böjningsmönster. När bristerna åtgärdats, kan mallen tas bort. Mallen är daterad: 2017-10-30. |
Substantiv
Substantiven i runsvenska böjs efter genus och kasus.
a- stammar
Maskulinum
víkingr | ||
---|---|---|
viking, sjökrigare | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | víkingr | víkingar |
Genitiv | víkings | víkinga |
Dativ | víkingi | víkingum |
Ackusativ | víking | víkinga |
Fler ord som böjs som víkingr:
- víkingr - viking, sjökrigare
- konungr - konung
- stafr - stav
- karl - karl (rlr > rl)
- stæinn - sten (nr > nn)
- svæinn - sven, ung man (nR > nn)
- gárðr - inhägnad (gård)
- haugr - hög
- ulfr - ulv, Ulf
- íss - is (sR > ss)
- dagr - dag
- Gunnarr - Gunnar
- Svæinn - Svenn
- Þórrstæinn - Torsten (nR > nn)
- Oláfr - Olof
- Ingvarr - Ingvar
- Þórr - Tor (gudanamn)
kætill | ||
---|---|---|
kittel | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | kætill | kætlaR |
Genitiv | kætils | kætla |
Dativ | kætli | kætlum |
Ackusativ | kætil | kætla |
Fler ord som böjs som vikingR
- himil - himmel
- hamarr - hammare
- kætill - kittel
- Óðinn - Oden (gudanamn)
Neutrum
land | ||
---|---|---|
land | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | land | lǫnd |
Genitiv | lands | landa |
Dativ | landi | lǫndum |
Ackusativ | land | lǫnd |
De flesta neutrala ord som inte slutar på -i böjs så här. Bland annat:
- land - land
- skíp - skepp
- gull - guld
- giald - gäld
- kuml - kummel, röse
- ví - vi, helig plats
- haf - hav
- bó - bo, hem
- fæ - boskap, lös egendom (-aR i genitiv singularis)
- líf - liv
- oðal - odal, fast egendom
ia- stammar
Maskulinum
Denna klass innehåller bland annat egennamn och agentnomen.
ÞóriR | ||
---|---|---|
Tore | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | Þórir | Þórar |
Genitiv | Þóris | Þóra |
Dativ | Þóri | Þórum |
Ackusativ | Þóri | Þóra |
Neutrum
Så här böjs neutrer som slutar på -i (nusv. -e)
mærki | ||
---|---|---|
märke | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | mærki | mærki |
Genitiv | mærkis | mærka |
Dativ | mærki | mærkum |
Ackusativ | mærki | mærki |
ja- stammar
Maskulinum
Förutom de former som omnämns nedan finns vid några ord enstaka belägg för former på -ir i nominativ plural.
drængR | ||
---|---|---|
ung man | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | drængr | drængjar |
Genitiv | drængjar | drængja |
Dativ | drængi | drængjum |
Ackusativ | dræng | drængja |
Som drængr böjs ett flertal maskuliner på g, gh och k, såsom bækkr "bäck", drykkr "dryck", læggr "ben", lænkr "kedja", ryggr "rygg", sækkr "säck", strængr "sträng", særkr "särk, skjorta" och ælghr "älg".
býR | ||
---|---|---|
gård | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | býr | býjar |
Genitiv | býjar | býja |
Dativ | bý | býjum |
Ackusativ | bý | býja |
Som býr böjs byrr "medvind", hærr "här" och þyn "tunna". Det senare böjs dock i nominativ plural þynir och i ackusativ plural þyni (eller ibland, efter räkneord, þyn).
væfR | ||
---|---|---|
väv | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | væfr | væfjar |
Genitiv | væfs | væfja |
Dativ | væf | væfjum |
Ackusativ | væf | væfja |
Som væfr böjs några få ord, såsom gudanamnet Frør (endast i singular), folkgruppen Nærikjar samt þæfr "smak".
Neutrum
kyn | ||
---|---|---|
släkt | ||
Sing. | Plur. | |
Nominativ | kyn | kyn |
Genitiv | kyns | kynja |
Dativ | kyni | kynjum |
Ackusativ | kyn | kyn |
Som kyn böjs många enstaviga neutrala substantiv, såsom bær "bär", myrk "mörker", næs "näs", næt "nät", ský "moln", skæg "skägg", væþ/vaþ "vad" och æg "ägg".
ô- stammar
Femininum
ǫnd | |||
---|---|---|---|
kön, sort, släkte | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | ǫnd | ev. u-omljud | andar |
Genitiv | andar | anda | |
Dativ | andu | andum | |
Ackusativ | ǫnd | ev. u-omljud | andar |
Andra ord som böjs likadant:
- orost - strid
- sal - själ
- ǫnd - ande
- braut - väg
- rún - runa
- bró - bro
- sól - sol
- borg - borg
- giof - gåva
- víking - viking, sjökrigståg
- Oluf - Olof (ett kvinnonamn, alltså inte det samma som OlafR!)
io- stammar
Femininum
øx | |||
---|---|---|---|
yxa | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | øx | øxar | |
Genitiv | øxar | øxa | |
Dativ | øxi | øxum | |
Ackusativ | øxi | øxar |
Få ord i den här gruppen, mest personnamn.
- Hildr - Hildur
- Holmfriðr - Holmfrid
- Þórrgærðr - Torgerd
- Sigríðr - Sigrid
- Gerðrúþr - Gertrud
- Gúðlaugr - Gudlög
jô- och vô- stammar
Femininum
Jô-stammarna skiljer sig från ô-stammarna enbart i det att de har ett /j/ mellan stammen och ändelsen om ändelsen börjar på /a/ eller /u/. Vô-stammarna utskiljer sig på samma sätt genom att ha ett /v/ före ändelser som börjar på /a/ eller /i/.
vô-stam:
- ǫr - pil
i- stammar
Maskulinum
vinR | |||
---|---|---|---|
vän | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | vinr | vinir | |
Genitiv | vinar | vina | |
Dativ | vini | vinum | |
Ackusativ | vin | vini |
- vinr - vän
- gæstr - gäst
- staðr - ställe
- ælgr - älg
- Hakonn - Håkan
- ǫnundr - Anund
- Frøyr - Frej (gudanamn)
Femininum
iorð | |||
---|---|---|---|
jord | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | iorð | iorðir | |
Genitiv | iorðar | iorða | |
Dativ | iorðu | iorðum | |
Ackusativ | iorð | iorði |
- færð - färd
- iorð - jord
- nauð - nöd ; kan ha -r i nom.sing.
u- stammar
Maskulinum
vårþr | |||
---|---|---|---|
vakt, väktare | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | vǫrðr | ev. u-omljud / u-brytning | iorðir |
Genitiv | vǫrðar | (a-brytning) | iorða |
Dativ | vǫrði | i-omljud | iorðum |
Ackusativ | vǫrðu > vǫrð | iorði |
Det finns ett fåtal substantiv som böjs såhär.
- vǫrðr - vakt, väktare
- ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu
- mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu
- ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu
- knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru
- sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu
- biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu
- tigr - tiotal; tigr, tigar, tigi, tig, tigir, tiga, tiugum, tiugu
n- stammar
Maskulinum (an-stamm)
Många maskulina substantiv böjs såhär.
landboi | |||
---|---|---|---|
arrendator | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | landbói | landbóar | |
Genitiv | landbóa | landbóa | |
Dativ | landbóa | landbóum | |
Ackusativ | landbóa | landbóa |
Alla maskuliner som slutar på i (utom jan-stammarna nedan och nd-stammarna) räknas hit.
- landbói - "arrendator"
- Fasti - Faste
Neutrum (an-stamm)
auga | |||
---|---|---|---|
öga | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | auga | augun | |
Genitiv | auga | augna | |
Dativ | auga | augum | |
Ackusativ | auga | augun |
jan- stammar
Maskulinum
Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.
Några få ord på -i.
- bryti - förman
- hǫfþingi - hövding
ôn-stammar
Femininum
kona | |||
---|---|---|---|
kvinna, maka | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | kona | konur | |
Genitiv | konu | kvenna | |
Dativ | konu | konum | |
Ackusativ | konu | konur |
Bara kona har den underliga formen kvenna i genitiv pluralis! De andra har bara ändelsen -na. kona; kvinna, maka
- Inga - Inga
- Ása - Åsa
jon- stammar
Femininum
Dessa ord böjs exakt som an-stammarna, men har ett /j/ mellan stammen och de ändelser som börjar på /a/ och /u/.
Femininer på -ja.
- kyrkia - kyrka
in- stammar
Femininum
Dessa ord har ingen pluralform, p.g.a. sina abstrakta betydelser.
ælli | |||
---|---|---|---|
ålderdom | |||
Sing. | |||
Nominativ | ælli | ||
Genitiv | ælli | ||
Dativ | ælli | ||
Ackusativ | ælli |
(Oftast abstrakta) femininer på -i (nusv. -e). Till exempel:
- ælli - ålderdom
Rotnomen
Maskulinum
maðr | |||
---|---|---|---|
människa, man | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | maðr | mænn | |
Genitiv | manns | manna | |
Dativ | manni | mannum | |
Ackusativ | mann | mænn |
Inga ord böjs som maðr.
- maðr - människa, man
fótr | |||
---|---|---|---|
fot | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | fótr | fótr | |
Genitiv | fótar | fóta | |
Dativ | fóti | fótum | |
Ackusativ | fót | fótr |
Som fótr böjs några få ovanliga verb.
- fótr - fot
Femininum
hand | |||
---|---|---|---|
hand | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | hand | hændr | |
Genitiv | handar | handa | |
Dativ | hand | handum | |
Ackusativ | hand | hændr |
r- stammar
Bara fem ord ingår i klassen. Vanligtvis släktskapsord.
faðir | |||
---|---|---|---|
fader | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | faðir | fæðr | |
Genitiv | faður | fæðra | |
Dativ | faður / fæðr | fæðrum | |
Ackusativ | faður | fæðr |
Bara dessa fem ord böjs så här:
- faðir - fader
- móðir - moder
- bróðir - broder
- dóttir - dotter
- systir - syster
nd- stammar
Böjs som an-stammar i singular.
Maskulinum
bondi | |||
---|---|---|---|
bofast, bessutten man, make | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | bóndi | bóndr | |
Genitiv | bónda | bónda | |
Dativ | bónda | bóndum | |
Ackusativ | bónda | bóndr |
fiandi | |||
---|---|---|---|
fiende | |||
Sing. | Plur. | ||
Nominativ | fíandi | fíandr | |
Genitiv | fíanda | fíanda | |
Dativ | fíanda | fíandum | |
Ackusativ | fíanda | fíandr |
Som bondi böjs bara ett ord till:
- bóndi - bofast besutten man, make
- frændi - frände, släkting
Som fiandi böjs alla presensparticip som används som substantiv, till exempel:
- fíandi - fiende
Adjektiv
Starkböjning
Singular | |||
---|---|---|---|
Mask. | Fem. | Neutr. | |
Nom. | langr | lang | langt |
Gen. | langs | langrar | langs |
Dat. | langum | langri | langu |
Ack | langan | langa | langt |
Plural | |||
Mask. | Fem. | Neutr. | |
Nom. | langir | langar | lang |
Gen. | |||
Dat. | |||
Ack | langa | langar | lang |
Som langr böjs enstaviga adjektiv som:
- langr - lång
- miorr - smal
- halfr - halv
- sniallr - duglig
- stórr - stor
- glaðr - glad
- rikr - rik, mäktig
- vitr - klok
Singular | |||
---|---|---|---|
Mask. | Fem. | Neutr. | |
Nom. | hæiðinn | hæiðin | hæiðit |
Gen. | hæiðins | hæiðinnar | hæiðins |
Dat. | hæiðnum | hæiðni | hæiðnu |
Ack | hæiðinn | hæiða | hæiðit |
Plural | |||
Mask. | Fem. | Neutr. | |
Nom. | hæiðnir | hæiðnar | hæiðin |
Gen. | |||
Dat. | |||
Ack | hæiðna | hæiðnar | hæiðin |
Som hæiþinn böjs tvåstaviga adjektiv och perfektparticip av starka verb:
- fæghinn - glad; nom.sing.: nR > nn
- hæiðinn - hednisk; nom.sing.: nR > nn
Prepositioner
som styr ackusativ
gønum genom
um om
som styr dativ
af av
át åt
frá från
gen mot
mót mot
mæþ med
úr ur
som styr genitiv
bland bland, i bland (+ styr ibland dativ)
innan inom ( + styr ibland dativ)
mællum mellan, emellan
til till
útan utom (+ styr ibland dativ)
som styr ackusativ eller dativ
í i (+ när frasen betecknar rörelse in i objektet + när frasen beskriver befintlighet inne i objektet)
á på (+ när frasen betecknar rörelse upp på objektet + när frasen beskriver befintlighet uppe på objektet)
fýri för
undir under
við vid
yfir över
æftir, aft, át efter
Syntax
Se även
Referenser och noter
- ^ [a b c d] Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidorna 9–13.
- ^ Eftersom språket i Norden antas ha varit relativt enhetligt i äldre fornnordiska, används Ragnvald Iversens beskrivning av äldre fornvästnordiska, och annan litteratur om fornvästnordiska som Adolf Noreens Altisländische ond altnorwegische Grammatik, som källor till runsvensk fonologi.
- ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria: I Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955. sidorna 21–28.
- ^ Adolf Noreen, Altisländische und altnorwegisceh Grammatik, Halle 1923. Sidan 69, §79.3.
|